Sunday, March 18, 2007

Ingen vill veta var du köpt din tröja

Läste i DN nyss att PUB och Debenhams (som ska heta Souk) på Drottninggatan i STHLM ska hårdnischa sig mot en tydlig målgrupp. För att kunna konkurrera i utbudet. Målgrupp: Unga vuxna i åldern 20-30. Verkligen, verkligen originellt. En riktig välgärning att fylla detta skriande behov, denna uppenbara brist i utbudet! Tydligen finns det inom dessa ramar en grupp som kan kallas "modeintresserade" som spenderar femtio pix mer per genomsnittets etthundra svenska riksdaler. Oj, jaha. Handlade det om pengar? Sedär.

Folk i denna åldersgrupp är de mest fåfänga och de prioriterar annorlunda.
Varumärken är viktiga för dem, säger Åke Hellqvist, vd för Souk.


Det kanske inte är så chockerande att det är så. Det kanske är så att unga vuxna idag inte har något annat att spendera sina slantar på. Antingen pga av att man är en brat som inte behöver tänka på annat än vilka Gucci-solbrillor som är rätt rätt rätt våren 07, eller för att man är en fattig jävel som täcker upp att man inte äger mer än en tallrik med att iallafall ha schyssta jeans. Och det är så lätt att inte behöva äga någonting. Att inte behöva ha bil, ett boende större än en garderob och mer än ett paket röda linser i skafferiet. Det finns så många glammiga offentliga rum där man kan ses på ett opersonligt plan och dricka latte, så många möjligheter att mötas utan att komma nära. Det blir så lätt att prioritera sin egen stil. Odla myten om sig själv. Appearance is all.

Men blir någon lyckligare av det? Louisa undrar om hon med de tillrättalagda lockarna också värker. Klart som fan att hon gör. Hon fattar bara inte varför. Hon är bara alldeles för inskruvad i sin egen skimär för att förstå vad det är som saknas. Förstå att det inte finns ett egenvärde i det som är rätt rätt rätt. Sanningen är lika vacker som brutal.

Ingen kommer att älska dig för dina smarta acne-jeans.

Ändå verkar attityden vara sådan. Någon slags regression till ett lägre medvetande verkar ha skett. Det har blivit koolt att vara brat. Modebloggarna kloggar upp bloggosfären. Ebba von Sydow sprider likt en trendreligionens apostel glädjebudskapet i ordet "ytlig". Jag hoppas att hon går över snart. För hon med de tillrättalagda lockarna förtjänar bättre än att vila sin Lacôme-insmorda kind mot en Hugo Boss-doftande bringa i märkestischa. Förtjänar lite skitig verklighet. Smuts är vackert. Amen.

3 comments:

Anonymous said...

Äh, du är ju chick och poppig. Du accepteras för din stil eftersom du har din stil och uppbär den med elegans. Hade din umgängeskrets varit en av byxmärken djupt intresserad hade du nog varit ganska mycket olyckligare utan finbyxor. Jag hade varit lyckligare i stetsonhatt, sidenkravatt och gabardinkostym. Då hade jag lagt alla mina sorger i hatten och trollat kaniner av dem.

elli said...

Klart jag är chic och poppig. Jag är ett offer av mått, jag har bara skygglappar och vägrar inse att jag bara är någon annanstans på en glidande skala. Att jag godkänner somt men inte allt. Och det kommer alltid finnas kulturella koder och kretsar där man känner sig olyckligare utan finbyxorna. Men när den kretsen börjar ta sig proportioner det är svårt att fly från, då blir jag gnällig. Ännu gnälligare blir jag när nån tjänar stålar på att få folk att inse att de "behöver" märkeskläder. Nä. Stetson är grejjen...

Louisa Erika said...

Vad rädda vi är för varandra. Jag är skadat rädd för alla.