Dagens i-landsproblem 2007.03.26

Jag önskar att jag drack juice.
En mycket barnslig önskan.
Men ändå.
Det ser ju så gott ut.
Frisk och somrigt.
Vackert gult.
En av de jag bor med dricker juice.
Det ser så trevligt ut.
När jag blir stor ska jag övervinna min klena juice-tolerans bli en sån som dricker juice.
Det ser ju så gott ut...

Saker jag inte vill veta vad de innehåller

Fettfri majonäs
Extra hållbar mjölk
Aftonbladets Klick-bilaga
Östersjön

Ingen vill veta var du köpt din tröja

Läste i DN nyss att PUB och Debenhams (som ska heta Souk) på Drottninggatan i STHLM ska hårdnischa sig mot en tydlig målgrupp. För att kunna konkurrera i utbudet. Målgrupp: Unga vuxna i åldern 20-30. Verkligen, verkligen originellt. En riktig välgärning att fylla detta skriande behov, denna uppenbara brist i utbudet! Tydligen finns det inom dessa ramar en grupp som kan kallas "modeintresserade" som spenderar femtio pix mer per genomsnittets etthundra svenska riksdaler. Oj, jaha. Handlade det om pengar? Sedär.

Folk i denna åldersgrupp är de mest fåfänga och de prioriterar annorlunda.
Varumärken är viktiga för dem, säger Åke Hellqvist, vd för Souk.

Det kanske inte är så chockerande att det är så. Det kanske är så att unga vuxna idag inte har något annat att spendera sina slantar på. Antingen pga av att man är en brat som inte behöver tänka på annat än vilka Gucci-solbrillor som är rätt rätt rätt våren 07, eller för att man är en fattig jävel som täcker upp att man inte äger mer än en tallrik med att iallafall ha schyssta jeans. Och det är så lätt att inte behöva äga någonting. Att inte behöva ha bil, ett boende större än en garderob och mer än ett paket röda linser i skafferiet. Det finns så många glammiga offentliga rum där man kan ses på ett opersonligt plan och dricka latte, så många möjligheter att mötas utan att komma nära. Det blir så lätt att prioritera sin egen stil. Odla myten om sig själv. Appearance is all.

Men blir någon lyckligare av det? Louisa undrar om hon med de tillrättalagda lockarna också värker. Klart som fan att hon gör. Hon fattar bara inte varför. Hon är bara alldeles för inskruvad i sin egen skimär för att förstå vad det är som saknas. Förstå att det inte finns ett egenvärde i det som är rätt rätt rätt. Sanningen är lika vacker som brutal.

Ingen kommer att älska dig för dina smarta acne-jeans.

Ändå verkar attityden vara sådan. Någon slags regression till ett lägre medvetande verkar ha skett. Det har blivit koolt att vara brat. Modebloggarna kloggar upp bloggosfären. Ebba von Sydow sprider likt en trendreligionens apostel glädjebudskapet i ordet "ytlig". Jag hoppas att hon går över snart. För hon med de tillrättalagda lockarna förtjänar bättre än att vila sin Lacôme-insmorda kind mot en Hugo Boss-doftande bringa i märkestischa. Förtjänar lite skitig verklighet. Smuts är vackert. Amen.

Sweet

You tell me I'm sweet - but I'm beautiful!
You tell me I'm sweet - but I'm in love!
You tell me I'm sweet - though I'm exceptional!

Kändes som skälen till att jag från min artonårsdag betecknat mig själv kvinna och inte tjej, flicka, brud, tös eller dylikt. Jag är på riktigt. Alla är på riktigt. Allt är på riktigt. Och de stora orden är de mest sanna. De gömmer inget. Snuttifierar inte. Kvinnan bakom orden är Liz Heiner, hon skrev dem till låten Kiss Her. Gillas!

A dedication to...

...Laura Sweden!

Min hjärna brukar domna bort under reklampauserna på tv. Sluta ta intryck. Men så kommer det en snutt säljande film med ett bit musik till som är så hänförande att det är själaskakande. Biter ihop käkarna och känner att jag är nära att brista. Så vackert är det. Jag tänker att det bara har att göra med hormonstormar och övergående kvinnlig känslosamhet, men när en polare letat upp låten åt mig och postat myspacesidan fattar jag att det inte är så. Det är låten som är så stor. Så sjukt galet stor. Laura Sweden kommer kicka rumpa på mycket. Och om de inte skulle göra det, så är det för att världen är en ond och kall plats. Jag läste i en recension av The Magic Numbers nya att om man inte gillade plattan så har man inget hjärta. Samma gäller här. Åh. Release me!

Känn känn känn!!!

www.myspace.com/laurasweden

Salt

Virpi Pahkinen och Pontus Sundset dansar så jag glömmer att de är människor. De rör sig som om deras kroppar vore gränslösa. Som om rörelsen vore överordnad kroppen. Virpi skapar och etablerar ett scenspråk, som nystar upp sig efterhand. Förklarar sig självt. På sitt eget språk. Det är salt. Salt och mytiskt. Missa inte Sal Mirabile. Av och med en alldeles speciellt vacker och intressant dansare tillika koreograf.

www.pahkinen.com

På popfronten:
Bloc Party - Sunday
"I love you in the morning/when you still hung over"
Den sortens kärlek...

A dedication to...

...Karin Ström!

Datadamen som gör musik som andas.

Fortfarande har hon inte gått över.

Hon liksom dröjer sig kvar i mina hörlurar.

Hon skulle bara veta hur bundis jag är med hennes platta.

Fast på något sätt känns det bra, just det att umgås med en platta.

Det är det konsten är till för.

Bygga broar.

"Jag önskar att jag hade samma makt över ditt dopamin."

Åh. Den raden särskilt. Jag blir alldeles till mig. Electronica på svenska. Grymma texter. Rätt rätt rätt!

http://www.myspace.com/datadamen

http://www.karinstrom.se/

Till Nycirkusentusiasterna i Umeå

Det finns aldrig tillräckligt med skäl att ge upp. Aldrig.

Älska älska älska livet.
Älska att försova sig och stappla in med yrvakenhuvud i föreläsningssalen.
Älska att äta microvärmd jämntråkig medhavd lunchlåda.
Älska att bära runt på laptop, träningskläder, böcker och dubbel matsäck i ryggan.
Älska att möta hundratals människor varje dag, älska att byta korta ord med ett trettiotal, älska att byta seende blickar med en handfull.
Älska att sitta slutkörd på köksgolvet och rådeppa över hur obeskrivlig oöverkomligt allt är.
Älska att ändå göra det man borde, fast man inte orkar.
Älska att få tillbaka belöningen för det.
Alla leenden.
Alla era solskensleenden.
Ni är vackrast.
Jag vet, jag tomteblossgnistrar varje måndag, men det är nytt varje gång. Som med våren. Man kan aldrig tröttna på den, och det är lika överrumplande varje gång. För även om det är bekant är det ändå nytt varje gång.
Ni gör mina måndagar.
Ni vet vilka ni är.
Ta åt er, och mys.

Mina bästa begrepp 2007.03.10

1. Semiotik
2. Meta
3. Psycho. Linguistics.*
4. Styrsignaler
5. Pseudoläsning


*sär skrivning

Bet around the bush

Dörren till damernas omklädningsrum 2007-03-08

Har ni nånsin sett att det växer gräs inne i omklädningsrummet? Nä, just det. Tacka den betande personalen för det!

I detta fall inte kategoriserade som kvinnor och män, utan som manliga resp kvinnliga. Queertänkandet som slår igenom på bred front, månne?

Fuckin A..!!

Snart rullar min favvoserie numero uno igång igen! Bitchin' svt som inte sparkade igång direkt efter jul (som brukligt) släpper nu äääntligeeen godbiten ifrån sig. Jag blir alldeles till mig i byxorna. Balsameringsvätskor, excentriska människor, sexmissbruk, likkistor, twistade intriger och så sjukt vackert foto. (Klart att det är Six Feet Under jag snackar om.)

Go fetch!

Lätt ovärt

Bagageskåp på Umeå Busstation 2007-02-28.

Ett dygn kostar 20 pix, men efter det tickar taxametern vidare... Det ska till sjukt grymma prylar på andra sidan skåpdörren innan jag skulle casha ut dem för 1065 SEK. Nej, adios le pitch!

Men teorierna sprudlar...
- Det är ett prank
- Det är en glömgrej
- Det är något illegalt
- Det är något som (inte längre) lever
- Det är ett tecken på senildemens
- Någon prioriterade att hinna med bussen framför att få med bagaget
- Det är någon annans grejjer (än den som låste in dem)

- Det är en liter mjölk
- Det är något som är alldeles för pinigt att hämta ut
- Det är något som verkligen INTE är värt 1065 pix

- ...

...what say ye?

I got life...

Jag VILL ju leva i ett knarkhögt tempo. Jag VILL ju att vinden ska vina kring öronen en helt vanlig tisdag på väg ned för trappen. Jag VILL ju att det nästan ska göra ont i kroppen av tidsslaveri. Jag VILL ju det här. Jag har VALT det här livet. Säger jag till mig själv i hisspegeln på väg ned igen, men hojjen vid sidan. Klockan är kvällen. Jag har spenderat säkert 20 minuter hemma i boendet efter en helg på annan ort, och jag är redan på väg ut igen. Bara slängt på mig andra trasor och packat om hälsa-på-i-Övik-väskan till en nycirkusväska. Häpp häpp. Trött och omotiverad ser jag på mig själv i hisspegeln och påminner mig. Att jag faktiskt VILL. Och då ler jag en smula för mig själv.

Myten är sann

Örnsköldsvik är så mycket mer än bara hockey... eller?

Tjuvlyssnat på lokalbussen i denna min vackra hemstad:

"Ja, det är ju som slaskigt väder nu. Så fort det blir mars då blir det slask. Det brukar ju vara så när det är slutspelsperiod..."

Nej. Övik ÄR inte något annat än hockey. Referensramarna är skrämmande inskränkta...