Sunday, September 16, 2007

Freakbook

Facebook.
Jamen alla säger ju sitt om det. Kan inte jag också få? Även om det är tjatigt.
Fb har slukat världen likt en pandemi och jag vet inte hur jag ska värja mig.
You have one new friend request. Man kan ju inte bara säga nej. Inte till de riktiga vännerna iallafall. Och ännu mindre till de där lirarna man nästan glömt av men som man löjligt gärna vill veta hur de har det. För att man är en sjukligt nyfiken privatlivssnokande djefla människa.
Så ska man definiera hur man känner folk. How do you know x? Jag känner inte ens x och när jag väljer I don't even know this person får jag motfrågan Then why are you friends with them? Inser att jag är på väg att passera en integritetsgräns, för why am I friends with nån frekkin lirare som jag känner vid namn men inte som person? Jag vet inte. Försöker motivera det för mig själv och går bet. Kanske för att jag tror mig lära känna x bättre om jag addar honom på fb?

Fat chance.

DN sätter i tryck att man inte får fler vänner i verkliga livet bara för att man har nätverk på webben. Sådeså. Och förresten är det löjligt selektivt vilka godbitar av sitt liv man bjuckar på online. Måhända att jag utan omsvep kan blotta strupen här på bloggen. Men det här är mitt space, jag kan, jag får, jag vill. Det här verktyget styr jag bättre över, fb är någon annans system. Så där hemlar jag mig. Orkar inte redogöra för mig själv. Tycker nog att mina perifiera bekantskaper inte riktigt har med mig att göra. Tycker nog att jag är lite bättre än de flesta andra här i världen. Tycker nog att jag är för ball för att beblanda mig med fb-pöblen.

Eller så har jag bara inte accepterat att jag loggar in oftare än jag klarar att erkänna för mig själv.

2 comments:

August said...

Jag trodde ungdomar i vår ålder insett att internet är mest bra till att modifiera och snoka. Hela din ingång blir fel. Det innebär inte att man ljuger, men som du säger är selektiv. Det trodde jag låg i kontraktet. Spänningen är mellan att man med samma medel som man kan leta upp folks personnummer och kredituppgifter kan man också dölja sin karaktär mer än någonsin. Så får man väl hoppas att man känner några djupare än deras presentationsbild och aplikationer på facebook. Jag trycker ignorera när jag frågas hur jag känner folk.

J said...

Fisbook är som allt annat på internet: sant. Det vet du väl Elenor? :D