Tuesday, December 18, 2007

hajpade decemberdatum

Fuck julgran. Jag menar. Orka. Jag har flyttat på min bokhylla istället. Det känns också högtidligt. och mycket mer logistiskt främjande. He dug.

Jag ska fira vinterhögtid nummer ett i Eagleshieldsbay. Det lär bli en grön historia i år med, om man ska tro meterologerna på teve. Men vit blir den ändå inte, oavsett väder. Om du fångar mitt driv.

Vinterhögtid nummer två ska jag fira i city of birches. Det lär bli en helt annan historia. Dags att formulera nyårslöften. De jag redan bestämt mig för är väldigt kloka. Inga skitlöften om att ta körkort, vilket ändå inte kommer hända. Wisdom comes with age.

Sunday, December 16, 2007

it's Berit, bitch!

Klockan 08:30 är jag up n running. En söndag. Ofta det händer. Not.
Men det finns skäl. Jag har dagen till ära iklätt mig rollen av Städnazisten. Jag har sedan länge förberett mina medboende i Kollektivet Berit på att idag, idag är det inte snack, nu är det hockey. Nu är det STORSTÄDNING med versaler. Nu är det fetröjning och noggrannt skrubbande av äcklig yta. Uppställning 09:00. Och bakfylla är INTE en ursäkt. Jag kokar gröt och passar samtidigt på att röja ur frysen, flytta innehållet till vinterbalkongen. Alla kliver in i köket, en efter en. Sen är det fajt mot smutsen. Dra fram spisen och avfetta ingrott snusk med nån spray som jag utifrån varningssymbolerna gissar är radioaktiv. Plocka isär köksfläkten och dränka filtret i kokande vatten gång på gång. Vattnet blir gult och stinker dålig buljong. The spirit will overcome, the spirit will overcome.... Flytta fram och avfrosta kyl och frys, samma lika där. Dammsuga, dammtorka, skura, golvlister, dörrkarmar, förrådsröjning, soffa-på-balkongen-flyttning... Multikaos med lite ajaxpulver som dekoration. Det går rasande snabbt, fem boende plus två gör en sju man stark crew.

Sen det stora lugnet. Allt är fint och doftar rent och känns o-läskigt och fresh. Lorenz gör sin fantastiska pizza till alla i kollektivet, jag har bakat en saffranskaka med mandelmassa. Kanel-thé och levande ljus och duk med julbrodyr. Bilden av Berit sitter på köksdörren och betraktar oss.

Dagens gain: Förråddsstädningen luskade fram en axelremsväska med Puma-logga som ingen ville kännas vid. Jag tog. Jag blev lycklig ägare av träningsväska med sportigare look än vad som rimligen passar mig.

Thursday, December 13, 2007

pimp my wardrobe

Snart måste jag börja lista årsbästa-grejer här på bloggen. Bland annat 2007 års bästa bloggar ligger nära tillhands att ha åsikter om. En favvis har varit PSL-bloggen, en musikblogg i SVT:s regi som Per Sinding Larsen chefar över. (Ni hänger med på bokstavskombon då va..?)

PSL har en spexig gåta varje vecka. De brukar inslaget för Gåtan, rätt och slätt. Nöjd som ett litet barn är jag, som med rätt svar kammade hem ett exklusivt plagg med PSL-logotyp (läs: käck reklamtischa). På köpet fick jag en bunt magneter också. Gratis är gott, och det känns fint att premieras för sina popkunskaper. Sist jag vann något var för flera år sedan, då jag satte alla rätt på en film-tipsrunda som Filmstudion hade. Det fick jag en Donnie Darco-DVD för. Jag som egentligen inte vet ett smack om film är fortfarande löjligt stolt över den bravaden. Värt!

Tuesday, December 11, 2007

litterär anarki i etern

Vem som helst kan nuförtiden bli publicerad författare. Tryckt bok i egen produktion är bara några musklick bort. Det finns dock en hake. Du måste skriva boken också.

En av de inblandade i det något annorlunda förlaget är Linda Skugge, och den damen berättar mer om idén i en telefonintervju i Estrad onsdag 12 dec. Lyssna på 102,3 eller www.umeastudentradio.se mellan 17:00-19:00. Då får man också veta mer om den läsorganisation som årets Nobelpristagare i litteratur, Doris Lessing var med och startade i sitt hemland Zimbabwe. Inlandsförsvararna Ola och Arvid från turnéaktuella Glesbygd'n kommer också vara på plats i studion och bland annat förklara vad de menar med Parasita. Och såklart sammanfattar vi vad som var bäst kulturåret 2007, i detta säsongens sista Estrad.

Jisses. Vad ska jag göra med all min fritid hela juluppehållet...? Kanske skulle börja podcasta...

symptom

Tar ni kort? frågar jag, och visst gör de. Busschauffören visar var jag drar mitt VISA, femton elektroniska slantar rycks från kontot. Femton spänn för en enkel lokal bussresa betalt med kort. Fan, jag skäms.

Vad har hänt med lokaltrafiken i
Umeå?

Friday, December 07, 2007

tidens tecken #3

Då: Smygkika på grannen genom fönstret

Nu: Smygsurfa på grannens trådlösa bredband

Sunday, December 02, 2007

WTF, DTF?

LO-FI-FNK på DTF


Digital Tone Festival på Corona lider av svår besöksbrist och märklig obalans bland namnen på lajnupen. Crediga houseklubben Redsledge tar hem tunga namn som Christian Falk och Datarock att vända skivor på det golv som de chefar över. Men det blir skevt och fel när det är de namnen som headlajnar planscherna. Och utan ett ord om att de ska jocka plattor. Alltså väntar jag mig konsert (vad annars...?) och det gör alla andra också. Det luktar falsk marknadsföring och desperation lång väg, jag blir lite lack. Men tricket går inte i hamn, för det är pinsamt glest mellan besökarna. Många av de jag pratar med är dessutom där som press eller vip-gäster. Den handfull som betalat för sig kan aldrig täcka vad kalaset måste ha kostat. Den handfull som betalat lär ångra sig.

Ett annat problem festivalen dras med är den dubbla idén att vara en scen för både hiphop och elektro. Jag håller mig till Pingvinscenens elektroutbud, och passerar knappt ens Goodfellasscenens hiphopdunk i förbifarten. Det känns som att de som är där för hiphopen gör precis tvärtom. Varför göra det så stort? Och blanda så vilt? Visionen känns överhuvudtaget schizofren och osammanhängande. Jag hade förkastat idén redan på blueprintstadiet.

På fredagen är det Lo-Fi-FNK som står för det intressanta. Jag har visserligen läst recensioner med utlåtanden som "slyngelelektro", och deras fullängdare heter Boylife, men att killarna ser ut som att de aldrig skulle få beställa nåt i baren var jag inte beredd på. De drunknar i stora goofy-kepsar och verkar rart pubertalblyga. Charmig och bra spelning. I övrigt är fredagen så tunn att jag inte ens orkar vänta in Afasi och Filthy utan traskar hem i snömodden.

Lördagen kickar igång dess bättre. Covox är först ut på Pingvinscenen och blir en glad överraskning. Det är energi och det går dåligt att stå still. Jag minns knappt när jag dansade i strobljus senast, och projektionen på väggen är tacksamt hypnotisk. Sen blir det ett stort glapp innan det gnistrar till igen. Också det på Pingvinscenen, när Familjen går på som festivalen sista band. Tredje gången jag ser honom, och jag har roligt också det här varvet. Men det är inte mycket festivalen tillför. Familjen har jag som sagt redan sett. På just klubb Pingvin. Summa summarum blir att Klubb Pingvin borde återuppstå på egna ben och fortsätta ha schyssta elektrospelningar till klubbinträdespris. De klarar sig bra mycket bättre på egen hand. Deras huskatt Matts går ju inte av för hackor han heller.

Digital Tone Festival: vila i frid.
Klubb Pingvin: jag väntar på återkomsten.

Friday, November 30, 2007

svart och vitt

Efter en vit vecka kommer en svart. Jag dricker kaffe igen, och efter en vecka utan giftet är suget väldigt anonymnt. Men rackarns lösgrus vad det sved första tre dagarna. Tydliga beroendesymptom när man lägger om sin dagsstrategi för att kunna skaffa en kopp kaffe pronto, och när sömnrytmen är uppfuckad deluxe. Känner mig som en nykter koffeinist. Jag är en fågel nu.

Ute faller snö, Nydala är vitt. Jag framhärdar i att traska genom vintern istället för att cykla.
[Minnesnotering: märk cykeln med namn och lägenhet innan måndag, annars rensar hyrsevärlden bort min darling]
[Minnesnotering 2: fråga hyresvärlden om jag får fota alla bortrensade cyklar som ingen vill kännas vid]

Skola och radio äter precis all tid. Läser i highspeedtempo och sitter i radiostudion ofta och länge. Jag måste nog dit en sväng idag också. Glömde kirra en grej... Jaja. Igår tog jag en sväng förbi posten och plockade upp paket. Ett var min nya bästa vuxenleksak. En digital inspelningsmoj som spelar in i .vaw eller .mp3-format. Aldrig mer realtime-överföring till datorn och gycklande med nivåjustering. Plus att jag vet att SR P2 använder sånna, och det är ju ett gott tecken. Väntade på en intervju i sällskap med en P2-lirare på jazzfestivalen, och stirrade sönder hans inspelningsgrej medan vi pratade om annat. Känns som att jag stal en yrkeshemlighet. Känns som att han säkert skrivit ned modellnumret om jag frågat.

Upptäcker att det är advent i helgen. Sepåtusan. Det firar vi med glöggshots.

Monday, November 19, 2007

tidens tecken #2

Då: "Jag ska spela in ett blandband till dig"

Nu: "Jag ska tanka över en schysst spellista till dig"


Peter Englund är inne på samma spår, men använder fler ord.

kärleksförklaring: VOXPOP och Teardrop

Det i särklass snyggaste skivomslaget ever står Massive Attack för. Mezzanine från 1998 talar mitt bildspråk, jag gillar. En av de absolut bästa låtarna någonsin kommer också från den plattan. Teardrop. Jag brukade titta på svt's Voxpop, och 1998 var Henrik Olsson-eran (ljupa pannveck, dockan-ken-solbränna, stjärnögon och gosslockigt hår) alltså pre-Josefin Sundström klev in i programledarrollen som en sockersöt docka och gav hela svenska folket svåra diabetessymptom. (I den bästa av världar hade ursprungsprogramledaren Magnus Karlsson hängt kvar. Snedlugg, markerade kindben, snäva kavajer och kommentaren "moooget". Åh. Jag dånar.) Iallafall.

Voxpop was the shit för oss som ville bli indiekids när vi blev stora men bara hade ettantvåanfyran i vår tv. (Vi gick ibland till stadsbibblan på fredagarna och satt i tv-rummet där och zappade in exoootiska MTV...) Och det var i Voxpop jag introducerades till den fantastiskt vackra videon till Teardrop. Jag minns fortfarande i vilka rum jag suttit och tittat på den. Jag minns med vilka. Och jag minns vad vi pratat om. Jag minns hur jag lyft upp Mezzanine-albumet i olika skivbutiker och ställt ned det igen. (Nittioåtta fanns det alltså fler butiker än Åhléns som krängde fysiska plattor, kan ni tänka er så fantastiskt!) Jag minns dofter och färger och slitna skivkonvolut. Platser som utveckling av stadskärna och storslagna nybyggen har raderat från kartan.

Liraren som påminner mig om allt det här just idag är José González. Han är lite av en idol han med, fast snarare för att han verkar gilla samma saker som jag och finns i såna sammanhang som jag tycker är koola, än att jag är helt drabbad av hans musik. (Missförstå mig rätt, jag tokdiggar hans musik, och han betyder också minnen, dofter, resor, lajvspelningar och människor, men på ett annat sätt.) Iallafall. Om jag lyckas med att inte associationssvamla alltför hårt, kanske jag kommer dit jag tänkte från början.

Teardrop. Nu i en fantastiskt fin avskalad version med nämnde nylonsträngsgitarrist. Love, love is a verb, love is a doing word. Feathers on my breath. Nittioåtta och tjugohundrasju byggs samman. Ajlajk.

Sunday, November 18, 2007

tidens tecken #1

Då: "Välkommen i klubben!" eller "Ska vi bilda klubb?"

Nu: "Ska vi bilda en grupp på facebook?"

Monday, November 12, 2007

ensammans - tillsammans fast var för sig


Nästa helg är det Ladyfest. För första gången här i Umeå. Känns roligt att konceptet hittat hit. Tror att the Koo-koo's kommer vara roliga att se, sådär som de brukar. Och Frida Selander med. Förstås. Sunshine Rabbits verkar också koola, en av medlemmarna är ingen mindre än min nya favvo-dam Lotta Wenglén. Kan bara bli grejt. Måste ses. En annan grej som inte får missas är poesiperformance med mig, Emma, Karja och Lena. Ensammans - tillsammans fast var för sig. Yra av alla möjligheter som öppnar sig när man får ett givet tidsspann och kan sätta alla yttre ramar själva, har vi lekt lite med de gränser man förväntas hålla sig inom när man ska "läsa poesi". Jag har stressat mig nästan trasig på sista, men trots att jag har mycket att bråka min hjärna med känns det här projektet som en av de bättre saker jag engagerat mig i på länge. Lite som att komma hem. Hitta tillbaka till något som är viktigt på riktigt. Språk, ord, poesi. Som gamla vänner som alltid väntar på en. Ett språk jag trodde jag förlorat i min fåfänga strävan att försöka leva upp till nåt slags orimlig omvärldsförväntan har börjat bubbla i magen igen, och jag använder formuleringar för att återta ett någotsånär stabilt fotfäste.

Saturday, November 10, 2007

slow slow, quick quick

Tar cykeln trots löftet till mig själv om egentid, mintid, tid med långsam rörelse och hörlurar, och att slippa plåga mina knakande bristningsgräns-växlar att driva mig genom snömodden. Men det tar fyrtio minuter att gå och tio att cykla, så jag går emot mina nya principer redan efter två dagar. Men jag hinner fram i tid.

Seglar omkring längs Storgatan och letar efter rätt hus. Jag hittar, och jag är först fram av mitt sällskap. I trupp går vi sedan in klädda som Björnligan. Trerätters, maskerad och styrdans, det är inte varje dag. Trevligt värre!

Trots skavsåriga fötter jagar vi vidare till Dåliga gatan på norrlandsoperan. Jag hinner precis landa innan Foundations med Kate Nash börjar snurra. Den låt jag nynnat mest under dan tajmar in perfekt och kvällen känns löjligt fullbordad. Plöjer upp mot dansgolvet och skakar nöjd som en liten hamster. Hamsterdans blir kanindans blir Nike-svooschen-dans... Ingen hejdar oss. Länge sedan (med mina mått iallafall...) jag skakade loss riktigt rejält på ett dansgolv, jag mår bra av att få utlopp. Dåliga gatan är ett säkert kort när det gäller den varan. Ajlajk.

Tuesday, November 06, 2007

örongodis

Mer bike parade! Vilken parad är värd namnet utan ett soundtrack? J skickade en låt om cyklar, och sällar sig således till de kontributörer som visar att till denna min lilla hobby kan anta folkrörelse-potential...

Kimya Dawson - My Bike

Go fetch!

För att närma mig folkrörelsen än mer, har jag placerat min blogg i Umeå på bloggkartan.se

Saturday, November 03, 2007

kids n' dreamers på popup

Moneybrother avslutar kalaset

Jag snubblar in med oknutna skosnören under första låten och letar mig fram till vännerna. Längst fram till höger. Det är regeln. Annika Norlin är Säkert! och har på sig svart svart klänning med särskilda veck. Spelar gitarr och sjunger med fina djupa jämtlandsrösten som jag spelat löjligt många varv i skivspelaren. Jag kan orden för bra och de träffar där de ska. Idun är en stor och ogästvänlig lokal med aula-vibbar, men vänder man sig inte om slipper man se det oregelbundna mönstret av åskådare sittande i stolarna. Annika bjuder på närvaro men får ingenting gratis när det gäller publikrespons. Vi svänger och svajjar långt fram. Några blonda tjejer bredvid oss skriker Annika jag älskar dig mellan låtarna. Mina skosnören förblir oknutna under hela spelningen, beslutet att vända ned blicken så länge är för långt borta.

Förbi den overkliga kön in till Studion tar vi oss sedan till slut, och hinner se några låtar med Florence Valentin. Det är pokerkväll på vårbygård, och en vän till mig känner först inte igen mig när jag försöker ge honom en kram. Blåssektionerna får mig att smälta och dansa, och allt ni bygger upp ska vi riva ned. Bandet vill säga några saker, och påminner oss om att det alltid är vi själva som väljer i slutändan. Jag väljer att inte följa med den stora massan tillbaka till Idun.

Stora Sahara Hotnights-dissen blir köpa öl och se Two White Horses istället. Bra val. Schysst band, skruvat koncept. Fet psykvarning på att tala om sig själva som två vita hästar, och tacka för applåder "å alla hästars vägnar". Högstadienostalgi när de gör en cover på Tout les garcons et les filles de mon age, och vi som var med tjugohundratre när det begav sig sjunger med lite lätt i texten och minns bakåt.

Jonas Game sen, som vissa av sällskapets lirare envisas med att uttala [gaa-mä] istället för engelskans [gejm] är nästa man till spelning. Han påminner om en liten farbror som rockar som faen. Men det är en härlig mix av rörelsemönster. Ena stunden gungar han lite lätt ur takt som vore han innesluten i sin egen bubbla av extas, i nästa får han ett utbrott och avreagerar sig med att svänga mickstativ eller hoppa ut i publiken. Allt betraktat i en märkligt dunkel ljussättning, soft rött och blått ljus avslöjar inga ansikten. Game lever upp till albumtiteln ADHD genom att springa intervaller från scenen, över kravallstaketet och ut i publiken. Det är en grym spelning. Men kort.

Moneybrother har inte hunnit gå på i Idun ens när Jonas Game spelat klart i Studion. Jag som inte var taggad för fem öre på att se brorsan spela, uppskattar mer än jag trodde. Bandet är tajtare än underdimensionerade cykelbyxor och låtarna lever upp när de spelas live. Anders Wendin påminner mer om Springsteen än någonsin, och jag tänker att förlagan också skulle burit cheap mondays om han brejkat idag. Det blir pokerkväll i vårbygård med brorsan också, de lägger in lite av Florence Valentinlåten som en karamell mitt i extranumret Reconsider me. Jag blir påmind om att det var den första låt jag hörde med honom, att jag hade den inspelad på kassett från p3 och nötte det bandet duktigt. Jag väntade och väntade på att ett album skulle komma, att han skulle få ett erkännande och slå. Då hade jag offrat mycket för att få se liraren live. Jag dedikerar också denna upplevelse till tjugohundratre års upplaga av mig själv.

Thursday, November 01, 2007

cykel(vall)grav


Mackan trixar fram bildbevis på cykelvallgraven han berättade om.
Jag myser storskaligt.

inlägg dedikerat till intresseklubben

1. När gick du upp idag?
08:40
2. Diamanter eller pärlor?
Jag väljer samma som Marilyn Monroe.
3. Senaste filmen du såg på bio?
En halvtimma av La Vie en Rose på visning för studenter på universitetet. Jag fick dåligt samvete av att sitta helt improduktiv mitt på blanka dan och gjorde något mätbart nyttigt istället.
4. Favorit-TV- program?
Six feet under
5. Vad åt du till frukost?
Ekologisk naturell yoghurt med russin, fiberhavregryn och valnötter
6. Vad är ditt andranamn?
Kristina Therese
7. Din favoritmat?
Choklad. Choklad är också mat. Jo, faktiskt!
8. Vilken mat gillar du inte?
Mat med djur som ingredienser.
9. Favoritchips?
Lantchips med gräddfil- och löksmak
10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Wildbirds & Peacedrums - Heartcore
11. Vilken bil kör du?
Jag har faktiskt tagit ett steg närmare fordonsvärlden. Jag har busskort nu...
12. Favoritmacka?
Rostat hembakt med gul paprika
13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Självtillräcklighet
14. Vilka är dina favoritkläder?
Benvärmare
15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Island
16. Favoritklädmärke?
Klädinköp sker sällan och väldigt random. Min plånbok brukar lystra till ord som "rea" eller "second hand".
17. Var vill du dra dig tillbaka?
Jag hoppas att jag hittar en sån plats innan det blir dags att lämna in.
18. Favorittid på dagen?
22:37
19. Var är du född?
Örnsköldsvik
20. Vilken är din favoritsport att se på?
Det enda jag kan tänka mig att titta på i sportväg, är herrarnas fria program i konståkning. För att åkaren Plushenko ÄR konståkning in persona.
21. Coca Cola eller Pepsi?
Läsk är läskigt.
22. Fotboll eller ishockey?
Jag drar samma båda över samma kam. It's a no-no.
23. Är du en morgonmänniska eller nattuggla?
Lite av båda. Alltså; nattmänniska.
24. Pedikyr eller manikyr?
Om jag hade tid, båda. Lyx som gillas.
25. Vad ville du bli när du var liten?
Författare, journalist, eller skådespelerska.
26. Bästa barndomsminnet?
Känslan av att vara uttråkad. När försvann den fantastiska smärtan från den känslan? När blev tristess lagomgrått istället för själadödande men-jag-måååste-hitta-på-nåt-att-göra-dramatiskt?
27. Varit i Afrika ?
Haha! Jag läste Arvika...! Men nej, inte afrika.
28. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Tjaaa, det har ju hänt...
29. Varit med om en bilolycka?
Två. Ytte. Pytte. Det blev typ lite krossat glas av lyktorna. Inte värre än så.
30. Favoritdag i veckan?
Onsdag. Då är det radiosändning!
31. Favoritrestaurant?
Rost
32. Favoritblommor?
De som står i vardagsrummet som jag slipper vattna.
33. Favorit-snabbmatsrestaurant
Baloogrillen, en riktig ÅC-klassiker.
34. Äger du en cykel?
Att äga cykel i Umeå är en naturlag nästan lika stark som gravitationslagen. Jag faller, jag äger.
35. Vem fick du senaste mailet från?
Mackan. Med bilder på vallgravscyklar. Strax på en cykelorienterad blogg nära dig...
36. I vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Som csn-finansierad student är det inte riktigt läge att samla ännu mer skulder. Ok?
37. Läggdags?
Mmm, det har jag också funderat på. Liksom. Varför då?
38. Senaste personen du delade en middag med?
Åsa
39. Vad lyssnar du till just nu?
Umeå Studentradio 102,3 som nattsänder om torsdagarna. För kontinuerlig uppdatering av mina popvanor, se last.fm-skrobblaren i vänsterspalten.
40. Favoritfärg?
Olivgrönt
41. Hur många tatueringar har du?
Inga för tillfället. Men det varierar. Henna is the shit för oss ambivalenta.

Wednesday, October 31, 2007

Mottagaranpassning

"Om du vill radera din profil på Komet, klicka här"
Det är den absolut första texten under fliken Min profil inne på Komets hemsida.
Jag antar att de vet varför folk loggar in på deras sida en andra gång.

Monday, October 29, 2007

time keeps creeping through the neighbourhood

Foto Ulrica Arthursson

Blev precis varse att orten som fostrat mig de första arton åren av mitt liv har en hemsida. Stajligt värre. Att nån satt rubriken "Hänt i byn" säger allt. Gamla "hörnäs". Där putslustigheten sett till att parken i hörnet vid korsningen heter just Hörnparken. Dubbelt fyndigt när det är en kommentar på Örnsköldsvik stads Örnparken. Överhörnäs. Jag och alla andra gamla kids från trakten. They never see it the way we do.

Alla är äldre nu. Minnena är vind. Hemma har bytt namn. Och det är knappt ens vemodigt.

Thursday, October 25, 2007

Bike parade: gästspel

Mackan ramlar förbi Umeå berättar om hur man någonstans tömt en vallgrav och hittat en hel kyrkogård av rostiga cyklar. Tyvärr hade han igen bild. Jag föreställer mig, och myser över vilket Bike parade-kalas det måste ha varit. Han berättar också om fenomenet våningscykelställ. Jag tror honom inte, men bildbevis finnes. Alltså. Wot??




Ett annat gästspel i Bike Parade är denna broken beauty, även denna bild är det Mackan som ska ha cred för. Notera också hur stilfullt felvridet styret är. Jag tror jag dånar.


Tuesday, October 23, 2007

make some quiet

Det är efteråt jag begriper vad jag sett. Det är när jag summerar intrycken jag fångar något stort. Då är jag glad att jag sett. Odysséen, såsom den berättas av Tyst Teater, Cirkus Cirkör och Teater Manu.

Jag stinker av olja, efter att ha eldat med andra lirare ur eldkonstgänget vid entrén utanför. Som nåt slags välkomsttrupp. Insatsen betalade min biljett, fattig kulturknarkande student säger oh yea. Jag grottar ner mig i stolen och myser i Idunsalongens halvmörker. Blir imponerad av den pampiga inledningen; storbildsskärm, rök, den koreograferade ensembeln, tygakrobatik, rörelse, kaos, ljudväggen, berättarrösten i högtalarna som förkunnar historiens bakgrund. Hela tiden är det någon av skådespelarna som stannar upp och ger samma information på teckenspråk. Utan att det känns konstlat. So far so good.

När själva berättelsen kommer igång blir det svårare att hänga med. Teckenspråk är huvudspråk, långa dialoger blir för mig och många andra svåra att hänga med i. Trots ett talande kroppsspråk. Efter några scener är det ett medelålders par framför mig som reser sig och går. Jag stirrar på dem och hoppas att de ska se mina höjda ögonbryn. Vad är det med er, good folks? vill jag säga. Kulturkonservatister, tänker jag för mig själv, och gör mitt bästa för att bryta upp mina egna sinnen.

Inte lättast, visar det sig. Tur att jag var en såndär ambitionsperson som lyssnade under svensklektionerna i grundskolan, och faktiskt minns historien om Odysseus hyfsat bra. Annars hade jag varit fett lost. (Upptäcker sen att det finns programblad där historien sammanfattas, scen för scen, så att vi teckenspråknoviser ska kunna hänga med.) Hela tiden bråkar hjärnan, för det fattas något. Det saknas en dimension. Och jag blir medveten om hur sjukligt verbal jag är. Vilket stort behov av att få information formulerad i ord jag har. Och jag som häromdagen gick runt och filosoferade över vilken vikt man ska tillförskriva språket egentligen. Det är ju trots allt "bara" en artfakt. Eller? Kanske inte språket ändå, men de språkstrukturer vi bygger upp. (...och den pseudofilosofiska diskussionen kan vi ju ta över en vinare nån annan dag...) Iallafall. Ord. Viktiga. Utan dem är mina tolkningsramar stympade. Iallafall är det så det känns. Det hade varit så lätt att bara lägga på ljud ovanpå alla scener, men högtalarrösten uppenbara sig endast vid scenbyten, presenterar kort scenariot. Det är naturligtvis ingen slump. De har inte "glömt" att de flesta i salongen är hörande som inte är hemma på teckenspråk. Illustrerande ljudmattor och mäktiga ljudeffekter är viktiga inslag. Det är bara själva talet som inte finns med. Det är ganska provocerande, men samtidigt ganska PK. Som ett slags påminnelse om att världen går att läsa på flera sätt.

Eftersom jag inte får ut så mycket av de ganska långa dialogerna, klaffar koncentrationen ganska illa. Jag blir stundvis någon annanstans, och rycker till när det plötsligt händer något på scenen. Det som fascinerar mest, är det jag också kom för att se: cirkusinslagen. Rep-akrobatiken är bannemej poesi. Hjulkonsterna är kraft. Detaljerna. Att smyga in många element för att förstärka historien. Sjukt snygg yta. Och det är när jag samlar pusslet i huvudet, jag uppskattar föreställningen som mest. Minnet blir bättre än upplevelsen.

Nog om det.

Nu lyssnar jag på Jonas Games platta ADHD och myser. Det kommer bli en fin fredag nästa vecka. Säkert! och Jonas Game toppar priolistan på Popup. Viktigt!!

Sunday, October 21, 2007

I still remember

Bygger en blandskiva till en kompis, och snubblar nostalgiskt igenom mitt musikarkiv. På under 80 minuter gör jag en segling genom mer än ett år av mitt liv. Låtar som får mig att minnas. Hur det brändes. Pulserade. Andades. Sprang. Darrade. Glödde. I mig. När det hände.

Musiken berättar saker, triggar igång minnen och känslor som jag inte formulerade för mig själv ens då. Det är som att jag har sparat minnen i låtarna, använt mitt musikarkiv som en extern hårddisk. Men de slits lite varje gång de plockas fram. Jag hoppas de håller. Summan av erfarenheter och minnen är allt jag är. Glömska är själslig amputation. Mitt musikarkiv är resten av mig.

Tuesday, October 16, 2007

are you my sister?

Mitt extraknäck för expressen har genererat ännu en lillasyster. Blogg nummer tre som jag nu är stolt mor till, är en jag-är-student-i-umeå-och-bloggar-om-det-blogg. Alltså lite som den här, fast utan cyklar.

Jag har förresten ett duktigt stash med schyssta bilder på trasiga bikes (vååågade bilder på metall, I can tell ya!) men jag har inte orkat ominstallera bluetooth-grejjen sedan jag bytte operativsystem. Så atte. Jag lär med andra ord dunka in en duktig radda pix framöver, så snart tiden blir min att styra.

Den som väntar på nåt som rostar, borde söka sjukpenning istället. Eller nåt.

Sunday, October 07, 2007

falkögon och framfusiga förfrågningar

I pseudojournalistikens förlovade land kan vad som helst hända. Jag, Adam och Tomas till exempel. Och det är bara början. Oi va voi!

Thursday, October 04, 2007

if I could offer you one tip for the future...

...Que pasa esta noche would be it. Jag tror det här kan vara den bästa guiden för överlevnad. Iallafall för alla oss som älskar att slita skosula i klubbtäta Ume-yo.

the opposite of hallelujah


Trångt, syrefattigt och varmt i spanska salen på Scharinska. Någon skriker "äntligen!" när Jens Lekman kliver upp på scenen. Han börjar sjunga på "Julie" och får efter ett par rader skjuta in ett "schssss" för att sorlet ska lägga sig. Den delvis onsdagsberusade publiken blir skolbänkstysta och lyssnar lydigt när Jens Lekman spelar vidare på sin minigitarr (är det en gitarr? ukulele? vad? jag saknar begrepp i kategorin litet stränginstrument med träkropp...) och sjunger rakt ut i luften, utan att gå igenom mikrofonen först. Jag blir glad och förvånad under några sekunder när greppet verkar funka, att folk faktiskt är tysta och lyssnar. Mindre förvånad blir jag när bubblan strax spricker och församlingen bara måååste bröla med i refrängen. Jens får ett lustigt leende i ansiktet, han ler åt oss, han tycker nog att vi är ena brute:s allihop. Fast vissa av oss är nyktra och faktiskt där för att lyssna, jag räknar mig till den skaran. Och jag undrar i mitt stilla sinne varför vissa spenderat hundratjuge spänn på att trängas i Spanska Salen, och ytterligare kronor på öl, när de ändå bara verkar vilja höra sin egen röst..? Jag förstår inte, och önskar mig ett vettigare ljudförhållande mellan sången på scen och sången i publiken - nåt står inte rätt till när matchen ibland är nära oavgjort. Och det trots att han använder micken fortsättningsvis.

Lekman har med sig en percussion-dam som slår takten, annars är han, som det stod på affischen, "solo" (...bortsett från ett gästspel från Frida Hyvänen). Men stämsången är ändå med, line 6 har letat sig från electronicavärlden till ensamkillemedgitarrvärlden. Litte läckert, sådär. Och han gör sin grej riktigt bra, men nåt själastormande i konsertväg blir det inte. Trots att det är en liten intim spelning, känns Lekman långt långt borta. Musiken når som inte riktigt fram genom den brötiga församlingen. Tråkigt nog.

Tuesday, October 02, 2007

I wanna be the carcrash

Klockan är efter tjugotvå. Mobilen ringer och jag balanserar den mot axeln medan jag smäller upp planscher med gul häftpistol. Han frågar hur det är och jag säger bra jo jo bra. Han frågar igen och jag säger att det det är en helvetesvecka med deadlines runt varje hörn. Han säger att jag är sjukt svår att få tag på. Jag säger att jag vet det, ledsen för det, been busy. Han frågar om min plan att lägga det mesta av min energi på studierna gått bra hittills. Jag förklarar att jag accepterat det som en naturlag att jag engagerar mig i tusen andra för mig viktiga saker. Han frågar om jag har minsta vett att ta hand om mig. Jag låter det krypa fram att jag dragit på mig fler projekt. Han skrattar åt mig. Och jag vet. Jag är skadat gods. Jag går hellre under än står still. Jag kommer att dö 32 år gammal av utbrändhet. Men jag kommer inte att ångra någonting.

Imorgon är det radjo igen. Estrad fyller etern på 102,3 och webben på http://www.umeastudentradio.se/ mellan 17-19. Vissångaren Tor Lundmark live i studion, och temat är Text+Musik.

Tuesday, September 25, 2007

natt och dag


ingenting ingenting ingenting

Först kom ingenting, sen ingenting och ingenting. Nya låten med Kent, som jag måste erkänna att jag trots min inte-gilla-Kent-princip nog tycker är rätt ok. Och förstås bandet [ingenting]. Och den här dagen. Ingenting. Vartannat träd är gult, vartannat är grönt. Min kropp har sagt ifrån, jag underkastar mig hostan och drar täcket över huvudet. Min granne frågar hur det är med hostan. Jag ber om ursäkt om jag hållit honom vaken. Han kunde tydligen ändå inte sova. Säger han.
Ikväll är det teater jag inte ska på. För att det inte är ok att hosta sig igenom en hel föreställning. I telefon är det ingen som svarar. Som ett omen spelar studentradion Moder Jords Massiva med Ingenting. Ingenting ingenting ingenting.

Friday, September 21, 2007

film

Jag brukar säga att jag inte är så filmintresserad. Att jag sällan tittar på film. Att jag inte har en aning om titlar och skådespelare och vad Orvar skulle ha sagt om saken. Egentligen menar jag att jag inte är intresserad av dålig film, att jag är för lat och oengagerad för att sitta still framför duken om jag inte tycker att det är värt det. Att jag hellre ser få och selektivt utvalda filmer istället för många. Jag vet. Vilken filmfantast som helst fördömer förmodligen min strategi, ger argument som att man behöver se "allt" för att få perspektiv. Men what do I care? Det är min tid det handlar om, det är min omvärldsbevakning jag deal:ar med. Så för att slippa diskussioner om mitt kräsna otåliga selektiva filmtittande, brukar jag säga att jag inte är filmintresserad.

Men just för att jag ska kunna vara pseudosnobbigt selektiv måste det ju finns ett rejält utbud att sålla i. Och fler biografer i Umeå stad än SF. Smått förvånad, men ändå inte, ansluter jag mig till filmfantasternas läger: Supporta Folkets Bios planer på att flytta in i gamla Bio Royals tomma salonger, läs mer och signa namninsamlingen på http://royalfolketsbio.se
För att kultur = mångfald.

Igårnatt såg jag sverigepremiären av Roy Anderssons Du levande. Det kan mycket väl vara årets bästa film. Fast. Det är ju bara vad jag tycker.

Wednesday, September 19, 2007

magont

För att det är kursavslutning och redovisning och vänta in turen.
För att det är den tiden i månaden.
För att kaffet inte var en bra idé trots allt.
För att det är lottdragning och öråd och en ska bort och blir det jag?
För att det är säsongspremiär och radio och live och ovant med en sommar i ryggen.
För att det är tight tight schema och middag inte är prio. Idag heller.
För att jag är bra på mycket, men rätt dålig på mig.

Monday, September 17, 2007

måndag

Inte varje måndag slutar med gratis mat och en stor stark. Men så var det inte vicken manic monday som helst.
Umeå Studentradio sa Rensa öronen! och sändningarna drog igång för säsongen vid sjutton idag. Finns på webben, eller frekvens 102,3 i Umeåtrakten. Jag som egentligen inte hade tid att lyssna, gick runt med hörlurar och sög i mig allt jag kunde, godbitar här och där. Ska jag stjäla tips från spelningslistorna över dagens sändningar. I heard a lot I liked.
Filmfest hade premiär idag och vi nycirkusentusiaster var med och invigde med eld och spex - rolitt rolitt! Jag antog lite att ett kulturevent som detta skulle krylla av kaniner och att efterfesten således skulle ha nåt ickeanimaliskt att bjuda. Fel. De hade till och med ansjovis i sesamsåsen. Jag åt potatis och bröd, men vi konstaterade att potatisen verkligen smakade mycket potatis! Jag var nöjd ändå.
Filmfest och film såklart. Säger bara: SE Eternal summer. Visserligen var jag nog påverkad av dagens äventyr, puls och öl, men det var banne mig bland det bästa och vackraste jag sett på hur länge som helst. Stissig och lyriskt efteråtsglad känslobubblade jag med min flickigaste ljusa röst - och den har jag inte använt på länge... Cyklade sen svingen hemåt genom natten och sjöng med i musiken ur hörlurarna. Ingen fanns där som lyssnade ändå.

Sunday, September 16, 2007

Freakbook

Facebook.
Jamen alla säger ju sitt om det. Kan inte jag också få? Även om det är tjatigt.
Fb har slukat världen likt en pandemi och jag vet inte hur jag ska värja mig.
You have one new friend request. Man kan ju inte bara säga nej. Inte till de riktiga vännerna iallafall. Och ännu mindre till de där lirarna man nästan glömt av men som man löjligt gärna vill veta hur de har det. För att man är en sjukligt nyfiken privatlivssnokande djefla människa.
Så ska man definiera hur man känner folk. How do you know x? Jag känner inte ens x och när jag väljer I don't even know this person får jag motfrågan Then why are you friends with them? Inser att jag är på väg att passera en integritetsgräns, för why am I friends with nån frekkin lirare som jag känner vid namn men inte som person? Jag vet inte. Försöker motivera det för mig själv och går bet. Kanske för att jag tror mig lära känna x bättre om jag addar honom på fb?

Fat chance.

DN sätter i tryck att man inte får fler vänner i verkliga livet bara för att man har nätverk på webben. Sådeså. Och förresten är det löjligt selektivt vilka godbitar av sitt liv man bjuckar på online. Måhända att jag utan omsvep kan blotta strupen här på bloggen. Men det här är mitt space, jag kan, jag får, jag vill. Det här verktyget styr jag bättre över, fb är någon annans system. Så där hemlar jag mig. Orkar inte redogöra för mig själv. Tycker nog att mina perifiera bekantskaper inte riktigt har med mig att göra. Tycker nog att jag är lite bättre än de flesta andra här i världen. Tycker nog att jag är för ball för att beblanda mig med fb-pöblen.

Eller så har jag bara inte accepterat att jag loggar in oftare än jag klarar att erkänna för mig själv.

Wednesday, September 12, 2007

suck dust, ditt blåbär!


Bärplockare lämnar spår efter sig i skogen på Nydala?
Bilden är inte ett montage.

Tuesday, September 11, 2007

substitut

Vy från Nydalabron

Den låg ju där. Alldeles nedanför bron till Nydala. Som en självmordskandidat som kastat sig handlöst. En cykel på den otrygga sidan räcket. Jag hade inte tid just då, att stanna och föreviga. Nu är den borta. Men jag lovar. Den låg där. Jag hade tänkt döpa bilden till "Bike from above", mycket fyndigt tyckte jag själv. Nu puttrar jag förtjust i min ensamhet, utan att kunna dela min putslustighet med övriga världen. Inte fullt ut iallafall. För det här inlägget räknas inte riktigt, den här bilden saknar legitimitet.

Monday, September 10, 2007

first class riot


Mina vänner frågar om det var bra. Jag säger att det var the Though alliance. Playback med rätt skabbigt ljud (som bröts nånstans mitt i en låt, det viskades att en sladd åkt ur...), alla var på scenen, alla var energi och kaos. Publiken var mer intressant att betrakta än bandet, fenomenet i sig större än spelningen. Vännerna frågar vad jag betalat för biljetten. Jag svarar, de himlar med ögonen. Om det var värt? Tja. Värt och värt. Alltså. Det var TTA.

Monday, September 03, 2007

Dagens meta...

...blogga om att blogga! Yeij!

Den här bloggen fick en lillasyster idag. Halvsyskon iallafall, jag vänstrar med wordpress. Den heter likadant som en Christian Kjellvanderlåt, och det är nästan lite orättvist att lillasyster har ett så fint namn när storasyster inte heter nåt allas. Eller, jag brukar bara omtala den här bloggen med adressen. Men hur kul äre? "Fuskar" ju med att ha ett gäng bilder istället för en titel. Fast bilder säger ju mer än tusen ord, om man nu vill harva lite i den gamla klyschan.

Words in the wires iallafall, är ett projekt inom Språkkonsultprogrammet vid Umeå Universitet. Så vill man grotta in sig i mina studier är det bara att gå loss!

Sunday, September 02, 2007

Arrigato-som-faaan!

Baka Hakuzin tackade besökarna på nasal svenska med japanska undertoner på Klubb Pingvin igår. Bra som i helt okej, men inte som i att himlavalvet strödde paljetter över tillvaron. Mellansnacket fastande i minnet bättre än musiken, ("Vill-ni-åka-till-Tååkiåå?") och det säger väl allt. Blev inte så peppad som jag trodde av Matts Katt, kanske för att jag i stort sett ville kyssa golvet han gick på senast och sånt är svårt att leva upp till. Matts - det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag hoppas vi kan fortsätta som vi gjort ändå... (Sen är han ju enligt F "den näst bästa katten i stan"; de koola barnen fattar...). Faktiskt var det sjukt kul när Shape Up-Nina spann loss sina spår mot slutet. Min enda shape up-encounter i våras präglades av leda och längtan därifrån (återigen; det är inte dig det är fel på det är mig...) och jag minns att jag suckade och tänkte nej, nu fåre va nog, nu gittar jag! när Smiths-dängan This Charming man spelades. Nu skulle jag hånglat med remixen av Tonight I have to leave it, om det hade varit fysiskt möjligt. Och målet är lätt Shape Up nästa helg, när TTA spelar.
...och härmed förklarar jag sommaren som officiellt slut, och klubbhösten igångkickad. För att upprätthålla iallafall liiite prettostatus avslutar jag med ett citat från Emma Goldman.

"If you can't dance to it, it's not my revolution!"

Tuesday, August 28, 2007

Just like a Hard Rain

Blixtglitter, åskmuller och sjösprångsregn gjorde en översvämmad campusdamm. På bilden; den lilla bron över vattenbrynet på ena sidan dammen. Nu under vattenbrynet. Man i signalfärgade kläder gör något för situationen relevant, och får mig att blyga mig med kameran. Därav den inte helt övertygande bilden. Men I can tell ya, vi snackar vatten. Inte som i södra svea, men ändå.

I övrigt ligger det ny asfalt in plenty över valda delar av Umeå. Asfalt på bekostnad av björkar. I björkarnas stad! Ack, denna civilisationens framfart... I bakhuvudet är jag övertygad om att jag kommer att få äta upp min kritik i efterhand, säkert blir allt überbra när det är helt klart. Då ska jag krypa på knä och minnas detta blogginlägg. Men just nu ser jag svart. Eller grått, snarare.

Sunday, August 26, 2007

Konsten att se det positiva


Mor: Sa jag att nån har styckat min cykel? Jag var in i förrådet och de hade tagit hela bakhjulet.
Jag: Nähä...!? Kan inte jag få ta en bild...?
Min mor upphör aldrig att förundras över vilka av hennes uttalanden som bereder hennes dotter med en glädjestrålande blick...

Tuesday, August 21, 2007

Dagens skörd

Libyen är den enda nation som har en enfärgad flagga. Den är grön.

Den här installationen är så vacker att jag tror nån gjort den bara för min skull. I ett buskage mitt på en cykelparkering på campus. Åh! Jag dånar!



Och slår man upp ordet "fadermördare" i Bonniers Stora Ordbok får man lustigt nog en illustration...

Idag kom det första numret av nya Språktidningen. Jag skuttade in i köket för att visa en av mina kollektivmedlemmar, som inte på något sätt kunde förstå min upphetsning. Den är ju snygg och i färg och har galet sammanhållen layout, men samma härliga format som gamla Språkvård(r.i.p.)! Ju! Och det spelar roll, för nu är det roooligt att läsa om varför man inte kan böja ordet rädd i neutrum, om Astrid Lindgrens låtsasord "spunk" och om att vi verbar som aldrig förr. Gillas!

Och ja. Jag vet att jag är språknörd. Vill du veta om du platsar i ligan, kika på det här blogginlägget på Lingvistbloggen. Ett skämt med inbyggd shibbolet-effekt, om nån undrar. Moaha!

Jag måste ägna mig åt lite konsumentrådgivning också. När jag handlar tycker jag att nästan allt är jätteroligt. Jag tror att jag skrattar åt allt (inte så tyst för mig själv...) som en försvarsmekanism; jag försöker hålla verkligheten på avstånd och avsäga mig allt samröre med den. Iallafall den verklighet där man kan köpa Paulúns egen überhälsosamma müsli (but whyyyyy...??). Tur då att man kan vara lite mer indie slash street och istället välja "da Müsli" som är "powered by havre"... eller nåt... eh... Till det kan man ju dricka grönsaksjuicen "Fit". Fit. Juice. Ha. Ha. Inget köp där inte. Införskaffa rotsaker istället. Det är rotsaksvecka. Hamstra rödbetor. Oh! Rödbetor! God bless denna btb-ymniga skapelse! Yum!

Monday, August 13, 2007

Use the brakes, baby!

Från min cykel såg jag genom buskaget hur bilen närmade sig från vänster sida. Även om jag känner till högerregeln bromsade jag in och stannade till för att försäkra mig om att bilisten upptäckt mig trots alla träd. Det gjorde denna, och jag trampade igång igen.


Det spektakulära i denna actionbefriade historia ligger däri att jag överhuvudtaget hade möjligheten att bromsa. Vårens brist på fungerande bromsar är åtgärdat. Umeå behöver inte längre skaka av rädsla när jag kryssar mellan fotgängare och cyklister nedför svingen. Jag är bromsklossarnas hertiginna!

Wednesday, August 08, 2007

Is there something to do?

Av pur understimulans hittar min hjärna på märkliga saker under en kanotfärd i Själevadsfjärden. My partner in crime som har frampaddeln (nä, jag kan ingen terminologi, hokay?) tvingas stå ut med min senildemens vad gäller hur man styr (hoppsan, nu blev det fel igen!), mina tappra försök till hejjaramsor (äppelmos! äppelmos! äppelmos!...), och mina teorier om hur en bra självmordsbro ska se ut.

Det är uppenbart. För mycket slakkiness och för lite stimulans för min hjärna. Mitt behov av sysselsättning har tagit mig tillbaka till de egna jaktmarkerna, Umeås bekanta dofter berättar att jag är hemma igen. Nu ska jag fixa cykelbromsar, plocka blåbär, bygga ett fanzine, virka korgar, ordna, fixa och dona till dess hjärnan fått nog av intryck och normalvarvar igen...


...och kanske är det due to mina stimulations-cravings, men Herr Drycks Katastrofala Omslag är just nu det roligaste som finns! Jag skrattar tårar över tangentbordet... Go fetch!

Tuesday, August 07, 2007

Urkult

Äventyr på bekant mark, mitt sjätte urkult är avverkat. Har nog aldrig sett så få band något av de tidigare åren, men jag räknar ändå denna upplaga till de bästa. Kunde inte bli annat heller, när spektaklet invigdes av den lätt bästa eldnatt jag sett på ett urkult hittills. Mindre flum, mer spex, och såklart allt på en gång; drakar, tygakrobater, lassodamer, eldartister, tretakt och dansadansa! Marcus Berg och Svartrot gjorde i mitt tycke festivalens bästa spelning, det där med män och falsett alltså... Tredje gången gillt heter det ju, och Svenska Akademien var roligast att se på Urkult. Kanske för att det under den batikfärgade näsåkershimlen känns naturligt att få publiken att skrika "kärlek!!!" för att hetsa fram nästa låt. Natt i norrland betyder mörker och kyla. Jag har ändå bara linne utan att frysa, framför scenen var det godkänd inomhustemperatur. Min bror läste i lokaltidningen att det kanske var akademiens bästa spelning nånsin. Sidärja. Burnt Out Punks förtjänar sin slogan Sveriges fetaste eldshow med råge. Jag vet inte varför, men det är sjukt underhållande med skitiga wackos som blåser eld från en barnvagn och smäller igen råttfällor på tungan... Jag ska kanske sluta öva på eldkonstskills och satsa på spex istället...? Tinariwen gungar loss som avslutning, och sällar sig med lätthet till toppskiktet under urkult. Speciellt gillar jag tygmannen som viftar med armarna som en fjäril hela tiden, jag viftar också. En tur på området tar oss ned till hippiegropen vid forsen. Den är inte speciellt hippie längre, sorgligt nog ser det ut som (nästan...) vilken festivalcamping som helst. Jag vill predika för ungdomarna som har bandare med sig att på miiin tid, då satte vi minsann upp en lövbåge som ingång här, med flagga och allt, och inte slängde vi ölburkar och chipspåsar omkring oss! Det känns som att miljöstationerna på sveriges, såvitt jag vet fortfarande, enda miljömärkta festival har blivit färre i antal... Trots att jag och le crew är lite av veteraner i trakten, har vi lyckats missa vad som hände med gamla tiders veganservering i hippiegropen. Det hela har förvandlats till det lounge-tält som har uppstått på andra sidan festplatsen, som serverar festivalens godaste och snyggaste käk, vattenpipa, chai och glitter. Som att hela atmosfären bytt sida. Men atmosfären finns. Såklart. På denna enligt Sofia Karlsson ...freds- och schysstinriktade festival.

Nu ska jag snickra plasthamstrar och fläta piskor. I'm goin' to whip that korv out of Ruby's ass!!

Tuesday, July 31, 2007

Another summer is just another summer

Det är den sista juli och i Örnsköldsvik regnar det. I min dagbok vräker juli månad ut sig över sidorna som svullen skrivkramp, här på bloggen råder ordtorka. Trots min evigt uppdaterade dagbok skriker bloggabstinensen i fingrarna, jag antar att det är min fåfänga überexhibitionistiska sida som inte pallar med osynligheten. Och nu vet jag plötsligt inte vad jag vill ha sagt om juli månad. Kanske vill jag berätta om glädjetåg med kisspauser, 20 frågor indie-style med svar som Elvis Costello, La Vida Locash och OK Computer. Om stulen whiskey, en sömnig Bloc Party-spelning och astralprojektion. Om dubbla vip-pass, gratis öl och en märklig midnattsintervju i en bil. Om battle, eldsäl of ume-yo, threadart-bygge och kärlek på låtsas och på riktigt. Om nätter som tagit slut och nätter som blivit morgnar, vilda nätter som andats och mjuka nätter som kysst min panna.

Det här var iallafall sommarens...

...abstinens: bloggabstinens!
...gift: sömn. Don't go to the dark side, nåt kul kan ju hända! Men till slut måste man.
...mat: belgiska våfflor finns plötsligt överallt. Jag vänder bort blicken, vägrar bli ett offer för matmodet.
...ord: "överhörde". På var mans läppar. Vad är källan till denna riksspridda anglocism...?
...live: Svenska Akademien. På varje festival i hela sverige hela sommaren hela tiden. Snart på en scen nära dig.
...fordon: sextiotalsbussar i karavan. "För busskonnässörer och festivalbesökare, en kombination som inte ofta sammanfaller" enligt Rocklexikon-Johan.
...one, two-fuck you!: Ida Maria. Kaxig, vild och full i fan. Framförallt skiter hon i hur ball jag tycker hon är. Respekt damen!
...dans: Hey Willpowers bågskyttedans. I höst importeras den till Umeås dansgolv. Join in!
...mer hud: Patrick Wolf visar mer än scenarbetarna kan hantera, till folkets belåtenhet
...frukt: banan. En tanig man med wolverine-polisonger, byxorna nedhasade till knäna och banan fulla munnen gör the Scrags till en grym liveakt och höjer den gula fruktens rock'n'roll-status avsevärt. Bananas of the world, unite!!
...allsång: Shiny Toy Guns gör en Hot Chip och ställer in Arvika. Laakso hoppar in och alla sjunger med i Vääästerbroooon...!!
...emo: nähädu. Inget emo i sommar inte. Emo är alltid fel. Alltid. På sommaren också. Ok?
...regn: "Hard Rain" med Shout Out Louds som sista extranummer på arvika.
...butik: secondhandbutiken Kitsch Bitch i Köpenhamn. Hade jag hetat Marit Bergman hade jag plöjt hela sommarbudgeten där.
...most wanted: "Punkdrömmar" med Ingenting. Publiken visste vad de ville ha, hela spelningen.
...fegt: personalen vid Apolloscenen som avbröt TTA:s spelning efter tjugo minuter. SÅ mycket tryck var det väl ändå inte. Please.
...hetaste: momo vs. strawhot - underhållning beyond! Skills är koolt, men spex är roligast! Men var är damerna i eldbattle-kulturen? Va? (säger jag från sidan av scenen...)
...svettigaste: Sista kvällen på CBY. Barfota under natthimmel exploderar allt i UV och laser. Jag säger att jag inte minns när jag haft så sjukt overkligt roligt senast, men tar det tillbaka en sekund senare. Jag minns visst, om än dimmigt. Klubb Pingvin med Familjen 2 juli i Umeå.
...slump: festen utanför mitt tält den där mellan-natten jag trodde jag skulle tillbringa i solitärt utanförskap. Jag förlorade i sömn, igen, men vann i sällskap. Och den valutan är alltid bättre.
...headphone silence: Cold War Kids "Robbers and cowards" som på ett välsignat sätt stängde ute de svarta kidsens manglande av ironisk musik som tyska luftballong-låten och Spice Girls.
...budget: If I had the money to go to a recordstore I would
...plagg: skooooor...!!
...citat: "If it's good enough for Putin, it's good enough for me!"

Det regnar fortfarande. Imorgon gittar jag stan. Urkult ftw!

Sunday, July 01, 2007

En vacker död stad


En kamrat på telefon säger att han saknar Umeå. Jag som sitter mitt i Umeå-smeten säger att jag saknar Umeå, jag också. För det är inte staden vi saknar nån av oss, inte egentligen. Det är begreppet Umeå med allt vad det innebär. La dolce studentlivet. Att snubbla över kamrater runt varje hörn på campus. "Råka" fika bort en hel förmiddag. Skratta med tio olika personer innan klockan ens har slagit lunch. Den där atmosfären av hopp, framtidsdrömmar, vilja och rädsla. Som ett äventyr som andas, och bara väntar på att hända.
Inte förrän den här sista veckan har Umeå iklätt sig sin mest sterila kostym och betraktat mig som den främling jag är. Gatorna vill inte kännas vid mig. Mitt eget kollektiv gapar mer än halvtomt. Just den här veckan har vi bara varit två kvar. Den där idén jag har om att jag verkligen inte vill bo någonstans på riktigt, att jag bara vill vara en världsmedborgare på tillfälligt besök som råkat ställa sina väskor i hallen, den idén blir en konkret känsla i magen. Jag är nog lite fobisk när det gäller väggar, men jag ser ingen anledning att försöka komma över det. Inte när städer bara är begrepp. Umeå - Umeå. Det är skillnad.

Väskan är packad. Flyktvägen är planerad. Resten av sommaren jagar jag äventyr som andas, doften av moln och stänk av kärlek. Imorgon gittar det här stycket dam, och håller sig frånstädes till dess Umeå fått tillbaka luften i lungorna.

Kamrat med flyktplaner, som stannat för att läsa instruktionerna

Saturday, June 30, 2007

Triptyk





"Broken wheels cannot turn any more"



Dessa tre kom i min väg idag. Rätt fint ändå, de har gemensamt att de alla återfanns utefter den sträcka jag tillryggalagt idag. Märken längs vägen. Eller, om man så vill, återfann jag mig på de platser dessa trampdon så strategiskt låg utplacerade.



Ikväll har jag häpnat över hur mycket schyssta grejjer man kan hinna åstadkomma om man inte är bizzi med att vara ball hela tiden. Den här t.ex. har jag bara planerat i huntra ar. De koola barnen fattar den subtila meta-humorn, och varför jag inte tänker förklara för den som frågar... Jag skrockar och slår mig för bröstet, fylld av övermodig självgodhet!

Friday, June 29, 2007

Smeared black ink


Regnet smattrar hårt mot plåttaket över balkongen. Jag sitter kvar, lyssnar när vädret sjunger. Hör i huvudet musik jag förknippar med sommarhimlar som rasar sitt vatten. De mest ilskna sommarregnen låter som Depeche Modes "Songs of faith and devotion"-platta. Det är löjligt självklart för mig. Fortfarande. First impression lasts sägs det, jag antar att det stämmer.

Mikroskopiska vattendroppar som studsat från balkongräcket och landat på mitt block får bläcket att flyta ut över arket. Jag sitter kvar ändå, en liten stund till, väntar in doften. Doften av nyregn.

Thursday, June 28, 2007

Kiss-[ II ]


Jag känner det lite som att jag är skyldig min blogg att skriva något nu. Något av substans. Det bästa jag kommer på just nu, är att när jag var ute och sprang igår såg jag att cykeln som stått i ett skogsbryn vid Nydalasjön var borta. Den har säkert stått där i en månad nu. Jag tänkte första gången jag såg den att det nog bara handlade om en kisspaus. Men sen var den kvar några timmar senare. Och dagar, veckor efter det. Det var nog en efterlängtad kisspaus av allt att döma.

Monday, June 18, 2007

Ord, ord, ord...

"Vi lever i berättelser. Vi är berättelser. Sent om natten lyssnar vi till
våra egna andetag i mörkret och omskapar våra berättelser. Vi formar och finner
berättelser som kan ses som kartor eller paradigm i vilka våra livsmål
definieras; så börjar världen ändra sig och våra kartor fungerar inte längre,
våra paradigm och berättelser fallerar, och på nytt måste vi uppfinna
förklaringar till varför vi handlar som vi gör."

William Kitteredge, "The Politics of storytelling"

Tuesday, June 12, 2007

Sunday, June 10, 2007

Gästspel

Lämnar Umestan samma dag som Säkert! ska hemlig-spela på Scharinska. Men rumour has it, och ordet ligger på allas läppar. Jag tänker på vart jag är på väg istället för på vad jag lämnar, och spelar högljudd pop i lurarna. De bästa av vänner ansluter längs vägen, och plötsligt landar vi i ett soligt good ol' Härnta. I got no distance left to run. Det var inte igår, men jag tycker fortfarande att atmosfären berättar att den som har tendenser att settle down kan leva sitt liv här och vara nöjd så. Härnösand bits inte. Men jag behöver något skitigare för att inte bli nervös, det är något opålitligt över välputsade ytor.

Roten-till-allt-ont firades för sin student med hav, klippor, mat, vänner, kryddor, vin, vin och vin. Det gamla Kust-gänget samlades. Färgerna i banden oss emellan har nog skiftat en del, precis som årstider gör. Alla blir äldre nu. Jag och en av mina själssystrar tömmer våra tankar innan vi säger godnatt, rätar ut några frågetecken, och jag är glad att vi flyttade in i samma tröja för flera år sedan.

Nästa dag träffar jag Louisa. Det är inget alls som att träffa någon man inte sett på länge, fast det kanske borde vara det. Jag hör ju hennes tonfall när jag läser bloggen, jag tycker att jag har min bild uppdaterad. Det är faktiskt hon som påpekar, och jag nickar med. Hon säger att det står "bakis" skrivet i pannan, jag tänker att hon är kool och somrig. Vi pratar om PLU-nummer, om att vi en dag ska åstadkomma något alldeles oerhört, om revolution, konturer, hjältar vi inte vill ska falla och om att skriva i andra person.

I Härnösand låg två röda cyklar och myste i solen. De ingår inte i utställningen, detta är endast ett gästspel i programbladet.



Thursday, June 07, 2007

set the calmness to spinning

En vän säger att visst är det ganska skönt ändå att veta att allt tar slut, också det som är bra och vackert. It all comes down to dust. Så jävla sant. Som vatten på vax. Det finns inget att klänga sig fast vid. Inga garantier, ingen reklamationsrätt. Bara tid, kärlek och panik i en salig röra. So when the birds fly south I reach up and hold their tails.

Monday, June 04, 2007

Efterlysning

Cykeln som brukar stå fastlåst vid en av de röda lyktstolparna var borta idag. Huvudmisstänkt är en ung kvinna med ett slags vagnsfordon som vid tiotiden i förmiddags stod och målade ny röd färg på en närliggande stolpe. Alla tips välkomnas.

Sunday, June 03, 2007

Nu händer det igen

Klubb Pingvin gav, kvällen hade sprak i luften och underbara Familjen levererade stort. Premiärbesök på Pingvin för min del, Första sista för att populärkultur-referera, och allt talar för att jag kommer slita golvyta där i höst också. Med massor av skak kvar i kroppen trots att klockan slagit två leder mina sletna pjuck mig till den mest uppstyrda efterfest jag överlevt. För att varva ned blir det bakning av scones efteråt, som vid det laget snarast klassas som frukost. Den uttalade planen var att den här helgen aldrig skulle ta slut, att vi aldrig skulle sluta festa. Tiden tog strid och avgick till slut med en tveksam seger, men minnet kommer sitta i länge. Minnet av en natt som verkligen lyfte. Tack Umeå. Nu ställer jag dansskorna på hyllan en stund.*

Den här dagen har spenderats bakom en solid vägg av headphone silence. Min mp3-spelare sviker, varför min trotjänande cd-freestyle fått återuppstå. Drygt elva år på nacken. Den sparkar fortfarande ass på det mesta som finns att tillgå på marknaden. Gamla favoritskivorna åker fram och jag ramlar bakåt i tiden, till eran av att somna med hörlurarna på, jaga plattor som knark, bläddra sönder konvolut och bry sig om vilken studio plattan blivit inspelad i. De där runtomkring-grejjerna som en gång klassades högt i prioritet, men som nu ramlat bort från prio-listan helt...

Mitt i allt mitt slakkiga spatserande i en verklighet som ligger långt utanför mitt medvetande glöms en burk med sylt på en glassätarkulle på Ålidhem. Den står kvar när jag gör en återsväng. Jag tolkar det som att jag inte kommer tjäna något extra på att kränga svart-sylt på ålid i sommar.

Cykeln som står fastlåst vid en av de röda lyktstolparna låg ner igen idag. Jag undrar vem som reser upp den igen när den faller, vem mer än jag som verkar bry sig. Lite längre bort låg denna skönhet gömd och glömd bland träden. Den har flyttat sig några meter sen sist. Jag tolkar det som att utställningen är mobil med interaktiva inslag. This is art!


*nån vecka kanske...

Saturday, June 02, 2007

Let my bike lead me forward


"Jag såg en wreckad cykel här förut, och då tänkte jag på dig!

Strax tar jag cykeln mot nya äventyr. Sista äventyret innan alla scatters all over för sommaren. Sedan stora ensamma vemodet på balkongen och pausknappen intryckt i två måndader. There are things you should keep to yourself. Och jag längtar faktiskt. Efter absolut ingenting. Det var länge sedan jag längtade. Det var länge sedan jag blev besviken. I höst ska det bli ändring. Du ska bli viktig igen, bejbi. Storskaligt viktig.

Tuesday, May 29, 2007

Bike Parade Umeå

Mer cyklar. Denna har länge legat still nedanför bron mellan stan och sjukhuset. Jag har sett den på håll. Vid en närmare titt visar den sig vara fullkomligt wrecked. Jag ser det som att utställningen kommer pågå hela sommaren.


Annat spexigt är att Peter Englund också postar sina tankar på det populära datanätverket Internet. Han gör det bra också. (Vad annat att vänta?) Det ska jag påpeka nästa gång jag hör något nedlåtande om att blogga!

Monday, May 28, 2007

Secret Garden


Ibland läcker man. Alla läcker nån gång. Det här är levande människors läckor. Online.
Jag vill också vara hemlig.

Saturday, May 26, 2007

Ramlar


Inatt stannade blodet en liten stund och vidden av den här vårens allt vackra landade. Det är vemod och stiss i samma pulsslag, och hjärtat är nära att brista. Just nu ser världen ut precis som den känns; sprakande, mild, öm och värkande. Om du stannar faller du och jag chansar, släpper tempot och låter allt ramla. Jag landar mjukt. Allt jag levt den här våren blir plötsligt njutbart, kännbart. Jag får något slags överblick av pusselbitarna, något slags insikt i vilka som räknats mer än andra, och varför. Önskar nästa att tårarna ville bryta fram, för att släppa fri den här stigande känslan i bröstet. Jag är fortfarande livrädd för att stå still, och fullkomligt skräckslagen inför tanken att inte leva upp till mina egna förväntningar. Men inatt ger rädslan vika och faller. Allt faller. Faller flyter. Som vatten på vax. Imorgon kommer känslan ha runnit av mig, och pulsen återgå till sitt normala tillstånd. Men just nu har klockorna glömt mig, och luften smakar sött.

Tuesday, May 22, 2007

Slutspurt

Dagarna flyter ihop i en gröt av solsken och svart på vitt. Jag har insett att det är dags att börja plugga nu. På allvar. Grottar järnet, gömmer mig under kepsskärm och tuggar russin konstant. Alltid dessa russin. Hur skulle livet se ut utan kaffe och russin?

Imorgon är det sista radjoprogrammet för säsongen. Lika delar trist och befriande. Jag har bakat kakor.

Monday, May 21, 2007

Lägesrapport

Cykeln som stått fastlåst vid en av de röda lyktstolparna stod upp igen idag.

Sunday, May 20, 2007

Waiting for your sunday


Graden av ont i nacken berättar att gårdagens dansgolv var av det allvarliga slaget. Stämpeln är borta, men det stod "Dåliga Gatan" på handen. Vi promenerar planlöst och fattar beslut med tre sekunders framförhållning. Råkar tajma en vernissage. Träffar kompisar i en park. Anar DJ Säl i en badtunna i krokarna. "Veckans Frida Selander på Folkkök" bockas av, vi får till och med mat fast klockan hunnit bli tjugo i fem. Cyklar sen hem i lätt regn och lovande solsken med Anthony i hörlurarna. Cykeln som stått fastlåst vid en av de röda lyktstolparna ligger ned idag.

Saturday, May 19, 2007

Hela dan varje da'

Ison och Fille undrar "Vad blir det för mat?" och vi sjunger med.
Nordman drar "Vandraren" och vi knatar vidare.
EMP fyller luften med doften av eldkonst-bränsle och vi betraktar.
Psy-trance på Vasaskolans parkering och vi känner oss wannabee-civil-disobedient.
Buss.
Glass och portvin vid köksbordet, You get no second chance in this life och ett stissigt samtal om frihet, och också den här kvällen öppnar sig, också den här kvällen säger mig något som stannar i bröstet. Och jag tror att det är allt jag behöver som drivkraft.

Thursday, May 17, 2007

"Household Tool Set"


Obs. Bilden är INTE ett montage.

Tuesday, May 15, 2007

Kontaktannons!!

Dricker rödvin och skriver uppsats. Det fuckar sig något enormt, men det känns studentskt iallafall. Jag får höra att "En full student är en dålig student. Dålig dålig dålig." Hejåhå.

Av rent stiss över att min kanske mesta stjärna på pophimlen gör sin enda (hittills) sverigespelning på Arvikafestivalen plöjde jag precis ned en lunta cash på en Arvikabiljett. Det och att datumen var nästan äckligt perfekta avgjorde saken. Såg planschen vid klockan 20 ikväll. Biljett fixad vid 23.10. Vet dock ingen levande själ som ska dit. Egensinne eller idioti? Det får visa sig. Det är ju lite av mitt signum att gå dit jag vill gå. Fråga min mamma. She can tell ya.

Så.

Finnes: Käck ung kvinna med Arvikabiljett, stiss i blodet och en fetisch för sälar i badtunnor. Dansar hela natten och klättrar på frostiga tak. Uppskattar skämt där ordet "sköldpaddssex" finns med, jordnötssmör och spexiga russin i kakan!

Sökes: Festivalkamrat som också sjunger med i rader som

"when the birds fly high I reach up and hold their tails"
"tonight make me unstoppable and I will charm I will slice I will dazzle
them with my wit"
"jag tände en eld för dig och nu brinner hela skogen"
"Hannah I know I never ever treated you right"
"lay me down by the riverside so I can see my own reflection"



och som också tänkt överleva sommaren budget-style genom att sniffa lim, sova på soffor, och glittra med svarta ögon...

Monday, May 14, 2007

This is art


Fredagnatt och blodet säger att kroppen inte kan stanna upp, inte ännu, inte medan ruset ännu är, inte medan natten ännu glittrar. För att slippa träda in i sömnens ensamhet sätts kursen uppåt. Vi springer på frostiga hustak och installationsbygger i vertikalt led. Uppåt uppåt. Never let me down again och det här är konst på riktigt. Den där välbekanta känslan av att svaja mellan stiss och vemod. Som livet i övrigt, fast i ett förhöjt tempo. Och i uppförsbacke. Rösterna viskar att man inte kan bromsa sig ur en uppförsbacke, som vanligt lyssnar jag inte. Natten tar slut. Jag drar ned persiennerna. Ned ned. Jag faller i sömn. Allt faller. Till slut faller allt. Också riktig konst. I bitar och i vila.

Sunday, May 13, 2007

Kultür!

Operan vackert inredd som ett färgstarkt karamellslott festivalen till ära


Helgens MADE-festival på operan förtjänar egentligen ett helt kapitel, men eftersom det blir ett helt sjok med MADE-special i radion på onsdag låter jag bli. Lyssna istället på Estrad i Umeå Studentradio 102,3 mellan 17-19. Eller streamat på www.umeastudentradio.se

Mer kultur! Nästa vecka, alltså vecka 20, är det jag som skriver i Umeå Kommuns stafettblogg som är en del i projektet Umeå Kulturhuvudstad 2014. Jag bloggar i egenskap av eldkonstnär och nycirkusentusiast och hoppas få många läsare och käcka kommentarer! Hmm... Jag kanske kan lägga till "kulturpersonlighet" i mitt CV efter det? Kulturbloggen hittar ni på http://umea2014.blogg.se/

Världens absolut bästa låt just nu är Hard Rain med Shout Out Louds. Bara så ni vet. Det betyder dock INTE att jag tröttnat på Oh Laura's Release Me.

Friday, May 11, 2007

Badtunnan fylls med vatten

Följer trenden och sätter P för alla Vaskarugöraisommar? med ett blogginlägg.

Satt förut och spånade på möjliga sommarjobb för oss som är ute i sista svängen. Jag kom inte så mycket längre än till att mina alternativ voro prostitution, kroki-modell eller att sälja bakpulver i mystiska gränder, förpackat i små vita kuvert med "fultjack" handskrivet på utsidan. Men jag vet inte. Det skulle sluta med sorglig realisation i augusti iallafall, och inte ens det skulle inbringa cash till mat, eftersom alla redan bränt sina sista på H&M's förmodade vederstyggligt tidiga tokrea i juni. Jaja.

Men som kommer räddningen som ett brev på posten. Pusselbitarna börjar lägga sig.

Det blir till att plugga neomarxism, queerkultur och Indesign i sommar. "Maktens och motståndets kulturer 10 p". Föreläsningsveckorna ligger som ett schmäck i kalendern och stör inte alls mina planerade utsvävningar i övrigt. Eller utsvävningar och utsvävningar... Jag kommer som längst att ta mig till Ängelholm. Hoppas få se lite av Skövde också och en long lost friend. Spinna eld en vecka i Ljungskile i juli, och ta en sväng förbi Gbg och Sthlm. Nånstans squeesa in Yran om plånboken håller. Men innan dess blir det nog Skulefestival och andra long lost friends som ävlar sig till mina trakter! Och sommarens sista blir att springa runt barfota och låta himlens hela karma regna in i hjärtat under Urkultfestivalen. Sött som socker.

Vin, Vänner och Vattenpipa är de nya tre V:na.
Jag är en säl i en badtunna.

Tuesday, May 08, 2007

Ytflyt

En lirare jag bor med målar upp en skräckbild av Mattias Alkbergs krönika i senaste Stockholms Fria Tidning. Jag säger nåt i stil med så synd, det är ju meningen att han ska vara nåt slags hjälte, han svarar eller hur, och samtalet slutar i moll. Jag som inte hunnit läsa är beredd att svälja en patetisk sob story från en irrelevant synvinkel, men inte. Kanhända att vissa upplever det som för personligt att gnälla om sitt eget lantliga utanförskap, men den viktiga skillnaden är att det inte blir privat. Rätt sida gränsen. Och med lite udd. Även om kontentan är att han pissar på såna som jag själv, fast inte bittert utan lite glatt och frånvarande, så gillar jag. Hurra hurra, det är tisdag och jag behöver inte tycka att Mattias Alkberg blivit senildement och kollrig!

Nog om det. Mer om annat. Like ödet n such.

Ödet sa åt mig att inte uthärda andra halvan av dagens föreläsning nummer två, jag drog lyhört hemåt, slakker-style. Kollade mejlen. Upptäckte att hejåhå, mitt liv är ett stort dubbelbokat missförstånd, och några samtal senare var jag nere på stan med intervju-uppdrag, bara sådär. Ödet. Åh, ödet! Magkänslan sade åt mig att too kool for school-attityden var det enda rätta, jag lyssnade, saker byggde sig. Go magkänslan!

Sedan koffein, sol och vind vid ankdammen på universitetet. Änderna sa "flyt"... Jag lyssnade...