Sunday, February 04, 2007

Teknik ftw!

(Jo, jag har en ny favvo-sägning... ftw!! Jag är skitstörig och fjårtis och allt det där, men dabbeljotieff mejt!!)


Louisa bloggar om hårddiskar som överlever, och jag känner att jag också måste få skryta om min senaste nära-tekniken-upplevelse.


Trampar in på Claes Ohlsson. Rakt fram till info-disken, ingen idé att försöka dölja min okunnighet. Och vem orkar LETA inne på C.O. ...? Inte jag.

- Tja! En sån där bluetoothgrej så man kan koppla datorn med mobilen. Ish.

Claes-Ohlsson-killen ler ett sånt där leende som han märker att det är ok att han kan unna sig. Han fattar att jag inte fattar, och fattar att jag fattar att jag inte fattar och tycker att det är ok att inte fatta och heller inte bryr mig om att försöka fatta eftersom hans jobb nånstans går ut på att fatta åt mig.

- Du ser pelaren därborta? De vit-blå förpackningarna? En sån är det.


Jag passar på att också fråga om de har plattänger, bara för att ytterligare bekräfta bilden av en stereotyp tjej-tjej som bara är yta och inget tänk. Vilken dag som helst hade jag förmodligen tyckt att det hela varit lite störigt. Men jag orkade inte annat än le just då. Det var ok. För att jag inte har mindre rätt att leva upp till en fördom än någon annan. Jämlikhet i alla läger! U-hu! Egentligen var det ju ingen riktig "situation" heller, det är bara det att så snart jag stiger in på Claes Ohlsson vet jag - det här är på andra sidan. Detta är patriarkatets högborg. Här räknas status i powertool-erfarenhet, serienummer-kunskap och medelålders-vit-man-skills. (Of wich I have plenty... not.)


Kopplade ihop blåtandsmojjerna och fick det att funka, häpnadsväckande nog. Har nu överfört alla foton från min mobilkamera till le CPU. För att förtydliga: Jag överförde alla foton som jag samlat på mig under över ett års tid (så länge jag haft telefonen) och som kloggat upp mitt sms-minne genom att äntligen köpa en blåtandsgrej till min dator som gick på struntiga 149 svenska pengar. Så om jag dumpar pix till precis vilket fånigt blogginlägg som helst, beror det på ett svårartat uppdämt behov av att få använda alla bilder jag ådragit mig. Äntligen. Jag är med kamera. Eller. Jag har ju haft den hela tiden. Men. Det känns som att jag sparat flera tusen på att inte köpa en riktig kamera-kamera.


I övrigt finns det andra tekniska issues som är mer svårhanterliga. Såna som involverar den mänskliga faktorn. Inspelningsutrustning på villovägar. USR+JHK=falskt. Åh, Khemiri, varför kan det aldrig bli vi...?

1 comment:

Louisa said...

Haha...
"och han fattar att jag fattar att jag inte fattar..."
Så jäkla massa äg!