mot ny adress

Okej. Jag har flyttat skåpet lite. Nu står det någonstans. Här är adressen dit:

http://vittbakgrundsbrus.blogspot.com/

Läs mig, se mig, älska mig.

identitetskris

Den bloggen vet inte vad den vill vara.

En blogg som inte har en funktion har världen inget behov av.

Jag säger hejdå så länge.

Återkommer när jag benat ut var skåpet ska stå.

Mors.

blondinbella naken!

Jag, baron anton och mördarbruden eva söker en fjärde dude eller dudette som vill bo med oss i det eminenta kollektivet Sputnik på Ålidhem i Umeå. Vi har en femma med stort vardagsrum, rymligt kök och schysst balkong. Krukväxter finns det gott om. Mat delar vi systerligt och broderligt, bland annat genom att megashoppa bulkvaror via grossist. Veganer är vi allihopa, tofu är vår religion. Obey the tofu! OBEEEY! (Obs: Vi tolererar ingen form av illerjakt i vår lägenhet.)

Vi söker dig som är social, trevlig och funkar bra i arbetslag. Du ska kunna gå mycket mycket tyst. Håriga armar är inget krav men en fördel. Du som lyckas se ett sammanhang i den här texten är inte bara välkommen att söka utan förmodligen helt rätt person att bo med oss. Ditt rum blir ledigt från och med sista maj, välkommen hit. Note: tisdagsalkoholister och brukare av illegala substanser undanbedes vänligt men bestämt.

Om oss:
Hippiehataren Baron Anton Edeblom är en utmärkt falafeltillverkare med krispig yta. Inuti är han mjukare än tio jättemjuka gosedjur. Kollektivstatus: second äldste.

Mördarebruden Evas stora passioner är bävrar och fotografering. För övrigt borde hon ha glasögon oftare, eftersom hon ser ball ut i glasögon. Eva pratar fint, för hon är från Piteå. Kollektivstatus: newbie.

Jag är saltarn-arn-arn Elenor som strösslar flingsalt på allt som passerar smaklökarna och är löjligt fascinerad sånt som blinkar i fina färger. Kollektivstatus: äldste. Obeeey!

PS. Vi har en stor tv oxh ett Xbox. Det du.

PS2. Tipsa allt och alla du känner. Särskilt dinosarier.

just give me a white mask

...just give me a white mask baby now!

Masken Dennis Lyxén sjunger om är egentligen svart, men när det kommer till UBC är det vita masker som skapar ha-begär. Inte efter själva maskerna kanske, men klubben. Dansgolvet igår tillhörde de tajtaste i umebeat-historien. Det enda som skar genom spanska salens täta svärta var grön och röd laser. Längst fram stod själva beatkollektivet och tankade ut en fet ljudvägg som sköljde genom den dansande massan. Strobljus avslöjade emellanåt att dansstegen togs helt motståndslöst, som om en svårartad trans fått grepp om varenda en. UBC:s hooligandisco fyller verkligen ett hål i Umeås klubbliv, och de har skapat sig ett namn genom att leverera guld. Klubbens DJ:s, Sokoban, Apa och Phidel, vände skivor iklädda vita masker och vita handskar. UV-lampor lyste upp dem underifrån och på håll syntes endast tre kritvita ansikten sväva i mörkret. Vansinnigt effektfullt. Och naturligtvis vansinnigt pretentiöst. Men när det viktigaste - musiken - levereras helt vattentätt, har de köpt sig stort spelrum att mixtra med andra effekter. En newbie hade aldrig kommit undan med greppet. UBC sprider ett wow omkring sig. De har förtjänat förtroendet att få ta konceptet ett steg längre. Och de får mer än gärna fortsätta brodera ut. Hade det här varit en klubbrecension hade jag delat ut fem av fem möjliga härliga frukter. Nu är det inte det som tur är, så jag låter bli. Det är ju inte som att ryktet behöver sprida sig ytterligare, kidsen har uppenbarligen redan fattat att det är hänga på låset som gäller för att ha en chans att komma in.

radjobrus

Radiovecka i plugget och försmaken av nästa års heltidssysselsättning kittlar i magen. Nu räknas varje sekund bokstavligt talat. Nu är det på riktigt. Målmedvetenheten tilltar i takt med att bandaren lägger sekund till sekund med recordknappen nedtryckt. Jag har redan gjort det här i över två år nu utan att tröttna. Om dryga året säger en officellt verifikation som stavas examen att jag faktiskt kan min skit. Så. Kan jag tänka mig att meka radio resten av mitt liv? Svar: förmodligen lite längre än så. Jippieö.

dig lasarus, dig

Sist in i liggvagnen där jag ska spendera natten till sthlm. En kvinna baxar omständligt runt stegen inne i hytten. En annan ser stilla på. En tredje erbjuder sin hjälp medan en fjärde skrattar nervöst (det visar sig att hon gör det, åt allt, hela tiden). Den femte kvinnan är jag, och min taktik är headphone silence. Väntar genom den lilla teater som artigt utspelar sig i vagnen innan vi fäller fram bäddarna och somnar. Sthlm. Pressbyråkaffe som smakar lika lite som det kostar. Lokalisera klasskamrater som anlänt med flyg. Hänga lite. Dricka lite kaffe. Spenderar hela sjuttiotvå spänn på den svarta drycken redan före fjorton noll noll. Oi va voi. Besöker Granskningsnämnden för radio och tv och intresserar mig för deras arbete. Besöker tidskriften RE:public service och blir förälskad i deras koncept. Besöker TV4 och känner kontrollrumsstressen kittlande stryka mina nerver medhårs. Två timmars bussresa. Örebro. Föreningen grävande journalisters årliga sammankomst Gräv. Begåvade journalister berättar om sina erfarenheter och äventyr, som en festival av föreläsningar. Galakväll med utdelning av guldspadar till årets bästa grävjobb. Jag pin pojntar exakt vad jag ska göra med min karriär och börjar bygga en hemlig strategi för att nå dit. Det är många kvar steg dit, I can tell ya. Men det är ju resan som är målet, har jag hört.

rapport från dagens studieinsats

Förmiddagen stavades samhällskunskap. I praktiken innebar det tidningsredigering.
Eftermiddagen stavades journalistik. I praktiken innebar det tidningsredigering.

På en skala av arbete och belöning ligger redigering typ cirka snett beyond där krabborna dansar hula-hula med paraplydrinkar i nävarna och sjunger raj-raj. Oh, these are the days of miracle and wonder.

[sniglad]

Ha! Your screen is going dooooown. On me. Höll jag på att säga. Men jag är ju en sedlig ung kvinna så jag håller tyst. Eh. Ja.

pjäxa, pjuck eller sko?

Ställer mig frågan "hur köper jag ett par bra snowboardskor?" Inser snabbare än en riktigt snabb mård att jag inte vet och ställer frågan till google. Som tur är finns det dudes och dudettes därute som inte gör annat än skriva av sig sina nördiga erfarenhetsinförskaffade kunskaper. I thank thee allmighty spreaders of nerdskills. Här världen, här står det att läsa. Och jag tänker tro på allt som står där. ALLT!

http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=25327&p=4

var uppgift har sin plats

Jonas ramlar in hemma och knycker filten från soffan där jag sitter. Filten tar han med sig ut på balkongen för att inviga dricka-fålle-i-solen-på-balkongen-säsongen. Ack, hur gärna hade jag inte gjort honom sällskap? Ack, hur många armar hade jag inte offrat för att få dela denna slapphetens grundbultade ritual? Ack, hur bekymmersam var inte känslan som tvang mig att återstoden av solskenstimmarna sitta som klistrad framför tangentbordet? Ja, god vänner. Det finns både för- och nackdelar med att sköta sitt dagsverke på hemmaplan. Njutningens distratktioner förpassas till minussidan (det är ju trots allt inte mer än onsdag). Så, vad lär vi då av denna sedelärande dramaturgiskt inkorrekta historia? Jo. Missa inte bussen till skolan med en minuts marginal, ty på hemmaplan är flit inte bara opassande. Det är ett straff.