Wednesday, January 31, 2007

Fucking kexchoklad och pop


Lågtempo på väg hem. Cykeln i släptåg under höger hand. Hem långsamt och länge. För att min takt var en annan. För att natthimlen och en vän och varför jag fungerar som jag gör. För att I can't stop this feeling I've got trycker innanför bröstet som ett JA i versaler. Soundtrack-style. Theme-song-ish.

Och jag undrar vem som lyssnar. Om någon lyssnar. Varför jag verkar tro att det finns en mening i att vara skitnödigt pretto on air varje onsdag mellan 17-19. Varför jag anstränger mig. För vems skull. Kommer på den egentligen uppenbara sanningen efter ca sju sekunders effektiv tankeverksamhet. För mig. För min skull. För att jag lever för att vara skitnödigt pretto, och för att jag inte vill vara någon annan. I know who I am and I know what I'm not.

Det är en sjukt egocentrisk verksamhet jag ägnar mig åt. Ett slags egennyttigt självförverkligande. Det jag faktiskt ägnar mig åt gör inte världen bättre. Så liten är jag. Jag har till och med blivit utnämnd till sveriges sämsta sms-besvarare och för det vunnit ett badkar och en kexchoklad. I know what I've gained and I know what I've lost...

Tar ett snack med min skivsamling. Får inga riktiga svar och förklaringar. Känsla. Men inte alltid. Ingenting kommer att räcka till. Jag vill bara ha en sten i skogen att sitta på, en sten i skogen och en natthimlen som inte slocknar förrän stadens lampor blir strömlösa. Värt.

Monday, January 29, 2007

Min bästa pop 2007-01-29

Halou - Halfbreath
Rupesh Cartel - Ghost White
The Future Sound of London - Papa New Guinea
Télépopmusik - Anyway
Phonophani - Lavenderloops

Sunday, January 28, 2007

Händer

Saker händer och är så på riktigt att jag måste gnugga ögonen så mina kontaktlinser vrider sig och suddar skärpan. Världen är möjlig och världen händer och världen rullar, rullar, rullar... Att bara få vara med på ett litet hörn och putta bollen framåt är... STORT. Jag vet rent logiskt vad som sker kring mig, vet min del i det, vet skillnaden mellan aktiv och passiv form. Men ändå. Trots att det "bara" handlar om logisk interaktion människor och system emellan, så säger något i magtrakten att jag mår bra. Att bra skit håller på att hända. Och att jag vill vara med. Jag vill så jag glittrar ikapp med I can't stop this feeling I've got och höjer volymen för att släppa golvet en stund...

Saturday, January 27, 2007

Känn samma puls

I tempo. Kliver på cykeln och trampar den framåt trots att de luftfattiga däcken pressar sig platt mot snön. Jag måste köpa en cykelpump. Eller iallafall låna en. Gatlampornas gulfattiga ljus gör konturerna suddiga. Det gör inget, för jag vet var jag är på väg, har vetat det hela dagen. Har varit på väg hela dagen. I tempo. Från tidigt på morgonen, ändå till natt. Låtit ER korsa mina vägar. Korsat ERA vägar på samma sätt. Lika för lika. Vi är lika stora.

Idag. Helt off. Inget tempo kvar. Otakt. Mina väggar är allt jag befattar mig med. Mina väggar. Mina böcker. Min instängda älskade älskade tillvaro. Rökelse och "Everyone in the world is doing something without me". Och jag undrar om det är viktigare att vara älskad eller att älska. Jag har gått cirklar på eget territorium hela dagen. Mållöst. Inte sett till ER en enda gång. Inte blivit sedd själv heller. Lika för lika. Och det gör inte så stor skillnad, jag håller på och lär mig... Vi är fortfarande lika stora.

Tuesday, January 23, 2007

Högst upp på önskelistan

Mariehemskolans gymnastikhall. Det kanske är svårt att förstå, men den här bilden tillhör det finaste jag sett på länge. Ge mig den! Nu! Nycirkusen ska kicka Umeå-ass. Oh yeah.

Till ER

Tack mina vänner för att ni är mina vänner!!

Det är ju faktiskt så. Att det är ni. Alla NI. Som gör den här världen så vacker. Det är ni som gör att frosten i träden glittrar. Det är ni som gör att jag ler för mig själv på bussen. Det är ni som är på riktigt när allt annat inte är värt mer än monopolpengar. Det är ni som gör mig glad. Säger att ni kan lyssna om jag behöver prata. Tänker på mig. Trots att jag beter mig som skit ibland och låser in mig i min egen uppfuckade tillvaro. Jag duger. Men inte utan er. Jag är starkast i hela djefla Umeå, men inte utan er. Jag är inte ens monopolvaluta utan er.

Kärlek och respekt. In plenty.

Monday, January 22, 2007

Tjock, blond och konstig

"Svenskans fonotax tolererar ganska komplexa finala konsonantkluster. Att
dessa ändå uteblir i vissa ordtyper i bestämd form ger stöd dels till asymmetrin
i den lexikala representationen av bestämdhetssuffixen, dels till antagandet att
prosodiskt markerad struktur kommer fram i speciesböjningen, när andra faktorer är neutraliserade." (Riad, 2003)

Ibland undrar jag varför i hela friden jag försöker förstå. Vad som är poängen
med att bryta sig in bakom textens grafiska utformning och bena ut en användbar
betydelse. Ibland undrar jag om systemet lurat mig mer än jag kunnat ana. Om det
inte är så att jag sitter i skolbänken och trycker in spetskunskaper i svenska
bara för att storebror vill ha det så. För att jag ska glömma bort vad som är
viktigt. Egentligen.

Men. Ändå. Så kommer den där spontana känslan i magen. Vår nya lärare säger att Per Ledin ska komma och gästföreläsa, bl.a. om sin egen språksyn. Och jag hajjar till. Blir glad. Tänker, åh, det låter intressant! och antecknar i kalendern. Hajjar till igen. Undrar vad jag är för en kuf. Undrar hur många "riktiga" människor som ens vet vem Per Ledin är.

Ni som vet - jag är på er sida. Ni som inte vet - googla.

Sunday, January 21, 2007

Fiiint!


Oh! Det här är ju ganska roligt! Den här bloggen blir ju mycket finare än min Live Spaces-blogg. Konverterar långsamt...

Kan också berätta att andra "vettiga" saker jag gjort idag förutom att kustomisera min blogger-blogg, är att ha jag sovit bort gårdagens gin ur kroppen, bakat bröd och städat massor.
Julen är borta nu. Allt är grönt som vanligt. Det doftar såpa överallt, och vintern utanför är krispigt vit. Annars är jag förvånansvärt tom på vettiga saker att delge. Mitt liv kanske börjar bli torftigt?

Friday, January 12, 2007

Otrohet

Oj.
Inser att det var länge sedan jag loggade in här. Hade glömt bort lite att jag hade ett blogger-konto. Hmm. Kanske är det här man ska hänga egentligen? Har bloggat på msn spaces. För att det är enkelt. Inte för att det är sjukt snyggt eller har ofattbart rara funktioner. Utan för att det liksom sitter ihop med allt annat Microsoft Corp mish-mash. Som jag hemfallit till. Ve mig. Jag som en gång stolt vägrade införskaffa Microsoft Word bara för att "de har de flesta så det är praktiskt och kompatibelt med typ allt och alla". Jag som surfade Firefox som en protest mot pyttemjuk-väldet.

Nu är jag fast. Surfar cyberspace med Explorer, chattar över Windows Live Messenger, och bloggar på spaces. Har ingen förståelse för de som orkar titta på en dataskärm som ser ovanlig ut - alltså de som använder mac eller linux. Men däremot all respekt. Keep it up! Var inte slentrianbarn av vår tid! Storebror ska inte bestämma vilket ordbehandlingsprogram som ska vara standard!

Åh. Det kanske är här man ska vara alltså? Eller? Ge upp affären med Microsoft. Och bli ett barn av google istället. Alltså. Är det så mycket bättre egentligen...?
Jag vet inte. Vi får se.