Monday, May 14, 2007

This is art


Fredagnatt och blodet säger att kroppen inte kan stanna upp, inte ännu, inte medan ruset ännu är, inte medan natten ännu glittrar. För att slippa träda in i sömnens ensamhet sätts kursen uppåt. Vi springer på frostiga hustak och installationsbygger i vertikalt led. Uppåt uppåt. Never let me down again och det här är konst på riktigt. Den där välbekanta känslan av att svaja mellan stiss och vemod. Som livet i övrigt, fast i ett förhöjt tempo. Och i uppförsbacke. Rösterna viskar att man inte kan bromsa sig ur en uppförsbacke, som vanligt lyssnar jag inte. Natten tar slut. Jag drar ned persiennerna. Ned ned. Jag faller i sömn. Allt faller. Till slut faller allt. Också riktig konst. I bitar och i vila.

No comments: