Puff: Kransky Sisters i Estrad

Hör intervju med Kransky Sisters i Estrad 1 okt

I veckans Estrad kommer ni att få höra en märklig men underbar intervju med Kransky Sisters - en dysfunktionell syskontrio från Esk i Queensland, Australien. Det handlar egentligen om en skådespelande humorgrupp som spelar coverversioner av kända låtar och använder diskborstar som intrument, men att allt är på låtsas vill de inte kännas vid en enda sekund. Inte ens när media lägger sitt betraktande öga på dem. Med genomgående konsekvens uppträder de hela tiden som systrarna Kransky, och besvarar alla frågor som om de var systrarna Kransky. SVT Västerbottensnytt hajjade inte riktigt tåget när de gjorde vju med damerna, men tack var deras inte helt klockrena resultat var jag bättre beredd. Lyssna på onsdag och hör dem berätta om hur de kom på att de skulle göra musik med köksredskap som instrument och om deras passionerade intresse för skedar... Enligt konstens alla regler kan en inte kalla det för intervju kanske: det är snarare improvisationsteater på band. Men bra improvisationsteater. Du låter bli att gå miste om genom att ratta in 102,3 i Umeåtrakten eller surflyssna på www.umeastudentradio.se onsdag 17:00-19:00.

Veckans slickis

Marty myntar begreppet Veckans slickis och jag säger "It's on!".
Kommer helt apropå att tänka på en av mina absoluta favoritslickisar alla kategorier: Hey Willpower. Popnördarna med kollenkollen suckar över att det här är sååå 2007, but me no give shit. För det här är mannen som stöpte om den söndertjatade triviala frasen "oh baby" till något helt nytt och fräscht, och bara det är nog för att hamna på min slicklista. Sen råkar han dessutom vara ordboksdefinitionen av sex appeal. Oh baby, he so lickable!

jag är också dum

Som den arbetsnarkoman jag är har jag under veckan som passerat pendlat mellan hysterisk eufori (älska älska älska att trippa på stressförlösta endorfiner) och passiv apati (avsky avsky avsky baksmällan när stresstempot passerar hastighetsbegränsningarna). Samma beteende (göra göra göra) slår ut i fullkomligt olika resultat. Antingen nöjd stolthet eller trött meningslöshet.
Det suger att jag fortfarande inte lärt mig förutse hur jag kommer må när dagen är slut. Eller snarare. Det suger att jag fortfarande inte bryr mig ett levandes dugg om att ens försöka förutse. Som en vis gul man i en populär tecknad tv-serie skulle ha sagt: DOH! Jag får skylla mig själv när jag vill vill vill plocka russin från alla kakor.

Ikväll ska jag trotsa förkylningssymptomen och rocka loss på klassfest och fira the birth of ROLPH. Sedan Pridefest på Norrlandsoperan, och då tänker jag vara korkad, tom och glad och kravlöst stolt stolt stolt. Hörde jag skål?

R.O.L.P.H.

Rapport från redaktionsövning nummer 1 på journalistlinjen:
Jag och Theo får chansen att leka nazi-formgivare och lägger alldeles för mycket energi på layouten. Oväntat? Nä.

R.O.L.P.H. ser i nuläget mer ut som ett åttiotalsinspirerat motormagasin än en ordinär dagstidning - jag gör mig beredd att slåss för att få behålla den känslan i layouten. Delvis för att slippa göra om det jobb vi gjort, delvis för att det är roligare med turkos, orange och lila än med svart och grått. Slaget sker imorgon.

På fredag trycker vi issue # 1 av "Renodlat Oberoende Lekmän Prognostiserar Herraväldet", kortat till R.O.L.P.H. Watch out. Det kommer bli kicking.

ch-ch-changes

Det känns som att det ändras med dagarna. Vad mitt liv består av. Som en tegelvägg där stora sjok plötsligt plockas ur och ersätts med nya stenar, som jag hoppas ska passa bättre in, inte skava så mycket. Det blir märkligt tydligt vad som spelar roll, vilka klossar som bara måste finnas där att luta mig mot. Och vad jag har råd att låta luckras upp. Sista tiden har ombytligheten duggat tätt, nyriktningar har dirigerats om igen och igen. Men nu tror jag att jag är landad. Och att jag blir kvar i Umeå i minst två år till, trots tidigare flyktplaner. Vänner, en fest och slumpmässig information har fått kompassnålen att peka mot nya äventyr. Ett telefonsamtal och framtiden bytte färg. Jag ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.

lite snack och mycket hockey

Det händer kanske inte jättemycket på bloggen. Det händer desto mer i radjovärlden. Nästa vecka kickar det, då är stationen up n running igen. Det är förstås Umeå studentradio 102,3 som smeker dina öron medhårs. Glöm aldrig det.