return of the velociped

Hej Eivor.

Ok. Min dag var konstigare än din. Jag loooovar.

Vakna. Äta frukost och koka potatis till lunchen. En säkring visar sig ha gott och jag lämnar halvkokta potatisar hemma. Mjööt.

Skola.

Hemväg. Rycker till när jag ser en lila cykel i ögonvrån. Magert hoppfull smyger jag fram till velocipeden. Den är exakt likadan som min gamla darling som tidigare tagits ifrån mig. Vet ju att det finns ett ex till i stan, så jag startlar inte mig själv alltför hårt. Men. Kännetecknen stämmer. Mina gamla cykeldator som jag meckat dit när jag var typ tretton sitter kvar, najad med ståltråd. Rosten, slitaget, flaskhållaren... till och med min hårsnodd på styret! Det ÄR MIN DARLING BIKE! Så. Vad gör jag nu? Petar lite på den. Undrar vad det är för en jävel som snott min cykel egentligen, och hur jag ska få tebax den. Betraktar med begärlig blick. Jo. Jag testar. Nyckeln i låset. *klick* Låset går upp. LÅSET GÅR UPP. Något häpen släpar jag hem min darling, vars däck är ledset platta.
Min version: "...åsså ba har nån måsta typ joyrajdat min darling bike typ och inte fått upp låset och så hamna den på andra sidan bäcken ba, åsså har nån typ ställt upp den snyggt himla märkligt liksom...!"
Mina vänners version: "Du har ju fylleställt den. Kom igen Elli. Var lite logisk nu."

Men du tror ju på mig Eivor, visst gör du, visstis...?