Saturday, February 23, 2008

trinity


Jag bloggar om trasiga övergivna cyklar. Martina får utlopp för sitt "omfattande plåtintresse" i sin blogg. Ylva har en fling för traktorer. Nu snackar vi rejält smala intresseområden. Det fantastiska med bloggvärlden är att det 1) finns utrymme för alla oss kufar 2) får oss kufar att känna oss nästan normala. Fler bloggar med smal nish efterlyses!

Thursday, February 21, 2008

suite yourself

Planerade tre slakkiga veckor med Webbmedier II på schemat; webbmedier I passerade jag utan att behöva bråka med hjärnan alltför mycket, förkunskaper är sötare än godis. Och förutom att vår föreläsare fått lov att stuva om schemat med snudd på daglig basis på grund av sjukdom bjuckar egentligen själva kursen inte på några great surprises eller utmaningar. (OK, jag vet att alla mina klassmates inte sällar sig i ledet bakom den åsikten, men vadskamangöra?) Dock är jag en mästare på att överraska mig själv med nya härliga utmaningar. För att upprätthålla den här ständiga känsla av puls i tillvaron (negativa människor skulle föraktfullt kalla det destruktiv stress) kommer jag på att jag ska ta den här kursen till nästa nivå och utmana mig själv, just for kicks.

Så just nu sitter jag och gör ett meckigt förarbete med att lära mig grunderna i flash och programmeringsspråket action script. Det grejar man väl på två veckor...? Joråsåatteh...

Om man vill mig nåt, typ ta en kaffe eller hoppa hage eller så - jag sitter garanterat i HUMlab på Universitetet. Jag är hon den där damen med fyrkantiga blodsprängda ögon, koffein-stissigt rörelsemönster och hörlurar. Du kan väl knacka mig på axeln och påminn mig om att livet sker IRL. Sådär varannan timma eller så. Någon? Schyssta rå...?

Monday, February 18, 2008

Språkkonsulter lönar sig



Honungslen stämma: linusjonatan
Multitasking och specialeffekter: ellibellibus
"Togheter we´re heavy", som The Polyphonic Spree skulle ha uttryckt det.

Sunday, February 17, 2008

far to difficult to distinguish


Jag begrep inte alls vems skönsjungande röst det var jag hörde mitt i P3:s Verkligheten. Nåt bekant. Men ändå inte. Ett antal artistnamn snurrade genom huvudet av vilka alla var fel. Jackpott visade sig vara Ane Brun med nya singeln the puzzle. Kort och magisk. På kommande plattan Changing of the seasons samarbetar hon bland annat med Björk, Múm, Sigur Ros, Bonnie Prince Billy, Maps och CocoRosie. Jag ryser av välbehag av denna fantastiska sammanblandning av elit och personliga favvs och bunkrar pengar till skivköparkontot...

The puzzle och annat örongodis finnes på Ane Bruns myspace-sida

sunday

Sol på min kind och jag sluter ögonen. Det går att sitta korta stunder på balkongen, till dess kylan gjort sig hemma på fel sida kläderna. Stunderna går att förlänga genom att distrahera sig med god läsning och hett svart kaffe. Långsamt och kravlöst flyttar jag mellan balkong och vardagsrumssoffa. Läser Naomi Kleins Chockdoktrinen och har Mammas nya kille i P3 i bakgrunden. Fetaste intryckskrocken; jag skrattar och upprörs över verkligheten på samma gång. Unnar mig den känslan. Idag är internationella o-jobbar-dagen. Nästa vecka är internationella jag-kan-räkna-min-ledighet-i-minuter-veckan. Jag hoppas på solsken.

Thursday, February 07, 2008

det är en konspiration! alltihop!

Någonsin funderat på vad det är för ett slags pack som med illvilja stjäl hederligt folks cyklar?

Det har jag också undrat. Fram till nu.

Lämnade häromveckan min darling bike på en publik cykelparkering, centralt belägen på campusområdet. Jag är tämligen övertygad om att jag faktiskt såg till att låsa min metallspringare. När jag sedan skulle plocka hem min hoj var den totally goners! Jag insåg att jag plötsligt var dömd till att promenera i tredubbel takt för att passa en tid. Orimligt hög puls höll tanken på att jag faktiskt blivit av med min cykel på avstånd. I säkert en vecka lyckades jag med konststycket att leva i total förnekelse kring det inträffade. Ett trauma så svårt att jag var tvungen att smälta det långsamt. Men nu, till sist, har jag accepterat fakta. Den kommer inte tillbaka. Jag kommer inte att se den skräpa i en närliggande buske. Det handlar inte om en sju meters joyride. Det är allvar.

Min cykel försvann. Min cykel finns inte mer.

Bitterheten växer som ett gift i magen. Hjärtat blir kallt och förstenat, vill aldrig mer skapa några starka band till en cykel. Allt är ändå förgängligt. Meningslöst och vederstyggligt. Bitterheten byts i vredesmod, och jag förvandlas långsamt till en illvillig strateg med stöld i blicken. Och jag undrar inte längre vad det är för slags människor som roffar åt sig andra människors cyklar.

Håll din cykel låst kompis, jag spanar med samvetslös blick bland ekrarna...

Sunday, February 03, 2008

F-student

lavish lördag

Gör ett brott mot mitt beslut att duktigt studera hela dagen, eftersom jag inte riktigt kan motstå det faktum att det pågår en literaturfestival nere på stan. Inträdet till mässdelen och öppen scen är ju ändå gratis. Nästan ett lagbrott att förbise. Jag får promenadsällskap in mot centrum, dock avviker min polare och går till systemet istället. Hennes dekadens och min kulturelitism jämnar väl ut varandra.

Inser att jag kommer precis i tid för att smyga in på Marcus Birros föredrag, jag fattar ett snabbt beslut och lägger pengar på en styckbiljett och ramlar in två minuter efter att han börjat. (Jag som alltid smyger in sent på föreläsningar har rutin på komma-för-sent-grejjen, har skaffat härdad hud som irriterade blickar studsar mot.) Känner igen en del material från fjolårets LIVE på ett bra sätt, lyssnar och skrattar. Vänder emellanåt på huvudet för att se hur folk tar emot honom. För jag inser att jag vet precis vad jag väntar mig av Birro. Samtidigt som jag vet vad jag förväntar mig av ett författarföredrag överhuvudtaget. Och det finns en skillnad. För Birro är en underhållare när han står på en scen. Det kan man ju inte påstå om alla som skrivit böcker. Nu har han på sig kostym med perfekt passform, och inte svarta indietighta jeans och Sisters of Mercy-tischa som när han körde LIVE. Men det är mest förpackningsmässig mottagaranpassning. Han levererar samma lika, kompromissar inte för att falla Gudrun Sjödén-tanterna i smaken. Ajlajk.

Kvällen ägnas åt ännu mer utsvävningar. Jag lobbar för Livin Lavish och vinner. Lirarna bakom skivspelarna bränner först många grymma låtar och remixer för ett tomt dansgolv, tydligen är det skitsvårt att få folk att dansa före tolv hur grym musik man än levererar. Låtarna slickar varandra vackert, ibland märker man övergångarna bara om man lyssnar efter dem. Vi nickar i samförstånd att de förtjänar ett bättre öde än det här, att vi bannemej borde starta dansgolvet. Men så hinner några jeppar före och på en halv minut har alla panelhönor samlat sig i dansgolvets epicentrum. Vi gör gemensam sak och dansadansar resten av kalaset. Det blir en lavish hemfärd också, jag tar bussen istället för den sedvanliga midnattspromenaden. Värt.

Saturday, February 02, 2008

otukt

Två lössläppta velocipeder sågs på fredagen bedriva otukt på offentlig plats i Umeå. Enligt ett vittne ska följande meningsutbyte ha föranlett tilfället för fotografiet:
Velociped 1: "Du var mig en stilig hoj. Säg, ska vi slå våra kugghjul ihop och gänga?"
Velociped 2: "Bara om dina kedjor är väl lubricerade."