Saturday, June 07, 2008

Att ge upp är vackert och tufft

Du säger att inget är statiskt och jag säger att det finns ett egenvärde i att det är så. Att det är något fint i det. Du nickar och håller med. Vi ligger på en gräsmatta utanför Fabriken och är för fulla för att stå upp. Därinne dansar alla andra. Det är sista varvet innan sommaren. Det är sista kvällen innan du flyttar härifrån för gott. Alla energireserver är slut, resten är bara vilja. Vi bränner på till fem på morgonen. Som om imorgon inte fanns. En sånhär kväll är det sant. Andra regler börjar gälla redan nästa dag. Att inte stå still är ett sätt att låtsas bort verkligheten. mARTy skjutsar hem oss, en efter en kliver folket ur bilen och det är kyssar hejdå till höger och vänster och oproportionelig sentimentalitet. När ses vi igen? Kanske inte tillräckligt snart men vi kan varandras telefonnummer. Hemma har DN hunnit ramla in genom brevinkastet och vi äter palt och falafel och somnar på balkongsoffan. Fredag blir lördag, du sätter dig på ett tåg och lämnar. Jag är kvar. Fast lite annorlunda. Jag har reviderat mina skäl. Jag är inte så rädd längre. Om du är bränd och rädd - lägg av med det. Din snusdosa ligger kvar på mitt skrivbord. Jag okynnesdricker saft och tänker att när jag gjort slut på ditt snus ska jag börja om och hitta bättre balans. Hitta något stabilare att luta mig mot än alkohol och nikotin. Jag hör av mig och berättar när jag vet vad det är.

2 comments:

ylva said...

åh vilket fint inlägg elli. nu har jag nystartat en blogg för att försöka skriva just så här fina inlägg. kram!

Martina Lindberg said...

poesi i sin renaste form. Art as they said.
Håkan fick mitt hjärta att brista med "Det är så jag säger det", och mitt i all förnekelse finns det sår från senaste året som blöder. Ska man skratta eller gråta åt att man kommer springa in i en tatuerad bandit varje helg man är ute?
Terapishopping på skivor är lösningen! Alternativt dans också! (men då snurrar tankarna bara till en viss favoritklubb..) Kassettbandskonspiration villsäga. Bara två sidor och nån gång kommer alltid b-sidan.
Åh, om jag inte hade haft feber hade godis varit lösningen. Darn!
Puss på dig tElenor!