Sunday, February 03, 2008

lavish lördag

Gör ett brott mot mitt beslut att duktigt studera hela dagen, eftersom jag inte riktigt kan motstå det faktum att det pågår en literaturfestival nere på stan. Inträdet till mässdelen och öppen scen är ju ändå gratis. Nästan ett lagbrott att förbise. Jag får promenadsällskap in mot centrum, dock avviker min polare och går till systemet istället. Hennes dekadens och min kulturelitism jämnar väl ut varandra.

Inser att jag kommer precis i tid för att smyga in på Marcus Birros föredrag, jag fattar ett snabbt beslut och lägger pengar på en styckbiljett och ramlar in två minuter efter att han börjat. (Jag som alltid smyger in sent på föreläsningar har rutin på komma-för-sent-grejjen, har skaffat härdad hud som irriterade blickar studsar mot.) Känner igen en del material från fjolårets LIVE på ett bra sätt, lyssnar och skrattar. Vänder emellanåt på huvudet för att se hur folk tar emot honom. För jag inser att jag vet precis vad jag väntar mig av Birro. Samtidigt som jag vet vad jag förväntar mig av ett författarföredrag överhuvudtaget. Och det finns en skillnad. För Birro är en underhållare när han står på en scen. Det kan man ju inte påstå om alla som skrivit böcker. Nu har han på sig kostym med perfekt passform, och inte svarta indietighta jeans och Sisters of Mercy-tischa som när han körde LIVE. Men det är mest förpackningsmässig mottagaranpassning. Han levererar samma lika, kompromissar inte för att falla Gudrun Sjödén-tanterna i smaken. Ajlajk.

Kvällen ägnas åt ännu mer utsvävningar. Jag lobbar för Livin Lavish och vinner. Lirarna bakom skivspelarna bränner först många grymma låtar och remixer för ett tomt dansgolv, tydligen är det skitsvårt att få folk att dansa före tolv hur grym musik man än levererar. Låtarna slickar varandra vackert, ibland märker man övergångarna bara om man lyssnar efter dem. Vi nickar i samförstånd att de förtjänar ett bättre öde än det här, att vi bannemej borde starta dansgolvet. Men så hinner några jeppar före och på en halv minut har alla panelhönor samlat sig i dansgolvets epicentrum. Vi gör gemensam sak och dansadansar resten av kalaset. Det blir en lavish hemfärd också, jag tar bussen istället för den sedvanliga midnattspromenaden. Värt.

2 comments:

Andreas said...

Schysst betraktelse, det här. Och tack för dansen!

/LL

Louisa Erika said...

Hey!
Intet ont om oss Gudrun Sjödén-tanter... ;)