reboot

Dag fem utan mat. Fasta ska vara nyttigt. Och det funkar, lika bra nu som förra gången. Energin har ökar några snäpp, jag vaknar av mig själv före väckarklockan och tar promenader orimligt tidigt. Fröken-alltid-komma-i-sista-sekunden-och-förmodligen-lite-sent-dessutom var på plats tio minuter före vårens första föreläsning. Bara en sån sak. Och den där fördomen om att det måste vara svårt att fasta eftersom man måste bli så hungrig kan jag snabb ta död på. Hungerkänslorna dör. Kroppen ställer in sig på överlevnadsläge, och förmodligen är det inte särskilt konstruktivt att gå runt och vara kinkigt hungrig när det handlar om liv och död. Så hjärnan rationaliserar bort det här med hungerkänslor rätt fort.

Dock är det fett trist att inte äta saker. Det är ju ROLIGT att äta. Det är socialt, trevligt, gott, avslappnande, lyxigt, tillfredställande, festligt, sysselsättande, belönande och alldeles alldeles underbart. Så. Även om jag diggar det här med att fasta och tycker att det är en fungerande strategi för ge kroppen en nystart och mer energi, är höjdpunkten när det är över. Fatta vad gott en helt vanligt potatis smakar efter sex dagar utan mat! It's a treat, I can tell ya.

Sex dagar alltså. Fajv down, one to go. Sen är det jag som kokar potatis.