Sunday, April 29, 2007

När jag lekte med de koola barnen

Packar leksaker och drar ned på stan, får cyklande sällskap av mina hjältar tillika bodyguards som återigen får tillfälle att rädda mig ur mina självförvållade katastrofer. Vi snackar bilar och mitt i en mening, "sitta i..." --- Det går snabbt, kassen glider in och fastnar i framhjulet och jag kastas snällt fram över styret. Armbågen i asfalten, styret i magen akta huvudet akta huvudet och jag har precis hunnit över vägen. Fallet har precis stannat, jag väljer orimligt nog att först avsluta meningen, "...baksätet." --- och därefter yttra ett aj. "Bloa ru nånstans bloa ru nånstans?" Jag vänder mig på rygg för att få luften tillbaka och precis där. Precis de sekunderna. Som av ovisshet. De skulle jag vilja spara i en burk och kunna ta fram ibland, för att påminna mig. Min jacka har revor, kroppen är hel men öm.

Blåmärken är bäst när de är självförvållade. Snurrar sedan poi i Rådhusparken med Umeås finest. Gycklar-leksaker, filtar, kakor, gitarr och allsång i glada vänners lag. Jag-lägger-den-där-tricket och solbrillor. Ni strålar, jag ler.

Och mer strålning blev det! Alla de koola barnen slet ner skosulorna ett antal lager på Norrlandsoperans dansgolv. Klubb Dåliga Gatan levererade rubbat bra pop och alla måste komma och dansa med oss nu, skaka rumpa med oss nu! Jag väljer att tro att tiden har tagit konstpaus och att sömmarna i mina sletna second hand-pjuck aldrig kommer brista. Vi tävlar mot soluppgången, och vinner. De koola barnen vinner alltid.

1 comment:

Louisa said...

Sluta göra mig avis hela tiden! ;)
Din entusiasm gör mig glad, och avis...