it's Berit, bitch!

Klockan 08:30 är jag up n running. En söndag. Ofta det händer. Not.
Men det finns skäl. Jag har dagen till ära iklätt mig rollen av Städnazisten. Jag har sedan länge förberett mina medboende i Kollektivet Berit på att idag, idag är det inte snack, nu är det hockey. Nu är det STORSTÄDNING med versaler. Nu är det fetröjning och noggrannt skrubbande av äcklig yta. Uppställning 09:00. Och bakfylla är INTE en ursäkt. Jag kokar gröt och passar samtidigt på att röja ur frysen, flytta innehållet till vinterbalkongen. Alla kliver in i köket, en efter en. Sen är det fajt mot smutsen. Dra fram spisen och avfetta ingrott snusk med nån spray som jag utifrån varningssymbolerna gissar är radioaktiv. Plocka isär köksfläkten och dränka filtret i kokande vatten gång på gång. Vattnet blir gult och stinker dålig buljong. The spirit will overcome, the spirit will overcome.... Flytta fram och avfrosta kyl och frys, samma lika där. Dammsuga, dammtorka, skura, golvlister, dörrkarmar, förrådsröjning, soffa-på-balkongen-flyttning... Multikaos med lite ajaxpulver som dekoration. Det går rasande snabbt, fem boende plus två gör en sju man stark crew.

Sen det stora lugnet. Allt är fint och doftar rent och känns o-läskigt och fresh. Lorenz gör sin fantastiska pizza till alla i kollektivet, jag har bakat en saffranskaka med mandelmassa. Kanel-thé och levande ljus och duk med julbrodyr. Bilden av Berit sitter på köksdörren och betraktar oss.

Dagens gain: Förråddsstädningen luskade fram en axelremsväska med Puma-logga som ingen ville kännas vid. Jag tog. Jag blev lycklig ägare av träningsväska med sportigare look än vad som rimligen passar mig.