Is there something to do?
Av pur understimulans hittar min hjärna på märkliga saker under en kanotfärd i Själevadsfjärden. My partner in crime som har frampaddeln (nä, jag kan ingen terminologi, hokay?) tvingas stå ut med min senildemens vad gäller hur man styr (hoppsan, nu blev det fel igen!), mina tappra försök till hejjaramsor (äppelmos! äppelmos! äppelmos!...), och mina teorier om hur en bra självmordsbro ska se ut.
Det är uppenbart. För mycket slakkiness och för lite stimulans för min hjärna. Mitt behov av sysselsättning har tagit mig tillbaka till de egna jaktmarkerna, Umeås bekanta dofter berättar att jag är hemma igen. Nu ska jag fixa cykelbromsar, plocka blåbär, bygga ett fanzine, virka korgar, ordna, fixa och dona till dess hjärnan fått nog av intryck och normalvarvar igen...
...och kanske är det due to mina stimulations-cravings, men Herr Drycks Katastrofala Omslag är just nu det roligaste som finns! Jag skrattar tårar över tangentbordet... Go fetch!
2 comments:
Åh! *applåderar* Jag vrider mig i skrattkramper. Vilka sjukt störda skivomslag det finns. OMG!!
BTW kan jag starkt identifiera mig med ditt kanotjag.
Ja, Katastrofala Omslag är lysande! För att hedra den gamla LP-omslagskulturen har jag fått en jobbarkompis att pryda vårt arbetsrum med upphittade omslaget till "Flamingokvintetten 7", där bandet poserar i glittriga overaller med utsvängda ben - bland massa bråte på en rivningsplats!
Yran var bra, men långt ifrån lysande. Kanske den sämsta av de senaste sju.
Urkult däremot var bästa hittills! (Du var inte på poetry slamet, eller?) Jag har ju dock bara varit där hälften så många gånger som du... ;)
Men när kommer ni ner och kör Poesi på beat i Ö-sund då? Prata med Karin om det. :)
Post a Comment