Friday, December 26, 2008

mellandagsfundering

Varför är det lättare att hitta på nyårslöften åt andra än åt sig själv?

Thursday, December 25, 2008

hos grannen

Foto: Torbjörn Jacobsson på VK (lånade lite...)


Vissa saker är bara fullkomligt orimliga. Som att det tokbrinner i grannhuset. Hela geografigränd 2 står i lågor. Vi har ett hus emellan oss och branden, en "brandvägg" nu kallad. Så kollektivet Sputnik lever och mår bra. Jag har inte upplevt röklukten själv, jag är back home och firar jul. Och det känns som ett helt okej tillfälle att inte hänga hemma i kollektivet...

Vidjo på VK.se finns här: http://www.vk.se/media/?clipid=1029

Monday, December 22, 2008

julmatslov

Hejdå så länge. Nu flyr jag hem till mamsen för att reda ut den ständiga frågan om vad som är julmat, och vad som är annat. Jag tror att den här damen som vanligt har svaret.

Sunday, December 21, 2008

hejdå horace, hej peter!

Okej. Någon måste ju komma med en lagom oseriös kommentar på att Peter Englund tillträder som Svenska Akademiens ständige sekreterare efter Horace Engdahl. I egenskap av indiekid med böjelse för skrikiga färger och allmänna obegripligheter agerar jag självutnämnd representant för en förlorad generation av smygidealister och säger hallelujah! Allas vår favorithistoriker klättrar på den akademiska karriärstegen. Håll fanan högt Peter, vi hejjar på dig.

Friday, December 19, 2008

hej astmatiker! åhléns hatar DIG!

Vi på Åhléns för en ständig kamp mot den konsumentgrupp vi hyser starkast agg mot: nämligen de astmatiker som är så illa rustade av naturen att de inte tål starka dofter. Åhlénsvaruhuset vid Sergels torg i Stockholm är en stolt föregångare, som på ett subtilt sätt hindrar denna klena grupp av befolkningen att bevista lokalerna, genom en listig placering av parfymavdelningen precis vid huvudentrén. Då denna strategi visat sig vara mycket effektiv, sprider vi nu konceptet till fler varuhus. Just nu vill vi säga grattis till Umeå, där hederliga Åhlénsbesökare nu slipper beblanda sig med dessa genetiskt svagare individer. Parfymavdelningen är nu det första hinder som står för dörren, något som känns extra spännande såhär i juletid. Vidare har vi även omorganiserat precis allt inne i butiken, för att skapa maximal förvirring och vilseleda de konsumenter vars inre kompass tenderar att peka fel. Vi hoppas att detta ska orsaka betydande tidsmässiga förluster mitt i den stressade julhandeln.

Wednesday, December 17, 2008

vad är mat och vad är annat?

Den som vet, mejla mig på tipptapptipptapptippetippetipptapptipptipptapp@hotmail.com

Monday, December 15, 2008

my delirium











Mest i min spotify-lista just nu är en massa damer som gör ljuvlig pop. My head, my heart, my mind, my wing. Enjoy.

malmberget

Gnarly Boys är som vi alla vet helt orimligt bra, och tur är väl att Emilia Hennix är det med. Hon har grejat värsta schyssta musikvidjon till låten Malmberget. Det är när en ser sånt här som en önskar att världen var pixligare, som i åttabitarsgrafik. Kika och njut!

Gnarly Boys - Malmberget

Thursday, December 11, 2008

lajv i studion


>>> Rapport från gårdagens energiurladdning i radjovärlden: tio glada musiker rockade loss och höjede decibeltalen upp i taket. Damn!, Timbuktu och Tingsek kom förbi och spelade först N.A.P. (Timbuktu) och sedan I'm not gonna live a day without you girl (Damn!). Helt magiskt. Och historiskt. Det är ju inte många kvadrat vi har att leka på nuförtiden, angående provisorisk lokal. Notera hur blåssektionen liksom står på led hela vägen ut genom hallen...

Wednesday, December 10, 2008

Kvällens Estrad - säsongssista!

Det här inlägget kan komma att fylla ut med nya annoncements under dagen, se det som ett doku-inlägg, typ.

>>> Koolast och viktigast att säga om aftonens program just nu är iallafall att Damn kommer till studion och lirar livemusik för våra örons trevnad och välbehag. Är det inte fantastiskt så säg?



>>> Oh-oh! Stoppa pressarna! Update för kvällens shåww: Kristoffer Hedberg som spelar på Origo imorgonkväll medverkar i programmet via telefon. Don't miss out!

'

>>> Ay ay ay! TIMBUKTU hänger med Damn till studjon för att spela live och prata lite. Kan bara bli hur trevligt som helst.



>>> Sedan blir det årsbästasammanfattningar, vad än en tycker om sådana. Och lite smaskiga tillbakablickar på härliga estradögonblick - missade du kanske härliga Kransky Sisters? Lyssna ikväll och minns 2008 års kulturguldkorn!

Thursday, December 04, 2008

rubba inte mina cirklar



Råkade kika på den här gamla klassikern nyss. Den fick mig att inse ett och annat, så jag lägger upp den här.
1) Min polare Peter "Mireneye" är hur sajkotuff som helst. På JFF är det liksom hordar av japaner som tävlar, och två svenskar. Han är en av dem. ffs liksom.
2) Jag kan plötsligt förnimma vad det är jag inte förstår i till exempel fotboll. Jag ser inte det vackra i sport, som så många andra gör. Jag antar att det är samma typ av nördintresse som gör att jag blir helt taken aback av riktigt rena cirklar, schysst flyt och tajming. Eldkonst ftw.

Slutsats: jag kommer aldrig (aldrig aldrig aldrig) jobba med sportjournalistik. I just don't have it in me.

Tuesday, December 02, 2008

cru-amarello

känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen // och då plötsligt känner jag // en längtan efter att få va // en liten del av något bra

Batizado i stan för Abadá Capoeira. För er icke invigda: invignings- och graderingsceremoni för de som sysslar med kampsportsdansen capoeira inom föreningen Abadá. Jag har fått mitt ass cermoniellt kickat av professor Dodô, och det känns bra. Kul att ha blivit kvaliciferat chikanerad och att det gjordes med glimten i ögat. Nu är jag officiellt one with the crew.

Det ska medges att jag har svårt att tro på auktoriteter. Ändå köper jag capoeirakonceptet med större iver än jag shoppar åttiotalskitsch på second hand. Trots att Abadá präglas av ett hierarkisystem är jag helt med. Sällar mig till ledet. Lydigt och ivrigt. För att fejsa fakta, så är jag ju inte bäst i test på capoeira än så länge: min cru-amarello-färgade corda signalerar lägsta graden. Men hej, I'm a n00b. Och det är rätt schysst att behöva slita från scratch för att ta sig någonstans. Det är bara till att misslyckas, skämmas, göra om och göra rätt. Fuck egot. Det är schysst att inte vara bäst, inte ens vara bra, och bara gilla läget. Bara vara en liten liten pusselbit i systemet, och låta mig slipas efter mått jag inte själv beställt. Jag känner mig som en passiv aktivist. Som en liten del av något bra.

promo USR

Alla ska ju ha sin beskärda del av ramljuset. Femton minuter sägs det. Jag jobbar på att förverka mina.

Thursday, November 27, 2008

nät

JA. Nu funkar internet hemma igen. Tack käre Jonas för det. Nu kan jag äntligen lägga all dötid på att blogga och spela Blokus online igen. Nu slipper jag försöka fylla luckorna med att träna, läsa böcker, umgås med vänner, eller faktiskt plugga (då har det gått långt, kära vänner...). Elli tha web slackah' iz back in business. Uh-hu.

Sunday, November 23, 2008

klämpärla

Passerar pärlbutiken i MVG-gallerian - alltså där de säljer pärlor av alla slag att tillverka egna smycken av - och råkar överhöra hur en kund frågar expediten:
- Har ni fått hem några klämpärlor den här veckan?

Ordet "klämpärlor" alltså. Dess blotta existens vittnar om en hel värld av facktermer och kunskaper som florerar inom halsbandspysslarbranschen. Det är en realitet att fråga efter klämpärlor och att bli förstådd. Jag blir plötsligt medveten om hur mycket det är jag inte vet något om, hur gränslös min okunskap är. Min snäva idealistiska värld där alla är kravmärkta sopsorterande veganer blir utmanad - alla är inte som jag. Det finns en annan värld där ordet klämpärla används oftare än ordet linssoppa. Merde!

Tuesday, November 11, 2008

pardon my french

Ursäkta bloggtorkan, men jag har inget internet just nu. Ty router-j***ln vägrar fungera. Åh! Och så kallar man Sverige för ett I-land...

när verkligheten är roligare än fiktionen

Smaka på ordet skoterledsskylt. Ba gört.

om gaia



Ja. Det finns ju en del radioprogram som gör det väldigt enkelt och roligt att jobba i en radioledning. På Umeå studentradio kryllar det av sådana. Just nu ligger Gaiakollektivet närmast i tanken, och Umeå Jamacian Week. Ett helt bassurt bra initiativ som jag vaknar och läser om i tidningen. Vips bara, och magic all over. Awsome!! Hip Culture bär reggaefacklan under sin sändningstid på torsdag, don't miss out!

Umeå Jamacian Week i VF

Umeå Jamacian Week i VK

Monday, November 10, 2008

det blev mest punk, hårt skoningslöst och tungt

Marty säger att vi ska gå till Scharinska. Jag säger att jag isåfall måste ha en rutig flanellskjorta för att känna mig hemma bland alla tatuerade rockers. Så att jag smälter in. Jag blir lånad en "lesbisk lila rutig bondeskjorta" och jag känner frid i sinnet på väg till skarre. Jag som inte precis är stöpt i the shape of punk, blir tagen på sängen av hur stört jävla bra Invasionen är. Efter bara två låtar stissar det rejält i kroppen och jag tänker att de redan nu har bräckt av hela förra helgens Popup-festival. Små spelningar där en kan stå nära nog att känna svettdropparna vina - det är grejen. Nyfrälst och öppensinnad får jag låna en lunta t(I)NC-plattor. Invasionens debut finns liksom inte ute än. Och ja, för de som inte har feta pop- och Ny våg-kollen: Invasionen och t(I)NC är alltså samma banduppsättning dårå, bara på olika språk. Och Invasionen är ett nytt påfund. Ja. Googla resten vetja.

(Sen spelar Randy också, det är de som är huvudakten, men eftersom de enligt min mycket subjektiva mening inte var en tiodel så intressanta får de bara en tiondel så mycket utrymme här. Gäsp.)

Thursday, November 06, 2008

eldnatt






eldkonstnärer: tofflan, käkä och dan
kvasifotograf: elli

Wednesday, November 05, 2008

mode@klubbdalstigen

mArty
klänning: kort som synden
strumpbyxor: let me see you strip(p)ed
make up: filter
hår: blondie
pose: armed love


elli
klänning: back to black
plastkitsch: acceptable in the 80's
strumpbyxor: cerise är det nya svart
hår: schamporeklam

pose: fredsmäklaren

Thursday, October 30, 2008

sju sorters apa

Vampyret förkroppsligad. Helkroppskondom i svart är grejen.

andas

En lucka i tiden bildas. Ett snabbt beslut senare sitter kärleken på en buss med destination Umeå. Mitt leende är större än vad som syns utanpå. Jag vaknar och har någon att rufsa i håret. Kyss i nacken. En varm hand i min. Men min värld vill inte stilla sig som jag vill, en radiostudio ska flyttas med kort varsel. Riva. Rigga. Stressen gör mig mindre när dagen börjat med en kyss på halsen. Får mig att orka lite mer, gör mitt tålamod snudd på oändligt. Ute ligger frosten som en krispigt hinna på asfalten, jag har fortfarande inte ordnat någon bromsvajer till min cykel och rör mig framåt balanserande på gränsen. Livin on the edge. Och jag är inte det minsta orolig. Det som flyter och faller landar som det gör. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Vad skulle adrenalin annars vara bra för om en visste på förhand att det ordnar sig? Det som räknas är att inte tappa viljan, inte sluta hoppas. Jag vill allt, hela tiden. Årna sej.

Imorgon är det Klubb Dalstigen hos min wife to be. Det blir kalas, jag tänker slicka på hennes nya dörr. Det finns alltid något att fira.

Thursday, October 23, 2008

grejer

http://www.storyofstuff.com/

Annie Leonard är min nya idol. Se, lär och sprid. Jag lovar att det är värt det att kika klart alla tjugo minuterna. Ba gört!

Sunday, October 19, 2008

elli testar: mate

Efter att ha hört om hur de som testar mate första gången brukar gnälla på att det är beskt och äckligt har jag redan i förväg bestämt mig för att tycka om det. Det är ballt att gilla det som är svårt. Jag gillar att vara svår. Och ball.

Det smakar tobak, lapsang sou chong och skog på samma gång. Det är inte helt obekanta smaker, de brukar bara inte uppträda tillsammans. Iallafall inte i min mun. Och inte med den intensiva smaken. Skogskoncentratet funkar effektivare än tio koppar kaffe, hjärnan liksom boostar igång. (Hjärnan är inte van vid mate på samma sätt som vid kaffe.)

Iallafall. Testpanelens (mitt) samlade utlåtande lyder: mate får fem av fem toasters.


jag har blod

Allt jag har kvar finns under finskjortan min. Och på små papperstussar i soporna. Blod är tjockare än vatten, och tur är väl det, det hade runnit rysligt fort annars. Igår ursäktade jag mitt blodkladdande med att jag är väääldigt inne på vampyrer (och särskilt taggad på en vampyrrulle som snart har premiär!) men sanningen är att mina näsväggar börjar rasa som kulisser i en kass B-rulle på tema splatter. Orsak: Det här med att snyta sig har flera negativa aspekter kring sig. Fem gånger näsblod på bara en dag. Det ni. Stod ut med eländet gjorde jag tack vara att min blivande fru försåg mig med sju sorters (vegan)apa, två sorters kaka och hett grönt chai med ingefära. Håll tassarna borta. Damen är MIN!

Thursday, October 16, 2008

Umeås nya officiella devis


Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig...

rss

Det är ju inte helt oproblematiskt, det faktum att jag läser nästan allt bloggmaterial genom min rss-läsare. På plussidan finns att jag ögonaböj ser och läser nya blogginlägg. Jag behöver inte ödsla precious precious tid på att slösurfa genom registret av kalassköna bloggar. Minussidan är att jag inte ser hur layouten på bloggen ser ut, texten allena ramlar in i rss-läsaren. Sköna färger och layoutmässiga grejer sorteras bort. Det är ju dock inget jätteproblem, jag vet hur de flesta bloggar ser ut. Tror jag iallafall. För jag litar ju typ på att de ser ut som de gjorde när jag sist kollade. Idag till exempel, upptäckte jag att Malegría-bloggen har fått värsta snygga headern. Jaha. Undrar just hur länge det sett ut så. Ja. Jo. Det var ju trevligt. Men här har jag gått och trott att den sett ut precis som vanligt, när det i själva verket är en så mycket hetare version ute i sajberspejs. Det är så en vill gnissla tänder.
En annan ännu tristare grej med rss är att jag inte kan kommentera via programmet. Så vill jag skriva nåt måste jag ju liksom ööööppna en webbläsare och manuellt surfa till bloggsidan och skriva min kommentar... Och nånstans där på vägen brukar det här spontana hej-skrivandet tappa i inspiration och kraft, och så blir det inte. Så. Det här går ut till alla er som vet/tror att jag gluttar på era bloggar ibland: FÖRLÅT att jag inte kommenterar oftare på era bloggar! Men det är teknikens fel, inte mitt!

spending time with morgan

Jag har blivit tipsad om att sänka en pava rödtjut och sätta mig i bastun, däcka ut och lida förkylningen ur kroppen för att sedan vara kry inom två dagar.
Jag har ratat det tipset.

Whiskeyn är slut, så jag häller Kapten i théet. Inte så hippt kanske. Men det kanske hjälper. Plus att det är en ursäkt att få sippa sprit en vanlig torsdag utan att känna sig som ensam-hemma-alkoholist.

Jag gör linssoppa men den saknar en smak, och jag vet inte vilken. Eller så är det bara mitt smaksinne som saknar funktion. Inte lätt att veta alltid.

Wednesday, October 15, 2008

koffein

Det svarta giftet. Det har mig i sina klor. Om jag inte får kaffe, finns det risk att min hjärna gör uppror mot mig. Att inte få kaffe är som att vara instängd bakom en dimma. Världen blir lite mindre verklig. Lite mindre relevant. Vad som händer är inte så viktigt längre. Jag är ju ändå inte jag. För jag har inte fått i mig något kaffe. I de undantagstillstånden är det svårt att resonera med sig själv. Säga: men du damen, klockan är faktiskt kvart i åtta på kvällen och du VET att du inte kommer kunna sova om du silar koffein nu. Det är svårt. För hjärnan vägrar ta omvägen förbi dimman, medvetandet är låst bakom ett raster av koffeinbrist. Det enda som existerar i de lägena är svart, svart, svart kaffe.

Klockan närmar sig nu tio i åtta.
Jag ska vara på ett möte.
Det är ju typ värt det att vara klar i huvudet för, visst?

Nu köper jag en kaffe innan jag går. Amen!

Sunday, October 12, 2008

snörvel

Jonkebonk frågar "försynt" hur mycket toalettpapper jag egentligen använder - han hade bytt rulle senast igår och nu var den slut igen. Jaaa. Men förkylda människor behöver snyta sig. Snyt kräver papper. Med hjälp av verktygen Samband och Logik kan vi uppnå Heureka.

Jag krasslar mig i kökssoffan och säger att jag inte alls ska med ut. Men ting och saker kan ju te sig liiite för roliga och vips sitter jag på en buss på väg ned mot sitti. Scharinska villan och UBC. Klokdelen av hjärnan läxar upp mig och säger ajsing bajsing, varningslarmet är påslaget med ett ljudande red alert. Do aj käär? Hell no. Jag springer in i spanska salen och rockar loss på den vanliga växeln. Mellanlägen är inte min grej, och definitivt inte när den ena kalaslåten efter den andra dukas upp, när nästa remix är koolare än den förra och när ljudväggen är en väv av referenser som triggar igång blodomloppet. Jag har iallafall vett att dra i hyfsad tid, hem och leta sömn under täcket. Mitt enda ta-hand-om-mig-poäng so far. Men det finns!

Uscha. Nu ligger kroppsfunktionen "andas" på ett obehagligt medvetet plan, automatiken hindras av inte helt framkomliga luftvägar. Därborta i Sofiehemsskolans gymnastikhall tränar de koola barnen capoeira. Jag är hemma och dricker hett honungsvatten (ja, jag är en dååålig vegan) och slaggar på köksmattan. Det har en ju hört ska lösa de flesta problem.

Friday, October 10, 2008

baaaaaap

Den här dagen började dåligt, fortsatte jobbigt och slutade übersoft.
Mer rufsa i hår och myschilla i soffa - räddar upp vilket crap-dygn som helst. Alla ska få!

Thursday, October 09, 2008

utvecklingsträna

Mitt IKSU-kort är uppsagt, det är capoeira som är den nya källan till träningsvärk i mitt liv. Det känns för mig så mycket rimligare att kämpa på och försöka mörda lite muskler när det märks att det mynnar ut i nåt vettigt. Jag sliter - jag blir bättre på capoeira. Jag lägger tid och energi - jag utvecklas. Typisk värt-situation. Typisk inbyggd motivation. Brasilianarna var bra listiga när de uppfann kappon. Fem toasters.

till mina fans: en lägesrapport

Som kan uttydas i kommentar till föregående blogginlägg lovade jag att gå hem och blogga efter Folkkök förra söndagen. Det hände, som ni kan märka, INTE. Jag gick istället på capoeiraträning och somnade sedan som en sleten skabbräv som inte fått näring på en månad. Osnyggt och okontrollerat med andra ord.

Iallafall. En av tröttorsakerna förra söndagen stavas Livin lavish. Efter att ha haft lite kanelbulle-förfest (det var kanelbullens dag förra lördagen, en högtid jag njuter av att fira på ett mer ambitiöst sätt än den överreklamerade julen) rullade ensemblen ner till TC och skakade sina mjuka delar. Lavish är typ lika pålitliga som tyngdlagen när det gäller att leverera, så både skor och kondition fick sig en omgång. We lajk.

Kommande lördag är det UBC som gäller. Jag som aldrig annars hänger på rockhaket Scharinska (rock = inte min påse chips) kommer att hänga på porten från öppningsdags för att inte missa några sköna beats (UBC = krispiga lantchips med rätt mängd salt... mm...).

I övrigt har veckan bestått av att jag försovit mig och missat skjuts, sett teater, druckit öl, bläddrat i lagbok, rufsat i fint blont hår, hängt på skatteverket och kokat bönor.

Wednesday, October 01, 2008

det är bara de med pengar som får heta koola grejer

Det kostar 1500 pengar bara att skicka in en ansökan om att byta efternamn. Det bara för att de alls ska läsa pappret. Sen finns ingen garanti att namnbytet godkänns. Vilken bromskloss! Jag avvaktar, angående fattig student...

en vanlig dag i skolan

*sovmorgon (egentligen renodlat skolk ang ointresse)
*lyssna på Bengt Strömbro som gästföreläste om Mammas Nya Kille och spelade upp ljudklipp därifrån
*lära mig meka med vitbalans i bilder i photoshop
*promenera runt med en nystickad penisvärmare på mig, fylld med en whiteboardmarker angående att det är lite kukbrist i mina nedre regioner

...en helt vanlig dag i skolan helt enkelt.

Sunday, September 28, 2008

Puff: Kransky Sisters i Estrad

Hör intervju med Kransky Sisters i Estrad 1 okt

I veckans Estrad kommer ni att få höra en märklig men underbar intervju med Kransky Sisters - en dysfunktionell syskontrio från Esk i Queensland, Australien. Det handlar egentligen om en skådespelande humorgrupp som spelar coverversioner av kända låtar och använder diskborstar som intrument, men att allt är på låtsas vill de inte kännas vid en enda sekund. Inte ens när media lägger sitt betraktande öga på dem. Med genomgående konsekvens uppträder de hela tiden som systrarna Kransky, och besvarar alla frågor som om de var systrarna Kransky. SVT Västerbottensnytt hajjade inte riktigt tåget när de gjorde vju med damerna, men tack var deras inte helt klockrena resultat var jag bättre beredd. Lyssna på onsdag och hör dem berätta om hur de kom på att de skulle göra musik med köksredskap som instrument och om deras passionerade intresse för skedar... Enligt konstens alla regler kan en inte kalla det för intervju kanske: det är snarare improvisationsteater på band. Men bra improvisationsteater. Du låter bli att gå miste om genom att ratta in 102,3 i Umeåtrakten eller surflyssna på www.umeastudentradio.se onsdag 17:00-19:00.

Veckans slickis

Marty myntar begreppet Veckans slickis och jag säger "It's on!".
Kommer helt apropå att tänka på en av mina absoluta favoritslickisar alla kategorier: Hey Willpower. Popnördarna med kollenkollen suckar över att det här är sååå 2007, but me no give shit. För det här är mannen som stöpte om den söndertjatade triviala frasen "oh baby" till något helt nytt och fräscht, och bara det är nog för att hamna på min slicklista. Sen råkar han dessutom vara ordboksdefinitionen av sex appeal. Oh baby, he so lickable!

Saturday, September 27, 2008

jag är också dum

Som den arbetsnarkoman jag är har jag under veckan som passerat pendlat mellan hysterisk eufori (älska älska älska att trippa på stressförlösta endorfiner) och passiv apati (avsky avsky avsky baksmällan när stresstempot passerar hastighetsbegränsningarna). Samma beteende (göra göra göra) slår ut i fullkomligt olika resultat. Antingen nöjd stolthet eller trött meningslöshet.
Det suger att jag fortfarande inte lärt mig förutse hur jag kommer må när dagen är slut. Eller snarare. Det suger att jag fortfarande inte bryr mig ett levandes dugg om att ens försöka förutse. Som en vis gul man i en populär tecknad tv-serie skulle ha sagt: DOH! Jag får skylla mig själv när jag vill vill vill plocka russin från alla kakor.

Ikväll ska jag trotsa förkylningssymptomen och rocka loss på klassfest och fira the birth of ROLPH. Sedan Pridefest på Norrlandsoperan, och då tänker jag vara korkad, tom och glad och kravlöst stolt stolt stolt. Hörde jag skål?

Monday, September 22, 2008

R.O.L.P.H.

Rapport från redaktionsövning nummer 1 på journalistlinjen:
Jag och Theo får chansen att leka nazi-formgivare och lägger alldeles för mycket energi på layouten. Oväntat? Nä.

R.O.L.P.H. ser i nuläget mer ut som ett åttiotalsinspirerat motormagasin än en ordinär dagstidning - jag gör mig beredd att slåss för att få behålla den känslan i layouten. Delvis för att slippa göra om det jobb vi gjort, delvis för att det är roligare med turkos, orange och lila än med svart och grått. Slaget sker imorgon.

På fredag trycker vi issue # 1 av "Renodlat Oberoende Lekmän Prognostiserar Herraväldet", kortat till R.O.L.P.H. Watch out. Det kommer bli kicking.

Thursday, September 11, 2008

ch-ch-changes

Det känns som att det ändras med dagarna. Vad mitt liv består av. Som en tegelvägg där stora sjok plötsligt plockas ur och ersätts med nya stenar, som jag hoppas ska passa bättre in, inte skava så mycket. Det blir märkligt tydligt vad som spelar roll, vilka klossar som bara måste finnas där att luta mig mot. Och vad jag har råd att låta luckras upp. Sista tiden har ombytligheten duggat tätt, nyriktningar har dirigerats om igen och igen. Men nu tror jag att jag är landad. Och att jag blir kvar i Umeå i minst två år till, trots tidigare flyktplaner. Vänner, en fest och slumpmässig information har fått kompassnålen att peka mot nya äventyr. Ett telefonsamtal och framtiden bytte färg. Jag ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.

Thursday, September 04, 2008

lite snack och mycket hockey

Det händer kanske inte jättemycket på bloggen. Det händer desto mer i radjovärlden. Nästa vecka kickar det, då är stationen up n running igen. Det är förstås Umeå studentradio 102,3 som smeker dina öron medhårs. Glöm aldrig det.

Sunday, August 31, 2008

panta rei

Alla trådar är sköra. Det gäller att veta vilka som ska klippas, och när. Jag har rockat loss med saxen bigtajm. Och jag har sällan mått så bra som nu. Jag har kastat ut metrar av ny lina, det ska bli spännande att se vad fångsten blir.

Tuesday, August 26, 2008

truly truly truly outrageous

Vem mer än jag blir alldeles VARM inombords av att bli påmind om Jem and the holograms? Den tecknade serien om skivbolagsägaren Jerrica Benton, vars hemliga identitet är popsångerskan Jem. På dagarna driver Jerrica skivbolaget Starlight Music, på natten förvandlas hon till Jem, och hennes vänner till bandet The Holograms. Allt tack vare superunderhållningsmaskinen tillika hologramdatorn Synergy som skapar hologramoutfits och får dem att se ack så mycket koolare ut. Dessvärre kommer alltid det lite hårdare jäntorna i The Misfits och försöker lägga käppar i hjulet för dem. Några slängar av rivalitet hit och dit och vips - ett koncept. (Notera gärna parallellen med Batman: rik högt uppsatt person med hemligt alter ego som tar hjälp av avancerad teknik blir ständigt motarbetad av illasinnade personer i samma bransch som också gömmer sig bakom alter egon. Ordet "bransch" används här lite lättvindigt: vara superhjälte och göra sånt som superhjältar gör, i.e. hjälpa eller stjälpa världen, buntas ihop och likställs med att snickra pop.) Naturligtvis är allt snuttigt och rosa och såvitt jag kan minnas proklamerades inget vattentätt kvinnoideal som skulle klara en granskning precis. Men poängen var liksom att det skulle vara glammigt, enkelt och ytligt. Jag menar. The Misfits måste till och med skriva folk på näsan redan i introt till serien:

"we are the misfits / our songs are better / we are the misfits, the misfits / and we're gonna get her"

Med en sådan låtskrivartalang är det inte konstigt att de ligger i topp och slåss om kontrakten.
Dumt. Ja. Skräpkultur utan dess like. Absolut. Men håll i åtanke att detta producerades under åttiotalet (no shit sherlock, det hade man aldrig kunnat gissa) och genom att titta på Jem and the Holograms kan man fånga så mycket av en epok, Histora - definitivt! Plus att de skrev nya låtar hela tiden, så det var ju nästan som att vara fan till en riktig artist... väääldigt nästan....


Friday, August 22, 2008

nitton...

...personer är intresserade av att flytta in i mitt studentrum. Kom igen folks, take it! Med lite flyt slipper jag betala dubbla hyror, om nån snabbar sig in här...

Thursday, August 21, 2008

the perfect couple made art

Orkar inte ladda över sommarens bilder från mobilkameran till datorn. Det tar fett med tid yaow, angående bluetooth. Men så kommer en blivande journalist på besök för att intervjua mig om min mesta fritidssysselsättning: att intervjua folk. För radio. Och om mitt vara som stationschef under ett år framöver. Miss Art kan ju till skillnad från mig hantera en kamera, så hon rockade loss med fotomaskinen för att få visuals till sitt lyriska alster. Sedan rockade jag loss med GIMP. Du, kära bloggläsare, får äntligen lite pix som lyser upp denna tunga massa av grafem. ellionline.blogspot.com presenterar stolt ett united artwork två kvasijournalister emellan:





Artikeln om Umeå studentradios ljusa förhoppningar inför hösten går snart att läsa i en Klingan nära dig.

Tuesday, August 19, 2008

Seven days of popmusic

Jag blev tidigare i sommar utmanad av Emma att lista mina sju mesta sommarlåtar, vilket jag missat helt eftersom jag läst bloggar lika lite som jag bloggat själv. Dåligt med internet när en bor i tält och sånt... Men men, here we go! Känns som en lätt match eftersom det här varit en typisk soundtracksommar. Plus att jag redan gjort en spellista i amarok som doftar sommar -08 så det stänker om det... Easy peasy japaneasy.

The Rules: List seven songs you are into right now. No matter what the genre, whether they have words, or even if they're not any good, but they must be songs you're really enjoying now, shaping your summer. Post these instructions in your blog along with your 7 songs. Then tag 7 other people to see what they're listening to.

1. Surkin - White night two
Lyssnat på löjligt mycket, upphöjt den till religion! Surkin gjorde vände en extralåt på Arvika (vem hör om DJ:s som blir inropade igen? Fatta att killen är grym!) och DÅ kom äntligen denna pärla som jag väntat på.

2. Fleet Foxes - White winter hymnal
Efter att Dan och jag gissat oss fram till texten, googlade vi och fann ut att sanningen låg långt ifrån vårt hopkok. Sjunger fortfarande på den. The Soundtrack of sommaren -08, tveklöst.

3. Markus Krunegård - Den som dör får se/Markus Kyrkogård
...eller Jag är en vampyr, eller Ibland gör man rätt ibland gör man fel, eller Stjärnfallet, eller... åååh Krunegård!! Varför tröttnar jag inte?

4. Boize Noize - Lava lava
Har dunkat och dunkar ännu mycketmycketmycket! Betyder förfest, dansgolv och sköna människor.

5. Kids of the Ranch - I need a woman
"We'll be the perfect couple and you'll be ART". Behöver något tilläggas? Nä. Fantastiskt helt enkelt. Fick värsta feta revajveln för mig den här sommaren.

6. Juno Reactor - Inca steppa
Jag känner mig som den låten låter. Det är rätt koolt. Finstämt brutal med en puls som går i hundratio knyck. Åkte buss med den igår. Det var en fin tripp.

7. Gnarly Boys - Jan Boklöv
"Jag vågar hoppa rakt ut i mörkret!" En väldigt nyupptäckt (och nyinspelad) låt som gick rakt in i bröstet. När jag faller för nåt, faller jag ofta hårt och plötsligt. Den finns på nya EP:n Malmberget och lyssna in deras myspace vetja! www.myspace.com/gnarlyboys Go fetch!

Jag utmanar: Emarno, Fröken C, Anders, August, Marty, Sonja och Mackan. (Makcan: vet att du inte bloggar, men jag vill gärna ha din lista! Kommentera-svara? Fejsboka? Bilddagboka?)

Monday, August 18, 2008

bloggbattle

Fröken C har utmanat mig. Som den riddare jag är tar jag upp min lans och viftar lite.

Regler som följer med utmaningen:

- Svara på alla frågor

- Välj ut fyra personer som du vill skall svara och utmana dem i deras bloggar

- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen

FRÅGOR
Fem saker jag ska göra idag:
*Tova på min nygjorda dreadlock och smeka en ripa
*Gå på technoklubb, Klubb KÖLN på Rex, yea!
*Börja flyttstäda
*Jonglera
*Hitta min (försvunna? stulna?) cykel

Vad gjorde jag för tio år sen?
Hade konstant håltimma under ett års tid men blev inte bättre på kortspel för det. Tyckte att niorna var skumma, ägnade mig åt att vara duktig i skolan fast ironiskt (vilket lärarna tyckte var charmigt och inte kaxigt, märkligt nog), kollade MTV på Stadsbiblioteket, började lyssna på Depeche Mode, blev vettigt nog vän med Maria, bodde i hörlurar, stirrade på natten och kände att det måste finnas något mer, en högre hastighet, en annan puls. Någonstans därute.

Vart har jag bott?
I Örnsöldsvik: Överhörnäs ("Lilla Chicago"), Domsjö ("Slummen"), Valla ("Ghettot").
I Umeå: Nydalahöjd ("Gräddhyllan")

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:
*Åka på Urkult
*Köpa ekologiskt rättvist kaffe
*Läsa om "Zebradrömmen", igen
*Klättra i träd
*Vara bra på att tycka om, massor!

(...vaddå "det här är ju samma saker som du skulle ha gjort annars"? Alltså, det här är ju sånt jag gör, och det är faktiskt skitsvårt att förstå frågan...)

Jag utmanar:
mARTy
Bitterfittan
Louisa
Jannice

tärningsveganen

Jag har ju jiddrat halva sommaren om att jag skulle slå tärning om hur pass vegan jag ska vara back in Umeyo. Nu ere gjort. Såhär såg tärningslistan ut:

1. Hardcorevegan som till och med bara hånglar med andra veganer (utom kanske när jag är skiiiitsugen på att hångla...)
2. Vegan som äter Geishagodis
3. Vegan som konverterar till vegetarian hemma hos lilla mor
4. Vegan som konverterar till vegetarian hemma hos lilla mor + på resande fot
5. Vegan i smyg
6. Köp ägg, ditt mep!

Ni som kan tärningsspelarreglerna förstår att nummer 6 alltså är det obehagliga alternativet som jag verkligen inte vill utsätta mig själv för men som måste finnas med får att skapa ett moment av gambling.

Jacta alia est. Det blev en fyra. Typ nästan tråkigt lätt. Men ack så praktiskt! Och jag slipper köpa ägg, thank god!

Sunday, August 17, 2008

hållplatser sommaren 2008

Övik: katt, liten mor, stor liten bror.

Stockholm: Lgh i centrala stan och hänga med systerkära vänner. Second hand-shopping, Street, nattcigaretter i Berzeliusparken, rödvin, Mosquito-revival, Parkteater vid Hässelby slott, Tärningsspelaren och vänner emellan.

Glädjetåget: Är hundra år äldre och tusen gånger bättre på att packa än kidsen som halsar cider och öl ihop med koffeintabletter. Punktering på ena framdäcket, kaaablammaaa! Paus i åka-buss-fabriken.

Arvikafestivalen: Anlända och helvetesjävla faaan att bli påmind om varför jag hatar festivalcampingfenomenet. Göra intervjuer dagtid och chilla nattetid. Sova o-tid. Hitta ett Troll på en lam Firefox AK-konsert och lätta lite. Trollets vänner är sajkade kids som pratar samma lika popspråk och mantrar surkinsurkinsurkin och plötsligt är festivalen bara nääästan lika spännande som sällskapet. Hjärta hjärta. På menyn: The invention of luffartacos angående fattigdom: proletärchips* + konserverade röda linser. Bånnappätitt.

Destination Värnamo: Allemansrättencampa och lifta vidare till nya äventyr. Angående fattigdom och SJ:s helt orimliga priser och biljettsystem (jamen gå hem o lägg er och vakna vettiga!) Iallafall. Rutten går via: Raimo som kör skottkärror och mig, hjälpsam man som räddar mig från hellhole Karlstad, postgods-Åke, Kurt som ska på Bingo i Skövde, tysta polacken, vackra Hero, engelsmännen Dennis och Ryan ("you don't have to do us both") (wich I didn't... för er som undrar...), odödlige mannen som var mer ärr än kropp och Kirgistaniern som lyssnade på rysk pop och pratade om ryska schlagervinsten.

Camp Burn Yourself, Skuggebo, Värnamo: Kära återseenden och nya vänner. Orsaken till att jag inte åkte till Island i sommar kysser tillbaka och jag ler från tårna och upp. Hela Dan varje dag. Eldbattle, barfota, yoga, skivjocka, vattenpipa, chill, chai, puss, astralprojektion. Hjärta hjärta.

Destination Umeå: Kim kör i 180 knyck och sjunger med i Disneylåtar fram till sthlm. Y-bussen glömmer väcka oss i Gnarp för att ta betalt och vi får en freeride. Väl framme gör vi bummern att sova bort vår enda Umeånatt på knökiga balkongsoffan istället för mjuka sängen.

Trästockfestival of Skellefteå: Doktor Kosmos, Krunegård, Säkert!, Glesbygd'n och Kapten Röd. Tält och tema aktiva substanser. Vi skäms lika lite för allt och inget och det är befriande skönt. Fast mARTy fattas oss.

Umeå: Veganvåfflor ersatte kostcirkeln. Kahlúa ersatte lönnsirap. Dan kalibrerar min jonglering och The Scales of Poi gluggas under andakt. Dygnsrytm lika med intäää.

Urkult of Näsåker: Mitt sjunde besök (!) och camp klusterbomb erövrade soft-spoten ännu ett år. Hippetältet sjöng plågat på sista versen, en officiell begravning är att vänta. Che Sudaka, Räfven, Glesbygd'n och Watcha Clan kändes på hud och i magen. Typ alla mina vänner är stört snygga så jag måste tänka på det typ hela tiden. Alla är äldre nu och ser efter varann. Café Kolonial hade klättrat till officiell status, turen bjuckade på oförtjänt mycket gratis vattenpipa.

On the road: Får åka med Jonas vänners vänner till Örebro för bensinpengar. En rar Ellen ger mig tak över huvudet. Rutten går sen via engelsmannen Simon som transporterar krossad marmor och mig, och goa Ronny och Lisbeth (Du ska te götteborg? Visst får du åka me, men bara om du e gooo å gla!) till Götet där jag får landa hos ett Troll.

Way Out West of Göteborg: Funktionärsjobb som jag också lurar in Dan på angående gratis biljett och plötsligt är gänget ännu fetare.Troll, Vessla, Våffla, Fladdermus, Säl, mARTy, Pingvin, Guppy. Bygga staket och tältloger och sympati-nattvakta och scones hos en fin Maria och nattöl i parken med Mackan. Mackan berättar om Kina och det låter så osannolikt och fint och väldigt mycket som ett Mackanäventyr. Konsertledes var Fleet foxes, Lykke Li och Sigur Rós pärlorna. Flaming Lips inte långt efter. Broder Daniels överhajpade farväl ett hopplöst projekt att ens närma sig och Grinderman gjorde mer ont än gott. Neil Young var säkert fint för de insatta. Mep-upplägget med klubbspelningar på nätterna ett totalt no-no. Way Out West doftar nystädat och drar till sig städade människor och inget exploderar.

Varberg: City of V - VarbergVästkustVattenVågorVindVänner. Salta våldsamma vågor mjuka mot huden. Medeltid och Bockstensman. Så fina människor att jag inte vet var jag ska he mig. Våfflor, glass och Waking life. Nagellack. Prata om sånt som räknas. Snusdosan tar slut och med den sommarens temporära nikotinbruk. Jag skälver till och kysser hejdå och det känns och att det känns betyder något bra.

BETYG Sommaren 2008: Fem toasters. Toppenkul. Den beste sommer i hele våres leiv.

Nästa hållplats: äventyret. Panta rei. Allt flyter.

*proletärchips = de billigast tänkbara tortillas som går att hitta, typ 450 gram för 11 svenska enkronor.

en sommar - ett ord

Hur skulle jag beskriva sommaren 2008 med ett enda ord?

Obeskrivlig.

Tuesday, June 24, 2008

saft

Nu ska jag ut på äventyr.

Det kanske blir farligt.
Kanske blir det till och med enormt farligt.
Det är bäst jag tar saft med mig.

Jag blir i Umeå igen lagom till Trästockfestivalen skulle jag tro.

Till dess: konstpaus på bloggen.

Monday, June 23, 2008

new york or alingsås


"I wish I was far away too"

bike on the balcony

Där står den, trasig och grann, på min egen balkong! Eller, hrm, ja, kollektivets balkong... Och den är inte min, denna trasiga skönhet. En kolletivkamrat* hittade den i soprummet och tog den till sig. Kedja måste lagas, sen kan den tjänstgöra igen. Fram till dess håller den mig sällskap i mitt Sommar i P1-lyssnande.



*en väldigt röd sammansättning, trots att textfärgen är svart

småprata lite om vädret

Vykort till Moder natur:
Mänskligheten vädjar: låt det inte gå ut över oss bara för att du har pms!


Det fanns en tid. En tid när glädjen över att få vara utomhus övervägde alla sorters väderlekar. När "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" var något som fick oss barn att nicka glatt och instämmande. En tid när "galon" var ett material som inte bara var praktiskt utan också innebar oändliga möjligheter till att fördjupa sig i vattenpölskunskap femhundraåttiomiljarder lekskolepoäng. När det kändes värt det att ägna en hel förmiddag åt att klä på sig alla jättevattentäta byxor med gummiband runt foten, supergoretexhandskar och reflexband. (Förstås. För det är ju viktigt med reflex. En ganska oreflekterad kunskap. Om ni ursäktar ordvitsen. Höhö.) Sedan drabbade förstås kissnödigheten och snabbt snabbt måste allt knytas och dragkedjas och åbäkas upp och av för att det inte ska hända en olycka och sedan snabbt snabbt måste alla dragkedjor stängas igen för att minimera förlusten av värdefull vara-ute-i-skitvädret-tid. Som om det var viktiga episoder i en film som hann passera därute parallellt med lavatorievisiten.

Det är sånt jag tänker på och minns när jag cyklar genom ett regn som är lika mjukt som blött. Ett regn som slickar ytan på mitt H2O-repellerande ultralätta regnställ i andasmaterial. Som jag köpt för att slippa konfrontera den här typen av väder.

Bah. Det är inte väder. Det är en situation!

Och hallå. Det är bannemej tjugohundraåtta nu. Är det inte lite primitivt av naturen att fortfarande hålla på med regn för att tillgodose allt levande med vätska? Vi snackar eoner av tid här som evolutionen kunde ha lagt på att styra upp bevattningsstrukturen på planeten jorden istället för att ge mänskligheten en intelligensskjuts kraftig nog att uppfinna dräneringssystemet. Och galon. Åh! Det är inte ett material. Det är ett straff.

Sunday, June 22, 2008

sommar sommar sommar

Under hela juli har jag gått omkring och suktat. Nu är det kickat. Sommar i P1 inleddes i lördags klockan tretton noll-noll. Lyssnade gjorde jag i gott sällskap av vänner och våfflor - nästan som ett barnkalas blev det utan att någon för den skull fyllde år. Först ut av pratkvarnarna var Fredrik Lindström som inledde med att "dra några växlar" på Tommy Nilssons bottenlåt Jag tror på människan som inte fått några som helst schlagerpoäng. Ett ruggit stiligt sommarprat som måste ha orsakat prestationsångest hos alla som står på tur.

Fyra ess som jag tänker hålla lite extra koll på den här sommaren är Fredrik Hären, Mattias Klum, min favoritbejb Annika Norlin och sommarprattävlingens vinnare Yrsa Walldén.

How 'bout you?

Wednesday, June 18, 2008

tugga FRAdga

Arg. Besviken. Otrygg. Misstänksam. Uppgiven. Förbannad.

Riksdagen röstar igenom FRA-lagen, och jag stöter på personer i min omgivning som är besvikna över att Sverige åkt ut ur fotbolls-EM. Jag är visserligen nollställd inför fotboll också annars, men just ikväll har jag lite extra svårt att tycka att den förlusten räknas. Nio miljoner svenskar förlorade precis allt vad privat kommunikation heter. Ikväll förlorade folket mot stasisamhället.

Jag vill kasta något. Hårt. Kanske spränga något och skada lite oskyldig civilbefolkning. Posta lite antrax och bränna ned skitviktiga byggnader. Göra elaka saker med molotov-cocktails och gatsten. Krascha bilar i en tunnel och orsaka kärnvapenkrig.

Ja tänk, vad vanliga medborgare kan hitta på...

Hej staten! Jag är också terrorist och skitfarlig! Signalspana mig, NU!

tolv bilder säger mer än fyra elefanter




Det här är jag. I bilder. Iallafall enligt flickr:s mosaikfunktion och lite lajjiga spelregler som jag stal av Fröken C. Ur denna mosaik går att uttyda att jag lever för känslan, älskar kaffe och vill hångla med Markus Krunegård. Inget ni inte redan visste, med andra ord.

Monday, June 16, 2008

esbjörn svensson finns inte mer

På radion säger de att Esbjörn Svensson avlidit. Att han omkom i en dykolycka i Stockholms skärgård. Att han inte finns mer och att han bara blev fyrtiofyra år gammal.

Jag bromsar när jag hör nyheten. Släpper det jag har för händerna och stirrar ut mot himlen medan jag lyssnar. Esbjörn Svensson. Det måste vara en annan Esbjörn Svensson. Det kan väl inte vara den Esbjörn Svensson jag tänker på? Det kan inte vara...

Men verkligheten är inte rättvis idag heller. Allt och alla faller, också hjältar, legender och ikoner. Esbjörn Svensson finns inte längre. Tårarna samlar sig i ögonen. Som om det var någon jag kände. Som om han var min att förlora.

Det var han förstås inte. Eller. Så var han det. Så mycket som jag fått genom hans musik måste det finnas lite av honom i mig. Någonstans där är han lite min.

Jag lyssnar vidare på nyhetsinslaget. Identifierar mig som en av de många lyssnare utanför den traditionella jazzscenen som hans musik lyckades nå ut till. De säger att han var banbrytande. Det är sant. Han kokade ihop min brokiga värld av musikreferenser och gjorde något nytt av det. Skapade ett ordlöst språk som viskade sig igenom hans musik, en tyst röst som gick som en röd tråd genom allt han gjorde.

Radion står på resten av kvällen. Det är nyheter en gång i timman. Tredje gången jag hör samma nyhet sjunker det in och blir sant. En del av verkligheten. Som inte är rättvis idag heller.

Thursday, June 12, 2008

jag protesterar, alltså finns jag

Alltså. Hallå. FRA-lagen. Om det här röstas igenom tappar jag hoppet några grader. Var en duktig soffpotatisaktivist du också och skriv under protestlista på protest.nu

dagens låt

Förra sommaren hörde jag den här låten live ett par gånger när Emil Jensen turnerade runt med cykel respektive tåg (angående hållbar logistik). Då fanns den inte på platta men den fastnade i minnet och snurrade i min skalle. Nu äntligen finns den i ett format som också snurrar i skivspelare. Eller mediaspelare. Underbara The Swedish Model fortsätter sitt sköna koncept att dunka ut gratismusik till folket, jag bara passar bollen vidare.

Emil Jensen - Så får du mig ändå

Wednesday, June 11, 2008

out of air

Sändningsskylten ligger nedmonterad ovanpå en trave flyttgods. Hissen är på väg ned i katabomerna. Där ska den ligga och grina ända fram till i höst. Då blir det inflytt i nya käcka lokaler. Då ska all uppdämd överskottsenergi omvandlas till radjo så intensiv att vi kommer höras även om du stänger av. Sådeså!

Tuesday, June 10, 2008

dagens landskamp

...handlade inte om fotboll i min värld, bara för att det verkar vara på tapeten i resten av Svea.

Nä, jag lyckades till slut få jobb i sommar. På ett sommarvandrarhem på den isländska obygden. På en ort som helt seriöst ligger så långt från Reykjavik och civilisation man kan komma. Alltså. Jag säger det igen. Island. Det där fantastiskt karga landet dit det är jättejobbigt att simma. Dit jag velat åka sedan jag vet inte när. Löjligt länge. Nu kan jag åka dit på ett listigt sätt och dessutom döda sommartid som jag inte har några jätteplaner för. Fast. Det kommer ju inte att vara festival där precis.

Action of now: Jag läser en distanskurs i CSS och joggar vid Nydalasjön. Igår blev jag alldeles till mig över att posten kom, och idag har jag tvättid. Det finns begränsat med saker jag kan hänga upp tillvaron på. Eller. Flytta radiostudio förstås. Det är inte ett litet projekt precis.

Och jag har vänner här. Flera stycken. Jag har mat i garderoben och sojabönor i blöt. Jag behöver inga pengar för att trivas. Bara en kram ibland. Och Markus Krunegård i hörlurarna och på scen. Vad händer med min plan att se honom tre gånger i sommar om jag lämnar landet? Det är slackig festivalsommar vs. karga landskap och sunda rutiner.

Vadskaengöra?

Prata med sin kloka kloka vän Fröken C förstås. Som till och med lyckas ringa mig en minut innan jag slagit hennes nummer. Hon konstaterar åt mig att "Det låter ju som att du vill stanna i Umeå i sommar". Och så var det löst. Bara sådär. Vi kommer fram till att det är mycket vettigare att vi sätter oss på ett berg och äter kladdkaka tillsammans istället för att jag sätter mig på ett flyg. Vi nickar i samförstånd över telefon - jag menar, hallå! Kladdkaka! Det är ju bättre än orgasm!

Kladdkaka - Island: 1-0

Sunday, June 08, 2008

Saturday, June 07, 2008

Att ge upp är vackert och tufft

Du säger att inget är statiskt och jag säger att det finns ett egenvärde i att det är så. Att det är något fint i det. Du nickar och håller med. Vi ligger på en gräsmatta utanför Fabriken och är för fulla för att stå upp. Därinne dansar alla andra. Det är sista varvet innan sommaren. Det är sista kvällen innan du flyttar härifrån för gott. Alla energireserver är slut, resten är bara vilja. Vi bränner på till fem på morgonen. Som om imorgon inte fanns. En sånhär kväll är det sant. Andra regler börjar gälla redan nästa dag. Att inte stå still är ett sätt att låtsas bort verkligheten. mARTy skjutsar hem oss, en efter en kliver folket ur bilen och det är kyssar hejdå till höger och vänster och oproportionelig sentimentalitet. När ses vi igen? Kanske inte tillräckligt snart men vi kan varandras telefonnummer. Hemma har DN hunnit ramla in genom brevinkastet och vi äter palt och falafel och somnar på balkongsoffan. Fredag blir lördag, du sätter dig på ett tåg och lämnar. Jag är kvar. Fast lite annorlunda. Jag har reviderat mina skäl. Jag är inte så rädd längre. Om du är bränd och rädd - lägg av med det. Din snusdosa ligger kvar på mitt skrivbord. Jag okynnesdricker saft och tänker att när jag gjort slut på ditt snus ska jag börja om och hitta bättre balans. Hitta något stabilare att luta mig mot än alkohol och nikotin. Jag hör av mig och berättar när jag vet vad det är.

Wednesday, June 04, 2008

bläst my last!!!

Jag har passerat mållinjen vad gäller studier för den här terminen. Det känns löjligt skönt. Resten av veckan kommer min enda ansträngning bli att lyfta ölglas. Let's blast the last! Parsschkö shöllö vo bijann, som de säger i Paris.

Hörde jag skål...?

Tuesday, June 03, 2008

ligga?

Are you a top...?

...or a bottom...?

Monday, June 02, 2008

Angående helgen och hälgen

Angående helgen. Jag har så övermycket intryck att jag inte vet var jag ska börja. Jag plockar några russin här och där, och skiter i att ta ansvar för textens potentiella begriplighet. Sådeså.

Tid
Sextiosju etertimmar i sträck. Jag bidrog med 16 strån till stacken. I sanningens namn ska jag säg att jag inte var den som drog det tyngsta lasset under alla dessa timmar, iallafall fyra av dessa var jag bisittare, och ytterligare fyra var grupprojekt med Hälg. Resten var my call. Men ändå. Jag tänker tro att det här var nåt slags rekord i studentradiokretsar...


Klä upp, klä ner, klä ut...

Hälgsändning utklädda till våra norrländska karaktärer. Det var byggarbetarbyxor, brynja, backslick, snus, träningsoverall, truckerkeps, trådslips, foppatofflern, musche, jaktbyxor, gevärsfodral, kniv och flanellskjorta. Fotosession och egen hemsida till Hälg comin up - I'll keep you posted!
Ingalill, Början. Örjan och Maggan-Biggan

Brännboll
Raska taskar tog hem VM-guldet i brännboll. BK rel åkte ut i kvarts mot Fantomen. Jag gjorde segerintervju och ställde frågan "Hur känns det?" och kände mig som Peppe Eng.


Eh... glömde fota matcherna, men den här yra cykeln stod på ängarna!


Konstpaus nr 2
Byggarbetarna som röjer ur lokalerna intill råkar klippa fel kablar och tar förstås våra. IGEN. Den här gången heila. Hejdå ström, elektricitet, internet och telefon. Hej skarvsladdar, ytterligare 39 minuter död etertid och orimligt mycket spring i studion under sändning. Nu snackar vi eldprov vad gäller stresstålighet. I'm such a champ.


Livin Lavish - Fysikgränd: 10 - 0
Beslutet att dissa Fysikgrändsfesten och dra ned på favvoklubben som gav säsongens sista omgång var såklart ett råsmart drag. Puls, svett, trängsel och en smetig läppglanskyss på kinden blev vunnet. Intuitionen sa mig att fysikgrändsfesten var en bom detta år. Ajwasrajt. Det hände ingenting. Och då menar jag INGENTING. Inte ett enda cykelbås var riggat med DJ-grejjer. Utomhus-klubbandet uteblev totalt. Återstod gjorde fyllan, det krossade glaset och de oproportioneliga polisstyrkorna. Till och med poliserna måste ha undrat, where's tha fakking riot, maaan? Det var bättre förr... Madness anno 2007:


Jublä
Jag lät mig släpas dit trots mitt eviga motstånd mot Scharinska (Skarre - din malplacerade lägergård mitt i city: dåligt ljud, dålig planlösning och garanterad trängsel...) Folkets Jubel - roligare än jag tänkt mig med bättre sällskap än man kan hoppas på!

Tigerjakt
Tänkte nog inte egentligen, men flera pusselbitar och vägskäl gjorde att jag tog mig till invigningen av Emmaus nya lokaler Väst på stan. Längre bort än vi trodde och vilse och pannkaka. Vi kan inte gå runt där... Kaffe och dela en hummus-knäckemacka och lyssna på kletzmerbandet Stöld som spelar live för att inviga. Just då är det det gladaste jag skulle kunna göra, det känns och är mjukt och varmt trots att jag sitter på en plätt asfalt.

Stöld lirar på Emmaus-invigning

Scissor sister
Får värsta rycket och tröttnar ihop på min utväxta lugg. Våldar loss med sax som om hår bara vore hår.
Over and out
Slutkörd och förstörd och en Dan som förgäves försöker umgås med mig men jag bara tramsar, skrattar åt allt och vålds-somnar till slut. Rycker till och vaknar och börjar mumla om en hund som jag tror heter Baxter eller Dexter eller Spexter. Samlar inga sociala poäng på det tror jag...

Förresten. Angående angående. Om Krogenkrogen skulle starta en filial skulle den kunna heta Kioskenkiosken. Jo, de ä roligt idag också...

Thursday, May 29, 2008

DYGNET RUNT


www.umeastudentradio.se
Vi hörs i etern!

DYNGET RUNT
torsdag 17:00 - söndag 12:00

Vår stolta station bränner sitt sista sprakande krut och sänder dygnet runt under hela den här helgen! Samtidigt pågår Bärnnbollscupen och vi rapporterar från spelen på ängarna under fredag och lördag. Då lottar vi också ut så mycket priser att det är löjligt! Presentkort på ICA. IKSU-kort. Roskildebiljetter. Make up-rådgivning. Livin Lavish-biljetter. Death cab for cutie-plattor. Och en massa massa mer.

I radion blir det intervju med brännbollsgeneralen Stellan Boström, hjältar från legendariska brännbollslaget BK rel, DJ:s från Livin Lavish och många fler. På lördag blir det också prat om "sporter som aldrig blivit OS-grenar": däribland drillning, nycirkus och kampsport.

Håll kontakten med oss via msn eller epost:
msn@umeastudentradio.se
yran@umeastudentradio.se

alla bra äventyr börjar med panik

Kommer hem och tänker lyssna in starten av Umeå studentradios feta maratonsändningar dygnet runt under Brännbollsyran. Klockan är 17:05 och vi har legat i eter sedan noll-noll.

Det är tyst.

Jag ringer studion, föreslår att de gjort nån miss på mixerbordet som de lätt kan rätta till. Men allt verkar vara i sin ordning. Ändå inget ljud. Test-radion utanför studion är också död. Trollet går och tar en kik på TD1-boxen. TD1-boxen säger "Spelar till ingen..."

Det, gott folk, är INTE vad en TD1-box ska säga när en radiostation ligger i etern. Den ska tala om vilken mast den skickar signal till. I vårt fall masten "Radio Umeå". Kort sagt: feeeetingtrubbel.

Jag hinner ringa Närradioföreningen, jaga teknikchefen, jaga Akademiska hus, Rekab och gud vet vilka... Men så plötsligt:

Det liksom kickar till ute i vardagsrummet.

LJUD. Love will tear us apart har aldrig låtit så smek i mina öron.

Trollet har upptäckt att byggkillarna som röjer ur lokalerna intill röjt loss så pass att våra nätkontakter slutat funka. I egenskap av hobbytekniker kopplar han om kalaset. Snor internet från datorn och drar det till TD1:an istället.

17:39 är allt igång och precis som det ska igen. Trettionio smärtsamma minuter av död etertid tar begreppet "pinsam tystnad" till en helt ny nivå. Det enda fina i historien är att det iallafall inte var vårt fel, utan byggkillarna som klippt fel sladdar. Eller, lite mer fint finns det. Trollet synade trubblet. grejjade biffen och är numera min hjälte numero uno.

Efter dessa minuter av fullkomligt kaos kan det bara bli bättre. Återstår gör nu 66 timmar och tjugo minuter av felfri, fantastisk och äventyrlig radio.

Tuesday, May 27, 2008

MADE my day

Ett sent inlägg för att kommentera den kulturöverskridande MADE-festivalen på Norrlandsoperan 7-10 maj. Utanför operan på de glömdas parkering pågick en parallell utställning av det mer avantgardistiska slaget. Bike parade Umeå presenterar stolt: "Un-MADE - broken bikes of Umeå, a selection of the finest."



Sunday, May 25, 2008

perspektiv


På kort tid har jag insett att mer än en av mina vänner fattar viktiga beslut med hjälp av en tärning. "Va, haru inte läst Tärningsspelaren...?" har jag fått till svar när jag ställt mig helt oförstående till denna slumpmässiga strategi. Nää, jag har ju inte det. Men jag kanske borde.

Jag har en annan taktik. När jag inte vet vad jag ska göra, låtsas jag att mitt liv är en film. Försöker luta mig tillbaka och betrakta tillvaron som en välskriven intrig. Vad hade jag velat att den mörkhåriga popbruden gjort i det läget? Förmodligen hade jag velat se henne chansa. Leva lite. På gränsen. LOTE FTW.

mjöööt


Livet är ett kalas. Inbjudningskorten är skickade. Igår var jag på emo-panda-fest. Vi grillade och spelade musik på bandare. Blandband med Broder Daniel och Kent. Kajal och svart stjärna på kinden. Då var livet inte en fest, utan rödvin och rakblad. Fast ironiskt. Då såg jag INTE ut som på bilden ovan. Bilden har inget med nåt att göra, faktiskt.

Sen tjäjpapp där Joel Alme spelade. Jag stod löjligt mycket längst fram och gillade. Det höll väldigt bra trots att jag inte lyssnat in mig särskilt hårt. Han klättrade på min kolla-upp-artisten-lista rätt duktigt. Kanske är det så att hajpen är befogad.

Toppar min lyssna-lista gör fortfarande Markus Krunegård. Markusevangeliet är det bästa album som hänt mig på jag vet inte hur länge. Jag gnäller lite på mig själv, säger "men skärp dig elli, dumt att tröttna!" men trycker på plej en gång till iallafall. Krunegård var också på tjäjpapp, han vände skivor och på sätt och vis var det fint att upptäcka att också solen har fläckar. Det där med att mixa låtar var tydligen inte hans påse chips. Note: Det finns fler knappar på ett DJ-bord än stopp och plej. Men wtf. För mig är han fortfarande religion.

Medan innekidsen befolkade Plaza för att lyssna på kexig indie, pågick storskalig folkfest i resten av centrum. Kulturnatta, detta märkliga påfund där kulturen ska skymta i varje gathörn. Jag vet inte jag, jag såg mest stånd som sålde lakritsremmar i år också. När vi passerade stora scenen på Rådhustorget spelade ett E-type-cover-metal-band. Alltså. Jag säger bara. Baaap.

Monday, May 19, 2008

asexuella trakasserier

På mitt extrajobb är det regel snarare än undantag att det pratas om min kropp. Idag till exempel, fick jag höra ett antal beskrivningar av mina bröst. Väldigt osexiga sådana, baserade på var bröstens muskelfästen sitter. Man kan nämligen se det som att det sitter muskler kors och tvärs på kroppen, från armhåla till gud-vet-var, och själva bröstet är att betrakta som en påse med utfyllnad. Jaha, sedär.

Krokimodell. Det optimala jobbet för alla som vill få utlopp för sin exhibitionism och samtidigt få sig en övning i självdistans. Jag rekommenderar varmt.

Sunday, May 18, 2008

lördag-söndag



Glesbygd'n har knåpat ihop sin debutplatta Ärtes jord'n, och det är fantastiskt bra. Jag som i ärlighetens namn inte är någon nämnvärd reggaefantast (jag lyssnar på typ Akademien och Kultiration av egen kraft, end of story) gillar skarpt! Releasefest på Plaza lördagnatt, och det var ett kalas. Storsien och Kultiration som förband, jag mös och dansade. Glesbygd'nmedlemmarna sen var lika snygga som bra och såg ut att ha roligt. Det var fin energi, det var trångt och tryck på golvet. Jag började framme vid scenkanten och slutade halvvägs bak i lokalen. Efter sista låten grupperade vi oss strategiskt för att med minsta möjliga friktion få fatt i jackorna i garderoben. De orutinerade köade nedför hela trappan på Plaza medan vi stod nöjda och kittade ute på gatan. Adehåde i kroppen och tre tappra satsar vi på efterfesten på Verket. LOTE* ang att Lena tar en stentrapp i ett enda språng. Tröttheten drivs på flykt med snabba svep av energidryck. Vettet drivs ur kroppen med snabba svep av malt-och-humle-baserad dryck. Soffa varvas med dansgolv. Rökpaus utomhus skvallrar om att det är morgon och inte alls sådär mörkt som klubbljuset inne i lokalen vill få oss att tro. Mer dans, men kommer sen till sans. Vi hemåtcyklar och beslutar att sluta upp för "efterfest" på Folkkök nästa dag. Kommer hem och lägger mig samtidigt som en av mina kollektivmedlemmar stiger upp - det är tur att det alltid är någon i kollektivet Berit som har jour... Väckarklockan ringer vid tretton, jag hookar med de tappra och gör en frukost/efterfestvisit på Folkkök. Som om gårdagen inte riktigt tagit slut.


*LOTE= Living On The Edge

värt?

Svedjer beräknar värdet på sin blogg och får fram att den är värd mer än 12 000 papp. Jag tänker "gud vilken löjlig tjänst, jisses så härligt sarkastiskt hon dissar den". Men. Hrm. Jag måste ju testa själv också. Alltså. Inte för att jag skulle bryyy mig. Nej verkligen inte. Iallafall. Min blogg är värd 10 842 pengar. Jag ligger således efter i ligan. Ja, inte för att det är en tävling eller så. Det är ju inte som att det spelar roll. Hrm.

Thursday, May 15, 2008

studentmatematik

snel student

student + ica bonustjeck tjufem krona + toaletpaper
= klad student

Myten om den fattiga studenten* blir sanning när jag lyckligt inser att jag kommer att ha råd med toalettpapper tack vare bonuschecken från Ica. Min skitnödiga situation är räddad.


*jag ska egentligen vara tyst, jag som lever under gränsen helt frivilligt. LOTE. För att det ger tillvaron krydda.

Tuesday, May 06, 2008

return of the velociped

Hej Eivor.

Ok. Min dag var konstigare än din. Jag loooovar.

Vakna. Äta frukost och koka potatis till lunchen. En säkring visar sig ha gott och jag lämnar halvkokta potatisar hemma. Mjööt.

Skola.

Hemväg. Rycker till när jag ser en lila cykel i ögonvrån. Magert hoppfull smyger jag fram till velocipeden. Den är exakt likadan som min gamla darling som tidigare tagits ifrån mig. Vet ju att det finns ett ex till i stan, så jag startlar inte mig själv alltför hårt. Men. Kännetecknen stämmer. Mina gamla cykeldator som jag meckat dit när jag var typ tretton sitter kvar, najad med ståltråd. Rosten, slitaget, flaskhållaren... till och med min hårsnodd på styret! Det ÄR MIN DARLING BIKE! Så. Vad gör jag nu? Petar lite på den. Undrar vad det är för en jävel som snott min cykel egentligen, och hur jag ska få tebax den. Betraktar med begärlig blick. Jo. Jag testar. Nyckeln i låset. *klick* Låset går upp. LÅSET GÅR UPP. Något häpen släpar jag hem min darling, vars däck är ledset platta.
Min version: "...åsså ba har nån måsta typ joyrajdat min darling bike typ och inte fått upp låset och så hamna den på andra sidan bäcken ba, åsså har nån typ ställt upp den snyggt himla märkligt liksom...!"
Mina vänners version: "Du har ju fylleställt den. Kom igen Elli. Var lite logisk nu."

Men du tror ju på mig Eivor, visst gör du, visstis...?

Sunday, May 04, 2008

black lodge




För alla oss som gluggat hela Twin Peaks-serien och läst hela Wikipedia-entryt och fortfarande inte tröttnat: ett spel som kan lägga tid och energi på istället för att plugga! Hurra! Varning dock för att det är typ skiiiiitcreepy stämning i spelet, och att man måste begripa lite html för att greja sin framfart. Inte spela på natten. Hujeda mig. Nu ska jag sova istället. Med lampan tänd...


[note: jäkla level 7! Jag fattar inte. Hjälp!]

so much past inside my present

Sista sista Dåliga gatan på Operan och en epok går i graven. Och inte bara själva klubben, utan hela hajpen runtom. Att vi var ganska samma folk som dök upp. Att kunna räkna med att känna hälften av kottarna som kottat sig dit. Fenomenet är borta. Delvis för att Dåliga inte kommer att samla folket längre, delvis för att många kottar stuckit eller är på väg bort från stan. Jag räknar efter och inser att det överhuvudtaget är många av de jag älskar och bryr mig om som inte kommer att vara kvar till hösten. Jag känner Umeå och den här stans turbulenta omsättning av folk, så det förvånar mig inte. Men det gör inte saken mindre trist.

Jag har en vän som för länge sedan berättade om sin tid som utbytesstudent. Jag kunde höra kärlek och saknad i minnena. Först kunde jag inte begripa varför man försätter sig i situationer där man tvingas till uppbrott, sedan begrep jag att kärlek bara är ögonblick. Att ögonblick är allt som räknas. Att det är summan av ögonblick som är rikedomen och inte möjligheten att hålla fast vid dem. Att kunna låta allt rinna som sand mellan fingrarna är kriteriet för att inte själv dras med ned i fallet. Allt och alla flyter. Uppbrott är inget kriminellt även om det låter lite så. Det är bara beviset på att också man själv är i rörelse, inverkar, påverkar och värker. Allt faller. Det kallas gravitation. Och få saker är rättvisare än så.

fire walk with me

Det sista avsnittet av Twin Peaks har passerat mina ögon.
Mest av allt undrar jag fortfarande:
Vem var egentligen Diane?

Saturday, May 03, 2008

just came here to bounce

Klubb Köln lovade smisk och smek på dansgolvet. Jag kände dessutom strössel, salt, hallon, krisp och kaos. Det blev fint. Det var mayhem. Jag kände att jag levde i hundratio igen, det var länge sedan. Jag var mer svett än kropp när klockan slog två. Den person jag klarar av allra minst på jorden hade också hittat dit. Jag lyckades doddsha individen nästan helt (en nickning genom rummet bara) men jag sket i vilket, inte ens det tog udden av min hastighet. Vissa nätter är okrossbara.

Dessförinnan invigdes balkongsoffan för säsongen. Öl och vattenpipa är ett vinnande koncept. Särskilt när det är många och trångt. Knapp dök upp helt oväntat, som hämtad från en annan värld. Fantastiskt med oväntade långväga besök.

Inatt följer fortsättningen i Jakten på den Oförglömliga Bakfyllan. Dåliga gatan spinner sista varven på plattorna innan klubben ofinns Umeå. "Som om imorgon inte fanns" får en extra laddning. Sista lagret gummi ska slitas från sulorna.

Thursday, May 01, 2008

1st of may sister

- put that record on
and dance until the sadness is gone

styggt snyggt!



Om jag var en musikvidjo, I would look like that...

Saturday, April 19, 2008

vårskrik

Vårsol. Utomhus smakar torrt vägdamm och solglasögonen åker fram. Glassätandet antar enorma proportioner. Plötsligt har folk tid. Att springa på en ute på någon grusplan någonstans och stanna och småprata. Eller så är det bara så att det plötsligt går att känna igen sina kamrater. Folk gömmer sig inte längre under mössor och täckjackor. Den fluffade gränsen mellan mig och dig är inte vadderad och skyddad längre. Med risk för att det gör ont kommer vi lite närmre varandra. Men våren tvekar inte, den bryter ut. Inkubationstiden är lång och stryker mothårs, men på några ögonblick faller allt. På plats.

Monday, April 07, 2008

bara så att du inte får en identitetskris

Hej igen Eivor.

Jag ville bara låta dig veta, att du är en kreativ ung kvinna med fördomar mot ettriga smådjur som har egenskapen att de kan "krylla". Du är fyra centimeter kortare än jag och vi går till samma frisör. Du tycker att välling är bra mat också för vuxna och man kan alltid alltid hitta morötter och öl i din kyl. Du förlorar lokalsinnet när det snöar ute och ibland glömmer du bort att färgmatcha strumporna. Ibland sjunger du med i musiken trots att du är på offentlig plats. Du tycker att det är pinsamt att åka buss om du bara ska nån kilometer, men gör det ibland ändå i smyg. Du blir skitilla berörd om någon kritiserar din livsstil, och du retar dig på andras snäva världsbilder överhuvudtaget. Du signerar dina mejl med "ejvor" för att verka skön och schaussefri. Ibland är du tyst fast du jättesäkrast verkligen kan svaret och så ångrar du att du slängde det där röda skåpet för flera år sen. Fan vad snyggt det var. Dina favoritord är "katschuck" , "osmos" och "reciprok" och om du vågade skulle du lifta genom europa i sommar.

Sån är du Eivor.

Du är den enda som förstår mig.

brevvän

Hej Eivor.

Jag tror jag ska börja adressera mina inlägg till dig. Jag tror att jag behöver en adressat. Någon som lyssnar, läser, förstår mig. En Eivor. Det hörs ju lång väg. Brev till Eivor. Det är den här bloggens nya nisch. Hejdå cyklar, knark och popmusik! Här ska brevväxlas istället. Med dig Eivor.

Hejdå Eivor.
//e.

(ps. Kanske skojar jag lite, kanske kommer jag skriva lite om cyklar, knark och pop trots allt. Fast som brev förstås. Till Eivor.)

Friday, March 28, 2008

örongodis

På Umeå Opens hemsida finns nu en länk så man lätt och smidigt kan hitta och lyssna på sändningarna på intrawebben! Lyssna!

Thursday, March 27, 2008

lektyr

Läs om Umeå studentradios festivalsändningar från Umeå Open på Vertex hemsida!

Sunday, March 23, 2008

önskar med varje hjärtslag

Snart är det Umeå Open. Inomhusfestival i norrland som utgör en liten oas av pop och fest innan sommaren. Trots att artistlajnupen känns svag bitvis (Marit B, Räisänen och Ceasars som dragklister på stora scenen...? haaaallåå...? gäsp.) finns det en del guld att se fram emot. Hästpojken förstås, jag hoppar mellan spåren Cyklar och knark, Cancerkropp och Shane McGowan. Energiskt och fint. Anna Järvinen har jag hört och läst mig till ska vara ointressant live, men plattan är ju underbar så jag vill se och höra. Lykke Li blir nog också ett kalas. Kleerup kan man inte heller ogilla, de ska dessutom ha med sig hemlig artist. Min "hemliga önskan" är att det är Robyn som traskar upp på Äppletscenen och sjunger With every heartbeat sådär så att marken skakar. Annika Norlin ska dessutom vända plattor på TC på torsdagen när klubb Shape Up! är värdar. När Annika ändå är i stan, och Anna Järvinen ändå ska vara på scen, är min hemliga önskan #2 att de slår sina fantastiska påsar ihop och gör sin svenska variant av Kleerup+Robyn-hiten: Varje hjärtslag

F: Om jag skulle vara någon annan så skulle jag vilja vara Annika Norlin.
Jag: Meh! Det skulle jag med vilja!
F: Nä! Jag sa först, du får väl komma på nån annan att va!

I övrigt kommer det bli en psychomärklig men fett rolig festival. Studentradion samarbetar med Pite FM och vi kommer vara på plats och direktsända hela balunset. Ett typ femton man starkt crew av reportrar, programledare, producenter och tekniker. Det kommer bli stressigt, en klump i magen, spännande, lärorikt och ett käckt äventyr. Jag är kissnödig och ivrig på samma gång. Det är en bra känsla. To be continued...

Sunday, March 16, 2008

e.go



Mitt ego har fått fritt spelrum. Dess hemvist är www.etext.nu
Ser hyfsat ut so far, men det kommer att pyntas en hel del innan jag är riktigt färdig.
Särskilt stolt är jag över att ha byggt hela sajten brick by brick. För att det är hardcore att skriva kod för hand istället för att använda sidbyggarprogram (...eller så är det bara krångligt, envist och korkat, men det tänker jag inte kännas vid.) Kom gärna med lite konstruktiv kritik, sånt är alltid kul att få.

Saturday, March 15, 2008

cyklar och knark

"och jag drömmer om cyklar och knark
och jag tänker på dig
för du är väl min vän?"

Jag tror att Hästpojken är min vän.
Lyssna på låten cyklar och knark vetja.
Fin titel, fin låt. Ajlajk.