lördag-söndag

Glesbygd'n har knåpat ihop sin debutplatta Ärtes jord'n, och det är fantastiskt bra. Jag som i ärlighetens namn inte är någon nämnvärd reggaefantast (jag lyssnar på typ Akademien och Kultiration av egen kraft, end of story) gillar skarpt! Releasefest på Plaza lördagnatt, och det var ett kalas. Storsien och Kultiration som förband, jag mös och dansade. Glesbygd'nmedlemmarna sen var lika snygga som bra och såg ut att ha roligt. Det var fin energi, det var trångt och tryck på golvet. Jag började framme vid scenkanten och slutade halvvägs bak i lokalen. Efter sista låten grupperade vi oss strategiskt för att med minsta möjliga friktion få fatt i jackorna i garderoben. De orutinerade köade nedför hela trappan på Plaza medan vi stod nöjda och kittade ute på gatan. Adehåde i kroppen och tre tappra satsar vi på efterfesten på Verket. LOTE* ang att Lena tar en stentrapp i ett enda språng. Tröttheten drivs på flykt med snabba svep av energidryck. Vettet drivs ur kroppen med snabba svep av malt-och-humle-baserad dryck. Soffa varvas med dansgolv. Rökpaus utomhus skvallrar om att det är morgon och inte alls sådär mörkt som klubbljuset inne i lokalen vill få oss att tro. Mer dans, men kommer sen till sans. Vi hemåtcyklar och beslutar att sluta upp för "efterfest" på Folkkök nästa dag. Kommer hem och lägger mig samtidigt som en av mina kollektivmedlemmar stiger upp - det är tur att det alltid är någon i kollektivet Berit som har jour... Väckarklockan ringer vid tretton, jag hookar med de tappra och gör en frukost/efterfestvisit på Folkkök. Som om gårdagen inte riktigt tagit slut.


*LOTE= Living On The Edge

värt?

Svedjer beräknar värdet på sin blogg och får fram att den är värd mer än 12 000 papp. Jag tänker "gud vilken löjlig tjänst, jisses så härligt sarkastiskt hon dissar den". Men. Hrm. Jag måste ju testa själv också. Alltså. Inte för att jag skulle bryyy mig. Nej verkligen inte. Iallafall. Min blogg är värd 10 842 pengar. Jag ligger således efter i ligan. Ja, inte för att det är en tävling eller så. Det är ju inte som att det spelar roll. Hrm.

studentmatematik

snel student

student + ica bonustjeck tjufem krona + toaletpaper
= klad student

Myten om den fattiga studenten* blir sanning när jag lyckligt inser att jag kommer att ha råd med toalettpapper tack vare bonuschecken från Ica. Min skitnödiga situation är räddad.


*jag ska egentligen vara tyst, jag som lever under gränsen helt frivilligt. LOTE. För att det ger tillvaron krydda.

return of the velociped

Hej Eivor.

Ok. Min dag var konstigare än din. Jag loooovar.

Vakna. Äta frukost och koka potatis till lunchen. En säkring visar sig ha gott och jag lämnar halvkokta potatisar hemma. Mjööt.

Skola.

Hemväg. Rycker till när jag ser en lila cykel i ögonvrån. Magert hoppfull smyger jag fram till velocipeden. Den är exakt likadan som min gamla darling som tidigare tagits ifrån mig. Vet ju att det finns ett ex till i stan, så jag startlar inte mig själv alltför hårt. Men. Kännetecknen stämmer. Mina gamla cykeldator som jag meckat dit när jag var typ tretton sitter kvar, najad med ståltråd. Rosten, slitaget, flaskhållaren... till och med min hårsnodd på styret! Det ÄR MIN DARLING BIKE! Så. Vad gör jag nu? Petar lite på den. Undrar vad det är för en jävel som snott min cykel egentligen, och hur jag ska få tebax den. Betraktar med begärlig blick. Jo. Jag testar. Nyckeln i låset. *klick* Låset går upp. LÅSET GÅR UPP. Något häpen släpar jag hem min darling, vars däck är ledset platta.
Min version: "...åsså ba har nån måsta typ joyrajdat min darling bike typ och inte fått upp låset och så hamna den på andra sidan bäcken ba, åsså har nån typ ställt upp den snyggt himla märkligt liksom...!"
Mina vänners version: "Du har ju fylleställt den. Kom igen Elli. Var lite logisk nu."

Men du tror ju på mig Eivor, visst gör du, visstis...?

black lodge

För alla oss som gluggat hela Twin Peaks-serien och läst hela Wikipedia-entryt och fortfarande inte tröttnat: ett spel som kan lägga tid och energi på istället för att plugga! Hurra! Varning dock för att det är typ skiiiiitcreepy stämning i spelet, och att man måste begripa lite html för att greja sin framfart. Inte spela på natten. Hujeda mig. Nu ska jag sova istället. Med lampan tänd...


[note: jäkla level 7! Jag fattar inte. Hjälp!]

so much past inside my present

Sista sista Dåliga gatan på Operan och en epok går i graven. Och inte bara själva klubben, utan hela hajpen runtom. Att vi var ganska samma folk som dök upp. Att kunna räkna med att känna hälften av kottarna som kottat sig dit. Fenomenet är borta. Delvis för att Dåliga inte kommer att samla folket längre, delvis för att många kottar stuckit eller är på väg bort från stan. Jag räknar efter och inser att det överhuvudtaget är många av de jag älskar och bryr mig om som inte kommer att vara kvar till hösten. Jag känner Umeå och den här stans turbulenta omsättning av folk, så det förvånar mig inte. Men det gör inte saken mindre trist.

Jag har en vän som för länge sedan berättade om sin tid som utbytesstudent. Jag kunde höra kärlek och saknad i minnena. Först kunde jag inte begripa varför man försätter sig i situationer där man tvingas till uppbrott, sedan begrep jag att kärlek bara är ögonblick. Att ögonblick är allt som räknas. Att det är summan av ögonblick som är rikedomen och inte möjligheten att hålla fast vid dem. Att kunna låta allt rinna som sand mellan fingrarna är kriteriet för att inte själv dras med ned i fallet. Allt och alla flyter. Uppbrott är inget kriminellt även om det låter lite så. Det är bara beviset på att också man själv är i rörelse, inverkar, påverkar och värker. Allt faller. Det kallas gravitation. Och få saker är rättvisare än så.

fire walk with me

Det sista avsnittet av Twin Peaks har passerat mina ögon.
Mest av allt undrar jag fortfarande:
Vem var egentligen Diane?

just came here to bounce

Klubb Köln lovade smisk och smek på dansgolvet. Jag kände dessutom strössel, salt, hallon, krisp och kaos. Det blev fint. Det var mayhem. Jag kände att jag levde i hundratio igen, det var länge sedan. Jag var mer svett än kropp när klockan slog två. Den person jag klarar av allra minst på jorden hade också hittat dit. Jag lyckades doddsha individen nästan helt (en nickning genom rummet bara) men jag sket i vilket, inte ens det tog udden av min hastighet. Vissa nätter är okrossbara.

Dessförinnan invigdes balkongsoffan för säsongen. Öl och vattenpipa är ett vinnande koncept. Särskilt när det är många och trångt. Knapp dök upp helt oväntat, som hämtad från en annan värld. Fantastiskt med oväntade långväga besök.

Inatt följer fortsättningen i Jakten på den Oförglömliga Bakfyllan. Dåliga gatan spinner sista varven på plattorna innan klubben ofinns Umeå. "Som om imorgon inte fanns" får en extra laddning. Sista lagret gummi ska slitas från sulorna.

1st of may sister

- put that record on
and dance until the sadness is gone

styggt snyggt!

Om jag var en musikvidjo, I would look like that...