Dagens meta...

...blogga om att blogga! Yeij!

Den här bloggen fick en lillasyster idag. Halvsyskon iallafall, jag vänstrar med wordpress. Den heter likadant som en Christian Kjellvanderlåt, och det är nästan lite orättvist att lillasyster har ett så fint namn när storasyster inte heter nåt allas. Eller, jag brukar bara omtala den här bloggen med adressen. Men hur kul äre? "Fuskar" ju med att ha ett gäng bilder istället för en titel. Fast bilder säger ju mer än tusen ord, om man nu vill harva lite i den gamla klyschan.

Words in the wires iallafall, är ett projekt inom Språkkonsultprogrammet vid Umeå Universitet. Så vill man grotta in sig i mina studier är det bara att gå loss!

Arrigato-som-faaan!

Baka Hakuzin tackade besökarna på nasal svenska med japanska undertoner på Klubb Pingvin igår. Bra som i helt okej, men inte som i att himlavalvet strödde paljetter över tillvaron. Mellansnacket fastande i minnet bättre än musiken, ("Vill-ni-åka-till-Tååkiåå?") och det säger väl allt. Blev inte så peppad som jag trodde av Matts Katt, kanske för att jag i stort sett ville kyssa golvet han gick på senast och sånt är svårt att leva upp till. Matts - det är inte dig det är fel på, det är mig. Jag hoppas vi kan fortsätta som vi gjort ändå... (Sen är han ju enligt F "den näst bästa katten i stan"; de koola barnen fattar...). Faktiskt var det sjukt kul när Shape Up-Nina spann loss sina spår mot slutet. Min enda shape up-encounter i våras präglades av leda och längtan därifrån (återigen; det är inte dig det är fel på det är mig...) och jag minns att jag suckade och tänkte nej, nu fåre va nog, nu gittar jag! när Smiths-dängan This Charming man spelades. Nu skulle jag hånglat med remixen av Tonight I have to leave it, om det hade varit fysiskt möjligt. Och målet är lätt Shape Up nästa helg, när TTA spelar.
...och härmed förklarar jag sommaren som officiellt slut, och klubbhösten igångkickad. För att upprätthålla iallafall liiite prettostatus avslutar jag med ett citat från Emma Goldman.

"If you can't dance to it, it's not my revolution!"

Just like a Hard Rain

Blixtglitter, åskmuller och sjösprångsregn gjorde en översvämmad campusdamm. På bilden; den lilla bron över vattenbrynet på ena sidan dammen. Nu under vattenbrynet. Man i signalfärgade kläder gör något för situationen relevant, och får mig att blyga mig med kameran. Därav den inte helt övertygande bilden. Men I can tell ya, vi snackar vatten. Inte som i södra svea, men ändå.

I övrigt ligger det ny asfalt in plenty över valda delar av Umeå. Asfalt på bekostnad av björkar. I björkarnas stad! Ack, denna civilisationens framfart... I bakhuvudet är jag övertygad om att jag kommer att få äta upp min kritik i efterhand, säkert blir allt überbra när det är helt klart. Då ska jag krypa på knä och minnas detta blogginlägg. Men just nu ser jag svart. Eller grått, snarare.

Konsten att se det positiva

Mor: Sa jag att nån har styckat min cykel? Jag var in i förrådet och de hade tagit hela bakhjulet.

Jag: Nähä...!? Kan inte jag få ta en bild...?

Min mor upphör aldrig att förundras över vilka av hennes uttalanden som bereder hennes dotter med en glädjestrålande blick...

Dagens skörd

Libyen är den enda nation som har en enfärgad flagga. Den är grön.

Den här installationen är så vacker att jag tror nån gjort den bara för min skull. I ett buskage mitt på en cykelparkering på campus. Åh! Jag dånar!

Och slår man upp ordet "fadermördare" i Bonniers Stora Ordbok får man lustigt nog en illustration...

Idag kom det första numret av nya Språktidningen. Jag skuttade in i köket för att visa en av mina kollektivmedlemmar, som inte på något sätt kunde förstå min upphetsning. Den är ju snygg och i färg och har galet sammanhållen layout, men samma härliga format som gamla Språkvård(r.i.p.)! Ju! Och det spelar roll, för nu är det roooligt att läsa om varför man inte kan böja ordet rädd i neutrum, om Astrid Lindgrens låtsasord "spunk" och om att vi verbar som aldrig förr. Gillas!

Och ja. Jag vet att jag är språknörd. Vill du veta om du platsar i ligan, kika på det här blogginlägget på Lingvistbloggen. Ett skämt med inbyggd shibbolet-effekt, om nån undrar. Moaha!

Jag måste ägna mig åt lite konsumentrådgivning också. När jag handlar tycker jag att nästan allt är jätteroligt. Jag tror att jag skrattar åt allt (inte så tyst för mig själv...) som en försvarsmekanism; jag försöker hålla verkligheten på avstånd och avsäga mig allt samröre med den. Iallafall den verklighet där man kan köpa Paulúns egen überhälsosamma müsli (but whyyyyy...??). Tur då att man kan vara lite mer indie slash street och istället välja "da Müsli" som är "powered by havre"... eller nåt... eh... Till det kan man ju dricka grönsaksjuicen "Fit". Fit. Juice. Ha. Ha. Inget köp där inte. Införskaffa rotsaker istället. Det är rotsaksvecka. Hamstra rödbetor. Oh! Rödbetor! God bless denna btb-ymniga skapelse! Yum!

Use the brakes, baby!

Från min cykel såg jag genom buskaget hur bilen närmade sig från vänster sida. Även om jag känner till högerregeln bromsade jag in och stannade till för att försäkra mig om att bilisten upptäckt mig trots alla träd. Det gjorde denna, och jag trampade igång igen.


Det spektakulära i denna actionbefriade historia ligger däri att jag överhuvudtaget hade möjligheten att bromsa. Vårens brist på fungerande bromsar är åtgärdat. Umeå behöver inte längre skaka av rädsla när jag kryssar mellan fotgängare och cyklister nedför svingen. Jag är bromsklossarnas hertiginna!

Is there something to do?

Av pur understimulans hittar min hjärna på märkliga saker under en kanotfärd i Själevadsfjärden. My partner in crime som har frampaddeln (nä, jag kan ingen terminologi, hokay?) tvingas stå ut med min senildemens vad gäller hur man styr (hoppsan, nu blev det fel igen!), mina tappra försök till hejjaramsor (äppelmos! äppelmos! äppelmos!...), och mina teorier om hur en bra självmordsbro ska se ut.

Det är uppenbart. För mycket slakkiness och för lite stimulans för min hjärna. Mitt behov av sysselsättning har tagit mig tillbaka till de egna jaktmarkerna, Umeås bekanta dofter berättar att jag är hemma igen. Nu ska jag fixa cykelbromsar, plocka blåbär, bygga ett fanzine, virka korgar, ordna, fixa och dona till dess hjärnan fått nog av intryck och normalvarvar igen...


...och kanske är det due to mina stimulations-cravings, men Herr Drycks Katastrofala Omslag är just nu det roligaste som finns! Jag skrattar tårar över tangentbordet... Go fetch!

Urkult

Äventyr på bekant mark, mitt sjätte urkult är avverkat. Har nog aldrig sett så få band något av de tidigare åren, men jag räknar ändå denna upplaga till de bästa. Kunde inte bli annat heller, när spektaklet invigdes av den lätt bästa eldnatt jag sett på ett urkult hittills. Mindre flum, mer spex, och såklart allt på en gång; drakar, tygakrobater, lassodamer, eldartister, tretakt och dansadansa! Marcus Berg och Svartrot gjorde i mitt tycke festivalens bästa spelning, det där med män och falsett alltså... Tredje gången gillt heter det ju, och Svenska Akademien var roligast att se på Urkult. Kanske för att det under den batikfärgade näsåkershimlen känns naturligt att få publiken att skrika "kärlek!!!" för att hetsa fram nästa låt. Natt i norrland betyder mörker och kyla. Jag har ändå bara linne utan att frysa, framför scenen var det godkänd inomhustemperatur. Min bror läste i lokaltidningen att det kanske var akademiens bästa spelning nånsin. Sidärja. Burnt Out Punks förtjänar sin slogan Sveriges fetaste eldshow med råge. Jag vet inte varför, men det är sjukt underhållande med skitiga wackos som blåser eld från en barnvagn och smäller igen råttfällor på tungan... Jag ska kanske sluta öva på eldkonstskills och satsa på spex istället...? Tinariwen gungar loss som avslutning, och sällar sig med lätthet till toppskiktet under urkult. Speciellt gillar jag tygmannen som viftar med armarna som en fjäril hela tiden, jag viftar också. En tur på området tar oss ned till hippiegropen vid forsen. Den är inte speciellt hippie längre, sorgligt nog ser det ut som (nästan...) vilken festivalcamping som helst. Jag vill predika för ungdomarna som har bandare med sig att på miiin tid, då satte vi minsann upp en lövbåge som ingång här, med flagga och allt, och inte slängde vi ölburkar och chipspåsar omkring oss! Det känns som att miljöstationerna på sveriges, såvitt jag vet fortfarande, enda miljömärkta festival har blivit färre i antal... Trots att jag och le crew är lite av veteraner i trakten, har vi lyckats missa vad som hände med gamla tiders veganservering i hippiegropen. Det hela har förvandlats till det lounge-tält som har uppstått på andra sidan festplatsen, som serverar festivalens godaste och snyggaste käk, vattenpipa, chai och glitter. Som att hela atmosfären bytt sida. Men atmosfären finns. Såklart. På denna enligt Sofia Karlsson ...freds- och schysstinriktade festival.

Nu ska jag snickra plasthamstrar och fläta piskor. I'm goin' to whip that korv out of Ruby's ass!!

Another summer is just another summer

Det är den sista juli och i Örnsköldsvik regnar det. I min dagbok vräker juli månad ut sig över sidorna som svullen skrivkramp, här på bloggen råder ordtorka. Trots min evigt uppdaterade dagbok skriker bloggabstinensen i fingrarna, jag antar att det är min fåfänga überexhibitionistiska sida som inte pallar med osynligheten. Och nu vet jag plötsligt inte vad jag vill ha sagt om juli månad. Kanske vill jag berätta om glädjetåg med kisspauser, 20 frågor indie-style med svar som Elvis Costello, La Vida Locash och OK Computer. Om stulen whiskey, en sömnig Bloc Party-spelning och astralprojektion. Om dubbla vip-pass, gratis öl och en märklig midnattsintervju i en bil. Om battle, eldsäl of ume-yo, threadart-bygge och kärlek på låtsas och på riktigt. Om nätter som tagit slut och nätter som blivit morgnar, vilda nätter som andats och mjuka nätter som kysst min panna.

Det här var iallafall sommarens...

...abstinens: bloggabstinens!
...gift: sömn. Don't go to the dark side, nåt kul kan ju hända! Men till slut måste man.
...mat: belgiska våfflor finns plötsligt överallt. Jag vänder bort blicken, vägrar bli ett offer för matmodet.
...ord: "överhörde". På var mans läppar. Vad är källan till denna riksspridda anglocism...?
...live: Svenska Akademien. På varje festival i hela sverige hela sommaren hela tiden. Snart på en scen nära dig.
...fordon: sextiotalsbussar i karavan. "För busskonnässörer och festivalbesökare, en kombination som inte ofta sammanfaller" enligt Rocklexikon-Johan.
...one, two-fuck you!: Ida Maria. Kaxig, vild och full i fan. Framförallt skiter hon i hur ball jag tycker hon är. Respekt damen!
...dans: Hey Willpowers bågskyttedans. I höst importeras den till Umeås dansgolv. Join in!
...mer hud: Patrick Wolf visar mer än scenarbetarna kan hantera, till folkets belåtenhet
...frukt: banan. En tanig man med wolverine-polisonger, byxorna nedhasade till knäna och banan fulla munnen gör the Scrags till en grym liveakt och höjer den gula fruktens rock'n'roll-status avsevärt. Bananas of the world, unite!!
...allsång: Shiny Toy Guns gör en Hot Chip och ställer in Arvika. Laakso hoppar in och alla sjunger med i Vääästerbroooon...!!
...emo: nähädu. Inget emo i sommar inte. Emo är alltid fel. Alltid. På sommaren också. Ok?
...regn: "Hard Rain" med Shout Out Louds som sista extranummer på arvika.
...butik: secondhandbutiken Kitsch Bitch i Köpenhamn. Hade jag hetat Marit Bergman hade jag plöjt hela sommarbudgeten där.
...most wanted: "Punkdrömmar" med Ingenting. Publiken visste vad de ville ha, hela spelningen.
...fegt: personalen vid Apolloscenen som avbröt TTA:s spelning efter tjugo minuter. SÅ mycket tryck var det väl ändå inte. Please.
...hetaste: momo vs. strawhot - underhållning beyond! Skills är koolt, men spex är roligast! Men var är damerna i eldbattle-kulturen? Va? (säger jag från sidan av scenen...)
...svettigaste: Sista kvällen på CBY. Barfota under natthimmel exploderar allt i UV och laser. Jag säger att jag inte minns när jag haft så sjukt overkligt roligt senast, men tar det tillbaka en sekund senare. Jag minns visst, om än dimmigt. Klubb Pingvin med Familjen 2 juli i Umeå.
...slump: festen utanför mitt tält den där mellan-natten jag trodde jag skulle tillbringa i solitärt utanförskap. Jag förlorade i sömn, igen, men vann i sällskap. Och den valutan är alltid bättre.
...headphone silence: Cold War Kids "Robbers and cowards" som på ett välsignat sätt stängde ute de svarta kidsens manglande av ironisk musik som tyska luftballong-låten och Spice Girls.
...budget: If I had the money to go to a recordstore I would
...plagg: skooooor...!!
...citat: "If it's good enough for Putin, it's good enough for me!"

Det regnar fortfarande. Imorgon gittar jag stan. Urkult ftw!

En vacker död stad

En kamrat på telefon säger att han saknar Umeå. Jag som sitter mitt i Umeå-smeten säger att jag saknar Umeå, jag också. För det är inte staden vi saknar nån av oss, inte egentligen. Det är begreppet Umeå med allt vad det innebär. La dolce studentlivet. Att snubbla över kamrater runt varje hörn på campus. "Råka" fika bort en hel förmiddag. Skratta med tio olika personer innan klockan ens har slagit lunch. Den där atmosfären av hopp, framtidsdrömmar, vilja och rädsla. Som ett äventyr som andas, och bara väntar på att hända.

Inte förrän den här sista veckan har Umeå iklätt sig sin mest sterila kostym och betraktat mig som den främling jag är. Gatorna vill inte kännas vid mig. Mitt eget kollektiv gapar mer än halvtomt. Just den här veckan har vi bara varit två kvar. Den där idén jag har om att jag verkligen inte vill bo någonstans på riktigt, att jag bara vill vara en världsmedborgare på tillfälligt besök som råkat ställa sina väskor i hallen, den idén blir en konkret känsla i magen. Jag är nog lite fobisk när det gäller väggar, men jag ser ingen anledning att försöka komma över det. Inte när städer bara är begrepp. Umeå - Umeå. Det är skillnad.

Väskan är packad. Flyktvägen är planerad. Resten av sommaren jagar jag äventyr som andas, doften av moln och stänk av kärlek. Imorgon gittar det här stycket dam, och håller sig frånstädes till dess Umeå fått tillbaka luften i lungorna.

Kamrat med flyktplaner, som stannat för att läsa instruktionerna