elli

mot ny adress

2009-09-13T12:52:00.001-07:00

Okej. Jag har flyttat skåpet lite. Nu står det någonstans. Här är adressen dit:

http://vittbakgrundsbrus.blogspot.com/

Läs mig, se mig, älska mig.

identitetskris

2009-04-19T04:32:00.000-07:00

Den bloggen vet inte vad den vill vara.

En blogg som inte har en funktion har världen inget behov av.

Jag säger hejdå så länge.

Återkommer när jag benat ut var skåpet ska stå.

Mors.

blondinbella naken!

2009-04-06T10:58:00.000-07:00

Jag, baron anton och mördarbruden eva söker en fjärde dude eller dudette som vill bo med oss i det eminenta kollektivet Sputnik på Ålidhem i Umeå. Vi har en femma med stort vardagsrum, rymligt kök och schysst balkong. Krukväxter finns det gott om. Mat delar vi systerligt och broderligt, bland annat genom att megashoppa bulkvaror via grossist. Veganer är vi allihopa, tofu är vår religion. Obey the tofu! OBEEEY! (Obs: Vi tolererar ingen form av illerjakt i vår lägenhet.)

Vi söker dig som är social, trevlig och funkar bra i arbetslag. Du ska kunna gå mycket mycket tyst. Håriga armar är inget krav men en fördel. Du som lyckas se ett sammanhang i den här texten är inte bara välkommen att söka utan förmodligen helt rätt person att bo med oss. Ditt rum blir ledigt från och med sista maj, välkommen hit. Note: tisdagsalkoholister och brukare av illegala substanser undanbedes vänligt men bestämt.

Om oss:
Hippiehataren Baron Anton Edeblom är en utmärkt falafeltillverkare med krispig yta. Inuti är han mjukare än tio jättemjuka gosedjur. Kollektivstatus: second äldste.

Mördarebruden Evas stora passioner är bävrar och fotografering. För övrigt borde hon ha glasögon oftare, eftersom hon ser ball ut i glasögon. Eva pratar fint, för hon är från Piteå. Kollektivstatus: newbie.

Jag är saltarn-arn-arn Elenor som strösslar flingsalt på allt som passerar smaklökarna och är löjligt fascinerad sånt som blinkar i fina färger. Kollektivstatus: äldste. Obeeey!

PS. Vi har en stor tv oxh ett Xbox. Det du.

PS2. Tipsa allt och alla du känner. Särskilt dinosarier.

just give me a white mask

2009-04-05T11:21:00.000-07:00

...just give me a white mask baby now!

Masken Dennis Lyxén sjunger om är egentligen svart, men när det kommer till UBC är det vita masker som skapar ha-begär. Inte efter själva maskerna kanske, men klubben. Dansgolvet igår tillhörde de tajtaste i umebeat-historien. Det enda som skar genom spanska salens täta svärta var grön och röd laser. Längst fram stod själva beatkollektivet och tankade ut en fet ljudvägg som sköljde genom den dansande massan. Strobljus avslöjade emellanåt att dansstegen togs helt motståndslöst, som om en svårartad trans fått grepp om varenda en. UBC:s hooligandisco fyller verkligen ett hål i Umeås klubbliv, och de har skapat sig ett namn genom att leverera guld. Klubbens DJ:s, Sokoban, Apa och Phidel, vände skivor iklädda vita masker och vita handskar. UV-lampor lyste upp dem underifrån och på håll syntes endast tre kritvita ansikten sväva i mörkret. Vansinnigt effektfullt. Och naturligtvis vansinnigt pretentiöst. Men när det viktigaste - musiken - levereras helt vattentätt, har de köpt sig stort spelrum att mixtra med andra effekter. En newbie hade aldrig kommit undan med greppet. UBC sprider ett wow omkring sig. De har förtjänat förtroendet att få ta konceptet ett steg längre. Och de får mer än gärna fortsätta brodera ut. Hade det här varit en klubbrecension hade jag delat ut fem av fem möjliga härliga frukter. Nu är det inte det som tur är, så jag låter bli. Det är ju inte som att ryktet behöver sprida sig ytterligare, kidsen har uppenbarligen redan fattat att det är hänga på låset som gäller för att ha en chans att komma in.

radjobrus

2009-04-02T11:24:00.000-07:00

Radiovecka i plugget och försmaken av nästa års heltidssysselsättning kittlar i magen. Nu räknas varje sekund bokstavligt talat. Nu är det på riktigt. Målmedvetenheten tilltar i takt med att bandaren lägger sekund till sekund med recordknappen nedtryckt. Jag har redan gjort det här i över två år nu utan att tröttna. Om dryga året säger en officellt verifikation som stavas examen att jag faktiskt kan min skit. Så. Kan jag tänka mig att meka radio resten av mitt liv? Svar: förmodligen lite längre än så. Jippieö.

dig lasarus, dig

2009-03-30T12:43:00.000-07:00

Sist in i liggvagnen där jag ska spendera natten till sthlm. En kvinna baxar omständligt runt stegen inne i hytten. En annan ser stilla på. En tredje erbjuder sin hjälp medan en fjärde skrattar nervöst (det visar sig att hon gör det, åt allt, hela tiden). Den femte kvinnan är jag, och min taktik är headphone silence. Väntar genom den lilla teater som artigt utspelar sig i vagnen innan vi fäller fram bäddarna och somnar. Sthlm. Pressbyråkaffe som smakar lika lite som det kostar. Lokalisera klasskamrater som anlänt med flyg. Hänga lite. Dricka lite kaffe. Spenderar hela sjuttiotvå spänn på den svarta drycken redan före fjorton noll noll. Oi va voi. Besöker Granskningsnämnden för radio och tv och intresserar mig för deras arbete. Besöker tidskriften RE:public service och blir förälskad i deras koncept. Besöker TV4 och känner kontrollrumsstressen kittlande stryka mina nerver medhårs. Två timmars bussresa. Örebro. Föreningen grävande journalisters årliga sammankomst Gräv. Begåvade journalister berättar om sina erfarenheter och äventyr, som en festival av föreläsningar. Galakväll med utdelning av guldspadar till årets bästa grävjobb. Jag pin pojntar exakt vad jag ska göra med min karriär och börjar bygga en hemlig strategi för att nå dit. Det är många kvar steg dit, I can tell ya. Men det är ju resan som är målet, har jag hört.

rapport från dagens studieinsats

2009-03-19T09:16:00.000-07:00

Förmiddagen stavades samhällskunskap. I praktiken innebar det tidningsredigering.
Eftermiddagen stavades journalistik. I praktiken innebar det tidningsredigering.

På en skala av arbete och belöning ligger redigering typ cirka snett beyond där krabborna dansar hula-hula med paraplydrinkar i nävarna och sjunger raj-raj. Oh, these are the days of miracle and wonder.

[sniglad]

2009-03-18T13:08:00.000-07:00

Ha! Your screen is going dooooown. On me. Höll jag på att säga. Men jag är ju en sedlig ung kvinna så jag håller tyst. Eh. Ja.

pjäxa, pjuck eller sko?

2009-03-18T13:01:00.000-07:00

Ställer mig frågan "hur köper jag ett par bra snowboardskor?" Inser snabbare än en riktigt snabb mård att jag inte vet och ställer frågan till google. Som tur är finns det dudes och dudettes därute som inte gör annat än skriva av sig sina nördiga erfarenhetsinförskaffade kunskaper. I thank thee allmighty spreaders of nerdskills. Här världen, här står det att läsa. Och jag tänker tro på allt som står där. ALLT!

http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=25327&p=4

var uppgift har sin plats

2009-03-18T12:30:00.000-07:00

Jonas ramlar in hemma och knycker filten från soffan där jag sitter. Filten tar han med sig ut på balkongen för att inviga dricka-fålle-i-solen-på-balkongen-säsongen. Ack, hur gärna hade jag inte gjort honom sällskap? Ack, hur många armar hade jag inte offrat för att få dela denna slapphetens grundbultade ritual? Ack, hur bekymmersam var inte känslan som tvang mig att återstoden av solskenstimmarna sitta som klistrad framför tangentbordet? Ja, god vänner. Det finns både för- och nackdelar med att sköta sitt dagsverke på hemmaplan. Njutningens distratktioner förpassas till minussidan (det är ju trots allt inte mer än onsdag). Så, vad lär vi då av denna sedelärande dramaturgiskt inkorrekta historia? Jo. Missa inte bussen till skolan med en minuts marginal, ty på hemmaplan är flit inte bara opassande. Det är ett straff.

new times, new haircut

2009-03-09T08:19:00.000-07:00

"Alltså, ditt hår blir bara kortare och kortare. Nu är det inte så mycket ett trademark utan mer ett misslyckande"

Jag tackar för ärligheten.

världen är vår

2009-03-05T07:57:00.000-08:00

Det är vår. Nu är det vår. Bannemej. I allra lägsta grad, men ändå. De tecken i himlen som säger mig detta är följande:

* jag drabbas av en plötslig lust att köpa saker i grälla färger
* kroppen skriker efter en nätt och kort jacka istället för att vara invirad i en madrass
* lusten att dricka kopiösa mängder alkohol och bete sig neandertalarmässigt på allmän plats tilltar för varje extra solstråle som letar sig in genom fönstret
* behovet av att klippa sig och skaffa ett jobb trummar i takt med förhöjda pulsslag
* men mest av allt vill jag hångla med nån

where the action is

2009-03-02T14:23:00.000-08:00

Mitt liv är spännande. Fyllt med action. Så till den milda grad att jag knappt hinner knappra ned alla historiska ögonblick som min existens genomlever. För att effektivisera mitt bloggande och för att stilla nyfikenheten hos er kära läsare som spänt väntar och undrar vad som försiggår i mitt liv ger jag här en kort sammanfattning av de mest betydelsefulla framstegen som utvecklat min existens på sista tiden.

* Boken "På spåret - den roliga frågesportsboken från tv-succén" har inhandlats.
* Jag har ätit tzay för första gången.
* Bästa resultatet i Guitar Hero är 92% i notestreak.
* Jag har bestämt mig för att (kanske) bära ned tältet i förrådet istället för att ha det under sängen.

OMG WTF the action is UNBELIEVABLE!

mjosik we lajk

2009-02-25T04:44:00.000-08:00

Världens bästa Emmon släppte ny platta förra året och det gick mig helt förbi. Closet wanderings heter den och låter Emmon-bra. Lyssna på majspejs vetja.

Jenny Wilsons nya platta släpps idag. Jag har skyhöga förväntningar. Och låtsas att det inte gör nåt att jag kommer missa Umeå Open och hennes spelning där i mars...

funktionell textpaus

2009-02-25T04:13:00.000-08:00

Jag har massor med andra grejjer att göra men hjärnan intar strejkläge och skriker paus. Så jag tar min tillflykt till bloggen och välter ut tangentbordet över textfältet. Befriande trams tar formen av grafem och jag känner mig härligt kvasikonstruktiv. Det är något grundläggande i mitt väsen som gör att jag hanterar allt (allt!) med hjälp av text. Just nu är jag trött på att sitta och skriva hela tiden, vilket jag löser genom att skriva av mig. Hmm. Säga vad man vill, men om de pseudo-autistiska drag man har också är självläkande finns det ju ingen anledning i världen att ens vilja försöka vara normal. Där har ni det, svart på vitt.

de river

2009-02-19T13:22:00.000-08:00

De river det brandskadade Geografigränd 2. Nu har Bostaden fattat beslut. Hejdå grannhuset.

De lägger in en ny matta i vårt kök. Plast med trä-mönster. Hej ny matta.

slow moves

2009-02-05T15:12:00.000-08:00

Släpar ut min darling bajk okristligt tidigt på morgonen och gör sträckan ålidhem-västerslätt. Praktik på VK och det är sjukt kul. Enda grejen som är obra är avståndet dit. Eller kanske inte så mycket avståndet som den smått bekymrande bristen på toksmidig framkomlighet. Min retarderade cykelhjärna har inte räknat ut vilken buss som går dit ut vilket obarmhärtigt hänvisar mig till min manuella velociped. Och det går ju bra, för det mesta. Men när det har snöat en hel natt och snöröjningsteamet i stan inte direkt gjort en swat-uttryckning, då är det bara att pulsa sig fram genom drivorna som gäller. Med cykel och allt.

Det har aldrig tagit så lång tid att färdas med cykel till västerslätt som idag. ALDRIG.

flyttstök

2009-01-29T14:54:00.001-08:00

Jacob flyttar ut ur kollektivet. Det är lite trist. Hejdå Jacob.

Vi har precis blivit med Anton i kollektivet. Hans grejjer är på väg in i samma takt som Jacobs är på väg ut. Anton är kool, han jonglerar och kan trolleritrix.

Jag monterar ned en bokhylla i mitt rum, som inte är min. Således prylar överallt i rummet.

Kaos i den rumsliga världen. Men det är okej. Min kalender är nedklottrad med anteckningar som skapar en illusion av att livet är organiserat. Det jämnar ut sig.

Klubb D

2009-01-29T14:43:00.001-08:00

Klubb Dalstigen + Umeå studentradio = sant. Människor, mayhem, dansgolv. Marty och Ulli offrade en vägg kvällen till ära, allt för konsten. Plus att de är snyggaste värdparet ever, slick!

Svedjer pimpade min överarm med en riktigt ond tatuering - plastic fantastic direkt från leksaksbutiken. Oooo yea.

staten, kapitalet och den okunniga individen

2009-01-07T14:30:00.000-08:00

Det verkar som att min relation till CSN inte varit så dålig som jag trott. Det är värre. Visserligen har jag alltid vetat att den kärlek denna myndighet strösslar över mig endast är till låns, och att jag kommer att tvingas svettas mycket och länge för att lösgöra mig från dess bojor. Men till och med det vackra i sagan är svärtat. Iallafall för mig. Ty jag verkar ha missförstått hela systemet, och i två års tid fått för lite pengar OCH dragit på mig mer lån än nödvändigt. Två år! Merde. Imorgon är det jag som använder lunchen till att telefonköa, redo med ett lagom darr på rösten för att söka barmhärtighet hos denna definition av hatkärlek som CSN utgör...

röd dag

2009-01-06T10:04:00.000-08:00

Trettondagen. Jacob säger tveksamt "god trettondags... eh..." och jag svarar flamsigt "grattis på trettondagen!". Ack denna högtid som gör att en helt oskyldig tisdag får stryka på foten till förmån för ännu en röd dag i kalendern. Söndag! Mitt i veckan! Vad är svenska folket för ett pack som bara vill vara lediga hela tiden? Usch, denna lathet. Och inte blir det bättre av att denna kalendermisär påverkar min energireserv också. Min kropp registrerar söndag och sen är det kört. Hej kajko. Äter frukost bara för att somna på kökssoffan strax efter. Va! Vad är det för beteende liksom? På en skala av ja-nej-kanske är svaret trams. Skulle aldrig hända på en vanlig tisdag.

Som för att samla ytterligare bad will-poäng är trettondagen förstås placerad i anslutning till en redan helt hopplös härva av röda dagar, tveksamt röda dagar, undantagstillstånd, klämdagar och oregelbundna öppettider. Jag talar förstås om det ledighetskaos som jul och nyår tillåts ställa till med varje år. Jag menar. Förväntas en hålla reda på det här?

Nä. Nu ere dags att sätta hårt mot hårt. Om ingen tänker lagstifta mot detta otyg, tänker jag hämnas kalenderklubben med min vrede. Take this: den 9 januari mellan klockan 11:00-18:15 instiftar jag härmed Sockerborgens sju-timmar-och-en-kvarts-söndag, som dock under skottår räknas som lördag. Ha. Smaka på den, helgsuktare. Nu äre inte så roligt längre va? Va?

mr lova lova

2009-01-05T10:54:00.001-08:00

På nyår bytte vi nyårslöften med varandra, så alla fick hålla ett löfte som någon annan diktat ihop. På min lapp stod det "Knulla mera utan hämningar! Livet är för kort för att undvika knull!"

Lapparna var gjorda av sönderklippta gudstjänstdagordningar från Jacobs jobb, och passande nog står på baksidan "Psalm 870, För att du kom".

The sacred and profane i perfekt symbios. Mmm...!

2009

2009-01-05T00:34:00.000-08:00

Bring it on! Bring your best! Jag är ju här och väntar på dig...

nostalgia locomotive 2008: milstolpar och ögonblick

2009-01-04T09:45:00.000-08:00

JANUARI Nyår på nydala, rysk pälsmössa och tofubiffar. Gästbiten och Hälg föds i etern. Kings of Convenience avnjuts i röda fåtöljer på Sagateatern. Hemtentan får formen av ett radioreportage, och mina karriärambitioner anar oråd.

FEBRUARI Litteraturfestival och Ordfront. The beginning of a beautiful friendship: dejt med mArty på Bokcafé Pilgatan. Ambitionen att delta i en läscirkel föds och dör. Söker kollektivboende och blir konsekvent dissad. Fejsbokeventet "After radiosänninga" blir en intern succé.

MARS Vallar en praktikant på radjon. USR gör en rar fusion med Pite FM och direktsänder Umeå Openfestivalen, ba amagaadwattdöföck liksom. Erbjuds rum i Sputnik men dissar av sommarekonomiska skäl.

APRIL Queerfilmfestival. Tung radiofest och en Doktor Kosmoskonsert nånstans på andra sidan dimman.

MAJ Vårväder, bärs on the bälcony och världshistoriens sista klubb Dåliga Gatan. MADE-festival. Glesbygd'ns releasefest och allmänt mayhem med stulet godis. Mentalsjukhusfest och känslan av att alla var där. Brännbollsyran och maratonsändningar dygnet runt. Byggkillar som klipper vår lina och blickar som mördar via telefon. Livin Lavish istället för fysikgränd och det är lätt rätt beslut.

JUNI Fejsbokeventet Paltkoma hos Maggan-Biggan inkluderar ironiskt ätande av budapeststubbe. Go Knas på Fabriken, vänner droppar bevingade ord som "Jag är bajsnödig, har mens och det är ostädat hemma - jag vill inte knulla!" Midsommar på kärleksudden med diverse sulor och en ölbörk från vikingatiden. Sommarpratarna invigs med våfflor och vänner.

JULI Övik - Stockholm - Arvika - Värnamo - Skuggebo - Stockholm - Skellefteå - Umeå - Näsåker - ...

AUGUSTI ...- Göteborg - Varberg - Umeå - Övik - Umeå. Allt blir nytt och bytt: Erbjudande om Sputnikboende förnyas mirakulöst and it's on. Flyttlass. Adjöss till plugget, anställningsintervju och jobbet är mitt. Hand in glove.

SEPTEMBER Journalistfest hos mArty blir ett karriärskifte. Myglar in mig på journalistlinjen på en vakant plats. IKSU byts mot Capoeira. "Lite fest" i Sputnik blir inte alls så lite. Stockholmstripp och eldsjälsfolk blir wicked. Första numret av Rolph går i tryck, stoltheten vet inga gränser.

OKTOBER Umeå jazzfestival och jag ser ljuvliga Ramsby igen. Umeå Höstkalas, vattenpipa och helkroppsstrumpa. Klubb Dalstigen där alla är snyggast. Och vi får en ny praktikant på radjon.

NOVEMBER Popupfestival. Årets viktigaste dubbelnamnsdag firas i klänning. Elof lämnar oss, hejdåfest med spejsig julmustbål. Journalistträffest på Scharinska. Batizado e troca de cordas.

DECEMBER Kjellvanderkonsert och en hand i min. Avslutningsfest för radjon på Gröna Villan. Förkylning. Khemiri. Glesbygd'ns julfest på Verket. Julstök med veganbök. Nyårsholabaloo i Sputnik med en grann samling individer. Rosa skumpa och nån annan får hålla mina nyårslöften.

mellandagsfundering

2008-12-26T13:12:00.001-08:00

Varför är det lättare att hitta på nyårslöften åt andra än åt sig själv?

hos grannen

2008-12-25T03:55:00.000-08:00

Foto: Torbjörn Jacobsson på VK (lånade lite...)

Vissa saker är bara fullkomligt orimliga. Som att det tokbrinner i grannhuset. Hela geografigränd 2 står i lågor. Vi har ett hus emellan oss och branden, en "brandvägg" nu kallad. Så kollektivet Sputnik lever och mår bra. Jag har inte upplevt röklukten själv, jag är back home och firar jul. Och det känns som ett helt okej tillfälle att inte hänga hemma i kollektivet...

Vidjo på VK.se finns här: http://www.vk.se/media/?clipid=1029

julmatslov

2008-12-22T03:42:00.000-08:00

Hejdå så länge. Nu flyr jag hem till mamsen för att reda ut den ständiga frågan om vad som är julmat, och vad som är annat. Jag tror att den här damen som vanligt har svaret.

hejdå horace, hej peter!

2008-12-21T09:51:00.001-08:00

Okej. Någon måste ju komma med en lagom oseriös kommentar på att Peter Englund tillträder som Svenska Akademiens ständige sekreterare efter Horace Engdahl. I egenskap av indiekid med böjelse för skrikiga färger och allmänna obegripligheter agerar jag självutnämnd representant för en förlorad generation av smygidealister och säger hallelujah! Allas vår favorithistoriker klättrar på den akademiska karriärstegen. Håll fanan högt Peter, vi hejjar på dig.

hej astmatiker! åhléns hatar DIG!

2008-12-19T09:51:00.000-08:00

Vi på Åhléns för en ständig kamp mot den konsumentgrupp vi hyser starkast agg mot: nämligen de astmatiker som är så illa rustade av naturen att de inte tål starka dofter. Åhlénsvaruhuset vid Sergels torg i Stockholm är en stolt föregångare, som på ett subtilt sätt hindrar denna klena grupp av befolkningen att bevista lokalerna, genom en listig placering av parfymavdelningen precis vid huvudentrén. Då denna strategi visat sig vara mycket effektiv, sprider vi nu konceptet till fler varuhus. Just nu vill vi säga grattis till Umeå, där hederliga Åhlénsbesökare nu slipper beblanda sig med dessa genetiskt svagare individer. Parfymavdelningen är nu det första hinder som står för dörren, något som känns extra spännande såhär i juletid. Vidare har vi även omorganiserat precis allt inne i butiken, för att skapa maximal förvirring och vilseleda de konsumenter vars inre kompass tenderar att peka fel. Vi hoppas att detta ska orsaka betydande tidsmässiga förluster mitt i den stressade julhandeln.

vad är mat och vad är annat?

2008-12-17T08:31:00.000-08:00

Den som vet, mejla mig på tipptapptipptapptippetippetipptapptipptipptapp@hotmail.com

my delirium

2008-12-15T15:22:00.000-08:00

Mest i min spotify-lista just nu är en massa damer som gör ljuvlig pop. My head, my heart, my mind, my wing. Enjoy.

malmberget

2008-12-15T13:20:00.000-08:00

Gnarly Boys är som vi alla vet helt orimligt bra, och tur är väl att Emilia Hennix är det med. Hon har grejat värsta schyssta musikvidjon till låten Malmberget. Det är när en ser sånt här som en önskar att världen var pixligare, som i åttabitarsgrafik. Kika och njut!

Gnarly Boys - Malmberget

lajv i studion

2008-12-11T08:07:00.000-08:00

>>> Rapport från gårdagens energiurladdning i radjovärlden: tio glada musiker rockade loss och höjede decibeltalen upp i taket. Damn!, Timbuktu och Tingsek kom förbi och spelade först N.A.P. (Timbuktu) och sedan I'm not gonna live a day without you girl (Damn!). Helt magiskt. Och historiskt. Det är ju inte många kvadrat vi har att leka på nuförtiden, angående provisorisk lokal. Notera hur blåssektionen liksom står på led hela vägen ut genom hallen...

Kvällens Estrad - säsongssista!

2008-12-10T02:20:00.000-08:00

Det här inlägget kan komma att fylla ut med nya annoncements under dagen, se det som ett doku-inlägg, typ.

>>> Koolast och viktigast att säga om aftonens program just nu är iallafall att Damn kommer till studion och lirar livemusik för våra örons trevnad och välbehag. Är det inte fantastiskt så säg?

>>> Oh-oh! Stoppa pressarna! Update för kvällens shåww: Kristoffer Hedberg som spelar på Origo imorgonkväll medverkar i programmet via telefon. Don't miss out!

'

>>> Ay ay ay! TIMBUKTU hänger med Damn till studjon för att spela live och prata lite. Kan bara bli hur trevligt som helst.

>>> Sedan blir det årsbästasammanfattningar, vad än en tycker om sådana. Och lite smaskiga tillbakablickar på härliga estradögonblick - missade du kanske härliga Kransky Sisters? Lyssna ikväll och minns 2008 års kulturguldkorn!

rubba inte mina cirklar

2008-12-04T14:38:00.000-08:00

Råkade kika på den här gamla klassikern nyss. Den fick mig att inse ett och annat, så jag lägger upp den här.
1) Min polare Peter "Mireneye" är hur sajkotuff som helst. På JFF är det liksom hordar av japaner som tävlar, och två svenskar. Han är en av dem. ffs liksom.
2) Jag kan plötsligt förnimma vad det är jag inte förstår i till exempel fotboll. Jag ser inte det vackra i sport, som så många andra gör. Jag antar att det är samma typ av nördintresse som gör att jag blir helt taken aback av riktigt rena cirklar, schysst flyt och tajming. Eldkonst ftw.

Slutsats: jag kommer aldrig (aldrig aldrig aldrig) jobba med sportjournalistik. I just don't have it in me.

cru-amarello

2008-12-02T09:17:00.000-08:00

känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen // och då plötsligt känner jag // en längtan efter att få va // en liten del av något bra

Batizado i stan för Abadá Capoeira. För er icke invigda: invignings- och graderingsceremoni för de som sysslar med kampsportsdansen capoeira inom föreningen Abadá. Jag har fått mitt ass cermoniellt kickat av professor Dodô, och det känns bra. Kul att ha blivit kvaliciferat chikanerad och att det gjordes med glimten i ögat. Nu är jag officiellt one with the crew.

Det ska medges att jag har svårt att tro på auktoriteter. Ändå köper jag capoeirakonceptet med större iver än jag shoppar åttiotalskitsch på second hand. Trots att Abadá präglas av ett hierarkisystem är jag helt med. Sällar mig till ledet. Lydigt och ivrigt. För att fejsa fakta, så är jag ju inte bäst i test på capoeira än så länge: min cru-amarello-färgade corda signalerar lägsta graden. Men hej, I'm a n00b. Och det är rätt schysst att behöva slita från scratch för att ta sig någonstans. Det är bara till att misslyckas, skämmas, göra om och göra rätt. Fuck egot. Det är schysst att inte vara bäst, inte ens vara bra, och bara gilla läget. Bara vara en liten liten pusselbit i systemet, och låta mig slipas efter mått jag inte själv beställt. Jag känner mig som en passiv aktivist. Som en liten del av något bra.

promo USR

2008-12-02T08:41:00.000-08:00

Alla ska ju ha sin beskärda del av ramljuset. Femton minuter sägs det. Jag jobbar på att förverka mina.

nät

2008-11-27T12:38:00.000-08:00

JA. Nu funkar internet hemma igen. Tack käre Jonas för det. Nu kan jag äntligen lägga all dötid på att blogga och spela Blokus online igen. Nu slipper jag försöka fylla luckorna med att träna, läsa böcker, umgås med vänner, eller faktiskt plugga (då har det gått långt, kära vänner...). Elli tha web slackah' iz back in business. Uh-hu.

klämpärla

2008-11-23T13:28:00.000-08:00

Passerar pärlbutiken i MVG-gallerian - alltså där de säljer pärlor av alla slag att tillverka egna smycken av - och råkar överhöra hur en kund frågar expediten:
- Har ni fått hem några klämpärlor den här veckan?

Ordet "klämpärlor" alltså. Dess blotta existens vittnar om en hel värld av facktermer och kunskaper som florerar inom halsbandspysslarbranschen. Det är en realitet att fråga efter klämpärlor och att bli förstådd. Jag blir plötsligt medveten om hur mycket det är jag inte vet något om, hur gränslös min okunskap är. Min snäva idealistiska värld där alla är kravmärkta sopsorterande veganer blir utmanad - alla är inte som jag. Det finns en annan värld där ordet klämpärla används oftare än ordet linssoppa. Merde!

pardon my french

2008-11-11T13:56:00.000-08:00

Ursäkta bloggtorkan, men jag har inget internet just nu. Ty router-j***ln vägrar fungera. Åh! Och så kallar man Sverige för ett I-land...

när verkligheten är roligare än fiktionen

2008-11-11T11:59:00.000-08:00

Smaka på ordet skoterledsskylt. Ba gört.

om gaia

2008-11-11T02:36:00.000-08:00

Ja. Det finns ju en del radioprogram som gör det väldigt enkelt och roligt att jobba i en radioledning. På Umeå studentradio kryllar det av sådana. Just nu ligger Gaiakollektivet närmast i tanken, och Umeå Jamacian Week. Ett helt bassurt bra initiativ som jag vaknar och läser om i tidningen. Vips bara, och magic all over. Awsome!! Hip Culture bär reggaefacklan under sin sändningstid på torsdag, don't miss out!

Umeå Jamacian Week i VF
Umeå Jamacian Week i VK

det blev mest punk, hårt skoningslöst och tungt

2008-11-10T15:04:00.000-08:00

Marty säger att vi ska gå till Scharinska. Jag säger att jag isåfall måste ha en rutig flanellskjorta för att känna mig hemma bland alla tatuerade rockers. Så att jag smälter in. Jag blir lånad en "lesbisk lila rutig bondeskjorta" och jag känner frid i sinnet på väg till skarre. Jag som inte precis är stöpt i the shape of punk, blir tagen på sängen av hur stört jävla bra Invasionen är. Efter bara två låtar stissar det rejält i kroppen och jag tänker att de redan nu har bräckt av hela förra helgens Popup-festival. Små spelningar där en kan stå nära nog att känna svettdropparna vina - det är grejen. Nyfrälst och öppensinnad får jag låna en lunta t(I)NC-plattor. Invasionens debut finns liksom inte ute än. Och ja, för de som inte har feta pop- och Ny våg-kollen: Invasionen och t(I)NC är alltså samma banduppsättning dårå, bara på olika språk. Och Invasionen är ett nytt påfund. Ja. Googla resten vetja.

(Sen spelar Randy också, det är de som är huvudakten, men eftersom de enligt min mycket subjektiva mening inte var en tiodel så intressanta får de bara en tiondel så mycket utrymme här. Gäsp.)

eldnatt

2008-11-06T07:35:00.001-08:00

eldkonstnärer: tofflan, käkä och dan

kvasifotograf: elli

mode@klubbdalstigen

2008-11-05T15:28:00.000-08:00

mArty
klänning: kort som synden
strumpbyxor: let me see you strip(p)ed
make up: filter
hår: blondie
pose: armed love

elli

klänning: back to black
plastkitsch: acceptable in the 80's
strumpbyxor: cerise är det nya svart
hår: schamporeklam
pose: fredsmäklaren

sju sorters apa

2008-10-30T17:50:00.001-07:00

Vampyret förkroppsligad. Helkroppskondom i svart är grejen.

andas

2008-10-30T15:07:00.000-07:00

En lucka i tiden bildas. Ett snabbt beslut senare sitter kärleken på en buss med destination Umeå. Mitt leende är större än vad som syns utanpå. Jag vaknar och har någon att rufsa i håret. Kyss i nacken. En varm hand i min. Men min värld vill inte stilla sig som jag vill, en radiostudio ska flyttas med kort varsel. Riva. Rigga. Stressen gör mig mindre när dagen börjat med en kyss på halsen. Får mig att orka lite mer, gör mitt tålamod snudd på oändligt. Ute ligger frosten som en krispigt hinna på asfalten, jag har fortfarande inte ordnat någon bromsvajer till min cykel och rör mig framåt balanserande på gränsen. Livin on the edge. Och jag är inte det minsta orolig. Det som flyter och faller landar som det gör. Det är bara att ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa. Vad skulle adrenalin annars vara bra för om en visste på förhand att det ordnar sig? Det som räknas är att inte tappa viljan, inte sluta hoppas. Jag vill allt, hela tiden. Årna sej.

Imorgon är det Klubb Dalstigen hos min wife to be. Det blir kalas, jag tänker slicka på hennes nya dörr. Det finns alltid något att fira.

grejer

2008-10-23T15:31:00.001-07:00

http://www.storyofstuff.com/

Annie Leonard är min nya idol. Se, lär och sprid. Jag lovar att det är värt det att kika klart alla tjugo minuterna. Ba gört!

elli testar: mate

2008-10-19T07:44:00.001-07:00

Efter att ha hört om hur de som testar mate första gången brukar gnälla på att det är beskt och äckligt har jag redan i förväg bestämt mig för att tycka om det. Det är ballt att gilla det som är svårt. Jag gillar att vara svår. Och ball.

Det smakar tobak, lapsang sou chong och skog på samma gång. Det är inte helt obekanta smaker, de brukar bara inte uppträda tillsammans. Iallafall inte i min mun. Och inte med den intensiva smaken. Skogskoncentratet funkar effektivare än tio koppar kaffe, hjärnan liksom boostar igång. (Hjärnan är inte van vid mate på samma sätt som vid kaffe.)

Iallafall. Testpanelens (mitt) samlade utlåtande lyder: mate får fem av fem toasters.

jag har blod

2008-10-19T07:30:00.001-07:00

Allt jag har kvar finns under finskjortan min. Och på små papperstussar i soporna. Blod är tjockare än vatten, och tur är väl det, det hade runnit rysligt fort annars. Igår ursäktade jag mitt blodkladdande med att jag är väääldigt inne på vampyrer (och särskilt taggad på en vampyrrulle som snart har premiär!) men sanningen är att mina näsväggar börjar rasa som kulisser i en kass B-rulle på tema splatter. Orsak: Det här med att snyta sig har flera negativa aspekter kring sig. Fem gånger näsblod på bara en dag. Det ni. Stod ut med eländet gjorde jag tack vara att min blivande fru försåg mig med sju sorters (vegan)apa, två sorters kaka och hett grönt chai med ingefära. Håll tassarna borta. Damen är MIN!

Umeås nya officiella devis

2008-10-16T15:02:00.000-07:00

Vad vill du? Men kom då. Jag är ju här och väntar på dig...

rss

2008-10-16T12:31:00.000-07:00

Det är ju inte helt oproblematiskt, det faktum att jag läser nästan allt bloggmaterial genom min rss-läsare. På plussidan finns att jag ögonaböj ser och läser nya blogginlägg. Jag behöver inte ödsla precious precious tid på att slösurfa genom registret av kalassköna bloggar. Minussidan är att jag inte ser hur layouten på bloggen ser ut, texten allena ramlar in i rss-läsaren. Sköna färger och layoutmässiga grejer sorteras bort. Det är ju dock inget jätteproblem, jag vet hur de flesta bloggar ser ut. Tror jag iallafall. För jag litar ju typ på att de ser ut som de gjorde när jag sist kollade. Idag till exempel, upptäckte jag att Malegría-bloggen har fått värsta snygga headern. Jaha. Undrar just hur länge det sett ut så. Ja. Jo. Det var ju trevligt. Men här har jag gått och trott att den sett ut precis som vanligt, när det i själva verket är en så mycket hetare version ute i sajberspejs. Det är så en vill gnissla tänder.
En annan ännu tristare grej med rss är att jag inte kan kommentera via programmet. Så vill jag skriva nåt måste jag ju liksom ööööppna en webbläsare och manuellt surfa till bloggsidan och skriva min kommentar... Och nånstans där på vägen brukar det här spontana hej-skrivandet tappa i inspiration och kraft, och så blir det inte. Så. Det här går ut till alla er som vet/tror att jag gluttar på era bloggar ibland: FÖRLÅT att jag inte kommenterar oftare på era bloggar! Men det är teknikens fel, inte mitt!

spending time with morgan

2008-10-16T09:03:00.000-07:00

Jag har blivit tipsad om att sänka en pava rödtjut och sätta mig i bastun, däcka ut och lida förkylningen ur kroppen för att sedan vara kry inom två dagar.
Jag har ratat det tipset.

Whiskeyn är slut, så jag häller Kapten i théet. Inte så hippt kanske. Men det kanske hjälper. Plus att det är en ursäkt att få sippa sprit en vanlig torsdag utan att känna sig som ensam-hemma-alkoholist.

Jag gör linssoppa men den saknar en smak, och jag vet inte vilken. Eller så är det bara mitt smaksinne som saknar funktion. Inte lätt att veta alltid.

koffein

2008-10-15T10:41:00.001-07:00

Det svarta giftet. Det har mig i sina klor. Om jag inte får kaffe, finns det risk att min hjärna gör uppror mot mig. Att inte få kaffe är som att vara instängd bakom en dimma. Världen blir lite mindre verklig. Lite mindre relevant. Vad som händer är inte så viktigt längre. Jag är ju ändå inte jag. För jag har inte fått i mig något kaffe. I de undantagstillstånden är det svårt att resonera med sig själv. Säga: men du damen, klockan är faktiskt kvart i åtta på kvällen och du VET att du inte kommer kunna sova om du silar koffein nu. Det är svårt. För hjärnan vägrar ta omvägen förbi dimman, medvetandet är låst bakom ett raster av koffeinbrist. Det enda som existerar i de lägena är svart, svart, svart kaffe.

Klockan närmar sig nu tio i åtta.
Jag ska vara på ett möte.
Det är ju typ värt det att vara klar i huvudet för, visst?

Nu köper jag en kaffe innan jag går. Amen!

snörvel

2008-10-12T10:05:00.000-07:00

Jonkebonk frågar "försynt" hur mycket toalettpapper jag egentligen använder - han hade bytt rulle senast igår och nu var den slut igen. Jaaa. Men förkylda människor behöver snyta sig. Snyt kräver papper. Med hjälp av verktygen Samband och Logik kan vi uppnå Heureka.

Jag krasslar mig i kökssoffan och säger att jag inte alls ska med ut. Men ting och saker kan ju te sig liiite för roliga och vips sitter jag på en buss på väg ned mot sitti. Scharinska villan och UBC. Klokdelen av hjärnan läxar upp mig och säger ajsing bajsing, varningslarmet är påslaget med ett ljudande red alert. Do aj käär? Hell no. Jag springer in i spanska salen och rockar loss på den vanliga växeln. Mellanlägen är inte min grej, och definitivt inte när den ena kalaslåten efter den andra dukas upp, när nästa remix är koolare än den förra och när ljudväggen är en väv av referenser som triggar igång blodomloppet. Jag har iallafall vett att dra i hyfsad tid, hem och leta sömn under täcket. Mitt enda ta-hand-om-mig-poäng so far. Men det finns!

Uscha. Nu ligger kroppsfunktionen "andas" på ett obehagligt medvetet plan, automatiken hindras av inte helt framkomliga luftvägar. Därborta i Sofiehemsskolans gymnastikhall tränar de koola barnen capoeira. Jag är hemma och dricker hett honungsvatten (ja, jag är en dååålig vegan) och slaggar på köksmattan. Det har en ju hört ska lösa de flesta problem.

baaaaaap

2008-10-10T16:02:00.000-07:00

Den här dagen började dåligt, fortsatte jobbigt och slutade übersoft.
Mer rufsa i hår och myschilla i soffa - räddar upp vilket crap-dygn som helst. Alla ska få!

utvecklingsträna

2008-10-09T15:54:00.001-07:00

Mitt IKSU-kort är uppsagt, det är capoeira som är den nya källan till träningsvärk i mitt liv. Det känns för mig så mycket rimligare att kämpa på och försöka mörda lite muskler när det märks att det mynnar ut i nåt vettigt. Jag sliter - jag blir bättre på capoeira. Jag lägger tid och energi - jag utvecklas. Typisk värt-situation. Typisk inbyggd motivation. Brasilianarna var bra listiga när de uppfann kappon. Fem toasters.

till mina fans: en lägesrapport

2008-10-09T15:41:00.000-07:00

Som kan uttydas i kommentar till föregående blogginlägg lovade jag att gå hem och blogga efter Folkkök förra söndagen. Det hände, som ni kan märka, INTE. Jag gick istället på capoeiraträning och somnade sedan som en sleten skabbräv som inte fått näring på en månad. Osnyggt och okontrollerat med andra ord.

Iallafall. En av tröttorsakerna förra söndagen stavas Livin lavish. Efter att ha haft lite kanelbulle-förfest (det var kanelbullens dag förra lördagen, en högtid jag njuter av att fira på ett mer ambitiöst sätt än den överreklamerade julen) rullade ensemblen ner till TC och skakade sina mjuka delar. Lavish är typ lika pålitliga som tyngdlagen när det gäller att leverera, så både skor och kondition fick sig en omgång. We lajk.

Kommande lördag är det UBC som gäller. Jag som aldrig annars hänger på rockhaket Scharinska (rock = inte min påse chips) kommer att hänga på porten från öppningsdags för att inte missa några sköna beats (UBC = krispiga lantchips med rätt mängd salt... mm...).

I övrigt har veckan bestått av att jag försovit mig och missat skjuts, sett teater, druckit öl, bläddrat i lagbok, rufsat i fint blont hår, hängt på skatteverket och kokat bönor.

det är bara de med pengar som får heta koola grejer

2008-10-01T15:17:00.000-07:00

Det kostar 1500 pengar bara att skicka in en ansökan om att byta efternamn. Det bara för att de alls ska läsa pappret. Sen finns ingen garanti att namnbytet godkänns. Vilken bromskloss! Jag avvaktar, angående fattig student...

en vanlig dag i skolan

2008-10-01T13:26:00.000-07:00

*sovmorgon (egentligen renodlat skolk ang ointresse)
*lyssna på Bengt Strömbro som gästföreläste om Mammas Nya Kille och spelade upp ljudklipp därifrån
*lära mig meka med vitbalans i bilder i photoshop
*promenera runt med en nystickad penisvärmare på mig, fylld med en whiteboardmarker angående att det är lite kukbrist i mina nedre regioner

...en helt vanlig dag i skolan helt enkelt.

Puff: Kransky Sisters i Estrad

2008-09-28T14:58:00.001-07:00

Hör intervju med Kransky Sisters i Estrad 1 okt

I veckans Estrad kommer ni att få höra en märklig men underbar intervju med Kransky Sisters - en dysfunktionell syskontrio från Esk i Queensland, Australien. Det handlar egentligen om en skådespelande humorgrupp som spelar coverversioner av kända låtar och använder diskborstar som intrument, men att allt är på låtsas vill de inte kännas vid en enda sekund. Inte ens när media lägger sitt betraktande öga på dem. Med genomgående konsekvens uppträder de hela tiden som systrarna Kransky, och besvarar alla frågor som om de var systrarna Kransky. SVT Västerbottensnytt hajjade inte riktigt tåget när de gjorde vju med damerna, men tack var deras inte helt klockrena resultat var jag bättre beredd. Lyssna på onsdag och hör dem berätta om hur de kom på att de skulle göra musik med köksredskap som instrument och om deras passionerade intresse för skedar... Enligt konstens alla regler kan en inte kalla det för intervju kanske: det är snarare improvisationsteater på band. Men bra improvisationsteater. Du låter bli att gå miste om genom att ratta in 102,3 i Umeåtrakten eller surflyssna på www.umeastudentradio.se onsdag 17:00-19:00.

Veckans slickis

2008-09-28T02:09:00.000-07:00

Marty myntar begreppet Veckans slickis och jag säger "It's on!".
Kommer helt apropå att tänka på en av mina absoluta favoritslickisar alla kategorier: Hey Willpower. Popnördarna med kollenkollen suckar över att det här är sååå 2007, but me no give shit. För det här är mannen som stöpte om den söndertjatade triviala frasen "oh baby" till något helt nytt och fräscht, och bara det är nog för att hamna på min slicklista. Sen råkar han dessutom vara ordboksdefinitionen av sex appeal. Oh baby, he so lickable!

jag är också dum

2008-09-27T03:26:00.000-07:00

Som den arbetsnarkoman jag är har jag under veckan som passerat pendlat mellan hysterisk eufori (älska älska älska att trippa på stressförlösta endorfiner) och passiv apati (avsky avsky avsky baksmällan när stresstempot passerar hastighetsbegränsningarna). Samma beteende (göra göra göra) slår ut i fullkomligt olika resultat. Antingen nöjd stolthet eller trött meningslöshet.
Det suger att jag fortfarande inte lärt mig förutse hur jag kommer må när dagen är slut. Eller snarare. Det suger att jag fortfarande inte bryr mig ett levandes dugg om att ens försöka förutse. Som en vis gul man i en populär tecknad tv-serie skulle ha sagt: DOH! Jag får skylla mig själv när jag vill vill vill plocka russin från alla kakor.

Ikväll ska jag trotsa förkylningssymptomen och rocka loss på klassfest och fira the birth of ROLPH. Sedan Pridefest på Norrlandsoperan, och då tänker jag vara korkad, tom och glad och kravlöst stolt stolt stolt. Hörde jag skål?

R.O.L.P.H.

2008-09-22T16:55:00.000-07:00

Rapport från redaktionsövning nummer 1 på journalistlinjen:
Jag och Theo får chansen att leka nazi-formgivare och lägger alldeles för mycket energi på layouten. Oväntat? Nä.

R.O.L.P.H. ser i nuläget mer ut som ett åttiotalsinspirerat motormagasin än en ordinär dagstidning - jag gör mig beredd att slåss för att få behålla den känslan i layouten. Delvis för att slippa göra om det jobb vi gjort, delvis för att det är roligare med turkos, orange och lila än med svart och grått. Slaget sker imorgon.

På fredag trycker vi issue # 1 av "Renodlat Oberoende Lekmän Prognostiserar Herraväldet", kortat till R.O.L.P.H. Watch out. Det kommer bli kicking.

ch-ch-changes

2008-09-11T13:14:00.000-07:00

Det känns som att det ändras med dagarna. Vad mitt liv består av. Som en tegelvägg där stora sjok plötsligt plockas ur och ersätts med nya stenar, som jag hoppas ska passa bättre in, inte skava så mycket. Det blir märkligt tydligt vad som spelar roll, vilka klossar som bara måste finnas där att luta mig mot. Och vad jag har råd att låta luckras upp. Sista tiden har ombytligheten duggat tätt, nyriktningar har dirigerats om igen och igen. Men nu tror jag att jag är landad. Och att jag blir kvar i Umeå i minst två år till, trots tidigare flyktplaner. Vänner, en fest och slumpmässig information har fått kompassnålen att peka mot nya äventyr. Ett telefonsamtal och framtiden bytte färg. Jag ger mig själv en klapp på axeln och önskar mig lycka till.

lite snack och mycket hockey

2008-09-04T13:19:00.001-07:00

Det händer kanske inte jättemycket på bloggen. Det händer desto mer i radjovärlden. Nästa vecka kickar det, då är stationen up n running igen. Det är förstås Umeå studentradio 102,3 som smeker dina öron medhårs. Glöm aldrig det.

panta rei

2008-08-31T14:08:00.000-07:00

Alla trådar är sköra. Det gäller att veta vilka som ska klippas, och när. Jag har rockat loss med saxen bigtajm. Och jag har sällan mått så bra som nu. Jag har kastat ut metrar av ny lina, det ska bli spännande att se vad fångsten blir.

truly truly truly outrageous

2008-08-26T18:24:00.000-07:00

Vem mer än jag blir alldeles VARM inombords av att bli påmind om Jem and the holograms? Den tecknade serien om skivbolagsägaren Jerrica Benton, vars hemliga identitet är popsångerskan Jem. På dagarna driver Jerrica skivbolaget Starlight Music, på natten förvandlas hon till Jem, och hennes vänner till bandet The Holograms. Allt tack vare superunderhållningsmaskinen tillika hologramdatorn Synergy som skapar hologramoutfits och får dem att se ack så mycket koolare ut. Dessvärre kommer alltid det lite hårdare jäntorna i The Misfits och försöker lägga käppar i hjulet för dem. Några slängar av rivalitet hit och dit och vips - ett koncept. (Notera gärna parallellen med Batman: rik högt uppsatt person med hemligt alter ego som tar hjälp av avancerad teknik blir ständigt motarbetad av illasinnade personer i samma bransch som också gömmer sig bakom alter egon. Ordet "bransch" används här lite lättvindigt: vara superhjälte och göra sånt som superhjältar gör, i.e. hjälpa eller stjälpa världen, buntas ihop och likställs med att snickra pop.) Naturligtvis är allt snuttigt och rosa och såvitt jag kan minnas proklamerades inget vattentätt kvinnoideal som skulle klara en granskning precis. Men poängen var liksom att det skulle vara glammigt, enkelt och ytligt. Jag menar. The Misfits måste till och med skriva folk på näsan redan i introt till serien:

"we are the misfits / our songs are better / we are the misfits, the misfits / and we're gonna get her"

Med en sådan låtskrivartalang är det inte konstigt att de ligger i topp och slåss om kontrakten.
Dumt. Ja. Skräpkultur utan dess like. Absolut. Men håll i åtanke att detta producerades under åttiotalet (no shit sherlock, det hade man aldrig kunnat gissa) och genom att titta på Jem and the Holograms kan man fånga så mycket av en epok, Histora - definitivt! Plus att de skrev nya låtar hela tiden, så det var ju nästan som att vara fan till en riktig artist... väääldigt nästan....

nitton...

2008-08-22T06:18:00.001-07:00

...personer är intresserade av att flytta in i mitt studentrum. Kom igen folks, take it! Med lite flyt slipper jag betala dubbla hyror, om nån snabbar sig in här...

the perfect couple made art

2008-08-21T17:09:00.000-07:00

Orkar inte ladda över sommarens bilder från mobilkameran till datorn. Det tar fett med tid yaow, angående bluetooth. Men så kommer en blivande journalist på besök för att intervjua mig om min mesta fritidssysselsättning: att intervjua folk. För radio. Och om mitt vara som stationschef under ett år framöver. Miss Art kan ju till skillnad från mig hantera en kamera, så hon rockade loss med fotomaskinen för att få visuals till sitt lyriska alster. Sedan rockade jag loss med GIMP. Du, kära bloggläsare, får äntligen lite pix som lyser upp denna tunga massa av grafem. ellionline.blogspot.com presenterar stolt ett united artwork två kvasijournalister emellan:

Artikeln om Umeå studentradios ljusa förhoppningar inför hösten går snart att läsa i en Klingan nära dig.

Seven days of popmusic

2008-08-19T16:32:00.000-07:00

Jag blev tidigare i sommar utmanad av Emma att lista mina sju mesta sommarlåtar, vilket jag missat helt eftersom jag läst bloggar lika lite som jag bloggat själv. Dåligt med internet när en bor i tält och sånt... Men men, here we go! Känns som en lätt match eftersom det här varit en typisk soundtracksommar. Plus att jag redan gjort en spellista i amarok som doftar sommar -08 så det stänker om det... Easy peasy japaneasy.

The Rules: List seven songs you are into right now. No matter what the genre, whether they have words, or even if they're not any good, but they must be songs you're really enjoying now, shaping your summer. Post these instructions in your blog along with your 7 songs. Then tag 7 other people to see what they're listening to.

1. Surkin - White night two
Lyssnat på löjligt mycket, upphöjt den till religion! Surkin gjorde vände en extralåt på Arvika (vem hör om DJ:s som blir inropade igen? Fatta att killen är grym!) och DÅ kom äntligen denna pärla som jag väntat på.

2. Fleet Foxes - White winter hymnal
Efter att Dan och jag gissat oss fram till texten, googlade vi och fann ut att sanningen låg långt ifrån vårt hopkok. Sjunger fortfarande på den. The Soundtrack of sommaren -08, tveklöst.

3. Markus Krunegård - Den som dör får se/Markus Kyrkogård
...eller Jag är en vampyr, eller Ibland gör man rätt ibland gör man fel, eller Stjärnfallet, eller... åååh Krunegård!! Varför tröttnar jag inte?

4. Boize Noize - Lava lava
Har dunkat och dunkar ännu mycketmycketmycket! Betyder förfest, dansgolv och sköna människor.

5. Kids of the Ranch - I need a woman
"We'll be the perfect couple and you'll be ART". Behöver något tilläggas? Nä. Fantastiskt helt enkelt. Fick värsta feta revajveln för mig den här sommaren.

6. Juno Reactor - Inca steppa
Jag känner mig som den låten låter. Det är rätt koolt. Finstämt brutal med en puls som går i hundratio knyck. Åkte buss med den igår. Det var en fin tripp.

7. Gnarly Boys - Jan Boklöv
"Jag vågar hoppa rakt ut i mörkret!" En väldigt nyupptäckt (och nyinspelad) låt som gick rakt in i bröstet. När jag faller för nåt, faller jag ofta hårt och plötsligt. Den finns på nya EP:n Malmberget och lyssna in deras myspace vetja! www.myspace.com/gnarlyboys Go fetch!

Jag utmanar: Emarno, Fröken C, Anders, August, Marty, Sonja och Mackan. (Makcan: vet att du inte bloggar, men jag vill gärna ha din lista! Kommentera-svara? Fejsboka? Bilddagboka?)

bloggbattle

2008-08-18T15:13:00.000-07:00

Fröken C har utmanat mig. Som den riddare jag är tar jag upp min lans och viftar lite.

Regler som följer med utmaningen:
- Svara på alla frågor

- Välj ut fyra personer som du vill skall svara och utmana dem i deras bloggar

- Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen

FRÅGOR
Fem saker jag ska göra idag:
*Tova på min nygjorda dreadlock och smeka en ripa
*Gå på technoklubb, Klubb KÖLN på Rex, yea!
*Börja flyttstäda
*Jonglera
*Hitta min (försvunna? stulna?) cykel

Vad gjorde jag för tio år sen?
Hade konstant håltimma under ett års tid men blev inte bättre på kortspel för det. Tyckte att niorna var skumma, ägnade mig åt att vara duktig i skolan fast ironiskt (vilket lärarna tyckte var charmigt och inte kaxigt, märkligt nog), kollade MTV på Stadsbiblioteket, började lyssna på Depeche Mode, blev vettigt nog vän med Maria, bodde i hörlurar, stirrade på natten och kände att det måste finnas något mer, en högre hastighet, en annan puls. Någonstans därute.

Vart har jag bott?
I Örnsöldsvik: Överhörnäs ("Lilla Chicago"), Domsjö ("Slummen"), Valla ("Ghettot").
I Umeå: Nydalahöjd ("Gräddhyllan")

Fem saker jag skulle göra om jag var biljonär:
*Åka på Urkult
*Köpa ekologiskt rättvist kaffe
*Läsa om "Zebradrömmen", igen
*Klättra i träd
*Vara bra på att tycka om, massor!

(...vaddå "det här är ju samma saker som du skulle ha gjort annars"? Alltså, det här är ju sånt jag gör, och det är faktiskt skitsvårt att förstå frågan...)

Jag utmanar:
mARTy
Bitterfittan
Louisa
Jannice

tärningsveganen

2008-08-18T13:10:00.001-07:00

Jag har ju jiddrat halva sommaren om att jag skulle slå tärning om hur pass vegan jag ska vara back in Umeyo. Nu ere gjort. Såhär såg tärningslistan ut:

1. Hardcorevegan som till och med bara hånglar med andra veganer (utom kanske när jag är skiiiitsugen på att hångla...)
2. Vegan som äter Geishagodis
3. Vegan som konverterar till vegetarian hemma hos lilla mor
4. Vegan som konverterar till vegetarian hemma hos lilla mor + på resande fot
5. Vegan i smyg
6. Köp ägg, ditt mep!

Ni som kan tärningsspelarreglerna förstår att nummer 6 alltså är det obehagliga alternativet som jag verkligen inte vill utsätta mig själv för men som måste finnas med får att skapa ett moment av gambling.

Jacta alia est. Det blev en fyra. Typ nästan tråkigt lätt. Men ack så praktiskt! Och jag slipper köpa ägg, thank god!

hållplatser sommaren 2008

2008-08-17T05:11:00.000-07:00

Övik: katt, liten mor, stor liten bror.

Stockholm: Lgh i centrala stan och hänga med systerkära vänner. Second hand-shopping, Street, nattcigaretter i Berzeliusparken, rödvin, Mosquito-revival, Parkteater vid Hässelby slott, Tärningsspelaren och vänner emellan.

Glädjetåget: Är hundra år äldre och tusen gånger bättre på att packa än kidsen som halsar cider och öl ihop med koffeintabletter. Punktering på ena framdäcket, kaaablammaaa! Paus i åka-buss-fabriken.

Arvikafestivalen: Anlända och helvetesjävla faaan att bli påmind om varför jag hatar festivalcampingfenomenet. Göra intervjuer dagtid och chilla nattetid. Sova o-tid. Hitta ett Troll på en lam Firefox AK-konsert och lätta lite. Trollets vänner är sajkade kids som pratar samma lika popspråk och mantrar surkinsurkinsurkin och plötsligt är festivalen bara nääästan lika spännande som sällskapet. Hjärta hjärta. På menyn: The invention of luffartacos angående fattigdom: proletärchips* + konserverade röda linser. Bånnappätitt.

Destination Värnamo: Allemansrättencampa och lifta vidare till nya äventyr. Angående fattigdom och SJ:s helt orimliga priser och biljettsystem (jamen gå hem o lägg er och vakna vettiga!) Iallafall. Rutten går via: Raimo som kör skottkärror och mig, hjälpsam man som räddar mig från hellhole Karlstad, postgods-Åke, Kurt som ska på Bingo i Skövde, tysta polacken, vackra Hero, engelsmännen Dennis och Ryan ("you don't have to do us both") (wich I didn't... för er som undrar...), odödlige mannen som var mer ärr än kropp och Kirgistaniern som lyssnade på rysk pop och pratade om ryska schlagervinsten.

Camp Burn Yourself, Skuggebo, Värnamo: Kära återseenden och nya vänner. Orsaken till att jag inte åkte till Island i sommar kysser tillbaka och jag ler från tårna och upp. Hela Dan varje dag. Eldbattle, barfota, yoga, skivjocka, vattenpipa, chill, chai, puss, astralprojektion. Hjärta hjärta.

Destination Umeå: Kim kör i 180 knyck och sjunger med i Disneylåtar fram till sthlm. Y-bussen glömmer väcka oss i Gnarp för att ta betalt och vi får en freeride. Väl framme gör vi bummern att sova bort vår enda Umeånatt på knökiga balkongsoffan istället för mjuka sängen.

Trästockfestival of Skellefteå: Doktor Kosmos, Krunegård, Säkert!, Glesbygd'n och Kapten Röd. Tält och tema aktiva substanser. Vi skäms lika lite för allt och inget och det är befriande skönt. Fast mARTy fattas oss.

Umeå: Veganvåfflor ersatte kostcirkeln. Kahlúa ersatte lönnsirap. Dan kalibrerar min jonglering och The Scales of Poi gluggas under andakt. Dygnsrytm lika med intäää.

Urkult of Näsåker: Mitt sjunde besök (!) och camp klusterbomb erövrade soft-spoten ännu ett år. Hippetältet sjöng plågat på sista versen, en officiell begravning är att vänta. Che Sudaka, Räfven, Glesbygd'n och Watcha Clan kändes på hud och i magen. Typ alla mina vänner är stört snygga så jag måste tänka på det typ hela tiden. Alla är äldre nu och ser efter varann. Café Kolonial hade klättrat till officiell status, turen bjuckade på oförtjänt mycket gratis vattenpipa.

On the road: Får åka med Jonas vänners vänner till Örebro för bensinpengar. En rar Ellen ger mig tak över huvudet. Rutten går sen via engelsmannen Simon som transporterar krossad marmor och mig, och goa Ronny och Lisbeth (Du ska te götteborg? Visst får du åka me, men bara om du e gooo å gla!) till Götet där jag får landa hos ett Troll.

Way Out West of Göteborg: Funktionärsjobb som jag också lurar in Dan på angående gratis biljett och plötsligt är gänget ännu fetare.Troll, Vessla, Våffla, Fladdermus, Säl, mARTy, Pingvin, Guppy. Bygga staket och tältloger och sympati-nattvakta och scones hos en fin Maria och nattöl i parken med Mackan. Mackan berättar om Kina och det låter så osannolikt och fint och väldigt mycket som ett Mackanäventyr. Konsertledes var Fleet foxes, Lykke Li och Sigur Rós pärlorna. Flaming Lips inte långt efter. Broder Daniels överhajpade farväl ett hopplöst projekt att ens närma sig och Grinderman gjorde mer ont än gott. Neil Young var säkert fint för de insatta. Mep-upplägget med klubbspelningar på nätterna ett totalt no-no. Way Out West doftar nystädat och drar till sig städade människor och inget exploderar.

Varberg: City of V - VarbergVästkustVattenVågorVindVänner. Salta våldsamma vågor mjuka mot huden. Medeltid och Bockstensman. Så fina människor att jag inte vet var jag ska he mig. Våfflor, glass och Waking life. Nagellack. Prata om sånt som räknas. Snusdosan tar slut och med den sommarens temporära nikotinbruk. Jag skälver till och kysser hejdå och det känns och att det känns betyder något bra.

BETYG Sommaren 2008: Fem toasters. Toppenkul. Den beste sommer i hele våres leiv.

Nästa hållplats: äventyret. Panta rei. Allt flyter.

*proletärchips = de billigast tänkbara tortillas som går att hitta, typ 450 gram för 11 svenska enkronor.

en sommar - ett ord

2008-08-17T04:56:00.000-07:00

Hur skulle jag beskriva sommaren 2008 med ett enda ord?

Obeskrivlig.

saft

2008-06-24T16:52:00.000-07:00

Nu ska jag ut på äventyr.

Det kanske blir farligt.
Kanske blir det till och med enormt farligt.
Det är bäst jag tar saft med mig.

Jag blir i Umeå igen lagom till Trästockfestivalen skulle jag tro.

Till dess: konstpaus på bloggen.

new york or alingsås

2008-06-23T13:42:00.000-07:00

"I wish I was far away too"

bike on the balcony

2008-06-23T13:21:00.000-07:00

Där står den, trasig och grann, på min egen balkong! Eller, hrm, ja, kollektivets balkong... Och den är inte min, denna trasiga skönhet. En kolletivkamrat* hittade den i soprummet och tog den till sig. Kedja måste lagas, sen kan den tjänstgöra igen. Fram till dess håller den mig sällskap i mitt Sommar i P1-lyssnande.

*en väldigt röd sammansättning, trots att textfärgen är svart

småprata lite om vädret

2008-06-23T11:30:00.000-07:00

Vykort till Moder natur:

Mänskligheten vädjar: låt det inte gå ut över oss bara för att du har pms!

Det fanns en tid. En tid när glädjen över att få vara utomhus övervägde alla sorters väderlekar. När "det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder" var något som fick oss barn att nicka glatt och instämmande. En tid när "galon" var ett material som inte bara var praktiskt utan också innebar oändliga möjligheter till att fördjupa sig i vattenpölskunskap femhundraåttiomiljarder lekskolepoäng. När det kändes värt det att ägna en hel förmiddag åt att klä på sig alla jättevattentäta byxor med gummiband runt foten, supergoretexhandskar och reflexband. (Förstås. För det är ju viktigt med reflex. En ganska oreflekterad kunskap. Om ni ursäktar ordvitsen. Höhö.) Sedan drabbade förstås kissnödigheten och snabbt snabbt måste allt knytas och dragkedjas och åbäkas upp och av för att det inte ska hända en olycka och sedan snabbt snabbt måste alla dragkedjor stängas igen för att minimera förlusten av värdefull vara-ute-i-skitvädret-tid. Som om det var viktiga episoder i en film som hann passera därute parallellt med lavatorievisiten.

Det är sånt jag tänker på och minns när jag cyklar genom ett regn som är lika mjukt som blött. Ett regn som slickar ytan på mitt H2O-repellerande ultralätta regnställ i andasmaterial. Som jag köpt för att slippa konfrontera den här typen av väder.

Bah. Det är inte väder. Det är en situation!

Och hallå. Det är bannemej tjugohundraåtta nu. Är det inte lite primitivt av naturen att fortfarande hålla på med regn för att tillgodose allt levande med vätska? Vi snackar eoner av tid här som evolutionen kunde ha lagt på att styra upp bevattningsstrukturen på planeten jorden istället för att ge mänskligheten en intelligensskjuts kraftig nog att uppfinna dräneringssystemet. Och galon. Åh! Det är inte ett material. Det är ett straff.

sommar sommar sommar

2008-06-22T15:51:00.000-07:00

Under hela juli har jag gått omkring och suktat. Nu är det kickat. Sommar i P1 inleddes i lördags klockan tretton noll-noll. Lyssnade gjorde jag i gott sällskap av vänner och våfflor - nästan som ett barnkalas blev det utan att någon för den skull fyllde år. Först ut av pratkvarnarna var Fredrik Lindström som inledde med att "dra några växlar" på Tommy Nilssons bottenlåt Jag tror på människan som inte fått några som helst schlagerpoäng. Ett ruggit stiligt sommarprat som måste ha orsakat prestationsångest hos alla som står på tur.

Fyra ess som jag tänker hålla lite extra koll på den här sommaren är Fredrik Hären, Mattias Klum, min favoritbejb Annika Norlin och sommarprattävlingens vinnare Yrsa Walldén.

How 'bout you?

tugga FRAdga

2008-06-18T17:19:00.000-07:00

Arg. Besviken. Otrygg. Misstänksam. Uppgiven. Förbannad.

Riksdagen röstar igenom FRA-lagen, och jag stöter på personer i min omgivning som är besvikna över att Sverige åkt ut ur fotbolls-EM. Jag är visserligen nollställd inför fotboll också annars, men just ikväll har jag lite extra svårt att tycka att den förlusten räknas. Nio miljoner svenskar förlorade precis allt vad privat kommunikation heter. Ikväll förlorade folket mot stasisamhället.

Jag vill kasta något. Hårt. Kanske spränga något och skada lite oskyldig civilbefolkning. Posta lite antrax och bränna ned skitviktiga byggnader. Göra elaka saker med molotov-cocktails och gatsten. Krascha bilar i en tunnel och orsaka kärnvapenkrig.

Ja tänk, vad vanliga medborgare kan hitta på...

Hej staten! Jag är också terrorist och skitfarlig! Signalspana mig, NU!

tolv bilder säger mer än fyra elefanter

2008-06-18T14:45:00.000-07:00

Det här är jag. I bilder. Iallafall enligt flickr:s mosaikfunktion och lite lajjiga spelregler som jag stal av Fröken C. Ur denna mosaik går att uttyda att jag lever för känslan, älskar kaffe och vill hångla med Markus Krunegård. Inget ni inte redan visste, med andra ord.

esbjörn svensson finns inte mer

2008-06-16T14:19:00.000-07:00

På radion säger de att Esbjörn Svensson avlidit. Att han omkom i en dykolycka i Stockholms skärgård. Att han inte finns mer och att han bara blev fyrtiofyra år gammal.

Jag bromsar när jag hör nyheten. Släpper det jag har för händerna och stirrar ut mot himlen medan jag lyssnar. Esbjörn Svensson. Det måste vara en annan Esbjörn Svensson. Det kan väl inte vara den Esbjörn Svensson jag tänker på? Det kan inte vara...

Men verkligheten är inte rättvis idag heller. Allt och alla faller, också hjältar, legender och ikoner. Esbjörn Svensson finns inte längre. Tårarna samlar sig i ögonen. Som om det var någon jag kände. Som om han var min att förlora.

Det var han förstås inte. Eller. Så var han det. Så mycket som jag fått genom hans musik måste det finnas lite av honom i mig. Någonstans där är han lite min.

Jag lyssnar vidare på nyhetsinslaget. Identifierar mig som en av de många lyssnare utanför den traditionella jazzscenen som hans musik lyckades nå ut till. De säger att han var banbrytande. Det är sant. Han kokade ihop min brokiga värld av musikreferenser och gjorde något nytt av det. Skapade ett ordlöst språk som viskade sig igenom hans musik, en tyst röst som gick som en röd tråd genom allt han gjorde.

Radion står på resten av kvällen. Det är nyheter en gång i timman. Tredje gången jag hör samma nyhet sjunker det in och blir sant. En del av verkligheten. Som inte är rättvis idag heller.

lördagnatt i ljud och bild

2008-06-14T17:21:00.000-07:00

LJUD:
Popjohan

BILD:

jag protesterar, alltså finns jag

2008-06-12T10:41:00.000-07:00

Alltså. Hallå. FRA-lagen. Om det här röstas igenom tappar jag hoppet några grader. Var en duktig soffpotatisaktivist du också och skriv under protestlista på protest.nu

dagens låt

2008-06-12T06:50:00.000-07:00

Förra sommaren hörde jag den här låten live ett par gånger när Emil Jensen turnerade runt med cykel respektive tåg (angående hållbar logistik). Då fanns den inte på platta men den fastnade i minnet och snurrade i min skalle. Nu äntligen finns den i ett format som också snurrar i skivspelare. Eller mediaspelare. Underbara The Swedish Model fortsätter sitt sköna koncept att dunka ut gratismusik till folket, jag bara passar bollen vidare.

Emil Jensen - Så får du mig ändå

out of air

2008-06-11T11:29:00.000-07:00

Sändningsskylten ligger nedmonterad ovanpå en trave flyttgods. Hissen är på väg ned i katabomerna. Där ska den ligga och grina ända fram till i höst. Då blir det inflytt i nya käcka lokaler. Då ska all uppdämd överskottsenergi omvandlas till radjo så intensiv att vi kommer höras även om du stänger av. Sådeså!

dagens landskamp

2008-06-10T05:04:00.000-07:00

...handlade inte om fotboll i min värld, bara för att det verkar vara på tapeten i resten av Svea.

Nä, jag lyckades till slut få jobb i sommar. På ett sommarvandrarhem på den isländska obygden. På en ort som helt seriöst ligger så långt från Reykjavik och civilisation man kan komma. Alltså. Jag säger det igen. Island. Det där fantastiskt karga landet dit det är jättejobbigt att simma. Dit jag velat åka sedan jag vet inte när. Löjligt länge. Nu kan jag åka dit på ett listigt sätt och dessutom döda sommartid som jag inte har några jätteplaner för. Fast. Det kommer ju inte att vara festival där precis.

Action of now: Jag läser en distanskurs i CSS och joggar vid Nydalasjön. Igår blev jag alldeles till mig över att posten kom, och idag har jag tvättid. Det finns begränsat med saker jag kan hänga upp tillvaron på. Eller. Flytta radiostudio förstås. Det är inte ett litet projekt precis.

Och jag har vänner här. Flera stycken. Jag har mat i garderoben och sojabönor i blöt. Jag behöver inga pengar för att trivas. Bara en kram ibland. Och Markus Krunegård i hörlurarna och på scen. Vad händer med min plan att se honom tre gånger i sommar om jag lämnar landet? Det är slackig festivalsommar vs. karga landskap och sunda rutiner.

Vadskaengöra?

Prata med sin kloka kloka vän Fröken C förstås. Som till och med lyckas ringa mig en minut innan jag slagit hennes nummer. Hon konstaterar åt mig att "Det låter ju som att du vill stanna i Umeå i sommar". Och så var det löst. Bara sådär. Vi kommer fram till att det är mycket vettigare att vi sätter oss på ett berg och äter kladdkaka tillsammans istället för att jag sätter mig på ett flyg. Vi nickar i samförstånd över telefon - jag menar, hallå! Kladdkaka! Det är ju bättre än orgasm!

Kladdkaka - Island: 1-0

istället för att sova...

2008-06-08T15:08:00.000-07:00

...leker jag med GIMP

Att ge upp är vackert och tufft

2008-06-07T13:43:00.000-07:00

Du säger att inget är statiskt och jag säger att det finns ett egenvärde i att det är så. Att det är något fint i det. Du nickar och håller med. Vi ligger på en gräsmatta utanför Fabriken och är för fulla för att stå upp. Därinne dansar alla andra. Det är sista varvet innan sommaren. Det är sista kvällen innan du flyttar härifrån för gott. Alla energireserver är slut, resten är bara vilja. Vi bränner på till fem på morgonen. Som om imorgon inte fanns. En sånhär kväll är det sant. Andra regler börjar gälla redan nästa dag. Att inte stå still är ett sätt att låtsas bort verkligheten. mARTy skjutsar hem oss, en efter en kliver folket ur bilen och det är kyssar hejdå till höger och vänster och oproportionelig sentimentalitet. När ses vi igen? Kanske inte tillräckligt snart men vi kan varandras telefonnummer. Hemma har DN hunnit ramla in genom brevinkastet och vi äter palt och falafel och somnar på balkongsoffan. Fredag blir lördag, du sätter dig på ett tåg och lämnar. Jag är kvar. Fast lite annorlunda. Jag har reviderat mina skäl. Jag är inte så rädd längre. Om du är bränd och rädd - lägg av med det. Din snusdosa ligger kvar på mitt skrivbord. Jag okynnesdricker saft och tänker att när jag gjort slut på ditt snus ska jag börja om och hitta bättre balans. Hitta något stabilare att luta mig mot än alkohol och nikotin. Jag hör av mig och berättar när jag vet vad det är.

bläst my last!!!

2008-06-04T05:48:00.000-07:00

Jag har passerat mållinjen vad gäller studier för den här terminen. Det känns löjligt skönt. Resten av veckan kommer min enda ansträngning bli att lyfta ölglas. Let's blast the last! Parsschkö shöllö vo bijann, som de säger i Paris.

Hörde jag skål...?

ligga?

2008-06-03T03:07:00.000-07:00

Are you a top...?

...or a bottom...?

Angående helgen och hälgen

2008-06-02T13:47:00.000-07:00

Angående helgen. Jag har så övermycket intryck att jag inte vet var jag ska börja. Jag plockar några russin här och där, och skiter i att ta ansvar för textens potentiella begriplighet. Sådeså.

Tid
Sextiosju etertimmar i sträck. Jag bidrog med 16 strån till stacken. I sanningens namn ska jag säg att jag inte var den som drog det tyngsta lasset under alla dessa timmar, iallafall fyra av dessa var jag bisittare, och ytterligare fyra var grupprojekt med Hälg. Resten var my call. Men ändå. Jag tänker tro att det här var nåt slags rekord i studentradiokretsar...

Klä upp, klä ner, klä ut...
Hälgsändning utklädda till våra norrländska karaktärer. Det var byggarbetarbyxor, brynja, backslick, snus, träningsoverall, truckerkeps, trådslips, foppatofflern, musche, jaktbyxor, gevärsfodral, kniv och flanellskjorta. Fotosession och egen hemsida till Hälg comin up - I'll keep you posted!

Ingalill, Början. Örjan och Maggan-Biggan

Brännboll
Raska taskar tog hem VM-guldet i brännboll. BK rel åkte ut i kvarts mot Fantomen. Jag gjorde segerintervju och ställde frågan "Hur känns det?" och kände mig som Peppe Eng.

Eh... glömde fota matcherna, men den här yra cykeln stod på ängarna!

Konstpaus nr 2

Byggarbetarna som röjer ur lokalerna intill råkar klippa fel kablar och tar förstås våra. IGEN. Den här gången heila. Hejdå ström, elektricitet, internet och telefon. Hej skarvsladdar, ytterligare 39 minuter död etertid och orimligt mycket spring i studion under sändning. Nu snackar vi eldprov vad gäller stresstålighet. I'm such a champ.

Livin Lavish - Fysikgränd: 10 - 0
Beslutet att dissa Fysikgrändsfesten och dra ned på favvoklubben som gav säsongens sista omgång var såklart ett råsmart drag. Puls, svett, trängsel och en smetig läppglanskyss på kinden blev vunnet. Intuitionen sa mig att fysikgrändsfesten var en bom detta år. Ajwasrajt. Det hände ingenting. Och då menar jag INGENTING. Inte ett enda cykelbås var riggat med DJ-grejjer. Utomhus-klubbandet uteblev totalt. Återstod gjorde fyllan, det krossade glaset och de oproportioneliga polisstyrkorna. Till och med poliserna måste ha undrat, where's tha fakking riot, maaan? Det var bättre förr... Madness anno 2007:

Jublä
Jag lät mig släpas dit trots mitt eviga motstånd mot Scharinska (Skarre - din malplacerade lägergård mitt i city: dåligt ljud, dålig planlösning och garanterad trängsel...) Folkets Jubel - roligare än jag tänkt mig med bättre sällskap än man kan hoppas på!

Tigerjakt
Tänkte nog inte egentligen, men flera pusselbitar och vägskäl gjorde att jag tog mig till invigningen av Emmaus nya lokaler Väst på stan. Längre bort än vi trodde och vilse och pannkaka. Vi kan inte gå runt där... Kaffe och dela en hummus-knäckemacka och lyssna på kletzmerbandet Stöld som spelar live för att inviga. Just då är det det gladaste jag skulle kunna göra, det känns och är mjukt och varmt trots att jag sitter på en plätt asfalt.

Stöld lirar på Emmaus-invigning

Scissor sister
Får värsta rycket och tröttnar ihop på min utväxta lugg. Våldar loss med sax som om hår bara vore hår.
Over and out
Slutkörd och förstörd och en Dan som förgäves försöker umgås med mig men jag bara tramsar, skrattar åt allt och vålds-somnar till slut. Rycker till och vaknar och börjar mumla om en hund som jag tror heter Baxter eller Dexter eller Spexter. Samlar inga sociala poäng på det tror jag...

Förresten. Angående angående. Om Krogenkrogen skulle starta en filial skulle den kunna heta Kioskenkiosken. Jo, de ä roligt idag också...

DYGNET RUNT

2008-05-29T15:00:00.000-07:00

www.umeastudentradio.se
Vi hörs i etern!

DYNGET RUNT
torsdag 17:00 - söndag 12:00

Vår stolta station bränner sitt sista sprakande krut och sänder dygnet runt under hela den här helgen! Samtidigt pågår Bärnnbollscupen och vi rapporterar från spelen på ängarna under fredag och lördag. Då lottar vi också ut så mycket priser att det är löjligt! Presentkort på ICA. IKSU-kort. Roskildebiljetter. Make up-rådgivning. Livin Lavish-biljetter. Death cab for cutie-plattor. Och en massa massa mer.

I radion blir det intervju med brännbollsgeneralen Stellan Boström, hjältar från legendariska brännbollslaget BK rel, DJ:s från Livin Lavish och många fler. På lördag blir det också prat om "sporter som aldrig blivit OS-grenar": däribland drillning, nycirkus och kampsport.

Håll kontakten med oss via msn eller epost:
msn@umeastudentradio.se
yran@umeastudentradio.se

alla bra äventyr börjar med panik

2008-05-29T08:59:00.000-07:00

Kommer hem och tänker lyssna in starten av Umeå studentradios feta maratonsändningar dygnet runt under Brännbollsyran. Klockan är 17:05 och vi har legat i eter sedan noll-noll.

Det är tyst.

Jag ringer studion, föreslår att de gjort nån miss på mixerbordet som de lätt kan rätta till. Men allt verkar vara i sin ordning. Ändå inget ljud. Test-radion utanför studion är också död. Trollet går och tar en kik på TD1-boxen. TD1-boxen säger "Spelar till ingen..."

Det, gott folk, är INTE vad en TD1-box ska säga när en radiostation ligger i etern. Den ska tala om vilken mast den skickar signal till. I vårt fall masten "Radio Umeå". Kort sagt: feeeetingtrubbel.

Jag hinner ringa Närradioföreningen, jaga teknikchefen, jaga Akademiska hus, Rekab och gud vet vilka... Men så plötsligt:

Det liksom kickar till ute i vardagsrummet.

LJUD. Love will tear us apart har aldrig låtit så smek i mina öron.

Trollet har upptäckt att byggkillarna som röjer ur lokalerna intill röjt loss så pass att våra nätkontakter slutat funka. I egenskap av hobbytekniker kopplar han om kalaset. Snor internet från datorn och drar det till TD1:an istället.

17:39 är allt igång och precis som det ska igen. Trettionio smärtsamma minuter av död etertid tar begreppet "pinsam tystnad" till en helt ny nivå. Det enda fina i historien är att det iallafall inte var vårt fel, utan byggkillarna som klippt fel sladdar. Eller, lite mer fint finns det. Trollet synade trubblet. grejjade biffen och är numera min hjälte numero uno.

Efter dessa minuter av fullkomligt kaos kan det bara bli bättre. Återstår gör nu 66 timmar och tjugo minuter av felfri, fantastisk och äventyrlig radio.

MADE my day

2008-05-27T04:09:00.000-07:00

Ett sent inlägg för att kommentera den kulturöverskridande MADE-festivalen på Norrlandsoperan 7-10 maj. Utanför operan på de glömdas parkering pågick en parallell utställning av det mer avantgardistiska slaget. Bike parade Umeå presenterar stolt: "Un-MADE - broken bikes of Umeå, a selection of the finest."

perspektiv

2008-05-25T15:25:00.000-07:00

På kort tid har jag insett att mer än en av mina vänner fattar viktiga beslut med hjälp av en tärning. "Va, haru inte läst Tärningsspelaren...?" har jag fått till svar när jag ställt mig helt oförstående till denna slumpmässiga strategi. Nää, jag har ju inte det. Men jag kanske borde.

Jag har en annan taktik. När jag inte vet vad jag ska göra, låtsas jag att mitt liv är en film. Försöker luta mig tillbaka och betrakta tillvaron som en välskriven intrig. Vad hade jag velat att den mörkhåriga popbruden gjort i det läget? Förmodligen hade jag velat se henne chansa. Leva lite. På gränsen. LOTE FTW.

mjöööt

2008-05-25T07:21:00.000-07:00

Livet är ett kalas. Inbjudningskorten är skickade. Igår var jag på emo-panda-fest. Vi grillade och spelade musik på bandare. Blandband med Broder Daniel och Kent. Kajal och svart stjärna på kinden. Då var livet inte en fest, utan rödvin och rakblad. Fast ironiskt. Då såg jag INTE ut som på bilden ovan. Bilden har inget med nåt att göra, faktiskt.

Sen tjäjpapp där Joel Alme spelade. Jag stod löjligt mycket längst fram och gillade. Det höll väldigt bra trots att jag inte lyssnat in mig särskilt hårt. Han klättrade på min kolla-upp-artisten-lista rätt duktigt. Kanske är det så att hajpen är befogad.

Toppar min lyssna-lista gör fortfarande Markus Krunegård. Markusevangeliet är det bästa album som hänt mig på jag vet inte hur länge. Jag gnäller lite på mig själv, säger "men skärp dig elli, dumt att tröttna!" men trycker på plej en gång till iallafall. Krunegård var också på tjäjpapp, han vände skivor och på sätt och vis var det fint att upptäcka att också solen har fläckar. Det där med att mixa låtar var tydligen inte hans påse chips. Note: Det finns fler knappar på ett DJ-bord än stopp och plej. Men wtf. För mig är han fortfarande religion.

Medan innekidsen befolkade Plaza för att lyssna på kexig indie, pågick storskalig folkfest i resten av centrum. Kulturnatta, detta märkliga påfund där kulturen ska skymta i varje gathörn. Jag vet inte jag, jag såg mest stånd som sålde lakritsremmar i år också. När vi passerade stora scenen på Rådhustorget spelade ett E-type-cover-metal-band. Alltså. Jag säger bara. Baaap.

asexuella trakasserier

2008-05-19T15:28:00.000-07:00

På mitt extrajobb är det regel snarare än undantag att det pratas om min kropp. Idag till exempel, fick jag höra ett antal beskrivningar av mina bröst. Väldigt osexiga sådana, baserade på var bröstens muskelfästen sitter. Man kan nämligen se det som att det sitter muskler kors och tvärs på kroppen, från armhåla till gud-vet-var, och själva bröstet är att betrakta som en påse med utfyllnad. Jaha, sedär.

Krokimodell. Det optimala jobbet för alla som vill få utlopp för sin exhibitionism och samtidigt få sig en övning i självdistans. Jag rekommenderar varmt.

lördag-söndag

2008-05-18T14:23:00.000-07:00

Glesbygd'n har knåpat ihop sin debutplatta Ärtes jord'n, och det är fantastiskt bra. Jag som i ärlighetens namn inte är någon nämnvärd reggaefantast (jag lyssnar på typ Akademien och Kultiration av egen kraft, end of story) gillar skarpt! Releasefest på Plaza lördagnatt, och det var ett kalas. Storsien och Kultiration som förband, jag mös och dansade. Glesbygd'nmedlemmarna sen var lika snygga som bra och såg ut att ha roligt. Det var fin energi, det var trångt och tryck på golvet. Jag började framme vid scenkanten och slutade halvvägs bak i lokalen. Efter sista låten grupperade vi oss strategiskt för att med minsta möjliga friktion få fatt i jackorna i garderoben. De orutinerade köade nedför hela trappan på Plaza medan vi stod nöjda och kittade ute på gatan. Adehåde i kroppen och tre tappra satsar vi på efterfesten på Verket. LOTE* ang att Lena tar en stentrapp i ett enda språng. Tröttheten drivs på flykt med snabba svep av energidryck. Vettet drivs ur kroppen med snabba svep av malt-och-humle-baserad dryck. Soffa varvas med dansgolv. Rökpaus utomhus skvallrar om att det är morgon och inte alls sådär mörkt som klubbljuset inne i lokalen vill få oss att tro. Mer dans, men kommer sen till sans. Vi hemåtcyklar och beslutar att sluta upp för "efterfest" på Folkkök nästa dag. Kommer hem och lägger mig samtidigt som en av mina kollektivmedlemmar stiger upp - det är tur att det alltid är någon i kollektivet Berit som har jour... Väckarklockan ringer vid tretton, jag hookar med de tappra och gör en frukost/efterfestvisit på Folkkök. Som om gårdagen inte riktigt tagit slut.

*LOTE= Living On The Edge