Tuesday, September 25, 2007

natt och dag


ingenting ingenting ingenting

Först kom ingenting, sen ingenting och ingenting. Nya låten med Kent, som jag måste erkänna att jag trots min inte-gilla-Kent-princip nog tycker är rätt ok. Och förstås bandet [ingenting]. Och den här dagen. Ingenting. Vartannat träd är gult, vartannat är grönt. Min kropp har sagt ifrån, jag underkastar mig hostan och drar täcket över huvudet. Min granne frågar hur det är med hostan. Jag ber om ursäkt om jag hållit honom vaken. Han kunde tydligen ändå inte sova. Säger han.
Ikväll är det teater jag inte ska på. För att det inte är ok att hosta sig igenom en hel föreställning. I telefon är det ingen som svarar. Som ett omen spelar studentradion Moder Jords Massiva med Ingenting. Ingenting ingenting ingenting.

Friday, September 21, 2007

film

Jag brukar säga att jag inte är så filmintresserad. Att jag sällan tittar på film. Att jag inte har en aning om titlar och skådespelare och vad Orvar skulle ha sagt om saken. Egentligen menar jag att jag inte är intresserad av dålig film, att jag är för lat och oengagerad för att sitta still framför duken om jag inte tycker att det är värt det. Att jag hellre ser få och selektivt utvalda filmer istället för många. Jag vet. Vilken filmfantast som helst fördömer förmodligen min strategi, ger argument som att man behöver se "allt" för att få perspektiv. Men what do I care? Det är min tid det handlar om, det är min omvärldsbevakning jag deal:ar med. Så för att slippa diskussioner om mitt kräsna otåliga selektiva filmtittande, brukar jag säga att jag inte är filmintresserad.

Men just för att jag ska kunna vara pseudosnobbigt selektiv måste det ju finns ett rejält utbud att sålla i. Och fler biografer i Umeå stad än SF. Smått förvånad, men ändå inte, ansluter jag mig till filmfantasternas läger: Supporta Folkets Bios planer på att flytta in i gamla Bio Royals tomma salonger, läs mer och signa namninsamlingen på http://royalfolketsbio.se
För att kultur = mångfald.

Igårnatt såg jag sverigepremiären av Roy Anderssons Du levande. Det kan mycket väl vara årets bästa film. Fast. Det är ju bara vad jag tycker.

Wednesday, September 19, 2007

magont

För att det är kursavslutning och redovisning och vänta in turen.
För att det är den tiden i månaden.
För att kaffet inte var en bra idé trots allt.
För att det är lottdragning och öråd och en ska bort och blir det jag?
För att det är säsongspremiär och radio och live och ovant med en sommar i ryggen.
För att det är tight tight schema och middag inte är prio. Idag heller.
För att jag är bra på mycket, men rätt dålig på mig.

Monday, September 17, 2007

måndag

Inte varje måndag slutar med gratis mat och en stor stark. Men så var det inte vicken manic monday som helst.
Umeå Studentradio sa Rensa öronen! och sändningarna drog igång för säsongen vid sjutton idag. Finns på webben, eller frekvens 102,3 i Umeåtrakten. Jag som egentligen inte hade tid att lyssna, gick runt med hörlurar och sög i mig allt jag kunde, godbitar här och där. Ska jag stjäla tips från spelningslistorna över dagens sändningar. I heard a lot I liked.
Filmfest hade premiär idag och vi nycirkusentusiaster var med och invigde med eld och spex - rolitt rolitt! Jag antog lite att ett kulturevent som detta skulle krylla av kaniner och att efterfesten således skulle ha nåt ickeanimaliskt att bjuda. Fel. De hade till och med ansjovis i sesamsåsen. Jag åt potatis och bröd, men vi konstaterade att potatisen verkligen smakade mycket potatis! Jag var nöjd ändå.
Filmfest och film såklart. Säger bara: SE Eternal summer. Visserligen var jag nog påverkad av dagens äventyr, puls och öl, men det var banne mig bland det bästa och vackraste jag sett på hur länge som helst. Stissig och lyriskt efteråtsglad känslobubblade jag med min flickigaste ljusa röst - och den har jag inte använt på länge... Cyklade sen svingen hemåt genom natten och sjöng med i musiken ur hörlurarna. Ingen fanns där som lyssnade ändå.

Sunday, September 16, 2007

Freakbook

Facebook.
Jamen alla säger ju sitt om det. Kan inte jag också få? Även om det är tjatigt.
Fb har slukat världen likt en pandemi och jag vet inte hur jag ska värja mig.
You have one new friend request. Man kan ju inte bara säga nej. Inte till de riktiga vännerna iallafall. Och ännu mindre till de där lirarna man nästan glömt av men som man löjligt gärna vill veta hur de har det. För att man är en sjukligt nyfiken privatlivssnokande djefla människa.
Så ska man definiera hur man känner folk. How do you know x? Jag känner inte ens x och när jag väljer I don't even know this person får jag motfrågan Then why are you friends with them? Inser att jag är på väg att passera en integritetsgräns, för why am I friends with nån frekkin lirare som jag känner vid namn men inte som person? Jag vet inte. Försöker motivera det för mig själv och går bet. Kanske för att jag tror mig lära känna x bättre om jag addar honom på fb?

Fat chance.

DN sätter i tryck att man inte får fler vänner i verkliga livet bara för att man har nätverk på webben. Sådeså. Och förresten är det löjligt selektivt vilka godbitar av sitt liv man bjuckar på online. Måhända att jag utan omsvep kan blotta strupen här på bloggen. Men det här är mitt space, jag kan, jag får, jag vill. Det här verktyget styr jag bättre över, fb är någon annans system. Så där hemlar jag mig. Orkar inte redogöra för mig själv. Tycker nog att mina perifiera bekantskaper inte riktigt har med mig att göra. Tycker nog att jag är lite bättre än de flesta andra här i världen. Tycker nog att jag är för ball för att beblanda mig med fb-pöblen.

Eller så har jag bara inte accepterat att jag loggar in oftare än jag klarar att erkänna för mig själv.

Wednesday, September 12, 2007

suck dust, ditt blåbär!


Bärplockare lämnar spår efter sig i skogen på Nydala?
Bilden är inte ett montage.

Tuesday, September 11, 2007

substitut

Vy från Nydalabron

Den låg ju där. Alldeles nedanför bron till Nydala. Som en självmordskandidat som kastat sig handlöst. En cykel på den otrygga sidan räcket. Jag hade inte tid just då, att stanna och föreviga. Nu är den borta. Men jag lovar. Den låg där. Jag hade tänkt döpa bilden till "Bike from above", mycket fyndigt tyckte jag själv. Nu puttrar jag förtjust i min ensamhet, utan att kunna dela min putslustighet med övriga världen. Inte fullt ut iallafall. För det här inlägget räknas inte riktigt, den här bilden saknar legitimitet.

Monday, September 10, 2007

first class riot


Mina vänner frågar om det var bra. Jag säger att det var the Though alliance. Playback med rätt skabbigt ljud (som bröts nånstans mitt i en låt, det viskades att en sladd åkt ur...), alla var på scenen, alla var energi och kaos. Publiken var mer intressant att betrakta än bandet, fenomenet i sig större än spelningen. Vännerna frågar vad jag betalat för biljetten. Jag svarar, de himlar med ögonen. Om det var värt? Tja. Värt och värt. Alltså. Det var TTA.

Monday, September 03, 2007

Dagens meta...

...blogga om att blogga! Yeij!

Den här bloggen fick en lillasyster idag. Halvsyskon iallafall, jag vänstrar med wordpress. Den heter likadant som en Christian Kjellvanderlåt, och det är nästan lite orättvist att lillasyster har ett så fint namn när storasyster inte heter nåt allas. Eller, jag brukar bara omtala den här bloggen med adressen. Men hur kul äre? "Fuskar" ju med att ha ett gäng bilder istället för en titel. Fast bilder säger ju mer än tusen ord, om man nu vill harva lite i den gamla klyschan.

Words in the wires iallafall, är ett projekt inom Språkkonsultprogrammet vid Umeå Universitet. Så vill man grotta in sig i mina studier är det bara att gå loss!

Sunday, September 02, 2007

Arrigato-som-faaan!

Baka Hakuzin tackade besökarna på nasal svenska med japanska undertoner på Klubb Pingvin igår. Bra som i helt okej, men inte som i att himlavalvet strödde paljetter över tillvaron. Mellansnacket fastande i minnet bättre än musiken, ("Vill-ni-åka-till-Tååkiåå?") och det säger väl allt. Blev inte så peppad som jag trodde av Matts Katt, kanske för att jag i stort sett ville kyssa golvet han gick på senast och sånt är svårt att leva upp till. Matts - det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag hoppas vi kan fortsätta som vi gjort ändå... (Sen är han ju enligt F "den näst bästa katten i stan"; de koola barnen fattar...). Faktiskt var det sjukt kul när Shape Up-Nina spann loss sina spår mot slutet. Min enda shape up-encounter i våras präglades av leda och längtan därifrån (återigen; det är inte dig det är fel på det är mig...) och jag minns att jag suckade och tänkte nej, nu fåre va nog, nu gittar jag! när Smiths-dängan This Charming man spelades. Nu skulle jag hånglat med remixen av Tonight I have to leave it, om det hade varit fysiskt möjligt. Och målet är lätt Shape Up nästa helg, när TTA spelar.
...och härmed förklarar jag sommaren som officiellt slut, och klubbhösten igångkickad. För att upprätthålla iallafall liiite prettostatus avslutar jag med ett citat från Emma Goldman.

"If you can't dance to it, it's not my revolution!"