jag är också dum
Som den arbetsnarkoman jag är har jag under veckan som passerat pendlat mellan hysterisk eufori (älska älska älska att trippa på stressförlösta endorfiner) och passiv apati (avsky avsky avsky baksmällan när stresstempot passerar hastighetsbegränsningarna). Samma beteende (göra göra göra) slår ut i fullkomligt olika resultat. Antingen nöjd stolthet eller trött meningslöshet.
Det suger att jag fortfarande inte lärt mig förutse hur jag kommer må när dagen är slut. Eller snarare. Det suger att jag fortfarande inte bryr mig ett levandes dugg om att ens försöka förutse. Som en vis gul man i en populär tecknad tv-serie skulle ha sagt: DOH! Jag får skylla mig själv när jag vill vill vill plocka russin från alla kakor.
Ikväll ska jag trotsa förkylningssymptomen och rocka loss på klassfest och fira the birth of ROLPH. Sedan Pridefest på Norrlandsoperan, och då tänker jag vara korkad, tom och glad och kravlöst stolt stolt stolt. Hörde jag skål?
1 comment:
om jag hade hälften av din energi och ditt engagemang så vore det en fördubbling av den energi jag har nu.
Jag måste planera hur mitt liv ska se ut från och med januari men jag vet inte var jag ska börja, vilka jobb jag vill söka eller var jag vill bo. Vill jag jobba eller plugga? vet inte. Så jag väntar några veckor till med det.....
Post a Comment