Tjock, blond och konstig

"Svenskans fonotax tolererar ganska komplexa finala konsonantkluster. Att
dessa ändå uteblir i vissa ordtyper i bestämd form ger stöd dels till asymmetrin
i den lexikala representationen av bestämdhetssuffixen, dels till antagandet att
prosodiskt markerad struktur kommer fram i speciesböjningen, när andra faktorer är neutraliserade." (Riad, 2003)

Ibland undrar jag varför i hela friden jag försöker förstå. Vad som är poängen
med att bryta sig in bakom textens grafiska utformning och bena ut en användbar
betydelse. Ibland undrar jag om systemet lurat mig mer än jag kunnat ana. Om det
inte är så att jag sitter i skolbänken och trycker in spetskunskaper i svenska
bara för att storebror vill ha det så. För att jag ska glömma bort vad som är
viktigt. Egentligen.

Men. Ändå. Så kommer den där spontana känslan i magen. Vår nya lärare säger att Per Ledin ska komma och gästföreläsa, bl.a. om sin egen språksyn. Och jag hajjar till. Blir glad. Tänker, åh, det låter intressant! och antecknar i kalendern. Hajjar till igen. Undrar vad jag är för en kuf. Undrar hur många "riktiga" människor som ens vet vem Per Ledin är.

Ni som vet - jag är på er sida. Ni som inte vet - googla.