Sunday, April 29, 2007

När jag lekte med de koola barnen

Packar leksaker och drar ned på stan, får cyklande sällskap av mina hjältar tillika bodyguards som återigen får tillfälle att rädda mig ur mina självförvållade katastrofer. Vi snackar bilar och mitt i en mening, "sitta i..." --- Det går snabbt, kassen glider in och fastnar i framhjulet och jag kastas snällt fram över styret. Armbågen i asfalten, styret i magen akta huvudet akta huvudet och jag har precis hunnit över vägen. Fallet har precis stannat, jag väljer orimligt nog att först avsluta meningen, "...baksätet." --- och därefter yttra ett aj. "Bloa ru nånstans bloa ru nånstans?" Jag vänder mig på rygg för att få luften tillbaka och precis där. Precis de sekunderna. Som av ovisshet. De skulle jag vilja spara i en burk och kunna ta fram ibland, för att påminna mig. Min jacka har revor, kroppen är hel men öm.

Blåmärken är bäst när de är självförvållade. Snurrar sedan poi i Rådhusparken med Umeås finest. Gycklar-leksaker, filtar, kakor, gitarr och allsång i glada vänners lag. Jag-lägger-den-där-tricket och solbrillor. Ni strålar, jag ler.

Och mer strålning blev det! Alla de koola barnen slet ner skosulorna ett antal lager på Norrlandsoperans dansgolv. Klubb Dåliga Gatan levererade rubbat bra pop och alla måste komma och dansa med oss nu, skaka rumpa med oss nu! Jag väljer att tro att tiden har tagit konstpaus och att sömmarna i mina sletna second hand-pjuck aldrig kommer brista. Vi tävlar mot soluppgången, och vinner. De koola barnen vinner alltid.

Thursday, April 26, 2007

Plugget väcker minnen


Det fanns en tid när jag var en mycket liten flicka som hörde sin mor svara i telefon med olika röster. Var det en släkting på andra sidan luren pratade hon sitt riktiga språk. Var det jobb pratade hon sådär... ja... konstigt, artigt, dialektlöst.


Jag förstod aldrig varför. Jag förstod aldrig varför hon inte litade på att hennes varma sjungande norrländska också skulle duga för jobbsamtalen. Jag förstod aldrig varför hon försökte låtsas vara någon annan. Jag skämdes massor över att hon försökte låtsas, jag tänkte att en dag kommer någon komma på henne och då. Då blir det pinsamt. Jag skämdes massor och grubblade varför varför? Mamma var väl ingen annan är mamma, ingen annan... också?


Jag var en mycket liten flicka som hörde sin mor svara i telefon med olika röster, och jag bestämde mig för att aldrig göra så. Aldrig byta språk. Aldrig kompromissa med mig själv. Aldrig.


Jag blev snart en lite äldre flicka vars öron lärde sig lyssna till min egen röst. Jag hörde mina egna stapplande språkpendlingar, hörde mitt eget språk osäkert svaja, hörde min egen dialekt komma på glid. Jag märkte hur mycket norrländska jag bara hade hörförståelse för, som jag inte kunde använda själv. Märkte hur TV-svenskan lät mer rätt än min svenska någonsin gjorde. Märkte hur jag gled mellan två språkliga poler, utan att egentligen höra hemma någonstans.


De vuxna klappade mig på huvudet och sa att jag var duktig, jag som kunde anpassa mig till så många sammanhang. Men jag skämdes, kände mig falsk och undrade vem jag var. Undrade vilket av alla mina anpassade språk som var jag. Och vilka som faktiskt kände mig.


Fortfarande när jag var 17-18 år gammal kände jag hur det träffade i hjärtat när någon kommenterade mitt språk. Mitt medvetna motstånd till trots sög jag upp dialekter och säjningar som en svamp, min mun reproducerade örats intryck som en kopiator där printknappen fastnat. Jag fick ett "Men vad haaar du för dialekt egentligen?" slängt i ansiktet och jag kände hur hela jag sattes under lupp, grandskades i sömmarna med ett underliggande "Vem ÄR du?" och jag skämdes och kände mig genomskådad. Som någon som misslyckats med det hon lovat sig själv som liten flicka. Jag hade blivit en sån ändå, en sån som kompromissar med sitt språk, med sig själv. En sån som man kunde plocka i bitar, och bakom alla röster inte finna någon alls.


Jag blev en ung kvinna och pendeln slog över helt. Mitt främsta mål blev att passa in. Som en pusselbit. Med alla människor, i alla sammanhang. Jag fick ett "Du är en riktig kamelont, du smyger in i alla sammanhang" sagt till mig och jag tog det som en komplimang. Jag blev en sån som inte försöker bevara sitt hemspråk och bonda med marken man trampat sedan barnsben, utan en sån med "det huvudsakliga målet att röra på sig, att komma bort och få uppleva något nytt*." Jag har bett min lilla flicka om ursäkt för att jag misslyckats, och använder istället mina röster som mina bästa vapen. Utan att skämmas.



*Eriksson, Lisa (2005) "En kvinna klär sällan i dialekt"

Sunday, April 22, 2007

Min totala frånvaro av mark-kontakt...




Jag skrattar så jag nästan kissar i byxan...! Slösurfande ledde mig i gamla spår och lät mig finna en gammal skivrecension jag skrivit under den era då jag var Örnsköldsviks lokala kulturtidnings mest hängivna tillika mest outbildande skivrecensent. Jag älskade verkligen Oskar Schönnings debut när den kom. Och ja. Det märks. "Kanske" märks det i mitt okritiska hyllande, "kanske" märks det också att jag var ett riktigt kid när jag skrev den... (inte sagt att jag är ett dugg klokare nu...) Det rycker rycker rycker i min hilarious-nerv över att bandet fått fatt i recensionen och publicerat den på sajten under rubriken "Rolig recension som vi missat på gamla skivan". Well, jag bjuckar väl på den dårå! Läs och njut!

Stiss i blodet

Henrik och Vänliga Jättar-Erik in action


Veckan har präglats av höga highs och grunda lows. För lite blod i koffeinomloppet och stiss i kroppen. Livet är ljust. Solen brister. Luften är det enda som är svalt här.

Poesi på Beat igår, en mjuk känsla i magen. Bitarna föll ihop alldeles som vi hade hoppats. Ett café Schmäck fullt med öron att fylla med ord och beats! Några minuter vardera var vi de absolut koolaste barnen i den här stan. Eller rättare. Vi fick visa att det ju förhåller sig så!

Vi firade med att gnugga skosulorna mot det glassplittertäckta dansgolvet på klubb Kontra och stisset i blodet låg som ett tomteblossdamm över verkligheten. Vaknade imorse och mådde märkligare än jag gjort på många utehelger, trots att alkoholintaget bestod av en öl allena. Jag måste ha dansat bort varenda vattenmolekyl ur kroppen... En sån sak förvandlar den orimliga kötiden till en petitess, det var värt. Och köandet blev ändå snudd på underhållande med hjälp av det suveräna ordet sköldpaddssex. Funkar alltid.

Förresten... apropå ingenting och Kalle Haglund...
"Gudrun Sjödén och marimekko..!!"

Sunday, April 15, 2007

Poesi på beat

Lobbar hårt för hur man i Umeå nästa helg samlar lätta prettopoäng:

Poesi på beat i regi av Poesipaddan.
Sköna lirare som läser lyrik till schyssta beats av Vänliga Jättar.
Däribland jag själv, som får utlopp för den lyriska smygexhibitionisten i mig...
Utifrån repet idag kan jag utlova mucho skön stämning!
Café Schmäck 20.00 lördag 21 april
Be there or be... tja, full och glad nån annanstans..?

(Say with me: B E A T - B E A T! Downwidditt..!!!)

Friday, April 13, 2007

Genusperspektivet som dog

"Alltså... en man kan ju skaffa så himla många fler barn under sin livstid än en kvinna kan..."

"Vaddå... ur ett jämlikhetsperspektiv eller..?"

"...eh... ja... eh... eh..."

...

Thursday, April 12, 2007

10

Hittade denna på Emma Gray Munthes blogg och köpte konceptet rakt av. Eller snodde. Hejåhå. Grümt tidsfördriv när koffeinet kickat in liiite för sent på kvä... natten.


Tio första

Första bästa kompis: Jag var kass på den där ler-å-lång-halm-grejjen. Men när det begav sig var det två: Anna och Annika
Första bil: Förtjäna körkortet först kanske...?
Första kärlek: Han hade rött hår och var spralligast i klassen. Jag var tolv och blygare än rimligt. Såklart hände det inget.
Första husdjur: Huskatten Rasmus still going strong! Dock i mors regi.
Första semester: Hejpa... familjetripp stockholm?
Första jobb: Kulglassäljare. Nu snackar vi sommarjobb summerstyle.
Första köpta skiva: Med betoning på köpta blir det Savage Gardens debut. Jag tyckte sångaren såg så ball ut i To the moon and back-videon.
Första riktiga kärlek: Riktiga? Hurdå riktiga?
Första piercing: Jag är lite för hyper vad gäller min kropp och vad som finns inuti den och att det ska stanna på rätt sida huden, för att göra minsta hål. Med tanke på det är jag ohälsosamt förtjust i örhängen.
Första konsert: Oj! Letar febrilt i minnesarkiven... Det måste ha varit nåt obetydligt. Men om man räknar av klass, så kanske det blir the Ark under 2000?

Nio senaste

Senaste alkoholdrycken: Jacob's Creek röda
Senaste bilfärd: Övik-Umeå. Och så galet ovant. Liksom. Bil. Man kan vistas på insidan av dem också... Glömmer det ibland.
Senaste filmen du såg: Amores Perros. Go fetch!
Senaste ringda telefonsamtal: Kulturintendenten på Umeå Kommun (sedär, jag fick med lite prettostämplat info också!)
Senaste bubbelbadet: Igårkväll
Senaste spelade cd: Familjen - Det snurrar i min skalle. Mycket bra skit att skala potatis till!
Senaste kyss: Hur mycket tunga ska det vara för att klassas som kyss...?
Senaste gången du grät: Januari. Januari var en svart jäkla skitmånad.
Senaste måltiden: Potatismos med lins- och kikärtsburgare

Åtta har du nånsin

Dejtat en av dina bästa kompisar? Det vill jag påstå.
Blivit kär vid första ögonkastet? Hela dan varje da.
Blivit arresterad? Nope.
Fastnat med blicken i någons urringning? Yea bejbi.
Fått ditt hjärta krossat? Sort of.
Sagt att du älskar någon utan att mena det? Nej. Fast det beror på hur det är meningen att man ska mena det.
Haft ett one night stand? Joråsåatte.
Busringt till någon? Mycket oskyldigt när jag var liten.

Sju saker du har på dig

Lördagsstrumpor fast det är torsdag/fredag
Hoodie
SMK-tischa
Hipstertrosor med käck text
Armband från Costa Rica
En hårklämma som inte är min
Ett annat armband från en inte så exklusiv kitschbutik


Sex saker du gjort idag

Lagat mat som skulle räcka till en hel flyktingförläggning
Pantat burkar för trettitvå spänn
Varit på ett kul träningspass med det vederstyggliga namnet "Nike Rockstar Workout"
Pluggat på universitetet efter bibliotekets stängningstid (igen...!)
Re-designat en tischa som saknade passform med en sax som enda tillhygge
Spelat Familjen osympatiskt högt i vardagsrummet

Fem favoritsaker utan rangordning

Snille och Smak-pin
Sock-poi
PACE-flagga
Strumpstickor i trä
Liten mjölkhämtare i plåt

Fyra personer du kan berätta allt för

Moahaha! Finns inte. Det gäller att fördela sitt inre liv på flera personer, så att ingen har hela pusslet, och den mytiska dimman förblir intakt...

Tre val

Blått eller rött? Rött. På box oftare än på flaska.
Sommar eller vinter? Sommar. Spontana horisontallägen på solvarma grässlänter, ge mig!
Choklad eller chips? Chocolate Jesus säger 85%

Två saker att göra innan du dör

Sommarprata i P1
Lifta

En sak du ångrar

Om man ångrar sånt man gjort, ångrar man den man blivit. No regrets, bara lärdomar. Gör om, gör rätt!

Presstopp!

Sköldpaddssex.

Lägg det ordet på minnet, pojkar och flickor! Det kan göra vem som helst glad, vid vilket tillfälle som helst! Säg det högt! Säg det ofta! Säg det stolt! Säg det vid omotiverade tillfälle! SKÖLDPADDSSEX!!

Om jag var sköldpadda, skulle jag satsa på Michelangelo. Det är han med gult och nunchacas. Eller hur det heter och stavas. Mitt superhjältenamn á la historisk storhet för att matcha the crew skulle vara Sapfo (trots att hon nog inte skulle vilja ha sköldpaddssex med Mike...) och min skilltoy skulle vara glowsticks.

Joråsåatte...

(Skalman är utanför referensramarna, skribentens anm.)

Tuesday, April 10, 2007

Lysande saker

- ett slags påskresumé


En vecka innan ringer en vän från hemstaden Örnsköldsvik och undrar när var hur jag kommer till stan i påsk. Vi synkar läget och hon snackar om nån trancekväll på skärtorsdagen. Det är ett artonställe och jag har inga eller få bra minnen därifrån, men min polare är en pärla att ha med på dansgolvet så hey whatever, det är en dejt, vi kan ha kul oavsett! Jag vet att jag kommer känna mig hopplöst fossiliserad och obekvämt vuxen bland alla käcka arton-människor, men jag bestämmer att det är en erfarenhet det med. Jag slipper iallafall vara the kid. Det blir att dricka vin i mängd och panik innan utgång, vi bommar den bokade taxin och jag ringer och gnäller på att deras klockor inte går likadant som min. Vi fixar skjuts ned ändå och hinner dit exakt en minut innan tjugotvå - på rätt sida tiden för fritt inträde. Vi kollar läget, det är rätt glest med folk men jag är definitivt inte äldst. Bra tecken. Dansgolv ahead! Det är öde, en ensam tapper kille i snygg tröja gör mer än sitt. Men det händer saker. Plötsligt är det en trupp ravefolk som äger ytan. Neondetaljer och glowsticks, UV-ljus och laser - lysande saker! Blir helt stissig och överfaller första bästa för att tigga glowsticks. Jag hör knappt vad hon säger, men hon är tydligen medarrangör och kommer tillbaka med lyspinnar till mig och min vän. Vi blir som barn och dansgolvet tycker om oss i gengäld. Men det räcker inte, vi måste göra poi, vi måste ha snöre, så vi gör en barturné och tigger snöre. Inga träffar. Bara skeptiska blickar. Jaja. Man kan inte få allt. Vi bygger lite med mitt nyckelband, substitutet får godkänt men inte mer. Men så plockar en ravebrud fram ett par LED-poi. Sånna riktiga. Sånna som kostar många hundralappar, sånna som är mer än ok. We go bananas och bondar med kvinnan och ställer oss i kö för att få låna. Tre minuter senare är le pitch i våra händer och vi leker leker leker som man gör när man är ett förvuxet nycirkusbarn som oannonserat hamnat mitt i en karneval. Det händer, det är oväntat och det är vackert. Ravefolk, glowsticks och laser. På riktigt. I övik. Sannolikhetsfaktorn är beyond calculation. Finns bara en sak att göra, bara att gilla läget...

Jag är ett marsvin

"Tack för din medverkan i experimentet."


Gratis är gott. Jag är ett marsvin. Ynf ynf!

Monday, April 02, 2007

"Monday, I'm all high"

Kom och dansa med oss nu viskade rösten, kom och skaka rumpa med oss nu...

Måndagarna glöder fortfarande som en strålande stjärna som berättar att också den här veckan kommer att bli bra till slut. Allt blir bra till slut, alltid. Min naiva tro och fasta övertygelse.

Har inte fixat nåt jobb i sommar. (Äh, kom och dansa med oss nu...)
Vet inte om jag orkar haka ett nycirkusgig även om jag behöver le flous. (...bara dansa med oss nu...)
Har en vecka att läsa in en trepoängskurs på. (...skaka rumpa med oss nu)

Jag väljer i regel att kapitulera och göra som rösten (Navid Modiri) säger. Hopp skak!! För oavsett kommer jag fortfarande ha måndagarna. Nycirkus på Mariehem. Alla som är vackrast, alla ansikten som blir människor, alla nya kontakter som knyts, alla skills som sprider sig... Till nästa gång ska jag lära mig sätta butterfly-weave i split time också. Banne mig. För att det spelar roll, för att jag har alla er vackra. Det är helt sjukt att måndagsträffarna har vuxit så mycket, det är sån aktivitet och så mycket människor i rörelse att jag ibland har svårt att förstå att jag ingår i det här. Jag känner inte ens alla längre. Nästan skrämmande, men allt som är verkligt vackert har ett skrämmande skimmer över sig också... Tåget liksom rullar framåt, jag sitter som en levnadsberusad passagerare med huvudet i vinden och solen på halsen och bara skrattar... Skaka rumpa! Skaka rumpa! Det här fanns inte förra hösten. Nu finns det. Skillnaden är milsvid, men det behövdes så lite... Bara lite kärlek. Kärlek och respekt. Freedom of movement is the shit!


Mariehemskolans gymnastiksal, måndagar 20:30-22:00. Slut upp. Vi tillämpar ALLA-principen.

Sunday, April 01, 2007

"SOS Alarm - var god dröj"

...och det vackraste är att det inte ens är uppdiktat. Hon svarade så. Lägg en duktig väntetid på iallafall fem minuter till det också. Fast nej, det var inte 112-larmnumret. Men iallafall. Dagens mest klockish!

...och Juvelen-konserten på Umeå Open var sjuuukt vacker alla de femton minuter han ägde scenen. Underbart är kort. Stort kaxigt. Och det ÄR nåt sinnes-sexigt över den falsetten... Liraren är lätt det nya svart!