andas

En lucka i tiden bildas. Ett snabbt beslut senare sitter kärleken på en buss med destination Umeå. Mitt leende är större än vad som syns utanpå. Jag vaknar och har någon att rufsa i håret. Kyss i nacken. En varm hand i min. Men min värld vill inte stilla sig som jag vill, en radiostudio ska flyttas med kort varsel. Riva. Rigga. Stressen gör mig mindre när dagen börjat med en kyss på halsen. Får mig att orka lite mer, gör mitt tålamod snudd på oändligt. Ute ligger frosten som en krispigt hinna på asfalten, jag har fortfarande inte ordnat någon bromsvajer till min cykel och rör mig framåt balanserande på gränsen. Livin on the edge. Och jag är inte det minsta orolig. Det som flyter och faller landar som det gör. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Vad skulle adrenalin annars vara bra för om en visste på förhand att det ordnar sig? Det som räknas är att inte tappa viljan, inte sluta hoppas. Jag vill allt, hela tiden. Årna sej.

Imorgon är det Klubb Dalstigen hos min wife to be. Det blir kalas, jag tänker slicka på hennes nya dörr. Det finns alltid något att fira.