Till Nycirkusentusiasterna i Umeå

Det finns aldrig tillräckligt med skäl att ge upp. Aldrig.

Älska älska älska livet.
Älska att försova sig och stappla in med yrvakenhuvud i föreläsningssalen.
Älska att äta microvärmd jämntråkig medhavd lunchlåda.
Älska att bära runt på laptop, träningskläder, böcker och dubbel matsäck i ryggan.
Älska att möta hundratals människor varje dag, älska att byta korta ord med ett trettiotal, älska att byta seende blickar med en handfull.
Älska att sitta slutkörd på köksgolvet och rådeppa över hur obeskrivlig oöverkomligt allt är.
Älska att ändå göra det man borde, fast man inte orkar.
Älska att få tillbaka belöningen för det.
Alla leenden.
Alla era solskensleenden.
Ni är vackrast.
Jag vet, jag tomteblossgnistrar varje måndag, men det är nytt varje gång. Som med våren. Man kan aldrig tröttna på den, och det är lika överrumplande varje gång. För även om det är bekant är det ändå nytt varje gång.
Ni gör mina måndagar.
Ni vet vilka ni är.
Ta åt er, och mys.