just give me a white mask

...just give me a white mask baby now!

Masken Dennis Lyxén sjunger om är egentligen svart, men när det kommer till UBC är det vita masker som skapar ha-begär. Inte efter själva maskerna kanske, men klubben. Dansgolvet igår tillhörde de tajtaste i umebeat-historien. Det enda som skar genom spanska salens täta svärta var grön och röd laser. Längst fram stod själva beatkollektivet och tankade ut en fet ljudvägg som sköljde genom den dansande massan. Strobljus avslöjade emellanåt att dansstegen togs helt motståndslöst, som om en svårartad trans fått grepp om varenda en. UBC:s hooligandisco fyller verkligen ett hål i Umeås klubbliv, och de har skapat sig ett namn genom att leverera guld. Klubbens DJ:s, Sokoban, Apa och Phidel, vände skivor iklädda vita masker och vita handskar. UV-lampor lyste upp dem underifrån och på håll syntes endast tre kritvita ansikten sväva i mörkret. Vansinnigt effektfullt. Och naturligtvis vansinnigt pretentiöst. Men när det viktigaste - musiken - levereras helt vattentätt, har de köpt sig stort spelrum att mixtra med andra effekter. En newbie hade aldrig kommit undan med greppet. UBC sprider ett wow omkring sig. De har förtjänat förtroendet att få ta konceptet ett steg längre. Och de får mer än gärna fortsätta brodera ut. Hade det här varit en klubbrecension hade jag delat ut fem av fem möjliga härliga frukter. Nu är det inte det som tur är, så jag låter bli. Det är ju inte som att ryktet behöver sprida sig ytterligare, kidsen har uppenbarligen redan fattat att det är hänga på låset som gäller för att ha en chans att komma in.