Sunday, May 25, 2008

mjöööt


Livet är ett kalas. Inbjudningskorten är skickade. Igår var jag på emo-panda-fest. Vi grillade och spelade musik på bandare. Blandband med Broder Daniel och Kent. Kajal och svart stjärna på kinden. Då var livet inte en fest, utan rödvin och rakblad. Fast ironiskt. Då såg jag INTE ut som på bilden ovan. Bilden har inget med nåt att göra, faktiskt.

Sen tjäjpapp där Joel Alme spelade. Jag stod löjligt mycket längst fram och gillade. Det höll väldigt bra trots att jag inte lyssnat in mig särskilt hårt. Han klättrade på min kolla-upp-artisten-lista rätt duktigt. Kanske är det så att hajpen är befogad.

Toppar min lyssna-lista gör fortfarande Markus Krunegård. Markusevangeliet är det bästa album som hänt mig på jag vet inte hur länge. Jag gnäller lite på mig själv, säger "men skärp dig elli, dumt att tröttna!" men trycker på plej en gång till iallafall. Krunegård var också på tjäjpapp, han vände skivor och på sätt och vis var det fint att upptäcka att också solen har fläckar. Det där med att mixa låtar var tydligen inte hans påse chips. Note: Det finns fler knappar på ett DJ-bord än stopp och plej. Men wtf. För mig är han fortfarande religion.

Medan innekidsen befolkade Plaza för att lyssna på kexig indie, pågick storskalig folkfest i resten av centrum. Kulturnatta, detta märkliga påfund där kulturen ska skymta i varje gathörn. Jag vet inte jag, jag såg mest stånd som sålde lakritsremmar i år också. När vi passerade stora scenen på Rådhustorget spelade ett E-type-cover-metal-band. Alltså. Jag säger bara. Baaap.

1 comment:

*Emma* said...

Var Krunegård dj? Alltså, ja e verkligen inte ett big fan av honom, inte alls faktiskt. Men jag har en vän som nu kommer spöa mej för att ja inte gick dit o försökte röra vid han. Ujuj
Och liiiite coolt är väl Kulturnatta iaf?