Sunday, May 25, 2008

perspektiv


På kort tid har jag insett att mer än en av mina vänner fattar viktiga beslut med hjälp av en tärning. "Va, haru inte läst Tärningsspelaren...?" har jag fått till svar när jag ställt mig helt oförstående till denna slumpmässiga strategi. Nää, jag har ju inte det. Men jag kanske borde.

Jag har en annan taktik. När jag inte vet vad jag ska göra, låtsas jag att mitt liv är en film. Försöker luta mig tillbaka och betrakta tillvaron som en välskriven intrig. Vad hade jag velat att den mörkhåriga popbruden gjort i det läget? Förmodligen hade jag velat se henne chansa. Leva lite. På gränsen. LOTE FTW.

2 comments:

*Emma* said...

"Tärningsspelaren" går ju åt helvete till slut, så inget jag rekomenderar...
Men bra skit att göra saker man inte vågar ibland. Det tror jag är viktigast i livet!!

august said...

Jag försökte det där med film ett tag, men det var så tråkigt, alla andra hade så onaturliga repliker. Det fanns inget psykologiskt djup eller tampo, allt var bara stapligt, krystat och teatralt - speciellt när det skulle bli tal om känslor. Så där skulle aldrig hända i verkligheten kom jag ideligen på mig själv med att tänka.