Wednesday, February 25, 2009

funktionell textpaus

Jag har massor med andra grejjer att göra men hjärnan intar strejkläge och skriker paus. Så jag tar min tillflykt till bloggen och välter ut tangentbordet över textfältet. Befriande trams tar formen av grafem och jag känner mig härligt kvasikonstruktiv. Det är något grundläggande i mitt väsen som gör att jag hanterar allt (allt!) med hjälp av text. Just nu är jag trött på att sitta och skriva hela tiden, vilket jag löser genom att skriva av mig. Hmm. Säga vad man vill, men om de pseudo-autistiska drag man har också är självläkande finns det ju ingen anledning i världen att ens vilja försöka vara normal. Där har ni det, svart på vitt.

2 comments:

*Emma* said...

Ojoj vad detta känns igen ujuj

sakomsolen said...

oj så många långa ord! man kan tro att du återgått till att bli akademiker igen! ;P