Världens bästa Emmon släppte ny platta förra året och det gick mig helt förbi. Closet wanderings heter den och låter Emmon-bra. Lyssna på majspejs vetja.
Jenny Wilsons nya platta släpps idag. Jag har skyhöga förväntningar. Och låtsas att det inte gör nåt att jag kommer missa Umeå Open och hennes spelning där i mars...
Jag har massor med andra grejjer att göra men hjärnan intar strejkläge och skriker paus. Så jag tar min tillflykt till bloggen och välter ut tangentbordet över textfältet. Befriande trams tar formen av grafem och jag känner mig härligt kvasikonstruktiv. Det är något grundläggande i mitt väsen som gör att jag hanterar allt (allt!) med hjälp av text. Just nu är jag trött på att sitta och skriva hela tiden, vilket jag löser genom att skriva av mig. Hmm. Säga vad man vill, men om de pseudo-autistiska drag man har också är självläkande finns det ju ingen anledning i världen att ens vilja försöka vara normal. Där har ni det, svart på vitt.
De river det brandskadade Geografigränd 2. Nu har Bostaden fattat beslut. Hejdå grannhuset.
De lägger in en ny matta i vårt kök. Plast med trä-mönster. Hej ny matta.
Släpar ut min darling bajk okristligt tidigt på morgonen och gör sträckan ålidhem-västerslätt. Praktik på VK och det är sjukt kul. Enda grejen som är obra är avståndet dit. Eller kanske inte så mycket avståndet som den smått bekymrande bristen på toksmidig framkomlighet. Min retarderade cykelhjärna har inte räknat ut vilken buss som går dit ut vilket obarmhärtigt hänvisar mig till min manuella velociped. Och det går ju bra, för det mesta. Men när det har snöat en hel natt och snöröjningsteamet i stan inte direkt gjort en swat-uttryckning, då är det bara att pulsa sig fram genom drivorna som gäller. Med cykel och allt.
Det har aldrig tagit så lång tid att färdas med cykel till västerslätt som idag. ALDRIG.
