Nu händer det igen

Klubb Pingvin gav, kvällen hade sprak i luften och underbara Familjen levererade stort. Premiärbesök på Pingvin för min del, Första sista för att populärkultur-referera, och allt talar för att jag kommer slita golvyta där i höst också. Med massor av skak kvar i kroppen trots att klockan slagit två leder mina sletna pjuck mig till den mest uppstyrda efterfest jag överlevt. För att varva ned blir det bakning av scones efteråt, som vid det laget snarast klassas som frukost. Den uttalade planen var att den här helgen aldrig skulle ta slut, att vi aldrig skulle sluta festa. Tiden tog strid och avgick till slut med en tveksam seger, men minnet kommer sitta i länge. Minnet av en natt som verkligen lyfte. Tack Umeå. Nu ställer jag dansskorna på hyllan en stund.*

Den här dagen har spenderats bakom en solid vägg av headphone silence. Min mp3-spelare sviker, varför min trotjänande cd-freestyle fått återuppstå. Drygt elva år på nacken. Den sparkar fortfarande ass på det mesta som finns att tillgå på marknaden. Gamla favoritskivorna åker fram och jag ramlar bakåt i tiden, till eran av att somna med hörlurarna på, jaga plattor som knark, bläddra sönder konvolut och bry sig om vilken studio plattan blivit inspelad i. De där runtomkring-grejjerna som en gång klassades högt i prioritet, men som nu ramlat bort från prio-listan helt...

Mitt i allt mitt slakkiga spatserande i en verklighet som ligger långt utanför mitt medvetande glöms en burk med sylt på en glassätarkulle på Ålidhem. Den står kvar när jag gör en återsväng. Jag tolkar det som att jag inte kommer tjäna något extra på att kränga svart-sylt på ålid i sommar.

Cykeln som står fastlåst vid en av de röda lyktstolparna låg ner igen idag. Jag undrar vem som reser upp den igen när den faller, vem mer än jag som verkar bry sig. Lite längre bort låg denna skönhet gömd och glömd bland träden. Den har flyttat sig några meter sen sist. Jag tolkar det som att utställningen är mobil med interaktiva inslag. This is art!

*nån vecka kanske...