fire walk with me
Det sista avsnittet av Twin Peaks har passerat mina ögon.
Mest av allt undrar jag fortfarande:
Vem var egentligen Diane?
Det sista avsnittet av Twin Peaks har passerat mina ögon.
Mest av allt undrar jag fortfarande:
Vem var egentligen Diane?
Klubb Köln lovade smisk och smek på dansgolvet. Jag kände dessutom strössel, salt, hallon, krisp och kaos. Det blev fint. Det var mayhem. Jag kände att jag levde i hundratio igen, det var länge sedan. Jag var mer svett än kropp när klockan slog två. Den person jag klarar av allra minst på jorden hade också hittat dit. Jag lyckades doddsha individen nästan helt (en nickning genom rummet bara) men jag sket i vilket, inte ens det tog udden av min hastighet. Vissa nätter är okrossbara.
Dessförinnan invigdes balkongsoffan för säsongen. Öl och vattenpipa är ett vinnande koncept. Särskilt när det är många och trångt. Knapp dök upp helt oväntat, som hämtad från en annan värld. Fantastiskt med oväntade långväga besök.
Inatt följer fortsättningen i Jakten på den Oförglömliga Bakfyllan. Dåliga gatan spinner sista varven på plattorna innan klubben ofinns Umeå. "Som om imorgon inte fanns" får en extra laddning. Sista lagret gummi ska slitas från sulorna.
Vårsol. Utomhus smakar torrt vägdamm och solglasögonen åker fram. Glassätandet antar enorma proportioner. Plötsligt har folk tid. Att springa på en ute på någon grusplan någonstans och stanna och småprata. Eller så är det bara så att det plötsligt går att känna igen sina kamrater. Folk gömmer sig inte längre under mössor och täckjackor. Den fluffade gränsen mellan mig och dig är inte vadderad och skyddad längre. Med risk för att det gör ont kommer vi lite närmre varandra. Men våren tvekar inte, den bryter ut. Inkubationstiden är lång och stryker mothårs, men på några ögonblick faller allt. På plats.
Hej igen Eivor.
Jag ville bara låta dig veta, att du är en kreativ ung kvinna med fördomar mot ettriga smådjur som har egenskapen att de kan "krylla". Du är fyra centimeter kortare än jag och vi går till samma frisör. Du tycker att välling är bra mat också för vuxna och man kan alltid alltid hitta morötter och öl i din kyl. Du förlorar lokalsinnet när det snöar ute och ibland glömmer du bort att färgmatcha strumporna. Ibland sjunger du med i musiken trots att du är på offentlig plats. Du tycker att det är pinsamt att åka buss om du bara ska nån kilometer, men gör det ibland ändå i smyg. Du blir skitilla berörd om någon kritiserar din livsstil, och du retar dig på andras snäva världsbilder överhuvudtaget. Du signerar dina mejl med "ejvor" för att verka skön och schaussefri. Ibland är du tyst fast du jättesäkrast verkligen kan svaret och så ångrar du att du slängde det där röda skåpet för flera år sen. Fan vad snyggt det var. Dina favoritord är "katschuck" , "osmos" och "reciprok" och om du vågade skulle du lifta genom europa i sommar.
Sån är du Eivor.
Du är den enda som förstår mig.
Hej Eivor.
Jag tror jag ska börja adressera mina inlägg till dig. Jag tror att jag behöver en adressat. Någon som lyssnar, läser, förstår mig. En Eivor. Det hörs ju lång väg. Brev till Eivor. Det är den här bloggens nya nisch. Hejdå cyklar, knark och popmusik! Här ska brevväxlas istället. Med dig Eivor.
Hejdå Eivor.
//e.
(ps. Kanske skojar jag lite, kanske kommer jag skriva lite om cyklar, knark och pop trots allt. Fast som brev förstås. Till Eivor.)
Snart är det Umeå Open. Inomhusfestival i norrland som utgör en liten oas av pop och fest innan sommaren. Trots att artistlajnupen känns svag bitvis (Marit B, Räisänen och Ceasars som dragklister på stora scenen...? haaaallåå...? gäsp.) finns det en del guld att se fram emot. Hästpojken förstås, jag hoppar mellan spåren Cyklar och knark, Cancerkropp och Shane McGowan. Energiskt och fint. Anna Järvinen har jag hört och läst mig till ska vara ointressant live, men plattan är ju underbar så jag vill se och höra. Lykke Li blir nog också ett kalas. Kleerup kan man inte heller ogilla, de ska dessutom ha med sig hemlig artist. Min "hemliga önskan" är att det är Robyn som traskar upp på Äppletscenen och sjunger With every heartbeat sådär så att marken skakar. Annika Norlin ska dessutom vända plattor på TC på torsdagen när klubb Shape Up! är värdar. När Annika ändå är i stan, och Anna Järvinen ändå ska vara på scen, är min hemliga önskan #2 att de slår sina fantastiska påsar ihop och gör sin svenska variant av Kleerup+Robyn-hiten: Varje hjärtslag
F: Om jag skulle vara någon annan så skulle jag vilja vara Annika Norlin.
Jag: Meh! Det skulle jag med vilja!
F: Nä! Jag sa först, du får väl komma på nån annan att va!
I övrigt kommer det bli en psychomärklig men fett rolig festival. Studentradion samarbetar med Pite FM och vi kommer vara på plats och direktsända hela balunset. Ett typ femton man starkt crew av reportrar, programledare, producenter och tekniker. Det kommer bli stressigt, en klump i magen, spännande, lärorikt och ett käckt äventyr. Jag är kissnödig och ivrig på samma gång. Det är en bra känsla. To be continued...