saft

Nu ska jag ut på äventyr.

Det kanske blir farligt.
Kanske blir det till och med enormt farligt.
Det är bäst jag tar saft med mig.

Jag blir i Umeå igen lagom till Trästockfestivalen skulle jag tro.

Till dess: konstpaus på bloggen.

new york or alingsås

"I wish I was far away too"

bike on the balcony

Där står den, trasig och grann, på min egen balkong! Eller, hrm, ja, kollektivets balkong... Och den är inte min, denna trasiga skönhet. En kolletivkamrat* hittade den i soprummet och tog den till sig. Kedja måste lagas, sen kan den tjänstgöra igen. Fram till dess håller den mig sällskap i mitt Sommar i P1-lyssnande.



*en väldigt röd sammansättning, trots att textfärgen är svart

småprata lite om vädret

Vykort till Moder natur:

Mänskligheten vädjar: låt det inte gå ut över oss bara för att du har pms!

Det fanns en tid. En tid när glädjen över att få vara utomhus övervägde alla sorters väderlekar. När "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" var något som fick oss barn att nicka glatt och instämmande. En tid när "galon" var ett material som inte bara var praktiskt utan också innebar oändliga möjligheter till att fördjupa sig i vattenpölskunskap femhundraåttiomiljarder lekskolepoäng. När det kändes värt det att ägna en hel förmiddag åt att klä på sig alla jättevattentäta byxor med gummiband runt foten, supergoretexhandskar och reflexband. (Förstås. För det är ju viktigt med reflex. En ganska oreflekterad kunskap. Om ni ursäktar ordvitsen. Höhö.) Sedan drabbade förstås kissnödigheten och snabbt snabbt måste allt knytas och dragkedjas och åbäkas upp och av för att det inte ska hända en olycka och sedan snabbt snabbt måste alla dragkedjor stängas igen för att minimera förlusten av värdefull vara-ute-i-skitvädret-tid. Som om det var viktiga episoder i en film som hann passera därute parallellt med lavatorievisiten.

Det är sånt jag tänker på och minns när jag cyklar genom ett regn som är lika mjukt som blött. Ett regn som slickar ytan på mitt H2O-repellerande ultralätta regnställ i andasmaterial. Som jag köpt för att slippa konfrontera den här typen av väder.

Bah. Det är inte väder. Det är en situation!

Och hallå. Det är bannemej tjugohundraåtta nu. Är det inte lite primitivt av naturen att fortfarande hålla på med regn för att tillgodose allt levande med vätska? Vi snackar eoner av tid här som evolutionen kunde ha lagt på att styra upp bevattningsstrukturen på planeten jorden istället för att ge mänskligheten en intelligensskjuts kraftig nog att uppfinna dräneringssystemet. Och galon. Åh! Det är inte ett material. Det är ett straff.

sommar sommar sommar

Under hela juli har jag gått omkring och suktat. Nu är det kickat. Sommar i P1 inleddes i lördags klockan tretton noll-noll. Lyssnade gjorde jag i gott sällskap av vänner och våfflor - nästan som ett barnkalas blev det utan att någon för den skull fyllde år. Först ut av pratkvarnarna var Fredrik Lindström som inledde med att "dra några växlar" på Tommy Nilssons bottenlåt Jag tror på människan som inte fått några som helst schlagerpoäng. Ett ruggit stiligt sommarprat som måste ha orsakat prestationsångest hos alla som står på tur.

Fyra ess som jag tänker hålla lite extra koll på den här sommaren är Fredrik Hären, Mattias Klum, min favoritbejb Annika Norlin och sommarprattävlingens vinnare Yrsa Walldén.

How 'bout you?

tugga FRAdga

Arg. Besviken. Otrygg. Misstänksam. Uppgiven. Förbannad.

Riksdagen röstar igenom FRA-lagen, och jag stöter på personer i min omgivning som är besvikna över att Sverige åkt ut ur fotbolls-EM. Jag är visserligen nollställd inför fotboll också annars, men just ikväll har jag lite extra svårt att tycka att den förlusten räknas. Nio miljoner svenskar förlorade precis allt vad privat kommunikation heter. Ikväll förlorade folket mot stasisamhället.

Jag vill kasta något. Hårt. Kanske spränga något och skada lite oskyldig civilbefolkning. Posta lite antrax och bränna ned skitviktiga byggnader. Göra elaka saker med molotov-cocktails och gatsten. Krascha bilar i en tunnel och orsaka kärnvapenkrig.

Ja tänk, vad vanliga medborgare kan hitta på...

Hej staten! Jag är också terrorist och skitfarlig! Signalspana mig, NU!

tolv bilder säger mer än fyra elefanter

Det här är jag. I bilder. Iallafall enligt flickr:s mosaikfunktion och lite lajjiga spelregler som jag stal av Fröken C. Ur denna mosaik går att uttyda att jag lever för känslan, älskar kaffe och vill hångla med Markus Krunegård. Inget ni inte redan visste, med andra ord.

esbjörn svensson finns inte mer

På radion säger de att Esbjörn Svensson avlidit. Att han omkom i en dykolycka i Stockholms skärgård. Att han inte finns mer och att han bara blev fyrtiofyra år gammal.

Jag bromsar när jag hör nyheten. Släpper det jag har för händerna och stirrar ut mot himlen medan jag lyssnar. Esbjörn Svensson. Det måste vara en annan Esbjörn Svensson. Det kan väl inte vara den Esbjörn Svensson jag tänker på? Det kan inte vara...

Men verkligheten är inte rättvis idag heller. Allt och alla faller, också hjältar, legender och ikoner. Esbjörn Svensson finns inte längre. Tårarna samlar sig i ögonen. Som om det var någon jag kände. Som om han var min att förlora.

Det var han förstås inte. Eller. Så var han det. Så mycket som jag fått genom hans musik måste det finnas lite av honom i mig. Någonstans där är han lite min.

Jag lyssnar vidare på nyhetsinslaget. Identifierar mig som en av de många lyssnare utanför den traditionella jazzscenen som hans musik lyckades nå ut till. De säger att han var banbrytande. Det är sant. Han kokade ihop min brokiga värld av musikreferenser och gjorde något nytt av det. Skapade ett ordlöst språk som viskade sig igenom hans musik, en tyst röst som gick som en röd tråd genom allt han gjorde.

Radion står på resten av kvällen. Det är nyheter en gång i timman. Tredje gången jag hör samma nyhet sjunker det in och blir sant. En del av verkligheten. Som inte är rättvis idag heller.

lördagnatt i ljud och bild

LJUD:
Popjohan

BILD:

jag protesterar, alltså finns jag

Alltså. Hallå. FRA-lagen. Om det här röstas igenom tappar jag hoppet några grader. Var en duktig soffpotatisaktivist du också och skriv under protestlista på protest.nu

dagens låt

Förra sommaren hörde jag den här låten live ett par gånger när Emil Jensen turnerade runt med cykel respektive tåg (angående hållbar logistik). Då fanns den inte på platta men den fastnade i minnet och snurrade i min skalle. Nu äntligen finns den i ett format som också snurrar i skivspelare. Eller mediaspelare. Underbara The Swedish Model fortsätter sitt sköna koncept att dunka ut gratismusik till folket, jag bara passar bollen vidare.

Emil Jensen - Så får du mig ändå

out of air

Sändningsskylten ligger nedmonterad ovanpå en trave flyttgods. Hissen är på väg ned i katabomerna. Där ska den ligga och grina ända fram till i höst. Då blir det inflytt i nya käcka lokaler. Då ska all uppdämd överskottsenergi omvandlas till radjo så intensiv att vi kommer höras även om du stänger av. Sådeså!

dagens landskamp

...handlade inte om fotboll i min värld, bara för att det verkar vara på tapeten i resten av Svea.

Nä, jag lyckades till slut få jobb i sommar. På ett sommarvandrarhem på den isländska obygden. På en ort som helt seriöst ligger så långt från Reykjavik och civilisation man kan komma. Alltså. Jag säger det igen. Island. Det där fantastiskt karga landet dit det är jättejobbigt att simma. Dit jag velat åka sedan jag vet inte när. Löjligt länge. Nu kan jag åka dit på ett listigt sätt och dessutom döda sommartid som jag inte har några jätteplaner för. Fast. Det kommer ju inte att vara festival där precis.

Action of now: Jag läser en distanskurs i CSS och joggar vid Nydalasjön. Igår blev jag alldeles till mig över att posten kom, och idag har jag tvättid. Det finns begränsat med saker jag kan hänga upp tillvaron på. Eller. Flytta radiostudio förstås. Det är inte ett litet projekt precis.

Och jag har vänner här. Flera stycken. Jag har mat i garderoben och sojabönor i blöt. Jag behöver inga pengar för att trivas. Bara en kram ibland. Och Markus Krunegård i hörlurarna och på scen. Vad händer med min plan att se honom tre gånger i sommar om jag lämnar landet? Det är slackig festivalsommar vs. karga landskap och sunda rutiner.

Vadskaengöra?

Prata med sin kloka kloka vän Fröken C förstås. Som till och med lyckas ringa mig en minut innan jag slagit hennes nummer. Hon konstaterar åt mig att "Det låter ju som att du vill stanna i Umeå i sommar". Och så var det löst. Bara sådär. Vi kommer fram till att det är mycket vettigare att vi sätter oss på ett berg och äter kladdkaka tillsammans istället för att jag sätter mig på ett flyg. Vi nickar i samförstånd över telefon - jag menar, hallå! Kladdkaka! Det är ju bättre än orgasm!

Kladdkaka - Island: 1-0

istället för att sova...

...leker jag med GIMP

Att ge upp är vackert och tufft

Du säger att inget är statiskt och jag säger att det finns ett egenvärde i att det är så. Att det är något fint i det. Du nickar och håller med. Vi ligger på en gräsmatta utanför Fabriken och är för fulla för att stå upp. Därinne dansar alla andra. Det är sista varvet innan sommaren. Det är sista kvällen innan du flyttar härifrån för gott. Alla energireserver är slut, resten är bara vilja. Vi bränner på till fem på morgonen. Som om imorgon inte fanns. En sånhär kväll är det sant. Andra regler börjar gälla redan nästa dag. Att inte stå still är ett sätt att låtsas bort verkligheten. mARTy skjutsar hem oss, en efter en kliver folket ur bilen och det är kyssar hejdå till höger och vänster och oproportionelig sentimentalitet. När ses vi igen? Kanske inte tillräckligt snart men vi kan varandras telefonnummer. Hemma har DN hunnit ramla in genom brevinkastet och vi äter palt och falafel och somnar på balkongsoffan. Fredag blir lördag, du sätter dig på ett tåg och lämnar. Jag är kvar. Fast lite annorlunda. Jag har reviderat mina skäl. Jag är inte så rädd längre. Om du är bränd och rädd - lägg av med det. Din snusdosa ligger kvar på mitt skrivbord. Jag okynnesdricker saft och tänker att när jag gjort slut på ditt snus ska jag börja om och hitta bättre balans. Hitta något stabilare att luta mig mot än alkohol och nikotin. Jag hör av mig och berättar när jag vet vad det är.

bläst my last!!!

Jag har passerat mållinjen vad gäller studier för den här terminen. Det känns löjligt skönt. Resten av veckan kommer min enda ansträngning bli att lyfta ölglas. Let's blast the last! Parsschkö shöllö vo bijann, som de säger i Paris.

Hörde jag skål...?

ligga?

Are you a top...?

...or a bottom...?

Angående helgen och hälgen

Angående helgen. Jag har så övermycket intryck att jag inte vet var jag ska börja. Jag plockar några russin här och där, och skiter i att ta ansvar för textens potentiella begriplighet. Sådeså.

Tid
Sextiosju etertimmar i sträck. Jag bidrog med 16 strån till stacken. I sanningens namn ska jag säg att jag inte var den som drog det tyngsta lasset under alla dessa timmar, iallafall fyra av dessa var jag bisittare, och ytterligare fyra var grupprojekt med Hälg. Resten var my call. Men ändå. Jag tänker tro att det här var nåt slags rekord i studentradiokretsar...

Klä upp, klä ner, klä ut...
Hälgsändning utklädda till våra norrländska karaktärer. Det var byggarbetarbyxor, brynja, backslick, snus, träningsoverall, truckerkeps, trådslips, foppatofflern, musche, jaktbyxor, gevärsfodral, kniv och flanellskjorta. Fotosession och egen hemsida till Hälg comin up - I'll keep you posted!

Ingalill, Början. Örjan och Maggan-Biggan

Brännboll
Raska taskar tog hem VM-guldet i brännboll. BK rel åkte ut i kvarts mot Fantomen. Jag gjorde segerintervju och ställde frågan "Hur känns det?" och kände mig som Peppe Eng.

Eh... glömde fota matcherna, men den här yra cykeln stod på ängarna!

Konstpaus nr 2

Byggarbetarna som röjer ur lokalerna intill råkar klippa fel kablar och tar förstås våra. IGEN. Den här gången heila. Hejdå ström, elektricitet, internet och telefon. Hej skarvsladdar, ytterligare 39 minuter död etertid och orimligt mycket spring i studion under sändning. Nu snackar vi eldprov vad gäller stresstålighet. I'm such a champ.

Livin Lavish - Fysikgränd: 10 - 0
Beslutet att dissa Fysikgrändsfesten och dra ned på favvoklubben som gav säsongens sista omgång var såklart ett råsmart drag. Puls, svett, trängsel och en smetig läppglanskyss på kinden blev vunnet. Intuitionen sa mig att fysikgrändsfesten var en bom detta år. Ajwasrajt. Det hände ingenting. Och då menar jag INGENTING. Inte ett enda cykelbås var riggat med DJ-grejjer. Utomhus-klubbandet uteblev totalt. Återstod gjorde fyllan, det krossade glaset och de oproportioneliga polisstyrkorna. Till och med poliserna måste ha undrat, where's tha fakking riot, maaan? Det var bättre förr... Madness anno 2007:


Jublä
Jag lät mig släpas dit trots mitt eviga motstånd mot Scharinska (Skarre - din malplacerade lägergård mitt i city: dåligt ljud, dålig planlösning och garanterad trängsel...) Folkets Jubel - roligare än jag tänkt mig med bättre sällskap än man kan hoppas på!

Tigerjakt
Tänkte nog inte egentligen, men flera pusselbitar och vägskäl gjorde att jag tog mig till invigningen av Emmaus nya lokaler Väst på stan. Längre bort än vi trodde och vilse och pannkaka. Vi kan inte gå runt där... Kaffe och dela en hummus-knäckemacka och lyssna på kletzmerbandet Stöld som spelar live för att inviga. Just då är det det gladaste jag skulle kunna göra, det känns och är mjukt och varmt trots att jag sitter på en plätt asfalt.

Stöld lirar på Emmaus-invigning

Scissor sister
Får värsta rycket och tröttnar ihop på min utväxta lugg. Våldar loss med sax som om hår bara vore hår.
Over and out
Slutkörd och förstörd och en Dan som förgäves försöker umgås med mig men jag bara tramsar, skrattar åt allt och vålds-somnar till slut. Rycker till och vaknar och börjar mumla om en hund som jag tror heter Baxter eller Dexter eller Spexter. Samlar inga sociala poäng på det tror jag...

Förresten. Angående angående. Om Krogenkrogen skulle starta en filial skulle den kunna heta Kioskenkiosken. Jo, de ä roligt idag också...