ch-ch-changes

Det känns som att det ändras med dagarna. Vad mitt liv består av. Som en tegelvägg där stora sjok plötsligt plockas ur och ersätts med nya stenar, som jag hoppas ska passa bättre in, inte skava så mycket. Det blir märkligt tydligt vad som spelar roll, vilka klossar som bara måste finnas där att luta mig mot. Och vad jag har råd att låta luckras upp. Sista tiden har ombytligheten duggat tätt, nyriktningar har dirigerats om igen och igen. Men nu tror jag att jag är landad. Och att jag blir kvar i Umeå i minst två år till, trots tidigare flyktplaner. Vänner, en fest och slumpmässig information har fått kompassnålen att peka mot nya äventyr. Ett telefonsamtal och framtiden bytte färg. Jag ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.