bike on the balcony

Där står den, trasig och grann, på min egen balkong! Eller, hrm, ja, kollektivets balkong... Och den är inte min, denna trasiga skönhet. En kolletivkamrat* hittade den i soprummet och tog den till sig. Kedja måste lagas, sen kan den tjänstgöra igen. Fram till dess håller den mig sällskap i mitt Sommar i P1-lyssnande.



*en väldigt röd sammansättning, trots att textfärgen är svart

ligga?

Are you a top...?

...or a bottom...?

Angående helgen och hälgen

Angående helgen. Jag har så övermycket intryck att jag inte vet var jag ska börja. Jag plockar några russin här och där, och skiter i att ta ansvar för textens potentiella begriplighet. Sådeså.

Tid
Sextiosju etertimmar i sträck. Jag bidrog med 16 strån till stacken. I sanningens namn ska jag säg att jag inte var den som drog det tyngsta lasset under alla dessa timmar, iallafall fyra av dessa var jag bisittare, och ytterligare fyra var grupprojekt med Hälg. Resten var my call. Men ändå. Jag tänker tro att det här var nåt slags rekord i studentradiokretsar...

Klä upp, klä ner, klä ut...
Hälgsändning utklädda till våra norrländska karaktärer. Det var byggarbetarbyxor, brynja, backslick, snus, träningsoverall, truckerkeps, trådslips, foppatofflern, musche, jaktbyxor, gevärsfodral, kniv och flanellskjorta. Fotosession och egen hemsida till Hälg comin up - I'll keep you posted!

Ingalill, Början. Örjan och Maggan-Biggan

Brännboll
Raska taskar tog hem VM-guldet i brännboll. BK rel åkte ut i kvarts mot Fantomen. Jag gjorde segerintervju och ställde frågan "Hur känns det?" och kände mig som Peppe Eng.

Eh... glömde fota matcherna, men den här yra cykeln stod på ängarna!

Konstpaus nr 2

Byggarbetarna som röjer ur lokalerna intill råkar klippa fel kablar och tar förstås våra. IGEN. Den här gången heila. Hejdå ström, elektricitet, internet och telefon. Hej skarvsladdar, ytterligare 39 minuter död etertid och orimligt mycket spring i studion under sändning. Nu snackar vi eldprov vad gäller stresstålighet. I'm such a champ.

Livin Lavish - Fysikgränd: 10 - 0
Beslutet att dissa Fysikgrändsfesten och dra ned på favvoklubben som gav säsongens sista omgång var såklart ett råsmart drag. Puls, svett, trängsel och en smetig läppglanskyss på kinden blev vunnet. Intuitionen sa mig att fysikgrändsfesten var en bom detta år. Ajwasrajt. Det hände ingenting. Och då menar jag INGENTING. Inte ett enda cykelbås var riggat med DJ-grejjer. Utomhus-klubbandet uteblev totalt. Återstod gjorde fyllan, det krossade glaset och de oproportioneliga polisstyrkorna. Till och med poliserna måste ha undrat, where's tha fakking riot, maaan? Det var bättre förr... Madness anno 2007:


Jublä
Jag lät mig släpas dit trots mitt eviga motstånd mot Scharinska (Skarre - din malplacerade lägergård mitt i city: dåligt ljud, dålig planlösning och garanterad trängsel...) Folkets Jubel - roligare än jag tänkt mig med bättre sällskap än man kan hoppas på!

Tigerjakt
Tänkte nog inte egentligen, men flera pusselbitar och vägskäl gjorde att jag tog mig till invigningen av Emmaus nya lokaler Väst på stan. Längre bort än vi trodde och vilse och pannkaka. Vi kan inte gå runt där... Kaffe och dela en hummus-knäckemacka och lyssna på kletzmerbandet Stöld som spelar live för att inviga. Just då är det det gladaste jag skulle kunna göra, det känns och är mjukt och varmt trots att jag sitter på en plätt asfalt.

Stöld lirar på Emmaus-invigning

Scissor sister
Får värsta rycket och tröttnar ihop på min utväxta lugg. Våldar loss med sax som om hår bara vore hår.
Over and out
Slutkörd och förstörd och en Dan som förgäves försöker umgås med mig men jag bara tramsar, skrattar åt allt och vålds-somnar till slut. Rycker till och vaknar och börjar mumla om en hund som jag tror heter Baxter eller Dexter eller Spexter. Samlar inga sociala poäng på det tror jag...

Förresten. Angående angående. Om Krogenkrogen skulle starta en filial skulle den kunna heta Kioskenkiosken. Jo, de ä roligt idag också...

MADE my day

Ett sent inlägg för att kommentera den kulturöverskridande MADE-festivalen på Norrlandsoperan 7-10 maj. Utanför operan på de glömdas parkering pågick en parallell utställning av det mer avantgardistiska slaget. Bike parade Umeå presenterar stolt: "Un-MADE - broken bikes of Umeå, a selection of the finest."

livin on the eeedge...!

Cykeln på bilden har inget samband med stölden

Pressmeddelande

En av cyklarna i konstutställningen Bike parade Umeå har rapporterats saknad. Elli, cykelbloggare som noga bevakat utställningen, har noterat att ett alster som innehaft samma position sedan i somras nu saknas. Gärningen misstänks vara en hämndaktion. "Förmodligen handlar det om en ung kvinna vars cykel har blivit stulen. Nu hämnas hon genom att betala tillbaka med samma mynt." Hur svår grad av kriminalitet handlar det om? "Luffarnivå. Brottet har genomförts med stor eftertanke, det är ju ett skabbigt exemplar till velociped som stulits, som bevisligen varit övergiven sedan i somras. En samvetsstöld."

trinity

Jag bloggar om trasiga övergivna cyklar. Martina får utlopp för sitt "omfattande plåtintresse" i sin blogg. Ylva har en fling för traktorer. Nu snackar vi rejält smala intresseområden. Det fantastiska med bloggvärlden är att det 1) finns utrymme för alla oss kufar 2) får oss kufar att känna oss nästan normala. Fler bloggar med smal nish efterlyses!

låst situation

on my way

det är en konspiration! alltihop!

Någonsin funderat på vad det är för ett slags pack som med illvilja stjäl hederligt folks cyklar?

Det har jag också undrat. Fram till nu.

Lämnade häromveckan min darling bike på en publik cykelparkering, centralt belägen på campusområdet. Jag är tämligen övertygad om att jag faktiskt såg till att låsa min metallspringare. När jag sedan skulle plocka hem min hoj var den totally goners! Jag insåg att jag plötsligt var dömd till att promenera i tredubbel takt för att passa en tid. Orimligt hög puls höll tanken på att jag faktiskt blivit av med min cykel på avstånd. I säkert en vecka lyckades jag med konststycket att leva i total förnekelse kring det inträffade. Ett trauma så svårt att jag var tvungen att smälta det långsamt. Men nu, till sist, har jag accepterat fakta. Den kommer inte tillbaka. Jag kommer inte att se den skräpa i en närliggande buske. Det handlar inte om en sju meters joyride. Det är allvar.

Min cykel försvann. Min cykel finns inte mer.

Bitterheten växer som ett gift i magen. Hjärtat blir kallt och förstenat, vill aldrig mer skapa några starka band till en cykel. Allt är ändå förgängligt. Meningslöst och vederstyggligt. Bitterheten byts i vredesmod, och jag förvandlas långsamt till en illvillig strateg med stöld i blicken. Och jag undrar inte längre vad det är för slags människor som roffar åt sig andra människors cyklar.

Håll din cykel låst kompis, jag spanar med samvetslös blick bland ekrarna...

F-student

otukt

Två lössläppta velocipeder sågs på fredagen bedriva otukt på offentlig plats i Umeå. Enligt ett vittne ska följande meningsutbyte ha föranlett tilfället för fotografiet:
Velociped 1: "Du var mig en stilig hoj. Säg, ska vi slå våra kugghjul ihop och gänga?"
Velociped 2: "Bara om dina kedjor är väl lubricerade."

fifteen feet of pure white snow

vinterbarn

örongodis

Mer bike parade! Vilken parad är värd namnet utan ett soundtrack? J skickade en låt om cyklar, och sällar sig således till de kontributörer som visar att till denna min lilla hobby kan anta folkrörelse-potential...

Kimya Dawson - My Bike

Go fetch!

För att närma mig folkrörelsen än mer, har jag placerat min blogg i Umeå på bloggkartan.se

cykel(vall)grav

Mackan trixar fram bildbevis på cykelvallgraven han berättade om.
Jag myser storskaligt.

Bike parade: gästspel

Mackan ramlar förbi Umeå berättar om hur man någonstans tömt en vallgrav och hittat en hel kyrkogård av rostiga cyklar. Tyvärr hade han igen bild. Jag föreställer mig, och myser över vilket Bike parade-kalas det måste ha varit. Han berättar också om fenomenet våningscykelställ. Jag tror honom inte, men bildbevis finnes. Alltså. Wot??




Ett annat gästspel i Bike Parade är denna broken beauty, även denna bild är det Mackan som ska ha cred för. Notera också hur stilfullt felvridet styret är. Jag tror jag dånar.

no bikes go

natt och dag

substitut

Vy från Nydalabron

Den låg ju där. Alldeles nedanför bron till Nydala. Som en självmordskandidat som kastat sig handlöst. En cykel på den otrygga sidan räcket. Jag hade inte tid just då, att stanna och föreviga. Nu är den borta. Men jag lovar. Den låg där. Jag hade tänkt döpa bilden till "Bike from above", mycket fyndigt tyckte jag själv. Nu puttrar jag förtjust i min ensamhet, utan att kunna dela min putslustighet med övriga världen. Inte fullt ut iallafall. För det här inlägget räknas inte riktigt, den här bilden saknar legitimitet.

Konsten att se det positiva

Mor: Sa jag att nån har styckat min cykel? Jag var in i förrådet och de hade tagit hela bakhjulet.

Jag: Nähä...!? Kan inte jag få ta en bild...?

Min mor upphör aldrig att förundras över vilka av hennes uttalanden som bereder hennes dotter med en glädjestrålande blick...