Gästspel

Lämnar Umestan samma dag som Säkert! ska hemlig-spela på Scharinska. Men rumour has it, och ordet ligger på allas läppar. Jag tänker på vart jag är på väg istället för på vad jag lämnar, och spelar högljudd pop i lurarna. De bästa av vänner ansluter längs vägen, och plötsligt landar vi i ett soligt good ol' Härnta. I got no distance left to run. Det var inte igår, men jag tycker fortfarande att atmosfären berättar att den som har tendenser att settle down kan leva sitt liv här och vara nöjd så. Härnösand bits inte. Men jag behöver något skitigare för att inte bli nervös, det är något opålitligt över välputsade ytor.

Roten-till-allt-ont firades för sin student med hav, klippor, mat, vänner, kryddor, vin, vin och vin. Det gamla Kust-gänget samlades. Färgerna i banden oss emellan har nog skiftat en del, precis som årstider gör. Alla blir äldre nu. Jag och en av mina själssystrar tömmer våra tankar innan vi säger godnatt, rätar ut några frågetecken, och jag är glad att vi flyttade in i samma tröja för flera år sedan.

Nästa dag träffar jag Louisa. Det är inget alls som att träffa någon man inte sett på länge, fast det kanske borde vara det. Jag hör ju hennes tonfall när jag läser bloggen, jag tycker att jag har min bild uppdaterad. Det är faktiskt hon som påpekar, och jag nickar med. Hon säger att det står "bakis" skrivet i pannan, jag tänker att hon är kool och somrig. Vi pratar om PLU-nummer, om att vi en dag ska åstadkomma något alldeles oerhört, om revolution, konturer, hjältar vi inte vill ska falla och om att skriva i andra person.

I Härnösand låg två röda cyklar och myste i solen. De ingår inte i utställningen, detta är endast ett gästspel i programbladet.