Tuesday, December 18, 2007

hajpade decemberdatum

Fuck julgran. Jag menar. Orka. Jag har flyttat på min bokhylla istället. Det känns också högtidligt. och mycket mer logistiskt främjande. He dug.

Jag ska fira vinterhögtid nummer ett i Eagleshieldsbay. Det lär bli en grön historia i år med, om man ska tro meterologerna på teve. Men vit blir den ändå inte, oavsett väder. Om du fångar mitt driv.

Vinterhögtid nummer två ska jag fira i city of birches. Det lär bli en helt annan historia. Dags att formulera nyårslöften. De jag redan bestämt mig för är väldigt kloka. Inga skitlöften om att ta körkort, vilket ändå inte kommer hända. Wisdom comes with age.

Sunday, December 16, 2007

it's Berit, bitch!

Klockan 08:30 är jag up n running. En söndag. Ofta det händer. Not.
Men det finns skäl. Jag har dagen till ära iklätt mig rollen av Städnazisten. Jag har sedan länge förberett mina medboende i Kollektivet Berit på att idag, idag är det inte snack, nu är det hockey. Nu är det STORSTÄDNING med versaler. Nu är det fetröjning och noggrannt skrubbande av äcklig yta. Uppställning 09:00. Och bakfylla är INTE en ursäkt. Jag kokar gröt och passar samtidigt på att röja ur frysen, flytta innehållet till vinterbalkongen. Alla kliver in i köket, en efter en. Sen är det fajt mot smutsen. Dra fram spisen och avfetta ingrott snusk med nån spray som jag utifrån varningssymbolerna gissar är radioaktiv. Plocka isär köksfläkten och dränka filtret i kokande vatten gång på gång. Vattnet blir gult och stinker dålig buljong. The spirit will overcome, the spirit will overcome.... Flytta fram och avfrosta kyl och frys, samma lika där. Dammsuga, dammtorka, skura, golvlister, dörrkarmar, förrådsröjning, soffa-på-balkongen-flyttning... Multikaos med lite ajaxpulver som dekoration. Det går rasande snabbt, fem boende plus två gör en sju man stark crew.

Sen det stora lugnet. Allt är fint och doftar rent och känns o-läskigt och fresh. Lorenz gör sin fantastiska pizza till alla i kollektivet, jag har bakat en saffranskaka med mandelmassa. Kanel-thé och levande ljus och duk med julbrodyr. Bilden av Berit sitter på köksdörren och betraktar oss.

Dagens gain: Förråddsstädningen luskade fram en axelremsväska med Puma-logga som ingen ville kännas vid. Jag tog. Jag blev lycklig ägare av träningsväska med sportigare look än vad som rimligen passar mig.

Thursday, December 13, 2007

pimp my wardrobe

Snart måste jag börja lista årsbästa-grejer här på bloggen. Bland annat 2007 års bästa bloggar ligger nära tillhands att ha åsikter om. En favvis har varit PSL-bloggen, en musikblogg i SVT:s regi som Per Sinding Larsen chefar över. (Ni hänger med på bokstavskombon då va..?)

PSL har en spexig gåta varje vecka. De brukar inslaget för Gåtan, rätt och slätt. Nöjd som ett litet barn är jag, som med rätt svar kammade hem ett exklusivt plagg med PSL-logotyp (läs: käck reklamtischa). På köpet fick jag en bunt magneter också. Gratis är gott, och det känns fint att premieras för sina popkunskaper. Sist jag vann något var för flera år sedan, då jag satte alla rätt på en film-tipsrunda som Filmstudion hade. Det fick jag en Donnie Darco-DVD för. Jag som egentligen inte vet ett smack om film är fortfarande löjligt stolt över den bravaden. Värt!

Tuesday, December 11, 2007

litterär anarki i etern

Vem som helst kan nuförtiden bli publicerad författare. Tryckt bok i egen produktion är bara några musklick bort. Det finns dock en hake. Du måste skriva boken också.

En av de inblandade i det något annorlunda förlaget är Linda Skugge, och den damen berättar mer om idén i en telefonintervju i Estrad onsdag 12 dec. Lyssna på 102,3 eller www.umeastudentradio.se mellan 17:00-19:00. Då får man också veta mer om den läsorganisation som årets Nobelpristagare i litteratur, Doris Lessing var med och startade i sitt hemland Zimbabwe. Inlandsförsvararna Ola och Arvid från turnéaktuella Glesbygd'n kommer också vara på plats i studion och bland annat förklara vad de menar med Parasita. Och såklart sammanfattar vi vad som var bäst kulturåret 2007, i detta säsongens sista Estrad.

Jisses. Vad ska jag göra med all min fritid hela juluppehållet...? Kanske skulle börja podcasta...

symptom

Tar ni kort? frågar jag, och visst gör de. Busschauffören visar var jag drar mitt VISA, femton elektroniska slantar rycks från kontot. Femton spänn för en enkel lokal bussresa betalt med kort. Fan, jag skäms.

Vad har hänt med lokaltrafiken i
Umeå?

Friday, December 07, 2007

tidens tecken #3

Då: Smygkika på grannen genom fönstret

Nu: Smygsurfa på grannens trådlösa bredband

Sunday, December 02, 2007

WTF, DTF?

LO-FI-FNK på DTF


Digital Tone Festival på Corona lider av svår besöksbrist och märklig obalans bland namnen på lajnupen. Crediga houseklubben Redsledge tar hem tunga namn som Christian Falk och Datarock att vända skivor på det golv som de chefar över. Men det blir skevt och fel när det är de namnen som headlajnar planscherna. Och utan ett ord om att de ska jocka plattor. Alltså väntar jag mig konsert (vad annars...?) och det gör alla andra också. Det luktar falsk marknadsföring och desperation lång väg, jag blir lite lack. Men tricket går inte i hamn, för det är pinsamt glest mellan besökarna. Många av de jag pratar med är dessutom där som press eller vip-gäster. Den handfull som betalat för sig kan aldrig täcka vad kalaset måste ha kostat. Den handfull som betalat lär ångra sig.

Ett annat problem festivalen dras med är den dubbla idén att vara en scen för både hiphop och elektro. Jag håller mig till Pingvinscenens elektroutbud, och passerar knappt ens Goodfellasscenens hiphopdunk i förbifarten. Det känns som att de som är där för hiphopen gör precis tvärtom. Varför göra det så stort? Och blanda så vilt? Visionen känns överhuvudtaget schizofren och osammanhängande. Jag hade förkastat idén redan på blueprintstadiet.

På fredagen är det Lo-Fi-FNK som står för det intressanta. Jag har visserligen läst recensioner med utlåtanden som "slyngelelektro", och deras fullängdare heter Boylife, men att killarna ser ut som att de aldrig skulle få beställa nåt i baren var jag inte beredd på. De drunknar i stora goofy-kepsar och verkar rart pubertalblyga. Charmig och bra spelning. I övrigt är fredagen så tunn att jag inte ens orkar vänta in Afasi och Filthy utan traskar hem i snömodden.

Lördagen kickar igång dess bättre. Covox är först ut på Pingvinscenen och blir en glad överraskning. Det är energi och det går dåligt att stå still. Jag minns knappt när jag dansade i strobljus senast, och projektionen på väggen är tacksamt hypnotisk. Sen blir det ett stort glapp innan det gnistrar till igen. Också det på Pingvinscenen, när Familjen går på som festivalen sista band. Tredje gången jag ser honom, och jag har roligt också det här varvet. Men det är inte mycket festivalen tillför. Familjen har jag som sagt redan sett. På just klubb Pingvin. Summa summarum blir att Klubb Pingvin borde återuppstå på egna ben och fortsätta ha schyssta elektrospelningar till klubbinträdespris. De klarar sig bra mycket bättre på egen hand. Deras huskatt Matts går ju inte av för hackor han heller.

Digital Tone Festival: vila i frid.
Klubb Pingvin: jag väntar på återkomsten.