truly truly truly outrageous

Vem mer än jag blir alldeles VARM inombords av att bli påmind om Jem and the holograms? Den tecknade serien om skivbolagsägaren Jerrica Benton, vars hemliga identitet är popsångerskan Jem. På dagarna driver Jerrica skivbolaget Starlight Music, på natten förvandlas hon till Jem, och hennes vänner till bandet The Holograms. Allt tack vare superunderhållningsmaskinen tillika hologramdatorn Synergy som skapar hologramoutfits och får dem att se ack så mycket koolare ut. Dessvärre kommer alltid det lite hårdare jäntorna i The Misfits och försöker lägga käppar i hjulet för dem. Några slängar av rivalitet hit och dit och vips - ett koncept. (Notera gärna parallellen med Batman: rik högt uppsatt person med hemligt alter ego som tar hjälp av avancerad teknik blir ständigt motarbetad av illasinnade personer i samma bransch som också gömmer sig bakom alter egon. Ordet "bransch" används här lite lättvindigt: vara superhjälte och göra sånt som superhjältar gör, i.e. hjälpa eller stjälpa världen, buntas ihop och likställs med att snickra pop.) Naturligtvis är allt snuttigt och rosa och såvitt jag kan minnas proklamerades inget vattentätt kvinnoideal som skulle klara en granskning precis. Men poängen var liksom att det skulle vara glammigt, enkelt och ytligt. Jag menar. The Misfits måste till och med skriva folk på näsan redan i introt till serien:

"we are the misfits / our songs are better / we are the misfits, the misfits / and we're gonna get her"

Med en sådan låtskrivartalang är det inte konstigt att de ligger i topp och slåss om kontrakten.
Dumt. Ja. Skräpkultur utan dess like. Absolut. Men håll i åtanke att detta producerades under åttiotalet (no shit sherlock, det hade man aldrig kunnat gissa) och genom att titta på Jem and the Holograms kan man fånga så mycket av en epok, Histora - definitivt! Plus att de skrev nya låtar hela tiden, så det var ju nästan som att vara fan till en riktig artist... väääldigt nästan....