ensammans - tillsammans fast var för sig

Nästa helg är det Ladyfest. För första gången här i Umeå. Känns roligt att konceptet hittat hit. Tror att the Koo-koo's kommer vara roliga att se, sådär som de brukar. Och Frida Selander med. Förstås. Sunshine Rabbits verkar också koola, en av medlemmarna är ingen mindre än min nya favvo-dam Lotta Wenglén. Kan bara bli grejt. Måste ses. En annan grej som inte får missas är poesiperformance med mig, Emma, Karja och Lena. Ensammans - tillsammans fast var för sig. Yra av alla möjligheter som öppnar sig när man får ett givet tidsspann och kan sätta alla yttre ramar själva, har vi lekt lite med de gränser man förväntas hålla sig inom när man ska "läsa poesi". Jag har stressat mig nästan trasig på sista, men trots att jag har mycket att bråka min hjärna med känns det här projektet som en av de bättre saker jag engagerat mig i på länge. Lite som att komma hem. Hitta tillbaka till något som är viktigt på riktigt. Språk, ord, poesi. Som gamla vänner som alltid väntar på en. Ett språk jag trodde jag förlorat i min fåfänga strävan att försöka leva upp till nåt slags orimlig omvärldsförväntan har börjat bubbla i magen igen, och jag använder formuleringar för att återta ett någotsånär stabilt fotfäste.