Saturday, June 30, 2007

Triptyk





"Broken wheels cannot turn any more"



Dessa tre kom i min väg idag. Rätt fint ändå, de har gemensamt att de alla återfanns utefter den sträcka jag tillryggalagt idag. Märken längs vägen. Eller, om man så vill, återfann jag mig på de platser dessa trampdon så strategiskt låg utplacerade.



Ikväll har jag häpnat över hur mycket schyssta grejjer man kan hinna åstadkomma om man inte är bizzi med att vara ball hela tiden. Den här t.ex. har jag bara planerat i huntra ar. De koola barnen fattar den subtila meta-humorn, och varför jag inte tänker förklara för den som frågar... Jag skrockar och slår mig för bröstet, fylld av övermodig självgodhet!

Friday, June 29, 2007

Smeared black ink


Regnet smattrar hårt mot plåttaket över balkongen. Jag sitter kvar, lyssnar när vädret sjunger. Hör i huvudet musik jag förknippar med sommarhimlar som rasar sitt vatten. De mest ilskna sommarregnen låter som Depeche Modes "Songs of faith and devotion"-platta. Det är löjligt självklart för mig. Fortfarande. First impression lasts sägs det, jag antar att det stämmer.

Mikroskopiska vattendroppar som studsat från balkongräcket och landat på mitt block får bläcket att flyta ut över arket. Jag sitter kvar ändå, en liten stund till, väntar in doften. Doften av nyregn.

Thursday, June 28, 2007

Kiss-[ II ]


Jag känner det lite som att jag är skyldig min blogg att skriva något nu. Något av substans. Det bästa jag kommer på just nu, är att när jag var ute och sprang igår såg jag att cykeln som stått i ett skogsbryn vid Nydalasjön var borta. Den har säkert stått där i en månad nu. Jag tänkte första gången jag såg den att det nog bara handlade om en kisspaus. Men sen var den kvar några timmar senare. Och dagar, veckor efter det. Det var nog en efterlängtad kisspaus av allt att döma.

Monday, June 18, 2007

Ord, ord, ord...

"Vi lever i berättelser. Vi är berättelser. Sent om natten lyssnar vi till
våra egna andetag i mörkret och omskapar våra berättelser. Vi formar och finner
berättelser som kan ses som kartor eller paradigm i vilka våra livsmål
definieras; så börjar världen ändra sig och våra kartor fungerar inte längre,
våra paradigm och berättelser fallerar, och på nytt måste vi uppfinna
förklaringar till varför vi handlar som vi gör."

William Kitteredge, "The Politics of storytelling"

Tuesday, June 12, 2007

Sunday, June 10, 2007

Gästspel

Lämnar Umestan samma dag som Säkert! ska hemlig-spela på Scharinska. Men rumour has it, och ordet ligger på allas läppar. Jag tänker på vart jag är på väg istället för på vad jag lämnar, och spelar högljudd pop i lurarna. De bästa av vänner ansluter längs vägen, och plötsligt landar vi i ett soligt good ol' Härnta. I got no distance left to run. Det var inte igår, men jag tycker fortfarande att atmosfären berättar att den som har tendenser att settle down kan leva sitt liv här och vara nöjd så. Härnösand bits inte. Men jag behöver något skitigare för att inte bli nervös, det är något opålitligt över välputsade ytor.

Roten-till-allt-ont firades för sin student med hav, klippor, mat, vänner, kryddor, vin, vin och vin. Det gamla Kust-gänget samlades. Färgerna i banden oss emellan har nog skiftat en del, precis som årstider gör. Alla blir äldre nu. Jag och en av mina själssystrar tömmer våra tankar innan vi säger godnatt, rätar ut några frågetecken, och jag är glad att vi flyttade in i samma tröja för flera år sedan.

Nästa dag träffar jag Louisa. Det är inget alls som att träffa någon man inte sett på länge, fast det kanske borde vara det. Jag hör ju hennes tonfall när jag läser bloggen, jag tycker att jag har min bild uppdaterad. Det är faktiskt hon som påpekar, och jag nickar med. Hon säger att det står "bakis" skrivet i pannan, jag tänker att hon är kool och somrig. Vi pratar om PLU-nummer, om att vi en dag ska åstadkomma något alldeles oerhört, om revolution, konturer, hjältar vi inte vill ska falla och om att skriva i andra person.

I Härnösand låg två röda cyklar och myste i solen. De ingår inte i utställningen, detta är endast ett gästspel i programbladet.



Thursday, June 07, 2007

set the calmness to spinning

En vän säger att visst är det ganska skönt ändå att veta att allt tar slut, också det som är bra och vackert. It all comes down to dust. Så jävla sant. Som vatten på vax. Det finns inget att klänga sig fast vid. Inga garantier, ingen reklamationsrätt. Bara tid, kärlek och panik i en salig röra. So when the birds fly south I reach up and hold their tails.

Monday, June 04, 2007

Efterlysning

Cykeln som brukar stå fastlåst vid en av de röda lyktstolparna var borta idag. Huvudmisstänkt är en ung kvinna med ett slags vagnsfordon som vid tiotiden i förmiddags stod och målade ny röd färg på en närliggande stolpe. Alla tips välkomnas.

Sunday, June 03, 2007

Nu händer det igen

Klubb Pingvin gav, kvällen hade sprak i luften och underbara Familjen levererade stort. Premiärbesök på Pingvin för min del, Första sista för att populärkultur-referera, och allt talar för att jag kommer slita golvyta där i höst också. Med massor av skak kvar i kroppen trots att klockan slagit två leder mina sletna pjuck mig till den mest uppstyrda efterfest jag överlevt. För att varva ned blir det bakning av scones efteråt, som vid det laget snarast klassas som frukost. Den uttalade planen var att den här helgen aldrig skulle ta slut, att vi aldrig skulle sluta festa. Tiden tog strid och avgick till slut med en tveksam seger, men minnet kommer sitta i länge. Minnet av en natt som verkligen lyfte. Tack Umeå. Nu ställer jag dansskorna på hyllan en stund.*

Den här dagen har spenderats bakom en solid vägg av headphone silence. Min mp3-spelare sviker, varför min trotjänande cd-freestyle fått återuppstå. Drygt elva år på nacken. Den sparkar fortfarande ass på det mesta som finns att tillgå på marknaden. Gamla favoritskivorna åker fram och jag ramlar bakåt i tiden, till eran av att somna med hörlurarna på, jaga plattor som knark, bläddra sönder konvolut och bry sig om vilken studio plattan blivit inspelad i. De där runtomkring-grejjerna som en gång klassades högt i prioritet, men som nu ramlat bort från prio-listan helt...

Mitt i allt mitt slakkiga spatserande i en verklighet som ligger långt utanför mitt medvetande glöms en burk med sylt på en glassätarkulle på Ålidhem. Den står kvar när jag gör en återsväng. Jag tolkar det som att jag inte kommer tjäna något extra på att kränga svart-sylt på ålid i sommar.

Cykeln som står fastlåst vid en av de röda lyktstolparna låg ner igen idag. Jag undrar vem som reser upp den igen när den faller, vem mer än jag som verkar bry sig. Lite längre bort låg denna skönhet gömd och glömd bland träden. Den har flyttat sig några meter sen sist. Jag tolkar det som att utställningen är mobil med interaktiva inslag. This is art!


*nån vecka kanske...

Saturday, June 02, 2007

Let my bike lead me forward


"Jag såg en wreckad cykel här förut, och då tänkte jag på dig!

Strax tar jag cykeln mot nya äventyr. Sista äventyret innan alla scatters all over för sommaren. Sedan stora ensamma vemodet på balkongen och pausknappen intryckt i två måndader. There are things you should keep to yourself. Och jag längtar faktiskt. Efter absolut ingenting. Det var länge sedan jag längtade. Det var länge sedan jag blev besviken. I höst ska det bli ändring. Du ska bli viktig igen, bejbi. Storskaligt viktig.