Sunday, September 02, 2007

Arrigato-som-faaan!

Baka Hakuzin tackade besökarna på nasal svenska med japanska undertoner på Klubb Pingvin igår. Bra som i helt okej, men inte som i att himlavalvet strödde paljetter över tillvaron. Mellansnacket fastande i minnet bättre än musiken, ("Vill-ni-åka-till-Tååkiåå?") och det säger väl allt. Blev inte så peppad som jag trodde av Matts Katt, kanske för att jag i stort sett ville kyssa golvet han gick på senast och sånt är svårt att leva upp till. Matts - det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag hoppas vi kan fortsätta som vi gjort ändå... (Sen är han ju enligt F "den näst bästa katten i stan"; de koola barnen fattar...). Faktiskt var det sjukt kul när Shape Up-Nina spann loss sina spår mot slutet. Min enda shape up-encounter i våras präglades av leda och längtan därifrån (återigen; det är inte dig det är fel på det är mig...) och jag minns att jag suckade och tänkte nej, nu fåre va nog, nu gittar jag! när Smiths-dängan This Charming man spelades. Nu skulle jag hånglat med remixen av Tonight I have to leave it, om det hade varit fysiskt möjligt. Och målet är lätt Shape Up nästa helg, när TTA spelar.
...och härmed förklarar jag sommaren som officiellt slut, och klubbhösten igångkickad. För att upprätthålla iallafall liiite prettostatus avslutar jag med ett citat från Emma Goldman.

"If you can't dance to it, it's not my revolution!"