Thursday, May 29, 2008

DYGNET RUNT


www.umeastudentradio.se
Vi hörs i etern!

DYNGET RUNT
torsdag 17:00 - söndag 12:00

Vår stolta station bränner sitt sista sprakande krut och sänder dygnet runt under hela den här helgen! Samtidigt pågår Bärnnbollscupen och vi rapporterar från spelen på ängarna under fredag och lördag. Då lottar vi också ut så mycket priser att det är löjligt! Presentkort på ICA. IKSU-kort. Roskildebiljetter. Make up-rådgivning. Livin Lavish-biljetter. Death cab for cutie-plattor. Och en massa massa mer.

I radion blir det intervju med brännbollsgeneralen Stellan Boström, hjältar från legendariska brännbollslaget BK rel, DJ:s från Livin Lavish och många fler. På lördag blir det också prat om "sporter som aldrig blivit OS-grenar": däribland drillning, nycirkus och kampsport.

Håll kontakten med oss via msn eller epost:
msn@umeastudentradio.se
yran@umeastudentradio.se

alla bra äventyr börjar med panik

Kommer hem och tänker lyssna in starten av Umeå studentradios feta maratonsändningar dygnet runt under Brännbollsyran. Klockan är 17:05 och vi har legat i eter sedan noll-noll.

Det är tyst.

Jag ringer studion, föreslår att de gjort nån miss på mixerbordet som de lätt kan rätta till. Men allt verkar vara i sin ordning. Ändå inget ljud. Test-radion utanför studion är också död. Trollet går och tar en kik på TD1-boxen. TD1-boxen säger "Spelar till ingen..."

Det, gott folk, är INTE vad en TD1-box ska säga när en radiostation ligger i etern. Den ska tala om vilken mast den skickar signal till. I vårt fall masten "Radio Umeå". Kort sagt: feeeetingtrubbel.

Jag hinner ringa Närradioföreningen, jaga teknikchefen, jaga Akademiska hus, Rekab och gud vet vilka... Men så plötsligt:

Det liksom kickar till ute i vardagsrummet.

LJUD. Love will tear us apart har aldrig låtit så smek i mina öron.

Trollet har upptäckt att byggkillarna som röjer ur lokalerna intill röjt loss så pass att våra nätkontakter slutat funka. I egenskap av hobbytekniker kopplar han om kalaset. Snor internet från datorn och drar det till TD1:an istället.

17:39 är allt igång och precis som det ska igen. Trettionio smärtsamma minuter av död etertid tar begreppet "pinsam tystnad" till en helt ny nivå. Det enda fina i historien är att det iallafall inte var vårt fel, utan byggkillarna som klippt fel sladdar. Eller, lite mer fint finns det. Trollet synade trubblet. grejjade biffen och är numera min hjälte numero uno.

Efter dessa minuter av fullkomligt kaos kan det bara bli bättre. Återstår gör nu 66 timmar och tjugo minuter av felfri, fantastisk och äventyrlig radio.

Tuesday, May 27, 2008

MADE my day

Ett sent inlägg för att kommentera den kulturöverskridande MADE-festivalen på Norrlandsoperan 7-10 maj. Utanför operan på de glömdas parkering pågick en parallell utställning av det mer avantgardistiska slaget. Bike parade Umeå presenterar stolt: "Un-MADE - broken bikes of Umeå, a selection of the finest."



Sunday, May 25, 2008

perspektiv


På kort tid har jag insett att mer än en av mina vänner fattar viktiga beslut med hjälp av en tärning. "Va, haru inte läst Tärningsspelaren...?" har jag fått till svar när jag ställt mig helt oförstående till denna slumpmässiga strategi. Nää, jag har ju inte det. Men jag kanske borde.

Jag har en annan taktik. När jag inte vet vad jag ska göra, låtsas jag att mitt liv är en film. Försöker luta mig tillbaka och betrakta tillvaron som en välskriven intrig. Vad hade jag velat att den mörkhåriga popbruden gjort i det läget? Förmodligen hade jag velat se henne chansa. Leva lite. På gränsen. LOTE FTW.

mjöööt


Livet är ett kalas. Inbjudningskorten är skickade. Igår var jag på emo-panda-fest. Vi grillade och spelade musik på bandare. Blandband med Broder Daniel och Kent. Kajal och svart stjärna på kinden. Då var livet inte en fest, utan rödvin och rakblad. Fast ironiskt. Då såg jag INTE ut som på bilden ovan. Bilden har inget med nåt att göra, faktiskt.

Sen tjäjpapp där Joel Alme spelade. Jag stod löjligt mycket längst fram och gillade. Det höll väldigt bra trots att jag inte lyssnat in mig särskilt hårt. Han klättrade på min kolla-upp-artisten-lista rätt duktigt. Kanske är det så att hajpen är befogad.

Toppar min lyssna-lista gör fortfarande Markus Krunegård. Markusevangeliet är det bästa album som hänt mig på jag vet inte hur länge. Jag gnäller lite på mig själv, säger "men skärp dig elli, dumt att tröttna!" men trycker på plej en gång till iallafall. Krunegård var också på tjäjpapp, han vände skivor och på sätt och vis var det fint att upptäcka att också solen har fläckar. Det där med att mixa låtar var tydligen inte hans påse chips. Note: Det finns fler knappar på ett DJ-bord än stopp och plej. Men wtf. För mig är han fortfarande religion.

Medan innekidsen befolkade Plaza för att lyssna på kexig indie, pågick storskalig folkfest i resten av centrum. Kulturnatta, detta märkliga påfund där kulturen ska skymta i varje gathörn. Jag vet inte jag, jag såg mest stånd som sålde lakritsremmar i år också. När vi passerade stora scenen på Rådhustorget spelade ett E-type-cover-metal-band. Alltså. Jag säger bara. Baaap.

Monday, May 19, 2008

asexuella trakasserier

På mitt extrajobb är det regel snarare än undantag att det pratas om min kropp. Idag till exempel, fick jag höra ett antal beskrivningar av mina bröst. Väldigt osexiga sådana, baserade på var bröstens muskelfästen sitter. Man kan nämligen se det som att det sitter muskler kors och tvärs på kroppen, från armhåla till gud-vet-var, och själva bröstet är att betrakta som en påse med utfyllnad. Jaha, sedär.

Krokimodell. Det optimala jobbet för alla som vill få utlopp för sin exhibitionism och samtidigt få sig en övning i självdistans. Jag rekommenderar varmt.

Sunday, May 18, 2008

lördag-söndag



Glesbygd'n har knåpat ihop sin debutplatta Ärtes jord'n, och det är fantastiskt bra. Jag som i ärlighetens namn inte är någon nämnvärd reggaefantast (jag lyssnar på typ Akademien och Kultiration av egen kraft, end of story) gillar skarpt! Releasefest på Plaza lördagnatt, och det var ett kalas. Storsien och Kultiration som förband, jag mös och dansade. Glesbygd'nmedlemmarna sen var lika snygga som bra och såg ut att ha roligt. Det var fin energi, det var trångt och tryck på golvet. Jag började framme vid scenkanten och slutade halvvägs bak i lokalen. Efter sista låten grupperade vi oss strategiskt för att med minsta möjliga friktion få fatt i jackorna i garderoben. De orutinerade köade nedför hela trappan på Plaza medan vi stod nöjda och kittade ute på gatan. Adehåde i kroppen och tre tappra satsar vi på efterfesten på Verket. LOTE* ang att Lena tar en stentrapp i ett enda språng. Tröttheten drivs på flykt med snabba svep av energidryck. Vettet drivs ur kroppen med snabba svep av malt-och-humle-baserad dryck. Soffa varvas med dansgolv. Rökpaus utomhus skvallrar om att det är morgon och inte alls sådär mörkt som klubbljuset inne i lokalen vill få oss att tro. Mer dans, men kommer sen till sans. Vi hemåtcyklar och beslutar att sluta upp för "efterfest" på Folkkök nästa dag. Kommer hem och lägger mig samtidigt som en av mina kollektivmedlemmar stiger upp - det är tur att det alltid är någon i kollektivet Berit som har jour... Väckarklockan ringer vid tretton, jag hookar med de tappra och gör en frukost/efterfestvisit på Folkkök. Som om gårdagen inte riktigt tagit slut.


*LOTE= Living On The Edge

värt?

Svedjer beräknar värdet på sin blogg och får fram att den är värd mer än 12 000 papp. Jag tänker "gud vilken löjlig tjänst, jisses så härligt sarkastiskt hon dissar den". Men. Hrm. Jag måste ju testa själv också. Alltså. Inte för att jag skulle bryyy mig. Nej verkligen inte. Iallafall. Min blogg är värd 10 842 pengar. Jag ligger således efter i ligan. Ja, inte för att det är en tävling eller så. Det är ju inte som att det spelar roll. Hrm.

Thursday, May 15, 2008

studentmatematik

snel student

student + ica bonustjeck tjufem krona + toaletpaper
= klad student

Myten om den fattiga studenten* blir sanning när jag lyckligt inser att jag kommer att ha råd med toalettpapper tack vare bonuschecken från Ica. Min skitnödiga situation är räddad.


*jag ska egentligen vara tyst, jag som lever under gränsen helt frivilligt. LOTE. För att det ger tillvaron krydda.

Tuesday, May 06, 2008

return of the velociped

Hej Eivor.

Ok. Min dag var konstigare än din. Jag loooovar.

Vakna. Äta frukost och koka potatis till lunchen. En säkring visar sig ha gott och jag lämnar halvkokta potatisar hemma. Mjööt.

Skola.

Hemväg. Rycker till när jag ser en lila cykel i ögonvrån. Magert hoppfull smyger jag fram till velocipeden. Den är exakt likadan som min gamla darling som tidigare tagits ifrån mig. Vet ju att det finns ett ex till i stan, så jag startlar inte mig själv alltför hårt. Men. Kännetecknen stämmer. Mina gamla cykeldator som jag meckat dit när jag var typ tretton sitter kvar, najad med ståltråd. Rosten, slitaget, flaskhållaren... till och med min hårsnodd på styret! Det ÄR MIN DARLING BIKE! Så. Vad gör jag nu? Petar lite på den. Undrar vad det är för en jävel som snott min cykel egentligen, och hur jag ska få tebax den. Betraktar med begärlig blick. Jo. Jag testar. Nyckeln i låset. *klick* Låset går upp. LÅSET GÅR UPP. Något häpen släpar jag hem min darling, vars däck är ledset platta.
Min version: "...åsså ba har nån måsta typ joyrajdat min darling bike typ och inte fått upp låset och så hamna den på andra sidan bäcken ba, åsså har nån typ ställt upp den snyggt himla märkligt liksom...!"
Mina vänners version: "Du har ju fylleställt den. Kom igen Elli. Var lite logisk nu."

Men du tror ju på mig Eivor, visst gör du, visstis...?

Sunday, May 04, 2008

black lodge




För alla oss som gluggat hela Twin Peaks-serien och läst hela Wikipedia-entryt och fortfarande inte tröttnat: ett spel som kan lägga tid och energi på istället för att plugga! Hurra! Varning dock för att det är typ skiiiiitcreepy stämning i spelet, och att man måste begripa lite html för att greja sin framfart. Inte spela på natten. Hujeda mig. Nu ska jag sova istället. Med lampan tänd...


[note: jäkla level 7! Jag fattar inte. Hjälp!]

so much past inside my present

Sista sista Dåliga gatan på Operan och en epok går i graven. Och inte bara själva klubben, utan hela hajpen runtom. Att vi var ganska samma folk som dök upp. Att kunna räkna med att känna hälften av kottarna som kottat sig dit. Fenomenet är borta. Delvis för att Dåliga inte kommer att samla folket längre, delvis för att många kottar stuckit eller är på väg bort från stan. Jag räknar efter och inser att det överhuvudtaget är många av de jag älskar och bryr mig om som inte kommer att vara kvar till hösten. Jag känner Umeå och den här stans turbulenta omsättning av folk, så det förvånar mig inte. Men det gör inte saken mindre trist.

Jag har en vän som för länge sedan berättade om sin tid som utbytesstudent. Jag kunde höra kärlek och saknad i minnena. Först kunde jag inte begripa varför man försätter sig i situationer där man tvingas till uppbrott, sedan begrep jag att kärlek bara är ögonblick. Att ögonblick är allt som räknas. Att det är summan av ögonblick som är rikedomen och inte möjligheten att hålla fast vid dem. Att kunna låta allt rinna som sand mellan fingrarna är kriteriet för att inte själv dras med ned i fallet. Allt och alla flyter. Uppbrott är inget kriminellt även om det låter lite så. Det är bara beviset på att också man själv är i rörelse, inverkar, påverkar och värker. Allt faller. Det kallas gravitation. Och få saker är rättvisare än så.

fire walk with me

Det sista avsnittet av Twin Peaks har passerat mina ögon.
Mest av allt undrar jag fortfarande:
Vem var egentligen Diane?

Saturday, May 03, 2008

just came here to bounce

Klubb Köln lovade smisk och smek på dansgolvet. Jag kände dessutom strössel, salt, hallon, krisp och kaos. Det blev fint. Det var mayhem. Jag kände att jag levde i hundratio igen, det var länge sedan. Jag var mer svett än kropp när klockan slog två. Den person jag klarar av allra minst på jorden hade också hittat dit. Jag lyckades doddsha individen nästan helt (en nickning genom rummet bara) men jag sket i vilket, inte ens det tog udden av min hastighet. Vissa nätter är okrossbara.

Dessförinnan invigdes balkongsoffan för säsongen. Öl och vattenpipa är ett vinnande koncept. Särskilt när det är många och trångt. Knapp dök upp helt oväntat, som hämtad från en annan värld. Fantastiskt med oväntade långväga besök.

Inatt följer fortsättningen i Jakten på den Oförglömliga Bakfyllan. Dåliga gatan spinner sista varven på plattorna innan klubben ofinns Umeå. "Som om imorgon inte fanns" får en extra laddning. Sista lagret gummi ska slitas från sulorna.

Thursday, May 01, 2008

1st of may sister

- put that record on
and dance until the sadness is gone

styggt snyggt!



Om jag var en musikvidjo, I would look like that...